Makrofager, neutrofiler och monocyter
a) Blodplasma strömmar in i den infekterade vävnaden
b) Binder till mikroben för att oskadliggöra den
c) Snabbare och effektivare immunologisk respons
b) Patogena mikrober orsakar infektion medan immunförsvaret orsakar inflammation
Under vaskulära fasen av akut inflammation sker först en kortvarig vasokonstriktion, följt av vasodilatation som ökar blodflödet. Endotellceller och mastceller frisätter histamin, vilket ökar kärlpermeabiliteten och gör att plasmaproteiner och immunceller kan lämna blodbanan. Neutrofiler rektryteras genom kemotaxi för att eliminera patogener och skadad vävnad, vilket bekämpar infektionen och initierar läkning.
Fibros och emfysem är vanliga vävnadsförändringar.
- Fibros = innebär ökad bindvävsbildning som leder till stelare lungor och är oftast irreversibel.
- Emfysem = innebär destruktion av alveolväggar, vilket minskar gasutbytet och är också irreversibel.
1. Thymus
2. Mjälte
3. Immunoglobulin
4. MHC
Vaskulär remodullering innebär strukturella förändringar i blodkärlens väggar som svar på exempelvis ökat BT, inflammation eller skada. Det kan leda till förtjockning, stelhet eller förträngning av kärlen och påverkar blodflödet.
1. Inom några timmar
2. Efter en vecka
3. Mjälten
4. Immunoglobuliner
5. Antipresenterande celler (APC)
Fibros är en patologisk process där bindväv (fibervävnad) bildas i överflöd som ett resultat av vävnadsskada eller inflammation. Det innebär att normala vävnader ersätts med kollagen och andra extracellulära matrikskomponenter, vilket kan leda till att vävnaden förlorar sin funktion och flexibilitet.
Fibros är oftast relaterat till kronisk inflammation.
En neutrofil är en typ av vit blodkropp som är en del av kroppens immunförsvar. Den är en av de första cellerna som aktiveras vid en inflammationsprocess och spelar en viktig roll i att bekämpa infektioner. Under inflammationen fungerar neutrofiler genom att:
1. Fagocytera (äta upp) och bryta ned patogener, såsom bakterier och svamp.
2. Frisläppa enzym och antimikrobiella ämnen för att döda mikroorganismer.
3. Bidra till att modifiera inflammationssvaret genom att utsöndra signalsubstanser som rekryterar andra immunceller till området.
1. Kan vara en T cell eller en B cell
2. Primärt lymfoid organ där T celler utvecklas och mognar.
3. I processen omsluts främmande mikrober och bryts ned i cellkroppen
4. Fäster till antigen i syfte att neutralisera mikrobens framfart
5. Mediatorer som frisätts från en cell till en annan för att t.ex. initiera en inflammation
6. Producerar histamin som är vasodilaterande
7. Kan vid aktivering omforma sig till en plasma cell
8. Har långa "armar" fulla med MHC receptorer för att effektivt kunna aktivera många T celler
9. Primärt lymfoid organ där B celler utvecklas och mognar.
10. Process som initieras av immunförsvaret vid bl.a. infektion eller vävnadsskada
Histamin är en kemisk signalsubstans som spelar en viktig roll i immunförsvaret. Det bildas och lagras främst i mastceller och basofila granulocyter, men finns även i vissa nervceller. Vid akut inflammation frisätts histamin och orsakar vasodilatation, ökad kärlpermeabilitet och rekrytering av immunceller till det inflammerade området, vilket leder till rodnad, svullnad och ökad sekretion.
Fibrotisk vävnad består främst av kollagen och andra extracellulära matrixproteiner som produceras av fibroblaster som svar på långvarig inflammation eller skada. Detta leder till en stel och förtjockad vävnad med nedsatt funktion. Ett exempel på en vävnadstyp där detta sker är levern, där kronisk inflammation vid exempelvis levercirros orsakar fibros och försämrad leverfunktion.
En eosinofil är en typ av vit blodkropp som deltar i immunförsvaret, särskilt vid allergier och parasitinfektioner.
Vid akut inflammation frisätter eosinofiler toxiska ämnen, producerar inflammatoriska signalmolekyler och bidrar till att reglera immunsvaret.
Ett granulom är en organiserad ansamling av immunceller, främst makrofager, som bildas vid kronisk inflammation för att avgränsa svårnedbrytbara ämnen, som t.ex. bakterier (tuberkulos) eller främmande kroppar.
Inflammation är kroppens försvarsmekanism vid skada eller infektion. Processen startar med att immunsystemet reagerar på en skadlig stimulans, exempelvis bakterier eller vävnadsskada. Första steget är vasodilatation, där blodkärlen vidgas för att öka blodflödet till området. Därefter sker ökad kärlpermeabilitet, vilket gör att vita blodkroppar och inflammatoriska ämnen kan lämna blodbanan och ta sig till den skadade vävnaden. Neutrofiler är de första vita blodkropparna som anländer och börjar bekämpa infektionen genom att fagocytera (äta upp) bakterier och skadade celler. Immunförsvaret frigör också signalämnen, som histamin, prostaglandiner och cytokiner, vilket leder till de typiska symtomen vid inflammation.
- Rodnad = pga ökad blodcirkulation och vasodilation (utvidgning av kärl).
- Svullnad = som resultat av vävnadsödem, som innebär vätskeansamling vid det skadade området pga läckage från blodkärl.
- Värme = pga den ökade blodcirkulationen.
- Smärta = som kan orsakas pga irritation av nerver, känsligare nervvävnad och svullnad
som resulterat i ökat tryck.
- Nedsatt funktion = En konsekvens av svullnad och smärta som begränsar rörelseförmågan.
- Revisibel cellskada: När en cell blir skadad återgår cellen tillbaka till dess normala tillstånd. (den reparerar sig själv).
- Icke revisibel cellskada: När cellen inte kan reparera sig och genomgår apoptos eller nekros (beror på vilken typ av cellskada det handlar om).
Minskad cellstorlek. minskat krav på ex muskeln när den är gipsad, muskeln behöver inte arbeta lika hårt. Orsaker till atrofi kan vara åldrande, svält, kronisk inflammation och syrebrist/ischemi (blodkärl täpper igen-> minskat blodflöde-> ischemi-> ex hjärnans storlek minskar).
- Cellen minskar i storlek på grund av minskad belastning, syrebrist eller näringsbrist. Sker vid t.ex. långvarig inaktivitet eller åldrande.
Ökad cellstorlek. Det bidrar till ökad storlek av organet. Fysiologiskt kan vi träna oss till större cellstorlek, detta sker även i puberteten och under graviditeten (bröstkörtlar och uturus). Cellerna “svullnar”. Patologiskt genom endokrin stimulering som ex struma (förstoring av thyreoidea cellerna).
- Cellen ökar i storlek utan att antalet celler ökar, t.ex. hjärtmuskelceller vid högt blodtryck.
Ökat antal celler. Bidrar till ökad storlek av organet. Detta drabbar enbart celler som kan dela på sig (som är med i cellcykeln), aldrig i nervvävnad eller neuronen. Detta kan inträffa på en hormonell nivå gällande menstruationscykeln, funktionellt när man är på hög höjd får större produktion av erytrocyter (röda blodkroppar) och kronisk cellskada såsom valkar i händerna, när vi “nötar” på epidermis som leder till större produktion av celler som kan tillverka ett tjockare hudlager för att skydda oss.
- Ökning av antalet celler, ofta som en reaktion på hormonell stimulering, t.ex. vid livmoderslemhinnan under menstruationscykeln.
Förändring av differentiering, byter epitelcelltyp. Det är normala celltyper men på fel plats. Exempel: om man röker så sker en retning på körtelepitelet och epitelet mår ej bra och kan då byta epitel typ till något som är mer skyddande, om man slutar röka kan det gå tillbaka till det vanliga epitelet igen.
- En reversibel förändring där en celltyp ersätts av en annan som bättre klarar av yttre påverkan, t.ex. att rökning kan leda till att flimmerhårsceller i luftvägarna ersätts av plattepitelceller.
Det avviker från det normala, och man kan se en oregelbundenhet i de celler man tittar på. Om cellerna ser annorlunda ut och avviker från det normala har vi en atypi, första stadie i något som inte är normalt men vi vet inte riktigt vad som är fel.
- Avvikande cellutseende, där celler har en oregelbunden form och kärna men inte nödvändigtvis är elakartade.
Förändrad storlek, form eller organisation av celler i vävnad. Genetiska förändringar som ger oregelbundenhet. Om det fortgår kommer vi till en neoplasi där alla kontrollpunkter som finns i cellcykeln har satts ur spel, här finns inga spärrar, cellerna ökar. Benign neoplasi= godartad som stannar på samma ställe, malign= elakartad som kan sprida sig.
- Förändrad cellstruktur och oordnad tillväxt, vilket kan vara ett förstadium till cancer.
Cellskada där de lagrar upp något som gör att funktionen blir svårare. Kan vara normalt, onormalt, endogent, exogent, farligt eller ofarligt. Celler kan lagra fett, glykogen, kolesterol, proteiner, melanin, exogena pigment och metaller, men det som leder till cellskada är när dessa lagras in på antingen fel ställe eller på fel sätt.
- Ansamling av ämnen i cellen, t.ex. fett, proteiner eller järn, vilket kan ses vid sjukdomar som fettlever eller hemokromatos.
Fysiologisk celldöd som beror på att cellen är förprogrammerad att dö, slutar dela sig då den är för gammal, intra- eller extracellulära mekanismer, eller att den skapar vesiklar som sedan fagocyteras till intilliggande celler och försvinner till slut.
- Apoptos är en programmerad celldöd där cellen bryts ner utan att orsaka inflammation. Detta är en viktig del av kroppens normala cellförnyelse och sker t.ex. när gamla eller skadade celler ska elimineras.
Patologisk celldöd som beror på att cellmembranet sväller och brister, kan inte adaptera, ATP-tömning, om vi får en lokal inflammation, frisättning av makromolekyler, celldödande stress. Nekros kan ske vid en hjärtinfarkt. Spiller ut cellinnehåll i omkringliggande miljöer och skapar en inflammation eftersom dessa delar inte ska finnas extracellulärt.
-Nekros är en okontrollerad celldöd som ofta beror på syrebrist eller skada. Cellen sväller upp, spricker och frisätter sitt innehåll, vilket orsakar en inflammatorisk reaktion. Detta sker vid t.ex. hjärtinfarkt eller stroke.
Koagulationsnekros, liquefraktionsnekros, fettvävsnekros och ostig nekros.