Utilisateur
Troligtvis rör det sig om en stressfraktur i metatarsalbenen. Den uppstår på grund av upprepad belastning, som vid långvarig promenad eller löpning, särskilt om belastningen ökar snabbt eller om underlaget förändras.
Jag misstänker en torusfraktur (buckle-fraktur) i radius. Den är vanlig hos barn eftersom deras ben är mjukare och mer flexibla. Frakturen orsakas ofta av en fallolycka där barnet tar emot sig med handen, vilket leder till en kompression av benet utan tydlig felställning.
En fraktur innebär att benet är brutet, medan en luxation innebär att en led har gått ur sitt normala läge, alltså en urledvridning. Vid fraktur skadas skelettet, medan luxation främst påverkar leder, ligament och omkringliggande mjukvävnad.
Callus är en nybildad vävnad vid benläkning efter en fraktur eller en förhårdnad i huden orsakad av upprepad friktion eller tryck.
En patologisk fraktur är en benfraktur som uppstår spontant eller vid minimal belastning pga en underliggande sjukdom, såsom osteoporos, cancer eller infektion, som försvagar benvävnaden.
En luxation är en ur ledgång, där två ben i en led inte längre är i korrekt position.
En fraktur är en benbrott där ett ben går sönder.
En luxation är när något hoppar ur led, t.ex. kan axeln hoppa ur sin position vid t.ex. ett fall i en trapp. Man behandlar luxation med att dra den luxerade kroppsdelen tillrätta, t.ex. som axeln då drar man den till rätt läge så kommer den hamna rätt i sin ''skål''.
Pseudoartros betyder "falsk led" och innebär att en fraktur inte läker som den ska, vilket leder till en permanent instabilitet och en rörlig förbindelse mellan benändarna. Detta kan uppstå om benläkningen avbryts, till exempel på grund av otillräcklig blodförsörjning, infektion eller felaktig immobilisering.
Green stick fraktur är vanligast hos barn, det sker för att deras skelett är mera böjbart och mjukt. Vid t.ex. fall så kommer barnets skelett att böja sig istället för att gå av.
En subluxation innebär att en led är delvis ur led, vilket betyder att ledytorna har förlorat sin normala kontakt men inte helt separerats. Detta kan orsaka smärta, nedsatt rörlighet och instabilitet i leden.
d) Samtliga alternativ A-C är rätt.
d) Kirurgisk behandling med protesoperation eller artrodes (steloperation) är behandlingar som kan vara aktuella vid artros.
a) Falskt
b) Falskt
c) Sant
d) Sant
Den typiska symtombilden vid reumatoid artrit (RA) omfattar ledsmärta och stelhet, särskilt på morgonen eller efter perioder av vila, som varar längre än en timme. Inflammationen är ofta symmetrisk och drabbar främst småleder i händer och fötter, men kan också påverka större leder. Andra symtom inkluderar svullnad och rodnad över de inflammerade lederna, samt allmän sjukdomskänsla, trötthet och ibland feber. Vid långvarig sjukdom kan leddeformiteter uppstå om den inte behandlas effektivt.
När det gäller autoantikroppar vid RA är de vanligaste rheumatoid faktor (RF) och antikroppar mot citrullinerade peptider (anti-CCP). Dessa antikroppar förekommer hos en stor del av patienterna och kan användas för att bekräfta diagnosen samt för att bedöma sjukdomens svårighetsgrad.
a)
Stabil fixation betyder att benfragmenten har reponerats och fixerats med skruvar. Detta kan man göra vid svåra benbrott och om det föreligger en risk för att för mycket rörelse mellan fragmenten förhindrar benläkningen. Normalt sett så är lite rörelse en fördel, då det hjälper att bilda callus, vilket är en naturlig del av benläkningen och det är lätt att se callusbildningen på röntgen. Om man har gjort en stabil fixation så sker inte callus-bildningen eftersom det inte pågår någon rörelse alls mellan benfragmenten; detta innebär att benläkningen kommer att ta längre tid och det är också svårare att se på röntgen hur det går med benläkningen.
b)
Enkel fraktur: En enkel fraktur innebär att benet har gått av på ett ställe och har delat benet i två fragment.
Pseudoartros: Vid en psuedoartros så kan man se att callus har bildats, men benet har ändå inte läkts så det är ett oläkt benbrott där det har bildats som en falsk led mellan benfragmenten. Detta uppkommer om det är för mycket rörelse mellan fragmenten och läkningen kan också försvåras om patienten är rökare eller har diabetes.
c)
1. Stressfraktur: Upprepade mikrotrauma.
Exempel: Maratonlöpare kan drabbas av stressfrakturer i fötterna eftersom de belastar fötterna mycket och ofta.
2. Patologisk fraktur: En fraktur som uppstår på grund av sjukdom i skelettet.
Exempel: Tumörer i skelettet har gjort skelettet skört och känsligare för impakt.
Behandling av artros fokuserar på att lindra smärta och förbättra rörligheten. Fysioterapi används för att stärka musklerna och öka rörelseförmågan. Viktminskning kan hjälpa till att minska belastningen på lederna. Smärtlindring ges med läkemedel som paracetamol eller NSAID. Vid svår artros kan kortisoninjektioner eller en ledprotes behövas.
Diagnostiken av osteoporos baseras främst på en benscanning (DEXA), som mäter benmineraldensiteten (BMD) och kan visa om det finns tecken på benskörhet. En T-score används för att bedöma risken för frakturer, där en T-score under -2,5 indikerar osteoporos. Förutom denna undersökning kan röntgen användas för att identifiera frakturer som kan vara ett tecken på osteoporos. Blodprover kan också tas för att utesluta andra orsaker till benskörhet, som hormonrubbningar eller brist på vitamin D.
1. Falskt
2. Sant
3. Sant
4. Sant
1. Greenstick fraktur
2. Fraktur i tillväxtzoonen i skelettet.
1. Uppstår utan trauma
2. Kan orsakas av tumörsjukdom
3. Läker vanligtvis inte
1. Falskt
2. Sant
3. Sant
4. Falskt
Vid reumatoid artrit (RA) förekommer ofta autoantikroppar som rheumatoid factor (RF) och anti-citrullinerade proteinantikroppar (ACPA). Behandlingen av RA inkluderar DMARDs (sjukdomsmodifierande läkemedel, t.ex. metotrexat), biologiska läkemedel (som TNF-hämmare) samt NSAID och kortison för att lindra inflammation och smärta.
Behandlingen av osteoporos inkluderar läkemedel som bisfosfonater (t.ex. alendronat) och denosumab för att hämma bentapp. Kalcium och D-vitamin tillskott rekommenderas för att stärka skelettet. Icke-farmakologiskt är viktbärande fysisk aktivitet och en kost rik på kalcium och D-vitamin viktiga för benhälsan.
1. Två vanliga typer av höftfrakturer är collumfraktur (fraktur i lårbenshalsen) och trokanterfraktur (fraktur i den yttre delen av lårbenet, strax under lårbenshalsen).
2. Baserat på Jans symtom, där han har mycket ont i ljumsken, inte kan resa sig och benet har en konstig ställning, tror jag att han har drabbats av en collumfraktur. Denna typ av fraktur är vanlig hos äldre personer och orsakar ofta en snedställning av benet och svår smärta i ljumsken.
1. Har bara en brottlinje
2. Har mer än 2 bitar
3. Kan vara svår att upptäcka
4. Ses ofta utanpå
1. En pseudartros uppstår när en fraktur inte läker på rätt sätt och det bildas en falsk led istället för ett stabilt ben. Detta kan bero på otillräcklig blodtillförsel, infektion eller att benändarna inte hålls i rätt position under läkning.
2. En riskfaktor för pseudartros är rökning, som kan försämra blodflödet och hindra läkningen.
3. En behandling för pseudartros kan vara kirurgi, där benändarna stabiliseras med skruvar eller plattor för att främja läkning.
En reumatisk sjukdom, ledgångsreumatism. Inflammationen är sjukdomen. Orsaken är okänd. Riskfaktorer kan dock vara rökning, ärftlighet. Det är 3x vanligare hos kvinnor. Det är främst en inflammatorisk ledsjukdom men den kan drabba andra organ. Immunförsvaret angriper egen kropp - Autoimmunitet och autoantikroppar. Immunförsvarets celler släpper ut signalmolekyler (cytokiner) som ökar
inflammationen och värvar immunceller.
- RA är en autoimmun sjukdom där immunförsvaret attackerar ledhinnan (synovialmembranet), vilket leder till kronisk inflammation. Detta orsakar leddestruktion, broskförlust och i senare skeden deformiteter.
1. Varmt, svullet, ömt, rodnad och nedsatt funktion. (Ibland allmänna inflammationssymtom som feber, viktnedgång...)
2. Skovvist förlöpande.
3. Lokal och systemisk inflammation.
- Smärta, svullnad och stelhet i leder, särskilt i händer och fötter. Stelheten är värst på morgonen och varar i över en timme. Vid långt gången sjukdom kan felställningar och ledförstörelse uppstå.
1. Blodprover, (Inflammationen) “sänka”, CRP.
2. Autoantikroppar RF och ACPA/anti-CCP ses hos många (2⁄3) med RA.
3. Typiskt är: Höga nivåer av ACPA och röntgenförändringar tidigt i sjukdomsförloppet. (ACPA förändringar ses sällan vid andra tillstånd än RA (<10%))
- RA diagnostiseras genom ledstatus, blodprover (reumatoid faktor, anti-CCP, SR/CRP) och röntgen/ultraljud av leder.
1. Syfte; Långsiktigt eller kortsiktigt?
2. Läkemedelsbehandling: DMARD´S → dämpar immunförsvaret.
- Annars:
3. Metotrexat
4. Biologiska läkemedel
5. Kortison injektion- och tablettform
6. Antiinflammatoriska läkemedel → NSAID
- DMARDs (t.ex. metotrexat) används för att bromsa sjukdomen. Biologiska läkemedel (TNF-hämmare) används vid svår RA. Kortison och NSAID lindrar symtom. Fysioterapi och arbetsterapi är viktiga för att bevara rörlighet.
* Ledsvikt. Ledsjukdom (degenerativ). Artros är en degenerativ ledsjukdom som påverkar brosket i lederna. Patofysiologin innefattar gradvis nedbrytning och förlust av broskvävnaden i lederna, vilket resulterar i smärta, stelhet och minskad rörlighet. Inflammation och förändringar i det omgivande benet och ledvätskan bidrar också till sjukdomsförloppet.
* Osteoblast- och osteoklastaktivitet kan vara involverade i artros men är inte den primära mekanismen bakom sjukdomen.
- Artros beror på nedbrytning av ledbrosket, vilket leder till smärta och stelhet. Broskförlusten orsakar inflammation i leden och kan resultera i benpålagringar (osteofyter).
Värk, stelhet, kan göra ont att belasta, kan även göra ont då när man vilar, kan bli svullen, kan vara svårt att röra på kroppsdelen. “Knarrande leder”.
- Belastningssmärta, stelhet (särskilt efter vila), nedsatt rörlighet och ibland svullnad. Vanliga leder som drabbas är knä, höft och fingerleder.
Fysioterapeut eller läkare undersöker. Anamnes, undersöker hur besvären påverkar din vardag, andra sjukdomar, kan kolla och undersöka hur det ser ut. Ibland kan röntgenundersökning göras men det kan ta lång tid innan förändringar i ledbrosket syns på röntgenbilderna.
- Diagnosen ställs genom klinisk undersökning och röntgen, där broskförlust och osteofyter kan ses. MR kan användas vid osäkerhet.
1. Fysisk aktivitet
2. “Artrosskola”
3. Viktnedgång vid övervikt
4. Smärtlindrande läkemedel
5. Kirurgisk behandling
^ Protes
^ Artrodes (steloperation)
- Viktigast är träning och viktnedgång. Smärtlindring ges med paracetamol och NSAID. Vid svår artros kan protesoperation behövas.
Benskörhet. Nedsatt bentäthet och nedbrytning av mikroarkitekturer. Orsaken är obalans mellan osteoblaster (bygger upp) och osteoklaster (krossar/bryter ner).
- Osteoporos innebär minskad bentäthet, vilket gör skelettet skörare och ökar risken för frakturer. Orsakas av obalans mellan benresorption (osteoklaster) och bennybildning (osteoblaster).
Finns primär och sekundär.
Primär:
●Hög ålder
● Lågt BMI
● D-vitaminbrist
● Rökning
● Alkoholöverkonsumtion
● Nedsatt fysisk aktivitet
● Kvinnligt kön
Sekundär:
● Långvarig inflammation
● Kronisk njursvikt
● Malabsorption
● Hypogonadism
● Kortisonbehandling
● Minska i längd. Exempelvis ska man utredas för det om man minskat med mer än 3 cm om man är under 70 år och mer än 5 cm om man är över 70 år.
- Ofta asymtomatisk tills fraktur uppstår. Vanliga frakturer sker i höft, ryggkotor och handled. Kotfrakturer kan leda till längdminskning och kutryggighet.
● Frax → algoritm
● BMD - mäta bentätheten
- DXA-mätning används för att mäta bentäthet. Blodprover tas för att utesluta sekundära orsaker.
● Antiresorptiv
● Anabol (ovanligt)
● “Byggstenar” kalcium, d-vitamin)
● Icke-farmakologisk behandling
Kalcium och D-vitamin rekommenderas. Bisfosfonater minskar benresorption. Vid svår osteoporos kan denosumab eller PTH-analoger användas. Viktigt med fysisk aktivitet och fallprevention.
Orsaker till frakturer kan vara trauma, stressfraktur, riskfrakturer, patologiska frakturer.
● Enkel fraktur → 2 bitar.
● Comminut (splittrad) fraktur - 3 eller fler delar.
● Odislocerad fraktur → benändarna åtskilda och ligger fel, kan leda till att benet är lätt förkortat och utåtvridet.
- Frakturer uppstår när benet utsätts för en kraft som överstiger dess hållfasthet. Kan vara traumatiska eller orsakas av osteoporos (stressfrakturer, kotkompressioner).
Smärta, Nedsatt rörlighet, kroppsdelen kan hamna i en “omöjlig” vinkel.
- Smärta, svullnad, felställning och oförmåga att belasta.
Hur gick frakturen till? → olika skademekanismer ger olika frakturtyper och olika frakturtyper behöver olika behandlingar.
- Röntgen är förstahandsvalet. Vid komplicerade frakturer används CT. MR används vid misstanke om mjukdelsskador eller stressfrakturer.
Immobilisering med gips, ortos eller operation (plattor/skruvar, spikar, proteser) beroende på frakturtyp.
Uppstår en skada eller ruptur i den gelatinösa kärnan i mellankotskivorna i ryggraden, vilket leder till att den mjuka vävnaden pressar ut genom den yttre ringen. Detta kan orsaka tryck på närliggande nerver och vävnader och leda till smärta, domningar och svaghet.
- Diskbråck uppstår när en disk i ryggraden spricker och nucleus pulposus pressas ut och trycker på en nervrot.
Kan inkludera smärta i rygg eller nacke, smärta som strålar ut i armar eller ben, domningar eller stickningar i armar eller ben, muskelsvaghet och svårigheter att gå eller stå upp.
- Smärta i ländryggen eller nacken med utstrålning i ben (ischias) eller arm. Känselnedsättning och muskelsvaghet kan förekomma. Vid cauda equina-syndrom ses urin- och avföringsinkontinens (akut tillstånd!).
Kan göras genom en kombination av medicinsk historik, fysisk undersökning och bildgivande undersökningar såsom röntgen, magnetisk resonanstomografi (MR) eller datortomografi (CT). Dessa tester kan visa eventuella förändringar i ryggraden och hjälpa till att identifiera och lokalisera diskbråck och dess effekter på närliggande strukturer.
- MR är förstahandsmetod för att visualisera bråcket. Neurostatus undersöks kliniskt.
De flesta blir bättre med träning, smärtlindring och fysioterapi. Vid svåra symtom eller cauda equina opereras patienten (diskektomi).
Det är en kronisk inflammatorisk sjukdom som främst påverkar ryggraden och lederna i bäckenet. Sjukdomen karakteriseras av inflammation i leder och senfästen, vilket med tiden kan leda till benbildning och stelhet i ryggraden.
- Kronisk inflammatorisk sjukdom som drabbar ryggradens och bäckenets leder (sacroiliacalederna). Inflammationen leder till stelhet och i senare skeden sammanväxning av kotor.
Inkluderar smärta och stelhet i ryggen och bäckenet, särskilt på morgonen eller efter perioder av vila, begränsad rörlighet i ryggraden, särskilt i sidled, och ibland även inflammation i andra leder och organ som ögonen.
- Långvarig ryggsmärta och stelhet, ofta värst på morgonen och förbättras av aktivitet. Kan ge nedsatt rörlighet i ryggen och andningspåverkan vid påverkan på bröstkorgen.
Baseras vanligtvis på medicinsk historia, fysisk undersökning och bildgivande undersökningar såsom röntgen, magnetisk resonanstomografi (MR) eller datortomografi (CT). Blodprov kan också tas för att undersöka förändringar i inflammation och eventuellt närvaron av specifika genetiska markörer för sjukdomen. Enligt den internationella diagnos standarden är HLA B27-positivitet viktig.
- MR av sakroiliacalederna visar inflammation. HLA-B27 är ofta positivt, men inte diagnostiskt ensamt.
NSAID lindrar symtom. Biologiska läkemedel (TNF-hämmare, IL-17-hämmare) används vid svår sjukdom. Träning och fysioterapi är avgörande för att bibehålla rörlighet.