Biverkningar kan uppstå när läkemedlet påverkar andra receptorer än de avsedda pga högre affinitet och högre doser, vid för hög dos eller låg selektivitet. Även spridning till andra organ kan bidra.
Ett läkemedel kan bli laddat beroende på pH i miljön. Laddade läkemedel kan inte passera membran och fastnar därför i detta område. Små läkemedel förlitar sig på oladdade status, dessa är ofta syror eller baser vilket gör att de kan bli laddade och fastna.
Dos-responskurvan visar sambandet mellan läkemedelskoncentration och effekt. När dosen ökar ökar effekten tills maximal effekt uppnås. Max responsen av kroppen.
KA beskriver hur starkt agonisten binder till receptorn, medan EC50 beskriver den koncentration som ger 50 % av maximal effekt. Effekten beror inte bara på receptorbindning utan även på signaltransduktion i cellen samt förekomst av receptorreserv. Därför har KA och EC50 oftast inte samma värde. Mått på olika saker.
I levern.
Biotillgängligheten blir högre, Plasmakoncentrationen blir lägre och läkemedlet elimineras långsammare.
En agonist binder till och aktiverar en receptor så att en effekt uppstår. En antagonist binder till receptorn men aktiverar den inte, utan blockerar effekten genom att hindra en agonist att binda till receptorn.
Via njurarna.
När det är bundet till plasmaproteiner eller stoppas av blodhjärnbarriären. Detsamma gäller om det är laddat.
Metabolism.
Genom prodrug (man gör läkemedlet mer fettlösligt), ändrad beredningsform eller administreringsväg.
Enteral (mag tarm) Munnen, tungan och ändtarm peroral. Parenteral: intravenös direkt i blodomloppet, ögondroppar, salva, nässpary.
Halveringstiden ökar eftersom läkemedlet elimineras långsammare.
Biotillgänglighet beskriver hur stor del av läkemedlet som når blodbanan i oförändrad och aktiv form.
Läkemedlet modifieras eller sönderdelas kemiskt genom oxidation, reduktion eller hydrolys. Introducerar eller avslöjar de funktionella grupperna och kan således aktivera eller inaktivera läkemedelt.
Total clearance är kroppens totala elimineringsförmåga, renal clearance är den del som sker via njurarna.
Affinitet beskriver hur starkt läkemedlet binder till sin receptor. Selektivitet beskriver hur mycket läkemedlet föredrar en receptor framför andra.
Passiv diffusion, faciliterad diffusion och aktiv transport.
Genom regelbunden dosering tills tillförsel och elimination är i balans. Ge upprepade doser i intervall som är kortare än läkemedlets halveringstid.
50% av receptorerna är bundna när läkemedelskoncentrationen motsvarar dissociationskonstanten (Kd). Eftersom affinitetskonstanten är cirka 0,6 nM krävs därför ungefär 0,6 nM atropin för att binda 50% av de muskarina receptorerna.
Plasma.
Via passiv diffusion(små och fettlösliga substanser), faciliterad diffusion eller aktiv transport.
Buprenorfin är en partiell agonist på µ-opioidreceptorn. Den aktiverar receptorn svagt och blockerar samtidigt fulla agonister. Den har hög affinitet och binder därmed starkt. Minskar abstinens och craving, har takeffekt vilket minskar risken för överdos.
En full agonist binder till och aktiverar receptorn maximalt för att uppnå högsta möjliga effekt.
Läkemedel verkar oftast genom att binda till receptorer, men kan också påverka jonkanaler, (G-proteinkopplade), intracellulära receptorer och enzymkopplade receptorer. Dessa är oftast proteiner.
Fettlöslighet.
Efter två halveringstider finns 25 % kvar. Efter cirka fem halveringstider är läkemedlet i praktiken eliminerat.
Endast fritt läkemedel ger effekt, metaboliseras och elimineras. Proteinbindning minskar därför dessa processer.
Kroppen betraktas som ett enda homogent fördelningsrum.
Distributionsvolymen blir mycket stor. Man har m,kt fett i kroppen.
Koncentrationen stiger tills tillförsel och elimination är i balans, steady state.
De är ofta för stora, vattenlösliga eller laddade. Endast extremt fettlösliga läkemedel tar sig igenom.
Det är ett leverenzym som bryter ned läkemedel, främst i Fas I-reaktioner. Katalyserar förändring eller sönderdelningsreaktionerna under fas 1 reaktionen.
De reabsorberas lätt i njurtubuli och måste först metaboliseras.
Halveringstid är tiden det tar för läkemedelskoncentrationen att minska till hälften.
Fettlöslighet, storlek, laddning och bindning till plasmaproteiner (får inte binda för starkt och ska ibland inte binda alls) påverkar hur läkemedlet sprids.
Koncentrationen är hög direkt och minskar exponentiellt över tid.
Takykardi (hjärtklappning).
En vattenlöslig molekyl kopplas på så att läkemedlet lättare kan utsöndras.
Läkemedlet absorberas, distribueras i kroppen, metaboliseras (bryts ned) och elimineras.
Ålder, genetik, leverfunktion, andra läkemedel, alkohol och rökning.
Farmakokinetik handlar om vad kroppen gör med läkemedlet (absorption, distribution, metabolism, eliminering), medan farmakodynamik handlar om vad läkemedlet gör med kroppen (effekter och verkningsmekanismer).
Vid 1:a ordningens kinetik elimineras en viss andel per tid, vid 0:te en konstant mängd. 1 a ordningen gäller då elimineringvägarna inte är mättade medan Ote gäller när enzymerna är mättade.
En partiell agonist aktiverar receptorn svagare än en full agonist. Samtidigt blockerar den full agonist från att binda, vilket minskar maxeffekten. Den ger alltså ett svagare svar än en full agonist.
Icke-selektiva betablockerare blockerar både ẞ1- och ẞ2-receptorer. Blockad av ẞ2-receptorer i lungorna leder till bronkkonstriktion. Trots lokal administrering kan ögondroppar absorberas systemiskt och nå lungorna, vilket kan utlösa eller förvärra ett astmaanfall. Därför är astma en kontraindikation även vid behandling med betablockerande ögondroppar. Bronkonstruktion kan förvärra symptom vid astma.
Farmakodynamik handlar om hur läkemedel verkar på kroppen. Fokus ligger på mekanismen: vilka receptorer eller målmolekyler läkemedlet binder till och vilka effekter detta ger i celler och organ.
En kompetitiv antagonist tävlar med agonisten om samma bindningsställe och kan trängas bort av högre agonistdos. En icke-kompetitiv antagonist binder till ett annat ställe och kan inte konkurreras bort.
Via levermetabolism, det gör att den blir mer vattenlöslig och därefter utsöndring via njurarna.
Betablockerare hämmar kroppens adrenerga stressrespons vid hypoglykemi. Detta försämrar kroppens förmåga att kompensera för lågt blodsocker och kan dessutom maskera varningssymtom på hypoglykemi. Därför ska timolol användas med försiktighet hos patienter med spontan hypoglykemi.
Fördelningsrum är kroppens vätskerum där läkemedel kan spridas, t.ex. plasma och intracellulär vätska. Sammanfattningsvis kommer läkemedlet olika långt ut i kroppen beroende vilka typer av vävnader de distrubueras i.
