a) Minskad erytrocytproduktion
b) Förkortad livslängd hos erytrocyterna
d) Ökade förluster av erytrocyter
Trombocytopeni innebär ett lågt antal trombocyter (blodplättar) i blodet, vilket kan leda till nedsatt förmåga att stoppa blödningar. Trombocyter är viktiga för koagulationen och en brist kan orsaka spontana blåmärken, näsblod, långvariga blödningar vid skador samt inre blödningar ex. i mag-tarmkanalen eller hjärnan. Orsaker kan vara benmärgssjukdomar, autoimmuna tillstånd, läkemedel eller att behandlingen beror på orsaken och kan inkludera läkemedel, blodtransfusioner eller behandling av den underliggande sjukdomen.
a) Kvinnan har troligtvis drabbats av järnbristanemi. Lågt ferritinvärde indikerar brist på järn, vilket kan leda till trötthet, koncentrationssvårigheter och andra symtom på anemi.
b) En relevant laboratorieanalys är serumjärn. Vid järnbristanemi är serumjärn ofta lägre än det normala referensintervallet.
a) Pojken har troligtvis drabbats av Akut Lymfatisk Leukemi (ALL). Detta baseras på de höga nivåerna av omogna lymfoblaster i blodet och de symtom han uppvisar, såsom feber och skelettsmärtor.
b) Mäter antalet vita blodkroppar (leukocyter) i blodet.
Lungemboli
a) Makrocytär anemi
b) Vitamin B12 eller folat
4. Vitamin B12/folat
a) DVT (djup ventrombos)
b) Det är förändringar i kärlväggen eller förändringar i kuagulation blödflödet
c) Lungemboli
1. Har lågt ferritinvärde (järndepå)
4. Har högt TIBC/transferrin (transport av järn)
c) Att den syretransporterande kapaciteten per liter blod är lägre än referensintervallet.
a) En ökad förlust av erytrocyter
b) En kortare överlevnadstid hos erytrocyter
c) En minskad produktion av erytrocyter
b) Leukemi är ett samlingsnamn för de cancersjukdomar som uppstår i benmärgen och som vanligen ger ett onormalt högt antal leukocyter i blodet
d) Kronisk lymfatisk leukemi
b) Järnbristanemi
a) Anemi innebär nedsatt syretransporterande förmåga
b) Anemi innebär vävnadshypoxi
c) Retikulocytantalet ökar vid anemi orsakad av akut blödning
a) AML
a) Övervikt
b) Rökning
c) Graviditet
d) P-piller
Djup ventrombos
b) Exponering för främmande bakterier och virus, vid utlandsresor
Trombocytpeni
Röd benmärg
1. Brist på byggstenar
2. Primär benmärgssjukdom
3. Hämmad benmärg
d) Minskad syretillgång
a) Sicklecellanemi
c) Ger ökat antal omogna lymfocyter, så kallade lymfoblaster, i blodet
c) Koagulationsfasen
● mikrocytära erytrocyter, små och hemoglobin fattiga.
● Järntillgången är mindre än behovet
● Minskad absorption av järn i mag-tarmkanalen
● ökat behov av järn
● intaget av järn är för långt vid svält
● Man får ökat behov av järn när man växer.
● Man förlorar järn när vi blöder eller har menstruation.
- Järnbristanemi orsakas av brist på järn, vilket leder till minskad hemoglobinsyntes och därmed sänkt syretransport i blodet. Orsaker kan vara blödning (t.ex. menstruation, mag-tarmblödningar), nedsatt järnupptag (celiaki, gastrit) eller ökat behov (graviditet, tillväxt).
● Trötthet
● nedsatt fysisk prestationsförmåga
● Koncentrationssvårigheter
● Lätt andfådd och får lätt hjärtklappning
● Oftast utvecklas under tid och “smyger” sig på.
- Trötthet, blekhet, yrsel, huvudvärk, andfåddhet och hjärtklappning. Vid långvarig brist kan sköra naglar, sprickor i mungiporna och sväljsvårigheter förekomma.
● 2 typer av järnanemi
● IDA (iron deficiency anemi)= tomma järnförråd i levern (reserver som används om man ex har en blödning), man får inte i sig tillräkligt med järn, kan inte ersätta det järn som förlorats.
● FID (Funcional iron deficiency)= Järn finns i förråden men är ändå svårtillgängliga vid behov som gör att det blir svårt att bygga upp hemoglobinet i blodet Lågt Hb
● Lågt MCV ( medelcellvolym)
● Högt TIBC (total järnbindande kapacitet)
● S-ferritin lågt ( S-ferritin är lagringsproteiner för järn i levern, finns även i blodet och det mäts i serum därav S som i serum-ferritin)
● Man får hemoglobinfattiga erytrocyter som är mindre än vanligt.
- Blodprover visar lågt Hb, lågt ferritin, lågt järn och högt transferrin.
● uppstår vid B12 brist
● brist på folsyra
● alkoholmissbruk
● cytostatikabehandling
● leverparenkymskador
● Järnbristen kan man behandla med tabletter (järntabletter) eller intravenösa infusioner.
● Oftast har man någon grundsjukdom som gör att man får järnanemi och då ska denna grundsjukdom behandlas först och främst. Man ska försöka rikta in sig mot grundsjukdomen ex läkemedel för kraftiga menstruationer eller behandling av blödande magsår.
- Järntabletter (tas på fastande mage för bättre upptag) eller intravenöst järn vid svår brist. Behandla bakomliggande orsak (t.ex. blödning).
Koagulationsrubbningar och trombossjukdomar innebär avvikelser i kroppens normala koagulationsprocesser, vilket kan leda till ökad risk för blodproppsbildning (trombos). Orsakerna kan vara genetiska faktorer, ärftliga sjukdomar, eller förvärvade tillstånd som påverkar blodets koagulationssystem.
Symtom på koagulationsrubbningar och trombossjukdomar kan variera beroende på var i kroppen blodproppen uppstår. Djup ventrombos (blodpropp i djupa vener) kan orsaka svullnad, smärta och rodnad i det drabbade benet, medan lungemboli (propp i lungan) kan ge symptom som andningssvårigheter, bröstsmärta och hosta.
Diagnosen kan ställas genom olika diagnostiska metoder såsom ultraljud (för att påvisa djupa ventromboser), datortomografi (CT) eller lungscintigrafi (för att upptäcka lungemboli). Blodprov kan tas för att analysera koagulationsparametrar och utvärdera eventuella koagulationsrubbningar.
Behandlingen beror på svårighetsgraden och orsaken till
koagulationsrubbningen eller trombossjukdomen. Det kan inkludera läkemedel för att förhindra eller lösa upp blodproppar, såsom antikoagulantia (blodförtunnande medel), trombolytika (blodproppslösande läkemedel) eller trombocythämmande medel. Förutom läkemedelsbehandling kan kirurgi eller andra ingrepp vara nödvändiga i vissa fall, beroende på patientens tillstånd. Livsstilsförändringar och förebyggande åtgärder kan också vara en del av behandlingen för att minska risken för framtida blodproppar.
* Patofysiologi: DVT orsakas av blodproppsbildning i djupa vener, oftast i benen, vilket hindrar blodflödet. Orsakas av Virchows triad:
- Stas (t.ex. immobilisering, långa resor)
- Endotelskada (t.ex. kirurgi, trauma)
- Hyperkoagulabilitet (t.ex. cancer, graviditet, trombofili).
* Symtom: Ensidig bensvullnad, rodnad, smärta och ömhet.
* Diagnostik: D-dimer (för att utesluta DVT), ultraljud av benens vener.
* Behandling: Antikoagulantia (NOAK, warfarin, heparin) för att förhindra tillväxt av tromben.
* Patofysiologi: En lossnad tromb (oftast från DVT) fastnar i lungartären och blockerar blodflödet. Detta kan leda till lunginfarkt och cirkulationssvikt.
* Symtom: Plötslig andnöd, bröstsmärta vid andning, hosta (ibland blod), snabb puls och i svåra fall medvetandepåverkan.
* Diagnostik: D-dimer (för screening), CT-lungangiografi för bekräftelse.
* Behandling: Antikoagulantia för att förhindra ny proppbildning. Vid svåra fall trombolys eller embolektomi.
Megaloblastanemier är en typ av blodsjukdomar som kännetecknas av onormalt stora och omogna röda blodkroppar, kallade megaloblaster, som bildas i benmärgen. Orsaken till megaloblastanemi är oftast brist på vitamin B12 eller folsyra, vilket påverkar DNA-syntesen och resulterar i avvikande celltillväxt.
- Orsakas av brist på B12 eller folat, vilket leder till störd DNA-syntes och stora, omogna röda blodkroppar (megaloblaster). Vanliga orsaker är perniciös anemi (autoimmun gastrit med B12-brist), celiaki, alkoholism eller malabsorption.
Vanliga symtom på megaloblastanemier inkluderar trötthet, blekhet, andfåddhet, svaghet och nedsatt aptit. Personer med svår megaloblastanemi kan också uppleva svindel, huvudvärk och hjärtklappning.
- Trötthet, blekhet, neurologiska symtom (vid B12-brist: domningar, balanssvårigheter), glossit (röd, svullen tunga).
Diagnosen ställs vanligtvis genom blodprov för att mäta nivåerna av vitamin B12 och folsyra samt att analysera de röda blodkropparnas storlek och form under ett blodutstryk. Benmärgsprov kan också utföras för att undersöka produktionen av blodceller i benmärgen och identifiera eventuella avvikelser.
- Blodprover visar lågt Hb, högt MCV, lågt B12 eller folat. Schillingtest kan användas vid misstanke om perniciös anemi.
B12-injektioner eller folsyretabletter beroende på bristtyp.
● Myeloid och lymfatisk leukemi är olika typer av leukemi som innebär onormal tillväxt av vita blodkroppar.
● Myeloid leukemi: Drabbar oftast myeloida celler som normalt utvecklas till röda blodkroppar, vita blodkroppar och blodplättar. Det leder till överproduktion av umogna celler.
● Lymfatisk leukemi: Påverkar celler i lymfsystemet, särskilt lymfocyter. Det leder till överproduktion av omogna lymfocyter.
- Leukemi är en malign blodsjukdom där omogna blodceller växer okontrollerat i benmärgen och tränger undan normal blodbildning. Akut leukemi (ALL, AML) har snabb progress, medan kronisk leukemi (KLL, KML) utvecklas långsamt.
Symtomen på både myeloisk och lymfatisk leukemi kan vara liknande och inkluderar:
● Trötthet och svaghet
● Blekhet och hudens rodnad
● Frekventa infektioner på grund av nedsatt immunförsvar
● Blödning och blåmärken på grund av låga blodplättar
● Förstorade lymfkörtlar, lever och mjälte
● Viktminskning och aptitlöshet
- Trötthet (anemi), infektionsbenägenhet (brist på vita blodkroppar), blödningar (trombocytbrist), feber, svettningar och viktnedgång.
● Blodprov för att analysera antalet och typen av vita blodkroppar.
● Benmärgsprov för att bedöma mängden omogna celler och deras typ.
● Cytogenetiska tester för att undersöka förändringar i cellernas DNA.
● Biopsi av lymfkörtlar eller andra förstorade organ för att bedöma eventuell leukemipåverkan.
● Bildundersökningar som röntgen, CT eller MRI för att undersöka förstorade organ eller utveckling av komplikationer.
- Blodstatus visar avvikande vita blodkroppar. Benmärgsbiopsi bekräftar diagnosen. Vid KML påvisas Philadelphiakromosomen.
Cytostatika, immunterapi, stamcellstransplantation beroende på leukemityp. KML behandlas med tyrosinkinashämmare.