Utilisateur
Svar: Lokalanestetika blockerar spänningskänsliga natriumkanaler (Na⁺‑kanaler) i sensoriska nervceller. När natriumkanalerna blockeras kan ingen aktionspotential bildas eller fortledas, vilket gör att smärtsignaler inte når centrala nervsystemet. Det är svaga baser och går in och penterear cellen. Vid inflamation har den svårare att penetrera cellmembranet.
Vid inflammation sjunker pH i vävnaden. Lokalanestetika är svaga baser och blir då joniserade. Den joniserade formen kan inte passera cellmembranet lika lätt, vilket gör att mindre läkemedel når natriumkanalerna och effekten minskar.
Överanvändning kan orsaka hornhinneskador, epiteltoxicitet, fördröjd sårläkning och keratit. Mekanismen beror på att läkemedlen hämmar cellernas funktion och regeneration i hornhinnan.
Trycksänkande ögondroppar sänker det intraokulära trycket (IOP) genom att antingen minska produktionen av kammarvatten eller öka utflödet. β blockerare blockerar β1/β2 receptorer i corpus ciliare, vilket minskar cAMP produktionen och därmed den aktiva sekretionen av kammarvatten. Detta leder till minskad kammarvattenproduktion och sänkt IOP. Prostaglandinanaloger stimulerar FP receptorer i ciliarmuskeln och orsakar remodellering av extracellulär matrix. Detta ökar permeabiliteten i den uveosklerala utflödesvägen, vilket ger ökat utflöde av kammarvatten och därmed sänkt IOP. Skapar mer utrymme mellan cellerna. Karbanhydrashämmare hämmar karbanhydras II i ciliarkroppens epitel, vilket minskar bildningen av bikarbonat. Detta reducerar den osmotiskt drivna produktionen av kammarvatten och leder till minskad kammarvattenproduktion. Sympatikomimetika (α₂ agonister) stimulerar α₂ receptorer i corpus ciliare, vilket minskar frisättningen av noradrenalin och sänker cAMP signaleringen. Detta ger både minskad produktion av kammarvatten och viss ökning av uveoskleralt utflöde. Parasympatikomimetika stimulerar M3 receptorer och orsakar kontraktion av ciliarmuskeln och iris sfinktermuskeln. Detta öppnar trabekelverket och Schlemm’s kanal, vilket ökar det trabekulära utflödet och sänker IOP.
Fluorescein binder till epiteldefekter i hornhinna och konjunktiva och används för att upptäcka erosioner och sår. Lissamine Green binder till döda eller degenererade celler och mucin och används främst vid torra ögon.
Mydriatika blockerar muskarina M3‑receptorer i iris sfinktermuskel, vilket leder till pupillvidgning (mydriasis). De används vid undersökning av ögonbotten, lins och glaskropp samt vid vissa inflammatoriska tillstånd.
Cykloplegika blockerar M3‑receptorer i ciliarmuskeln, vilket hämmar ackommodationen. De används för refraktionsundersökning, särskilt hos barn, samt vid inflammatoriska tillstånd där ögat behöver hållas i vila.
Anti‑VEGF‑läkemedel är biologiska läkemedel (antikroppar eller fusionsproteiner). De ges som intravitreala injektioner och verkar genom att binda VEGF och därmed hämma nybildning av blodkärl och kärlläckage i näthinnan.
Tårsubstitut ska ha lämplig viskositet, binda vatten, stabilisera tårfilmen, skydda epitelet och ha ett refraktivt index liknande tårvätskan. De ska vara skonsamma och inte irritera ögats yta.
