Språktenta
Modersmål:
Det första språket ett barn möter, till och med redan i magen.
Kodväxling:
Använda flera olika språk som man växlar mellan i en och samma mening när man pratar
Translanguaging:
Man använder kroppsspråk/bild/symbol samtidigt som det talade språket.
Passiv flerspråkighet:
Förstår språket men talar det inte själv.
Aktiv flerspråkighet:
Förstår och talar språket.
Absolut flerspråkighet:
Behärskar och talar språket flytande och utan svårigheter.
Theory of Mind:
Sätter sig in i andras tankar och känslor.
Impressiv:
Barns språkförståelse.
Expressiv:
Språklig uttrycksförmåga.
Morfem:
Morfem är språkets minsta enhet som kan förmedla innehåll, och används för att lägga till byggstenar för att förtydliga ett större antal (ex. katt- er) eller för att beskriva mer noga och specifika (ex. katt- er- na)
Fonem:
Brukar beskrivas som språkets minsta betydelseskiljande enhet. Fonem saknar betydelse. Byter ut ”f” i fil mot ”m” får vi ett helt nytt ord och betydelse.
Semantik:
Betyder studien av språkets betydelse, detta används när man vill prata om vidare former av betydelser, bortom det renodlade språket.
Grammatik:
Det regler som gäller för språkets konstruktion; omfattar morfologi och syntax.
Pragmatik:
Hur verbala och icke-verbala språket används i kommunikation med omgivningen, pragmatik utvecklas i ett samtal med andra personer.
Morfologi:
Läran om hur ord bildas och böjs, samt deras grammatiska funktion.
Syntax:
Regler för att bilda grammatiska yttranden i ett språk.
Från lärarens PP ”orden kan kombineras till fraser och meningar för att uttrycka mer komplex betydelse”
Fonologi:
Läran om språklljuden
Imitation av gester:
Ca 8 månaders ålder
Joller:
Låter/ser ut som målspråket vid ca 9-10 månaders ålder
Prosodi:
Utgör språkets melodi, rytm, betoning. Prosodin hjälper oss att utrycka det vi önskar på ett sätt som gör språket tydligare och lättare att förstå för samtalsparterna.
Prenatalt:
Den auditiva perceptionen (hörseln) den börjar fungera redan under graviditeten, ca 20 veckan.
Barnriktat tak:
Pratar med en ljus röst, långsamt och upprepande
Social kognition:
Sociala samspelet i gruppen och deras egen roll i det.
Språk:
Innehåll, form och användning. Det vi säger betyder någonting, använder språket på olika kommunikativa syften.
Homonym:
Homonymer är ord som sammanfaller fonematiskt (dvs uttalas likadant), och ibland stavas likadant, men som betyder olika saker. Om ord som sammanfaller grafematiskt (dvs. stavas likadant) används ofta begreppet homografer.
Holofras:
En staka ord kan ha en mer omfattade betydelser.
Ett ord kan stå för flera olika koncept.
Ex ett barn säger nam nam, vi tolkar det som ”det där ser smarrigt ut” eller att det betyder ”jag är hungrig”
Segmenteringsproblemet:
Barnet ska kunna greppa vad som är ett ord. Vilken del av det här som sägs höra ihop, vilken del är en enhet?
Kopplingsproblemet:
Att lösa segmenteringsproblemet innebär att barnet kan urskilja enskilda ord ur en talström. När barnet sedan kopplar ihop en viss ljudkombination med en viss betydelse har det även löst kopplingsproblemet
Överextension:
Överextension kallas det när barn använder ett ord mer än vanligt, ex kalla alla föremål i köksskåpet för kvast.
Underextension:
Använda ett ord vid enbart en speciell situation eller ett specifikt föremål, men aldrig använda ordet utöver det. Ex en leksaks elefant och rutschkana som en elefant.
Konventionaliserat:
Ett språk som är på något sätt etablerat och som har överenskomna regler hur språket ska användas.
Arbiträrt = godtyckligt.
I detta sammanhang finns till stor det inte någon koppling mellan själva ordet och det som ordet betecknar. Exempel: höra ett ord på ett för mig nytt språk, svårt att veta eller lista ut vad ordet betyder bara baserat på hur ordet låter.
Objektpermanens:
Insikt om att ett objekt/person fortsätter att existera även om man själv inte kan se objektet eller personen.
Domäner:
• Fonologi (uttal av språkljuden)
• Grammatik (böjda former och ordföljd)
• Semantik (språkliga innehållet)
• Pragmatik (språkets sociala användning)
Narrativ inversion:
Förekommer i samband med berättande om ex en film, eller när berättandet blir mest för sig själv i en monolog. (Håkansson 2014, s. 89)
Verb
Ett verb beskriver något man gör eller något som händer.
Substantiv
Substantiv är namn på ting
Adjektiv
Adjektiv talar om hur någonting annat (ofta ett substantiv) är eller uppfattas