Utilisateur
- Känna igen sig själv
- Skydda kroppen mot främmande ämnen och patogena mikroorganismer
- Eliminera skadade och döda celler
- Angripa och oskadliggöra tumörceller
Det ospecifika försvaret:
1. Hud och slemhinnor
2. Medfödda (innata) immunförsvaret
Det specifika försvaret
3. Förvärvade (adaptiva) immunförsvaret
- Hud och slemhinnor
- Lymfsystemet
- Vita blodceller
- Komplementsystemet
- Inflammation och feber
Reagerar snabbt och ospecifikt samt saknar minne.
- Hornlager - svårgenomträngligt
- Talg och svettkörtlar - syra som dödar bakterier
- Lysozymer - kroppens antibiotika i tårvätska och saliv
- Antimikrobiella ämnen
- Slem som tvättat bort mikroorganismer i t ex luftvägarna
- Cilier som transporterar bakterier till munhåla och svalg
- Körtlar i magsäck som producerar saltsyra
- Normalflora - konkurrerar ut andra mikroorganismer
- (De flesta infektioner startar i slemhinnor då de är tunna.)
- Väger ca 1-2 kg
- Finns i hud, mag-tarm kanalen, munhåla, ögon, luftvägar och könsorgan
- Skydd mot elakare bakterier
- Stimulerar immunförsvaret
- Stimulerar tarmcellernas funktioner (kan t ex bilda D-vitamin)
- Hjälper till med nedbrytning och upptag av föda, kolhydrater/cellulosa som vi inte kan tillgodo oss
- ju bredare flora desto bättre immunförsvar - fås av att äta blandad kost
- 2-4 l lymfa/dygn
- bekämpar infektioner
Andra uppgifter som lymf-systemet har:
- transporterar lymfan från vävnadsvätska till blodet
- Avlägsnar skadade, gamla och främmande celler
- Transporterar fett från tunntarm till blod
1. Hematopoetisk stamcell --> Lymfoid stamcell --> B-celler och T-celler (mognar i Tymus)
1. Hematopoetisk stamcell --> Myeloid stamcell --> Monocyt och Granulocyter
Ospecifika:
- Monocyter - förstadie till makrofagen, mobila. Fagocyterar mikroorganismer och presenterar antigen för B- och T-celler
- Makrofag: stationära i vävnader, t ex runt luftvägarna. Få till antal, men kan äta 100-1000 bakterier via endocytos. Skickar ut sig signalmolekyler och ber om förstärkning
- NK-cell (natural killer cell) - aktiverar andra immunceller. Avdödar bl a virusinfekterade celler. Mycket forskning och stort hopp för canserforskning.
- Dendritisk cell - antigenpresenterande celler för celler i det specifika systemet. Fagocyterar mikroorganismer. Aktiverar T-celler genom utsöndring av cytokiner, signalmolekyl
- Mastcell - stationär alarmcell, utsöndrar histamin lokalt där den är, cytokiner mm vilket gör att blodkärlet vidgar sig och gör att blodströmningen ökar. skapar lokalt ett ödem - amöbaoida rörelse
- Neutrofil - störst andelen av de vita blodkropparna i blodet 60-70 %. fagocyterar mikroorganismer, äter max 10 bakterier. Består av vesiklar med kemiska substanser. Snabbt på plats
- (Basofil och Eosinofil) - angriper bl a parasiter
Specifika:
- B-cell - antikroppar
- T-cell --> T-hjälpar cell och Cytotoxisk cell
Läser av på cellytan om partikeln är något som är bekant som ska vara i kroppen eller om det är något nytt som ska angripas. "programmerade att känna igen sig själva"
NK-celler och T-celler
Känner igen abnorma celler , (virusinfekterade, tumörceller, bakterier) och avdödar dem.
1. NK-cellen binder till t ex cansercellen
2. Golgiapparaten riktas in som kanon
3. POW - skjuter ut perforin som tar hål på cansercellen
4. Celldöd
(Alla celler är programmerade att självdö apoptos) om något går fel, men det funkar inte alltid.)
Består av ett antal plasmaproteiner lösta i blodet:
- Bildar ett MAC (membrane attack complex), som omringar bakterien och dödar den.
- Samverkar med antikropparna från de specifika systemet
- Stimulerar fagocytos (opsoninverkan) - klister på makrofagens yta
- Stimulera kemotaxis - signalmolekyler som skickas ut i kroppen för att få fler att hitta till "inkräktarna". påminner om lukter.
Syftet med inflamation är att döda, avgränsa och läka en vävnadsskada orskade av:
- mikroorganismer
- Vävnadskada
- Ospecifika immunförsvaret (vid behov kalla in det specifika immunförsvaret)
1. Vävnadsskada och frisättning av signalämnen
• När vävnad skadas, antingen av infektion, trauma eller kemiska substanser, frigörs olika signalämnen, t ex Hestamin från Mastceller (cytokiner och kemokiner) från skadade celler och immunceller i området.
• Dessa signaler lockar immunceller till området och ökar blodflödet dit.
2. Vasodilatation (vidgning av blodkärl)
• Signalämnena gör att blodkärlen vidgas (vasodilatation) och ökar blodflödet till det skadade området.
• Detta leder till de typiska symptomen på inflammation: värme och rodnad, eftersom mer blod strömmar in i området.
3. Ökad kärlpermeabilitet
• Blodkärlens väggar blir mer genomsläppliga, vilket gör att vätska, proteiner och immunceller som neutrofiler kan läcka ut i vävnaden.
• Vätskeläckaget leder till svullnad, ett annat kännetecken på inflammation.
4. Rekrytering av immunceller genom kemotaxi
• Cytokiner och kemokiner attraherar immunceller som neutrofiler, makrofager och lymfocyter till det inflammerade området genom kemotaxi.
• Neutrofiler är ofta de första på plats och fagocyterar (äter upp) bakterier och skadade celler.
5. Immuncellernas aktivitet
• Makrofager och neutrofiler fagocyterar patogener och döda celler. Makrofager frigör även cytokiner för att förstärka inflammationen och rekrytera fler immunceller om det behövs.
• Immunceller frisätter också fria radikaler och enzymer som hjälper till att döda mikroorganismer men som även kan skada kroppens egna celler.
6. Läkning och återhämtning
• När patogener och döda celler har avlägsnats, slutar kroppen producera inflammationsstimulerande signaler.
• Anti-inflammatoriska signaler och celler, som makrofager och lymfocyter, stimulerar läkningen och börjar reparera vävnaden.
• Fibroblaster bildar ny vävnad och kollagen för att återställa strukturen, vilket kan leda till ärrbildning om skadan är allvarlig.
- Rodnad (rubor) - p g a ökat blodflöde
- Värme (calor) - p g a ökat blodflöde)
- Svullnad (tumor) - orskas av den ökade genomsläppligheten hos kärlen
- Smärta (dolor) - orsakas av olika kemiska substanser som frisätts från skadade celler eller leukocyter och som kan reta nervändarna
- Feber (inte alltid) - värme dödar bakterier och gör immunförsvaret effektivare. Leukocyterna utger ämnet pyrogen som ökar kroppens termostat till temp.till över 38 grader. Döda bakterier frisätter också pyrogener.
- Cytokiner frigörs från signaler från Monocyter, makrofager, granulocyter, mastceller, endotelceller och fibroblaster.
- Mediera och regulera immunrespons och inflammatorisk reaktion
- Verkar pro- eller antiinflammatoriskt
- Interleukiner:
- Interferon - hämmar spridning av virus i celler, gör makrofager mer aggressiva
- Pyrogener - inducerar feber
- Kemokiner - stimulerar kemotaxis
- Histamin - kemisk budbärare som frisätts från mastceller i vävnad
- akutfasprotein - proteiner som bildas i levern och spelar en viktig roll i det tidiga försvaret mot infektion. Interagerar med komplementsystemet. Påverkar troligtvis även de specifika försvaret.
Cellmedierad del - behöver en cell som presenterar antigenen
- T-hjälparcell
- Cytotoxisk T-cell
- Minnes-T-cell
(Stationerade i lymfknytarna, behöver få antigenen presenterad för sig av dendritisk cell, makrofagen och monocyten.)
Svävar runt i kroppen s k humoral (antikroppsbaserad) del
- Plasmacell (effektor) - tillverkar antikroppar
- Minnes-B-celler
Stamcellen hematopoesisk stamcell blir en lymfoid stamcell som blir en:
- B- och T-cell och utvecklas i benmärgen
- B-cellerna mognar i benmärgen
- T-cellerna mognar i tymus (brässen)
- Båda fortsätter sin mognad i lymfsystemet, i lymfknutarna ( tre stora knutar och 600 - 700 knutar totalt) där de översköljs av det som kommer in i systemet - ansamlingar av lymfocyter och makrofager
1. En främmande antigen kommer in i kroppen.
2. Någon av alla antikroppar med receptor passar på antigenen och när den matchen hittats börjar cellen att dublicera sig själv - Klonal expansion
3. Den klonala expansionen delas upp i plasmceller (effektorcell som lever ungefär en månad) och knoppar av antikropparna och minnesceller som spars till nästa gång samma antigen kommer tillbaka. Minnescellerna lever olika långt för olika
B-celler jobbar främst mot virus, men kan även jobba mot alla främmande strukturer som kommer in i vätskan.
Bildar en primär respons och en sekundär respons.
Antikroppen (eller immunglobelin) består av :
- en (C) Konstant region. Aktiverar det övriga immunförsvaret och anger klass av antikropp
- en (V) Variabel region: skiljer antikropparna åt
- Formen på den variabla regionen heter paratop och passar specifikt för en antigen med formen epitop (eller immunogenet/allergen
- Det finns olika antikroppar = immunglobelin som förkortas Ig och sedan olika bokstäver beroende på form:
- Monomer: IgD, IgE, IgG
- Dimer: IgA
- Penatmer: IgM
Det finns fem huvudtyper av immunglobuliner, var och en med specifika roller i immunförsvaret:
1. IgG – Den vanligaste antikroppen i blodet och vävnaderna. IgG är avgörande för långsiktigt skydd, eftersom den bildas efter infektion eller vaccination och bidrar till immunologiskt minne.
2. IgA – Finns främst i slemhinnor som i luftvägar, tarmar och saliv, där den skyddar mot patogener som försöker ta sig in via dessa ytor.
3. IgM – Den första antikroppen som bildas vid en ny infektion och är viktig för det initiala immunförsvaret.
4. IgE – Involverad i allergiska reaktioner och försvar mot parasiter. När IgE binder till allergener utlöser det en kraftig immunrespons, vilket kan leda till allergisymtom.
5. IgD – Finns i små mängder och sitter främst på ytan av omogna B-celler. IgD:s funktion är inte helt klarlagd, men den tros vara inblandad i aktiveringen av B-celler. Aktiverar basofiler och mastceller
1. Agglutinering
2. Neutralisering
3. Fällning av lösligt antigen
Leder till Fagocytos
4. Aktivering av komplement eskad (MAC som tar hål på bakteriecellen) (ospecifika systemet)
Leder till Lysis
B-celler "åker" runt i lymfan och stöter på antikroppar som passar, medan T-cellen måste få antikroppen "presenterad" för sig (av dendritcell, makrofager eller B-celler)
- MHC1 klass 1 - Alla celler med cellkärna (inte blodceller) har receptorer på sin yta
- MHC1 klass 2: Finns i tymus och på s.k. APC, antigenpresenterande celler, så som makrofager, B-celler, dendritiska celler (den effektivaste, mer rörlig och tar sig till lymfknut efter att ha utsatts för epitop)
- T-mördar cell (cytotoksisk T-cell) binder mot MHC klass 1
- T-hjälpar cell (T-naiv cell) binder mot MHC klass 2 och bildar T-mördar celler och T-hjälpar celler mot just den antigen som den blivit presenterad för. Kan även aktivera B-cellen till att öka som aktivitet. Kan i sig inte döda någon cell.
En grupp små proteiner som fungerar som singnalsubstans i immunsystemet och frigörs av olika celler, så som T-celler och makrofager.
På samma sätt som en NK-cell mördar celler.
1. En cytotoxisk T-cell har bundit till ett antigen presenterat av en MHC klass I molekyl
2.Perforin frisätts och bildar porer i den infekterade cellens membran
3.Vatten och joner strömmar in i cellen
4.Cellen lyserar
- Humorala delen - åker runt i lymfsystemet och stöter på en antingen (B-celler)
- Cellulära delen - får antigen uppvisad för sig (T-celler)
Ca 4 veckor (t ex ett serum som sprutas in i kroppen = passiv immunisering)
Vaccin kan vara:
- Ett mikrobiellt toxin som är oskadliggjort
- Avdödade mikroorganismer
- Levande men försvagade mikroorganismer
- Delar av mikroorganismer
- Antigen: Ett antigen är ett främmande ämne som kan orsaka en immunreaktion när det kommer in i kroppen. Det kan vara en del av en patogen, som ett virus, en bakterie, en svamp, eller en parasit, men även andra molekyler som kroppen uppfattar som främmande.
- Antikropp: En antikropp, även kallad immunoglobulin (Ig), är ett protein som produceras av kroppens B-celler (en typ av vita blodkroppar) som svar på ett antigen.
Ordet cellmedierat beskriver en typ av immunrespons där kroppens försvar aktiveras och utförs av immunceller, snarare än av antikroppar. I en cellmedierad respons är det främst T-celler (en typ av vita blodkroppar) som identifierar och direkt attackerar patogener som virusinfekterade celler eller cancerceller. Denna respons är särskilt viktig vid bekämpning av intracellulära infektioner (infektioner inuti celler) som vissa virus och bakterier.
I kontrast till detta finns antikroppsmedierad immunitet, där kroppen producerar antikroppar som känner igen och binder till patogener för att neutralisera eller markera dem för nedbrytning. Båda dessa immunsvar är viktiga, men de bekämpar hot på olika sätt.
Hematopoetiska stam-cellen bildar:
1. Myeloida stamceller – som ger upphov till granulocyter (neutrofiler, eosinofiler och basofiler), monocyter (som blir makrofager), röda blodkroppar och blodplättar.
2. Lymfoida stamceller – som ger upphov till lymfocyter (B-celler, T-celler och NK-celler).
1. Mikrogliaceller i centrala nervsystemet
2. Makrofager i bindväv
3. Kupfferceller i levern
4. Alveolära makrofager i lungorna
5. Osteoklaster i benvävnad
Diapedes
Lymfocyter som reagerar på samma främmande ämnen.
Vid autoimmunitet börjar immunsystemet att identifiera kroppens egna celler som hot och attackerar dem, vilket leder till sjukdom så som MS, diabetes typ I och reumatoid artrit.
Allergier uppstår när kroppens immunsystem reagerar överdrivet på ämnen som normalt inte är farliga, som pollen, damm, mat eller djurhår. Immunsystemet identifierar dessa ämnen som hot och aktiverar en immunrespons för att skydda kroppen, trots att ämnena inte utgör någon verklig fara.
Vid en allergisk reaktion frigör immunsystemet kemikalier som histamin, vilket leder till de typiska symtomen vid allergi, såsom nysningar, klåda, svullnad eller utslag.
En grupp proteiner som utsöndras från virusinfekterade celler oxh som skyddar andra celler mot virusangrepp.
Plasma proteiner som skyddar kroppens celler och vävnader mot skada under den inflammatoriska processen.