Polislagen 1-10§
1 §
Som ett led i samhällets verksamhet för att främja rättvisa och trygghet ska polisens arbete syfta till att upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt att i övrigt tillförsäkra allmän skydd och annan hjälp. Polisverksamhet bedrivs av Polismyndigheten och Skäkerhetspolisen.
2 §
Till Polismyndighetens uppgifter hör att
1. förebygga, förhindra och upptäcka brottslig verksamhet och andra störningar av den allmänna ordningen eller säkerheten,
2. övervaka den allmäna ordningen och säkerheten och ingripa när störningar har inträffat,
3. utreda och beivra brott som hör under allmänt åtal,
4. lämna allmänheten skydd, upplysningar och annan hjälp, när sådant bistånd lämpligen kan ges av polisen
5. fullgöra den verksamhet som ankommer på Polismyndigheten enligt särsklida bestämmelser
2 a §
Polismyndigheten från bedriva särsklit personsäkerhetsarbete i fråga om vittnen och andra hotade personer. Regeringen får meddela föreskrifter om sådant säkerhetsarbete. I sådana föreskrifter får det anges att även andra myndigheter får bedriva särsklit personsäkerhetsarbete.
2 b §
Inom Polismyndigheten ska det finnas
1. en avdelning som på nationell nivå leder och samordnar viss polisverksamhet (Nationella operativa avdelningen),
2. en avdelning som ansvarar för handläggningen av ärenden om brott av polisanställda, åklagare och domare (Avdelningen för särsklida utredningar), och
3. en avdelning som har ett nationellt ansvar för myndighetens forensiska verksamhet, utför undersökningar och bedriver forskning inom detta område (Nationellt forensiskt centrum).
3 §
Till säkerhetspolisens uppgifter hör att
1. förebygga, förhindra och upptäcka brottslig verksamhet som innefattar brott mot rikets säkerhet eller terrorbrott,
2. utreda och beivra sådana brott som anges i 1 eller som följer av 5,
3. fullgöra uppgifter i samband med personskydd av den centrala statsledningen och andra som regeringen eller Säkerhetspolisen bestämmer,
4. fullgöra uppgifter enligt säkerhetsskyddslagen (2018:385),
5. leda annan polisverksamhet om regeringen föreskriver det och i övrigt bedriva sådan verksamhet som framgår av lag eller förordning eller som regeringen uppdragit åt Säkerhetspolisen att i särsklida hänseenden avsvara för.
När Säkerhetspolisen leder polisverksamhet enligt första stycket ska det som i lag eller annan författning föreskrivs om Polismyndigheten i tillämpliga delar gälla Säkerhetspolisen.
4 §
En polisman är tjänsteman vid Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen, om regeringen inte föreskriver något annat. Regeringen bestämmer vad som avses med polisman.
5 §
En arbetstagre som är anställd vid Säkerhetspolisen får förflyttas till en annan statlig anställning enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar. En sådan arbetstagare som är polisman får förflyttas endast till en annan anställning som polisman. Förflyttningen enligt första stycket till en anställning vid en myndighet inom något annat verksamhetsområde får ske endast om arbetsuppgifterna är likartade eller arbetstageren med hänsyn till sin utbildning är lämpad för anställningen.
I mål eller ärende om förflyttning ska 36 § andra stycket, 37 och 39 §§ lagen (1994:260) om offentlig anställning tillämpas.
6 §
Polismyndigheten och Säkerhetspolisen ska samarbeta med varandra och med åklagarmyndigheterna. Polismyndigheten ska fortlöpande samarbeta med myndigheterna inom socialtjänsten och snarast underrätta dessa om förhållanden som bör föranleda någon åtgärd av dem. Bestämmelser om skyldighet att anmäla till socialnämnden att ett barn kan behöva nämndens skydd finns i 14 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453). Polismyndigheten och säkerhetspolisen ska också samarbeta med andra myndigheter och organisationer vilkas verksamhet berör polisverksamheten. Andra myndigheter ska ge polisen stöd i dess arbete.
7 §
Om det för en polisman eller annan anställd vid Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen finns omständigheter som enligt 4 kap. 13 § rättegångsbalken skulle utgöra jäv mot domare, får tjänstemannen inte besluta om eller vidta en åtgärd i brottsbekämpande verksamhet. Jäv får dock inte grundas på en åtgärd som tjänstemannen har vidtagit på tjänstens vägnar eller en gärning som har förövats mot honom eller henne i eller för hans eller hennes tjänst.
En polisman eller annan anställd vid Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen får inte besluta om eller vidta en åtgärd i ordningshållande verksamhet om
1. frågan angår honom eller henne själv eller hans eller hennes make, förälder, barn eller syskon eller någon annan närstående eller om åtgärden kan väntas medföra synnerlig nytta eller skada för honom eller henne själv eller någon närstående,
2. han eller hon eller någon närstående som anges i 1 är ställföreträdare för den som åtgärden rör eller för någon som kan vänta synnerlig nytta eller skada av åtgärden, eller
3. det i övrigt finns någon särskild omständighet som är ägnad att rubba förtroendet till hans eller hennes opartiskhet.
Om åtgärden är så brådskande att den inte utan fara kan skjutas upp, får den beslutas eller vidtas trots det som sägs i första och andra styckena.
En fråga om jäv prövas av respektive myndighet.
8 §
En polisman som har att verkställa en tjänsteuppgift skall under iakttagande av vad som föreskrivs i lag eller annan författning ingripa på ett sätt som är försvarligt med hänsyn till åtgärdens syfte och övriga omständigheter. Måste tvång tillgripas, skall detta ske endast i den form och den utsträckning som behövs för att det avsedda resultatet skall uppnås.
Ett ingripande som begränsar någon av de grundläggande fri- och rättigheter som avses i 2 kap. regeringsformen får ej grundas enbart på bestämmelserna i första stycket.
9 §
När en polisman får kännedom om ett brott som hör under
allmänt åtal, skall han lämna rapport om det till sin förman så
snart det kan ske.
En polisman får lämna rapporteftergift om brottet med hänsyn
till omständigheterna i det särskilda fallet är obetydligt och
det är uppenbart att brottet inte skulle föranleda annan
påföljd än böter.
10 §
En polisman får, i den mån andra medel är otillräckliga
och det med hänsyn till omständigheterna är försvarligt,
använda våld för att genomföra en tjänsteåtgärd, om
1. han möts med våld eller hot om våld,
2. någon som skall häktas, anhållas eller annars med laga stöd
berövas friheten försöker undkomma eller polismannen annars
möts av motstånd när han skall verkställa ett sådant
frihetsberövande,
3. det är fråga om att avvärja en straffbelagd handling eller
en fara för liv, hälsa eller värdefull egendom eller för
omfattande skada i miljön,
4. polismannen med laga stöd skall avvisa eller avlägsna någon
från ett visst område eller utrymme eller verkställa eller
biträda vid kroppsvisitation, kroppsbesiktning eller annan
liknande åtgärd, vid beslag eller annat omhändertagande av
egendom eller vid sådan husrannsakan som avses i
rättegångsbalken,
5. polismannen med laga stöd skall stoppa ett fordon eller
annat transportmedel eller skall kontrollera ett fordon eller
ett fordons last,
6. polismannen annars med laga stöd har att bereda sig
tillträde till, avspärra, tillstänga eller utrymma byggnad, rum
eller område, biträda någon i myndighetsutövning med en sådan
eller någon liknande åtgärd eller vid exekutiv förrättning
enligt vad som är föreskrivet därom, eller
7. åtgärden i annat fall är oundgängligen nödvändig för den
allmänna ordningens eller säkerhetens upprätthållande och det
är uppenbart att den inte kan genomföras utan våld.
I fall som avses i första stycket 4 och 6 får våld mot person
brukas endast om polismannen eller den som han biträder möts av
motstånd.
Om rätt att i vissa fall bruka våld finns i övrigt föreskrifter
i 24 kap. brottsbalken.
10 a §
En polisman som omhändertar eller på annat sätt
inskränker någons rörelsefrihet får belägga honom eller henne
med fängsel
1. om han eller hon uppträder våldsamt och det är absolut
nödvändigt med hänsyn till hans eller hennes egen eller någon
annans säkerhet till liv eller hälsa, eller
2. vid förflyttning inom en förvaringslokal och vid transport
eller annan vistelse utanför en sådan lokal, om det är
nödvändigt av säkerhetsskäl.