Definitioner
Anatomi
Kroppens uppbyggnad
Fysiologi
Hur kroppen fungerar
Patofysologi
Fysologi i samband med sjukdom
Dexter
Höger
Sinister
Vänster
Lateral
Ut mot sidan ex axeln är lateralt om nacken
Medial
In mot mittlinjen ex nyckelbenet är medialt om axeln
Proximal
Närmare ex underarmsskada kan vara proximalt om handleden
Diastal
Längre bort ex underarmsskadan kan vara diastalt om armbågen
Anterior
Framåt på anatomiska grundpositionen ex lårskada på framsidn är anteriort på låret
Posterior
Bakåt på den anatomiska grundpositionen ex lårskada på baksida lår är posteriort på låret
Superior
Längre upp/ovanför ex nackkotorn är superiort om bröstkotorna
Inferior
Längre ner/nedanför ex bröstkotorna är inferiort om nackkotorna
Anatomiska grundpositionen
Kroppen framifrån med armarna längst sidorna, handlatorna öppna och tummarna utåtriktade. Fötterna snett framåtvinklade. Möjliggör en mer exakt beskriving. Utgångspunkten är medellinjen genom grundpositionen
Flexion
Leder böjs framåt utifrån den anatomiska grundposition ex flexion av armbågsleden=framåtböjning av armbågseleden
Extension
Leder börjs tillbaka tillbaka eller sträcks ex etension av armbågsleden=armbågsleden böjs tillbaka från flexion
Retbar
Reagerar på omgivningen
Stamceller
Ofärdigutvecklade och ospecifiserade celler
Nervceller
Celler som inte delar sig genom celldelning, återförnyas aldrig. Kan leva i över 100 år. Föds med ca 100 miljarder nervceller.
Cellmembran
Tunn semipermeabel hinna av fett och protein som omger celler. Bevarar cellens inre miljö, ger mekaniskt stöd och styr in- och utpasseringen av ämnen. Ämnets kemiska uppbyggnad styr hur membranet passeras: diffusion, osmos, transportmolekyler, fagocyter, pumpmekanismer, receptorer. Små ämnen kan passera via porer. Kan ha olika utseende: veckat->större absorbtionsyta (insida tarm), flimmerhår->skydd mot inpassage från yttre partiklar (luftrör)
Semipermeabelt
Halvgenomträngligt
Intracellulär vätska
Vätskan innuti celler. Består av vatten, lösta joner, proteiner, närigsämnen och avfallsprodukter.
Extracellulär vätska
Vätskan utanför cellen
Diffusion
Passiv transport. Ämnets molekyler går från ett område med hög koncentration till ett område med låg koncentration. Ex syre och koldioxid.
Osmos
Ämnet "drar åt sig" vätska. Vätska förlyttar sig för att jämna ut koncentrationen.
Transportmolekyler
Aktiv transport. Molekyler binder till ämnets molekyler och transporterar dem förbi cellmembranet. Ex glukos.
Fagocytos
Cellmembranet innesluter/"äter upp" äment.
Pumpmeknaismer
Pumpar av protein som upprätthåller koncentrtionen av K+ i cellen och Na+ utanför, kalium och natrium
Receptorer
Membranet öppnas när ämnet binder till en specifik receptor ex hormoner och neurosmittorer (nervsystemets signlsubstanser)
Cellorganeller
Cellens organ: mitokondrier, lysosomer, ribosomer, endoplasmatiska nätverket, golgiaapparaten, centrioler, cellkärna
Mitokondrier
Cellens kraftverk. Cellandning: utvinner och lagrar energi (APT) från glukos och syre, koldioxid och vatten bildas som restprodukt. Deltar i nedbrytningen av fett- och aminosyror, hjälper till med cellens kaliumreglering och är innvolverade i apoptos.
Lysosomer
Cellens renhållningssystem. Innehåller enzymer som byter ner främmande ämnen, ofungerande organeller och död cytoplasma och kan återvinner användbara komponenter. Försvar mot infektioner: nedbrytning av patogena mikroorganismer. Deltar i apoptos genom nedbryning av cellens komponenter.
Apoptos
Programmerad celldöd
Ribosomer
Ansvarar för cellens ämnesomsättning. Ribosomerna bygger ihop aminosyror från mat för att bilda protein genom att läsa av sekvenser av mRNA och sedan binda till tRNA och koppla samman dessa. Ribosomer i cellplasman bildar protein som används i cellen och ribosomer på det endoplasmatiska nätverket bildar proteiner som transporteras ut och används på andra ställen. Proteinerna används för att kunna bilda nya celler.
Endoplasmatiska nätverket
System som transporterar ämnen i cellen. Transporterar ut proteinet som ribosomerna på det endoplasmatiska nätverkets yta bildat.
Golgiaapparaten
Golgiaapparaten modifierar protinerna lysosomerna bildat samt sorterar och packar dessa innan de transporteras ut. Medverkar i bildandet av lysosomer.
Centrioler
Deltar i celldelning genom att bilda fiber som drar isär kromosomerna. Bas för flageller.
Flageller
Utskott som gör att celler kan röra sig
Cellkärnan
Största cellorganellen mitt i cellen. Innehåller arvsmassan (DNA) som styr cellens funtioner och innehåller information om proteinerna cellen ska tillverka. Cellkärnan omges av ett membran av porer som gör att molekyler kan passera mellan kärnan och cytoplasman. Celler har en cellkärna förutom mukelceller som har två och blodceller/blodplättar har ingen.
DNA
Varje cellkärna innehåller 23 kromosompar. Varje kromosom innehåller ca 22 000 gener. Cellkärnan innehåller en ca 2 m lång DNA-molekyl som är uppbyggd av två DNA-kedjor av nukleotider som snurrar runt varandra och hålls samman av 4 kvävehaltiga baser: A (adenosin), C (cytosin), G (guanin), T (tymin). Basernas ordning samt frekvens bildar olika genetiska koder som styr hur varje cell ska utvecklas för att bilda koder, hur kroppen ska fungera och vårt utseende. Bara vissa delar av DNA är aktivt i cellerna.
Cytoplasma
Geleaktig cellvätska av vatten och proteiner som omger cellorganellerna. Viktig för kroppens vätskebalans.
Mitos
Cellen delar sig efter en bestämd tid till två nya identiska celler (undantag nervceller) med 46 kromosomer var. Kan utföra samma uppgift och ersätta ursprungscellen. Innehåller kopieras, kromosomerna ställer upp sig i mitten och dras isär till vardera sida innan cellen delas i två och får varsina cellkärnor, cellorganeller och celmembran.
Mutation
Kopieringen av cellens arvsmassa blir fel, vilket leder till ett genfel
Meios
Celldelningen av könsceller. Könsceller innehåller 23 kromosomer som vid befruktningen bildar en cell med 46 kromosomer. Celldelningen går till som vid mitos men delas 4 gånger -> slutliga könscellen får 23 kromosomer. Pappans könskromosom X/Y avgör barnets kön.
Epitelvävnad
Har olika funktioner och utseende. Delas in i: ytepitel och körtepitel
Ytepitel
Täcker och skyddar inre och yttre delar. Vissa ytepitel består av ett cellager->lättpasserat (kapilärväggar), andra av flera cellskikt->motståndskraftiga (huden)
Körteptiel
Bildar körtlar som producerar sekret. Delas in i: endoktrina körtlar och exokrina körtlar
Sekret
Vätska som produseras av körtlar ex slem, saliv, magsaft, svett och hormoner
Endoktrina körtlar
Insöndrar sekret i blodbanan ex binjurar och sköldkörtel
Exokrina körtlar
Utsöndrar sekret på kroppens inre eller yttre ytor ex svettkörtlar och spottkörtlar
Stödjevävnad
Skyddar och håller ihop kroppens olika delar. Delas in i: bindvävnad, benvävnad, fettvävnad och broskvävnad
Bindvävnad
Innehåller proteinfiber som gör vävnaden stark och elastisk ex ledband, senor, underhud
Benvävnad
Bygger upp skelettet och är hårt och starkt. Benvävnden delas in i: kompakt benvävnad och spongiös benvävnad. Innerst i benet finns märghålan med benmärgen. Osteoblaster bygger upp benvävnaden och osteoklaster bryter ner.
Kompakt benvävnad
Inlagringar av kalcium och fosfor gör benet hårt och stakt-> klarar stor belastning. Finns ytterst på benen samt i rörben
Kalcium
Kroppens vanligaste mineral. Bidrar till skelettets täthet och involverad i muskelsammandragningar, nervimpulser och blodkoagulering.
Fosfor
Kroppens näst vanligaste mineral. Bidrar till normal ämnesomsättning.
Spongiös benvävnad
Består av små hålrum. Finns i korta ben, platta ben och i rörbenets epifyser.
Osteoblaster
Celler som bygger upp benvävnaden. Benceller förnyas och anpassas efter belastningen. Arbetar mindre effektivt med åldern->bentätheten minskar->osteoporos
Osteoklaster
Celler som bryter ner benväven
Osteoporps
Benskörnet
Fettvävnad
Kroppens energiförråd, värmeisolerande och stötdämpande. Betår av lagrat fett som finns iunderhuden och mellan organen i buken. Storleken beror på mängden lagrat fett i fettcellerna.
Broskvävnad
Hård, stark och böjlig. Klär ledytor för att skydda benändarna samt finns i leder, i diskarna mellan ryggradens kotor, i luftröret, näsan och ytteröronen.
Muskelvävnad
Muskelcellerna består av proteinerna myosin och aktin. Dessa omsluts av en hinna och bildar muskelfiber som bildar muskelbuntar. Vid aktivering dras myosinet och aktinet ihop ->muskelkontraktion som får koppens delar att röra sig. Muskler arbetar under två förhållande: dynamiskt och statiskt arbete. Energikrävande -> mycket ribosomer i muskelceller. Delas in i: skelettmuskulatur, hjärtmuskulatur och glatt muskulatur
Kontrahera
Dra ihop sig, sammandragning
Statiskt arbete
Muskeln är kontraherad under längre tid
Dynamiskt arbete
Muskeln kontraheras för att sedan slappna av och förlängas igen
Skelettmuskulatur
Viljestyrda muskler, nervimpuls från hjärnan går genom ryggmärgen till muskeln och aktiverar denna. Tvärstrimmiga, vilket avgör i vilken riktning muskeln kan kontrahera. Kan arbeta snabbt, men inte speciellt uthålliga. Utgör 45% av muskelmassan
Hjärtmuskulatur
Även kallat myocardium. Styrs av elektriska impulser som ger en koordinerad kontraktion. Tvärstrimmig, snabb och uthållig. Finns enbart i hjärtat
Glatt muskulatur
Styrs av det autonoma nervsystemet. Uthålligt och lågintensivt samt kan vara kontraherad längre tid utan större energiförbrukning (ndtarmsmuskeln). Finns i inre organ som magsäck, tarmar, blodkärl , livmoderoch, urinblåsa.
Det autonoma nervsystemet
Nervsystemet som styr kroppens inre organ. Delas in i det sympatiska nervsystemet och det parasympatiska nervsystemet.
Nervvävad
Består av nervceller och stödjeceller och bygger upp nervsystemet (nerver, ryggmärg, hjärna). Styr kroppens funktioner genom att hjärnan skicka impulser av svag elektrisk ström som nervcellernas utskott mottar och leder vidare till nervcell, muskelcell eller körtel.
Flytande vävnad
Vävnad som cirkulerar i kroppen. Delas in i: blod och lymfvätska
Lymfvätska
Cirkulerar i lymfkärlsystemet. Tar hand om överskottsvätska och är en del av immunförsvaret.
Rörelseorganen
Skelettet, leder, fogar och musklerna
Platta ben
Skyddar inre organ ex bröstben, höftben, skulderblad
Rörben
Hävstång för muklerna. Består av en diafys med två epifyser. Ex över- och underarmar, lårben, fingrar och mellanhand
Korta ben
Flera ben brevid varandra som bara kan röras lite ex handled och vrist
Diafys
Ihåligt rakt ben, ihåligt skaft
Epifys
Ändarna på diafysen. Klädda med ledytor.
Röd benmärg
Bildar stamceller som specificeras beroende signalerna kroppen får ex till röda och vita blodkroppar. Finns i märghålan i skelettbenen.
Gul benmärg
Innehåller fettceller. Kan omvandlas till röd benmärg vid behov. Finns i märghålan i skelettben.
Leder
Sammanfogar skelettdelar och möjliggör rörelse mellan dessa. Rörelseförmågan blir sämre om leden inte används. Utseendet varierar men består oftast av en ledpanna och ett ledhuvud. Utrymmet mellan dessa kallas ledspringa. Ändarna är brosktäckta, vilket gör att dessa glider mot varandra. Leden omsluts av en ledkapsel som innesluter ledvätska. Vissa leder har förstärkande ligament eller ledband som förhindrar möjning på fel håll ex knäleden. Det finns 5 olika ledtyper: kulled, planled, gånggärnsled, vridled, tvåaxlad led.
Ledpanna
Skelettben med gropformad del
Ledhuvud
Skelettdel med rund ände
Ledkapsel
Benvävshinna som omsluter leden
Ledvätska
Smörjer och förser leden med näring
Kulled
Består av en ledpanna och ett ledhuvud. Ger stor rörlighet i alla riktningar. Ex höftled och axelled
Gånggärnsled
Benen kan röra sig fram och tillbaka i en riktining. Rörelse efter maximal utsträckning förhindras av ligament, senor eller ben. Ex knäleden
Vridled
Benen rör sig i förhållande till varandra. Ex armbågsleden där armbågsbenet och strålbenet krosas vid handvridning.
Planled
Led som finns mellan ryggkotorna i ryggraden
Tvåaxlad led
Finns endast i tummen och möjliggör rörelse både i sidled och fram och tillbaka.
Fogar
Håller samman skelettdelar Rörelseförmågan är mycket begränsad. Fogarna delas in i: bindvävsfogar, broskfogar och benfogar.
Bindvävsfog
Rörelseförmågan är relativt god. Finns mellan strålbenet och armbågsbenet samt mellan vadbenet och skenbenet.
Broskfog
Mindre rörelseförmåga, men mer tålig än bindvävsfogen. Finns mellan bröstbenet och revbenens främre del, som diskfogar mellan ryggradens kotor och i symfysen som binder ihop blygdbenen (blygdbensfogen).
Benfog
Stor stabilitet och skyddsförmåga, men nästan ingen rörelseförmåga. Finns mellan skallens delar
Senor
Fäster skelettmuskulaturen i skelettet. Består av bindväv. Varierar i längd och storlek. Akillessenan i hälen är den största senan och klara upp till 10x kroppsvikten.
Cirkulationsorganen
Hjärtat, blodet och blodkärlen. Transporterar syre från lungorna, näring från mag- och tarmkanalen, hormoner samt transporterar koldioxid och avfallsprodukter från cellerna till utsöndringsorgan som lungor och njurar. Transportväg för vita blodkroppar och gör att dessa snabbt kan mobaliseras.
Hjärtat
Består av hjärtmuskulatur och sitter i mediasternum. Styrs av ett elektriskt retledningssystem. Hjärtat är stor om kroppens knutna näve och väger ca 300 g. Omges av en hjärtsäck och har en skiljevägg (septum) som delar hjärtat i två delar med vardera förmak och kammare. Hålrumsväggarna är krafftiga pga det stora tycket. Hjärtklaffar i hjärtat öppnas i en riktig och förhindrar att blodet åker i fel riktig. Hjärtklaffarnas stängning ger upphov till det dunkande ljudet.
Lille kretsloppet
Syrefattigt blod pumpas in i hjärtats högra förmak via de två hålvenerna. Höger förmak kontraheras och blodet trycks ner i höger kammare via trikispidalisklaffen. Höger kammare kontraheras och pumpar ut det syrefattiga blodet i lungartärerna som transporterar blodet till vardera lunga. Dessa förgrenas till kapillärer som bildar kapillärsystem. Från kapillärnätverket sker ett gasutbyte i lungorna där det syrefattiga blodet lämnar koldioxid vi andas ut och syrgas bilds till hemoglobin-molekyler i de röda blodkropparna. Kapillärnätverket övergår i lungvenerna och det syrerika blodet pumpas in i vänster förmak.
Stora kretsloppet
Det syrerika blodet som pumpats in i hjärtats vänstra förmak pressas ner i vänster kammare när hjärtat kontraheras via mitalisklaffen. Vänster kammare kontraheras och pumpar ut blodet till aortan genom aortaklaffen. Aortan förgrenar sig till mindre artärer som övergår till kapillärnätverk vid kroppens organ där det sker ett gasutbyte där cellerna i vävnaderna lämnar ifrån sig restprodukter och koldioxid som bildats vid cellens ämnesomsättning samt tar upp syret från blodet. Aortans första förgrening är till koronarkärlen. Kapillärerna övergår till vener som transporterar tillbaka det syrefattiga blodet till hjärtats högra förmak.