Patologisk celldöd innebär att celler dör på grund av skadliga faktorer som trauma, infektion eller syrebrist. Detta sker främst genom nekros, där cellen sväller, membranet skadas och intracellulära ämnen läcker ut, vilket leder till inflammation i vävnaden.
Vid hyperplasi ökar antalet celler i vävnaden och vid hypertrofi ökar storleken på cellerna i vävnaden.
Vid atrofi minskar storleken på cellerna i vävnaden och vid hyperplasi ökar antalet celler i vävnaden.
Metaplasi innebär att en mogen celltyp ersätts av en annan celltyp som är bättre anpassad till den förändrade miljön. Det är en reversibel process och sker ofta som svar på långvarig irritation, till exempel när skivepitel ersätter cylinderepitel i luftvägarna vid rökning.
1. Hypertrofi
4. Cellen övergår till en annan mogen form
1. Karyopyknos – Cellkärnan krymper och blir kompakt.
2. Karyorrhexis – Cellkärnan fragmenteras i mindre bitar.
3. Karyolysis – Cellkärnan upplöses helt och försvinner.
Hyperplasi innebär en ökning av cellantalet i en vävnad, vilket leder till en förstorad vävnadsvolym. Detta sker genom att cellerna delar sig och vävnaden växer.
Hypertrofi innebär en ökning av cellernas storlek utan att antalet celler ökar, vilket också leder till att vävnaden växer, men genom att varje cell blir större istället för att fler celler bildas.
Skillnaden mellan dem är alltså att hyperplasi ökar antalet celler, medan hypertrofi ökar cellernas storlek.
b) En cell eller organ som genomgår hyperplasi ökar i storlek pga ökat antal celler
a) Cellen sväller upp
d) Alla alternativ är endogena substanser
Två exempel på endogen upplagring är lipofuscin och glykogen.
1. Lipofuscin ansamlas i celler som ett resultat av åldrande eller kronisk oxidativ stress.
2. Glykogen kan lagras i onormala mängder vid metabola sjukdomar som diabetes eller glykogenoser.
- En orsak till endogen upplagring är en enzymdefekt, vilket leder till att ämnen inte kan brytas ned ordentligt och därmed ansamlas i cellen.
När en cell eller grupp av celler atrofierar minskar de i storlek och funktion på grund av minskad näringstillförsel, inaktivitet eller hormonella förändringar. Detta sker genom nedbrytning av cellulära komponenter och en minskad proteinsyntes.
Ett exempel på atrofi är muskelatrofi, som kan uppstå vid långvarig immobilisering, exempelvis när en arm eller ett ben gipsas och musklerna minskar i storlek pga inaktivitet.
Apoptos är en programmerad celldöd där cellen bryts ner på ett kontrollerat sätt utan att orsaka inflammation. Den manifesterar sig genom att cellen krymper, kromatinet kondenseras och cellkärnan fragmenteras. Små apoptotiska kroppar bildas, vilka fagocyteras av omgivande celler, vilket förhindrar skadlig inflammatorisk respons i vävnaden.
Hypertrofi är när en cell eller vävnad ökar i storlek. Ett exempel är en muskel som tränas regelbundet; detta kommer att leda till att muskelcellerna ökar i storlek och konsekvensen blir också större muskelvävnad.
1. Lipofuscin – ett brunt pigment som kan samlas i celler med åldern eller vid långvarig stress.
2. Glykogen – ett energilagrande ämne som kan ansamlas onormalt vid t.ex. diabetes.
En orsak till denna upplagring kan vara brist på ett enzym, vilket gör att kroppen inte kan bryta ner vissa ämnen ordentligt. Det leder till att de lagras i cellerna istället.
Metaplasi innebär att en typ av epitelcell omvandlas till en annan typ som är bättre anpassad till en förändrad eller skadlig miljö. Det är en skyddande, oftast reversibel förändring.
b) En cell eller organ som genomgår hyperplasi ökar i storlek pga ökat antal celler
Metaplasi innebär att en celltyp ersätts av en annan celltyp som är mer motståndskraftig mot en ogynnsam miljö. Detta är reversibelt, och exempelvis kan epitelceller i luftvägarna hos rökare omvandlas till ett mer tåligt skivepitel.
Dysplasi innebär en onormal celltillväxt och förändring av cellernas form och struktur, vilket kan vara precanceröst. Till skillnad från metaplasi är dysplasi inte reversibel och kan leda till cancer om det inte behandlas.