Utilisateur
De olika funktioner som fraser kan ha.
1. Markera och ange fraserna.
2. Ange frasernas funktion.
Det nominal som är direkt förknippat med verbhandlingen och gör att verbet fungerar i en mening.
I N2 och har alltid funktionen SUBJEKT i satsen.
VEM + (predikatet) VILLE KÖPA?
Alla meningar måste ha ett subjekt för att fungera men det kan bara finnas ett subjekt i satsen.
Om man flyttar subjektet från N1 till fundamentet blir N1 tom. Subjektet står alltså antingen i N1 eller i fundamentet.
Det med som fyller ut och kompletterar verbet och gör att verbkonstruktionen fungerar: Köpa nya KLÄDER. Förknippad med N2.
Det inre.
Den, det, dem som blir utsatt för den handling som uttrycks av predikatet och subjektet.
VAD+PREDIKATET+SUBJEKT?
Vad ville den stenrike killen köpa? Svar: Nya kläder.
(DO i N2).
IO är alltid en nominalfras. Mottagare, benficient eller maleficient.
VEM+PREDIKATET+SUBJEKTET+DO?
IO.
Kan bara stå på typplatsen.
Kan bara stå i V.
Finita verb/hjälpverb + infinita verb/huvudverb.
Det verb som har det största betydelseinnehållet.
Modala och temporala.
Det har inte med tid att göra utan anger talarens inställning till det yttrade.
Har med tid att göra och hjälper till att bilda olika tempus. Har och hade tex.
I en huvudsats ska ett finit verb alltid stå på typplatsen.
Det räcker att typplatsen är ifylld, V kan vara tom.