- Läran om hormoner
- hormon = signalsubstans = kemiska budbärare
- Kroppens styr- och regler-system (styr alla andra organsystemen)
- Det är främst de endokrina körtlarna som producerar hormoner som transporteras via blodet ut i kroppen.
1. Hypofysen som styrs av Hypothalamus (finns även endofysen)
2. Sköldkörteln (glandula thyroidea) med bisköldkörtlarna (glandulae parathyroidea)
3. Brässen (thymus)
4. Binjurarna (glandulae suprarenales)
5. Bukspottkörteln (pancreas) - endokrina öar
6. Gonaderna (testiklar och äggstockar)
7. Tallkottkörteln
Övriga ställen i kroppen där hormoner bildas:
- Hjärtat (cor)
- Njurarna (renes)
- Mag/tarmkanalen
- Tallkottkörteln (corpus pineale)
- Fettvävnad
- Huden
1. Livsstilsmönster:
- Måltider: Insulin, glukagon, ghrelin, leptin, vitamin A
- Utevistelse (solbestrålning): vitamin D
- Fysisk aktivitet: reparation och tillväxt: testosteron/
östrogen, GH, IGF-1 m.fl.
2. Dygnsrytm (väldigt mycket i vår kropp)
- Ljus och mörker - Melatonin
- Kortisol (högst nivåer under senare nattfasta)
3. Månadscykeln - Kvinnlig reproduktion
4. Övriga omgivningsfaktorer
- Kroppstemperatur, som påverkar ämnesomsättning: T3/T4
- Stress: T3/T4, GH, adrenalin,kortisol
- Vätske- & mineralbalans:
- Anknytning, beröring: oxytocin
- Låg syrehalt: EPO (erytropoetin)
5. Varierar under olika livsfaser:
- Fosterutveckling; Retinsyra (vitamin A-metabolit) m.fl.
- Tillväxt: GH/STH, IGF-1 m.fl.
- Förlossning, mjölkproduktion, amning: LTH, Oxytocin
- Könsmognad: GnRH =tillväxt av gonader = könshormoner
Effekt av åldrande:
- Menopausen: markant minskning av östrogen
- Hypofysens och sköldkörtelns insöndring: oförändrad
- Binjurebarken; svarar bra på ACTH, men corticosteroiderna
sjunker vid 50 år
- Insulin: långsammare insöndring, samt sämre svar hos
muskel och fettvävnad=minskad glukostolerans
Ett överordnat kontrollsystem som med hjälp av signalsubstanser - hormonerna - reglerar en rad olika kort-, men oftast mer långsiktiga funktioner i kroppen.
Huvudområden:
1. Förmåga till fortplantning (sexualdrift, reproduktion, förlossning, mjölkproduktion)
2. Matspjäkningsprocessen
3. Lagring och användning av näringsämnen
4. Elektrolyt och vätskebalans (vätskebalans och mineralomsättning)
5. Tillväxt och utveckling (fosterutveckling, tillväxtens alla stadier spädbarn till vuxen samt - könsmognad)
Övriga områden
- Temperaturreglering
- Blodtrycksreglering
1. Endokrin cell som producerar hormoner --> ut till blodet --> fångas upp av "rätt" cell med passande receptorer i membranet
2. Parakrin cellsignalering (eller lokala hormoner) - producerar hormoner från endokrina celler som direkt hittar till rätt cell via vävnadsvätska med passande receptorer
3. Autokrin cellsignal - producerar hormoner från endokrin celler som direkt hittar att de passar på det egna recptorerna på cellen = stimulerar sig själva. Ex T-celler.
- Aktivering/hämning av enzymatiska reaktioner
- Aktivering/hämning av receptorstyrda jonkanaler
- Påverkar transkription av gener, dvs styr proteinsyntes i cellen
Små mängder hormoner kan ha stor påverkan på kroppen, t ex felaktig produktion av sköldkörtlarna.
Kan gruppers efter:
1. funktion
- anabol: Insulin, IGF-1, testosteron och GH
- katabol: Kortisol, glukagon och adrenalin
2. fysikaliska egenskaper
- Vattenlösliga: lagras i vesiklar och frisätts vid signal. Ex. peptidhormoner; insulin och adenohypofysen och aminhormomer; adrenalin
- Fettlösliga: kan inte lagras i vesiklar, tillverkas vid signal. T ex steroidhormoner som vitamin D och könshormonerna och Lipidhormoner som eikosanoiderna, t ex prostaglandin
1. Proteiner/ peptider som t ex insulin (lång kedja av aminosyror)
2. Steroider (en lipid = fettlöslig), t ex testosteron och östrogen (som har kolesterol som bas)
3. Aminosyror (tyrosin)/ fettsyraföreningar (prostaglandiner), t ex adrenalin eller tyroxin
Man kan inte "äta" hormonproteiner eftersom de spjälkas upp i magen, så t ex insulin måste injeceras direkt i blodet.
1. Fettlösliga hormoner
- Kräver transportproteiner som tillverkas i levern och kan vara specifika eller ospecifika)
- Binder till intracellulära receptorer i cytoplasman eller kärnan
- Reglerar genuttryck direkt genom att påverka DNA-transkription. Bildar ett transkriptionellt manuskript som går in i DNA-produktionen - reglerar hur våra proteiner bildas (eller inte bildas)
- Långsam men långvarig effekt.
2. Vattenlösliga hormoner
- Löser sig direkt i plasma, kräver inga transportproteiner.
- Binder till membranbundna receptorer på cellens yta.
- Initierar signalvägar via second messengers (t.ex. cAMP).
- Snabb men kortvarig effekt
Signalförstärkande substanser, även kallade second messengers, är molekyler som hjälper till att förstärka och sprida signalen från ett hormon eller en signalmolekyl (som en neurotransmittor eller tillväxtfaktor) inuti en cell. När en signalmolekyl binder till en receptor på cellens yta, aktiverar den en eller flera signalförstärkande substanser som sedan sprider och förstärker signalen inuti cellen.
Ex.
- CAMP (cykliskt AMP): En av de mest kända second messengers. När ett hormon som adrenalin binder till en receptor på cellens yta, aktiverar det ett enzym som producerar cAMP, vilket i sin tur aktiverar andra enzymer inuti cellen och förstärker signalen.
- Ca²⁺ (kalciumjon): Kalcium fungerar också som en signalförstärkare. När en signalmolekyl aktiverar receptorer på cellen, kan det leda till att kalciumjoner frigörs från cellens inre förråd, vilket vidarebefordrar signalen och påverkar cellens aktivitet.
Dessa signalförstärkande substanser gör att signalen som ursprungligen startade med en liten mängd hormon eller molekyl kan få en större effekt på cellens funktion. Gäller vattenlösliga hormoner och andra signalmolekyler som binder till cellytan.
Kedja med start i hjärna:
1. Hormon I: Verkar frisättande eller hämmande
(Releasing eller inhibiting) på:
2. Hormon II: Från t ex främre hypofysen, adenodelen,
som i sin tur antingen direkt påverkar
3. målcellerna direkt eller påverkar andra körtlar i kroppen att producera Hormon III - som stimulerar målcellerna.
Den negativa feedbackloopen känner av halten av hormoner i kroppen och får samtidigt signaler om referensvärd. Är halten högre än referensvärdet sänks signalfrekvensen till hyposfysen.
Beror av flera faktorer:
- Hormonets koncentration i blodet
- Målcellernas receptorantal (kan variera, och vara ärftligt olika)
- Samtidig påverkan av andra hormon (hormonell ”cross talk”)
- Koncentrationen av olika ämnen i blodplasma (påverkar t.ex. ADH, aldosteron)
- Yttre påverkan (temperatur kan påverka mängden sköldkörtelhormon, ljus påverkar tallkortkörtelns produktion av melatonin)
- Livstil och livsfas
- Dygnsrytm och månatligt
- Omgivningsfaktorer
- Sjukdomar (ex. tumörer; kan vara både (köns-) hormonberoende, och påverka endokrina cellers produktion av hormon)
1. Sköldkörteln (Tyreoidea)
- Hormon från hypofysen: TSH (Tyreoideastimulerande hormon).
- Effekt: Stimulerar sköldkörteln att producera och frisätta tyroxin (T4) och trijodtyronin (T3), som reglerar ämnesomsättningen.
2. Binjurarna
- Hormon från hypofysen: ACTH (Adrenokortikotropt hormon).
- Effekt: Stimulerar binjurebarken att producera kortisol (stresshormon) samt aldosteron och androgener.
3. Gonaderna (äggstockar och testiklar)
- Hormoner från hypofysen: LH (Luteiniserande hormon).
FSH (Follikelstimulerande hormon).
- Effekt:
- I äggstockar: Stimulerar produktion av östrogen och progesteron samt ägglossning.
- I testiklar: Stimulerar produktion av testosteron och spermier.
4. Bröstkörtlar
- Hormon från hypofysen: Prolaktin.
- Effekt: Stimulerar mjölkproduktion efter förlossning.
5. Lever och andra målorgan
- Hormon från hypofysen: GH (Tillväxthormon).
Effekt: Stimulerar levern att producera IGF-1 (Insulin-like Growth Factor-1), som påverkar tillväxt i ben och muskler.
6. Njurarna
- Hormon från hypofysen: ADH (Antidiuretiskt hormon) och oxytocin (från bakloben).
- Effekt: ADH reglerar vätskebalansen genom att påverka njurarnas vattenåterupptag.
1. Neurohypofysen (hypofysens baklob)
- Hormonerna tillverkas i neuroendokrina celler i hypothalamus. (Ingen äkta endokrin körte.)
- Producerar två hormoner ADH (antideuretiskt hormon) och oxytocin
2. Adenohypofysen (hypofysens framlob)
- GH/STH - Direktstyrande hormon Tillväxthormon/somatotropt hormon som påverkar levervävnad att släppa ut IGF-1
- TSH (thyroideastimulerande hormon) - sköldkörteln - tyroxin
- ACTH (adrenokortikotropt hormon - binjurebarken - kortisol och androgener
- LH (luteiniserande hormon) - Testikel - testosteron och äggstock - Progesteron och Östrogen
- FSH (follikelstimulerande hormon) - Testikel - Inhibin och äggstock - Östrogener/inhibin
- Prolaktin (PRL) - tillverkat mjölk i mjölkkörtlar
Adenohypofysens hormon stimuleras till frisättning eller hämmas av hormon från hypotalamus. Porta-system (två kapilärnätverk på varandra, ett i hypotalamus och ett i adenohypofysen.
Sköldkörteln producerar främst hormonet T3 och T4:
- Hormonet bildas ur aminosyran Thyramisin och innehåller tre resp. fyra jod-joner i sin molekylstruktur
- Sköldkörteln innehåller också
1. C-celler "para-follikulära", som bildar Kalcitonin, som sänker Kalcium-halten i blodet
2. Blodkärl som kan transportera hormonerna
3. Kolloid-folliklar: Bildar och lagrar ”sköldkörtelhormon”: T3/T4
T3 och T4:as funktion
- Måste finnas i kroppen = kroppens gaspedal.
- Har en central roll i kroppens ämnesomsättning, stimuleras vid t.ex. stress och kyla för att frigöra energi och värme, vilket tar av kroppens resurser=katabolt hormon
1. Ökar cellernas metabolism, ämnesomsättningen och stimulerar värmeproduktionen = ökar kroppstemperaturen
2. Viktig för nervsystemets utveckling, framförallt under fosterlivet och de första månaderna.
3. Viktigt för längdtillväxten under tillväxtperioden.
4. Sympatiska nervsystemet förstärks - fler receptorer för adrenalin/ noradrenalin (ger bl a hög vilopuls)
5. Nödvändig för normal impulslednings - hastighet i nervsystemet.
Vid brist av T3/T4 = hypothyreos,
- minskar impulsledningshastigheten i nerv-systemet. Ger även depression. Man blir darrig och äter mycket, men går ändå ner i vikt. Hög vilopuls.
Vid för mycket T3/T4, hyperthyreos
- Går upp i vikt, får torr hud, blir deprimerad och kan få inflammation bakom ögonen
Förstorad sköldkörtel kallas för struma, fås ofta p g a jod-brist.
1. Hypotalamus släpper ifrån sig frisättningshormonet TRH
2. Startar produktionen av TSH i hypofysen (Thyreoidea Stimulerande Hormon)
3. Styr produktionen av T3/T4 i sköldkörteln
Styrs av negativ feedback-slinga
- Receptorer i hypotalamus och hypofysen känner av koncentrationen av T3 och T4 i blodet
- Ju högre koncentration desto mer hämmas frisättningshormonet i hypotalamus, som påverkar hypofysen som påverkar produktionen av T3/T4
- Fyra ärtstora endokrina körtlar på baksidan av sköldkörteln som producerar parathormon, PTH, vilket känner av halten av kalcium i kroppen.
- Tillsammans med kacliumtyren reglerar den kalciums koncentration i kroppen.
1. Kalciumjonerna är co-faktorer (katalyserande förmåga) för många enzym. T ex koagulering av blod.
2. Kalcium fungerar som budbärare i celler:
- I presynaptiska neuron öppnas kalcium-kanaler som gör att exocytos av signalsubstans startar
- Signal i muskelceller (drar bort skyddstejpen på muskelcellen och aktiverar myosinet)
- En del i att skapa membranpotential. För hög eller låg halt av kalcium, sänker resp. ökar tröskelvärdet för start av aktionspotentialen
1. Genom kosten
2. Kolesterol ombildas i huden av UV-strålning till vitamin D, men det är inaktivt. Ombildas till aktivt vitamin D i kroppens njurar, vilket kallas för Kalcitriol. Kalcitriol ökar absorbtionen av kalcium i tarmarna.
Regleras av tre hormoner i kroppen:
- Parathormom (PTH) - styr njurarna
- Vitamin D3 - styr tarmkanalen
- Kalcitonin (spelar störst roll när vi växer upp) - njurarna
1. När kalciumhalten i blodet är låg
- Frisättning av PTH som höjer kalciumhalten i blodet
- Skelettet: Stimulerar nedbrytning av benvävnad hos osteoklasterna för att frisätta kalcium till blodet.
- Njurarna: Ökar återupptaget av kalcium från urinen och minskar utsöndringen. Kalcium är en liten molekyl som filtreras ut, men reabsorberas tillbaka i njurarna.
- Tarmen: Ökar absorptionen av kalicium i tarmen genom att aktivera vitamin D3 till dess aktiva form - kalcitriol, vilket stimulerar upptaget av kalcium från kosten.
2. När kalciumhalten i blodet är hög
- Sköldkörteln - Frisätter kalcitonin, ett hormon som sänker kalciumhalten i blodet.
- Skelettet: Hämmar nedbrytning av ben och stimulerar inlagring av kalcium.
- Njurarna: Ökar utsöndringen av kalcium via urinen.
Är en körtel som sitter på njurarna och består av bark (körtelvävnad) och märg:
1) Yttersta skiktet av barken - Capsula adiposa
2) Näst yttersta tunna skiktet av barken - Mineral-kortikoider- Aldosteron:
3) Stor del av huvudbarken - Gluko-kortikoider - Kortisol: en viktig del i kroppens svar på långvarig stress
4) Innersta tunna delen mot märgen - androgener: viktiga för bl.a. libido och påminner om testeron (viktigt för kvinnors produktion av testeron, men männen har även produktion av det i testiklarna)
- Är en glukokortikoid
- Aktiveras av alla former av stress och är en katabol process.
- Styrs av ACTH - AdrenoCortikoTropt Hormon från hypofysen
- Ökar tillgången till energisubstrat i blodet genom att
a. stimulerar nedbrytning av fett till fettsyror
b. stimulera proteinnedbrytning till aminosyror
c. stimulerar nedbrytning av aminosyror till glukos = glukoneogenes i levern
= Höjer blodsockret
- Tillväxt hämmande
- Är inflammationshämmande, dvs dämpar immunsystemet
- Ökar blodtrycket genom vasokonstriktion
- Hushållning med vatten och salter (höjer blodtrycket).
Anabola processer (uppbyggande):
- Proteinsyntes: Byggandet av proteiner från aminosyror, som sker i ribosomerna. Viktigt för muskeluppbyggnad och cellreparation.
- Glykogensyntes: Omvandlingen av glukos till glykogen för lagring i lever och muskler.
- Lipogenes: Bildning av fett (triglycerider) från fettsyror och glycerol för energilagring i fettvävnad.
Katabola processer (nedbrytande):
- Glykolys: Nedbrytning av glukos till pyruvat för att producera energi (ATP).
- Betaoxidation: Nedbrytning av fettsyror till acetyl-CoA som används i citronsyracykeln för energiproduktion.
- Proteolys: Nedbrytning av proteiner till aminosyror som kan användas för energi eller andra metaboliska processer.
Två hormoner (via alfa och beta-celler) bildas i bukspottkörteln som båda bidrar till att bibehålla homeostasen i kroppen, men på två helt olika sätt-
1. Insulin (producerad i beta-cellerna)
2. Glukagon (peptid alfa-celler)
Vid sidan av alfacellerna, så känns lågt blodsocker även av i Hypotalamus. Hormonerna orexin och melaninkoncentrerande hormon (MCH) leder till kort- respektive långvarig aptitstimulans
1. Exokrin funktion (utsöndring av matsmältningsenzymer):
- Bukspottkörteln producerar och utsöndrar enzymer till tunntarmen via bukspottet. Dessa enzymer hjälper till att bryta ner matens beståndsdelar:
- Amylas: Bryter ner kolhydrater.
- Lipas: Bryter ner fetter.
- Proteaser (t.ex. trypsin): Bryter ner proteiner.
- Bukspottet innehåller även bikarbonat som neutraliserar den sura magsaften i tunntarmen.
2. Endokrin funktion - peptider (som spjälkas sönder i magkanalen)
- Insulin: Sänker blodsockret genom att främja glukosupptag i cellerna. (b-celler)
- Glukagon: Höjer blodsockret genom att stimulera nedbrytning av glykogen till glukos i levern. (a-celler)
- Andra hormoner som somatostatin och pankreatisk polypeptid har också regulatoriska roller.
Glukos, glukogen, glukagon
Langerhans cellöar.
- Inget glukos kan komma in i cellen
- Cellen förbränner endast fett istället (fett ska helst "brinna i sockrets låga")
- Förbränning av endast fett bildar ketoner och ketonsyra, som starkt påverkar kroppens syra/bas balans.
1. Ghrelin: insöndras från magsäcken då den är tom: stimulerar hunger via hypothalamus - Frisättningen av ghrelin minskar vid fyllnad av magsäck, och duodenum
2. Leptin: insöndras från välfyllda fettceller: minskar födointaget över längre tidsperioder
3. Vitamin A: lagras/omsätts i levern, och har funktionell betydelse för vår syn (retinal), och som hormonet Retinsyra i hela kroppen. Brist på vitamin A kan leda till försämrat mörkerseende.
Tillväxthormon (GH) produceras av hypofysen och hjälper kroppen att växa och utvecklas. Det främjar tillväxt av skelett och muskler genom att öka produktionen av IGF-1, ett hormon som stimulerar celltillväxt. GH påverkar också metabolismen genom att bryta ner fett och använda energi från det. Hormonet frigörs särskilt under sömn och vid fysisk aktivitet.
Effekt:
- De stimulerar tillväxt genom att säga till epifys-skivorna i rörbenet att det ska bli längre.
- Stimulerar proteinsyntes (även muskelvävnad)
- Ökar frisättning av fettsyror och glukos från kroppens energilager.
- Tillväxthormoner stimuleras även av omtanke och kärlek, d v s psykosociala faktorer. Det styrs alltså inte enbart av t ex födointag.
alfa = krymper blodkärlen, t ex näs-slemhinnan (näsdroppar)
beta = vidgar blodkärlen, t ex skelettmuskeln
(Finns beta-blockerare för hjärtat.)
1. Vitamin är en molekyl som kroppen behöver i små mängder, men inte kan tillverka själv,
2. Ett hormon är en substans som tillverkas någon stans i kroppen och åker runt via blodet och utövar effekt.
Tallkottkörteln, eller epifysen, är en liten endokrin körtel i hjärnan som reglerar kroppens dygnsrytm. Den producerar och frisätter hormonet melatonin, vilket påverkar sömn och vakenhet beroende på ljus och mörker.
Stressresponsen via HPA-axeln (hypotalamus-hypofys-binjure)
1. Hypotalamus
- Utsöndrar CRH (kortikotropinfrisättande hormon)
2. Hypofysen
- Frisätter ACTH (adrenokortikotropt hormon) som svar på CRH. ACTH färdas via blodet till binjurarna.
3. Binjurebarken
- Producerar och utsöndrar kortisol som svar på ACTH.
- Kortisol påverkar målorgan för att hantera stress, t.ex. höjer blodsocker och hämmar inflammation.
Eikosanoider är lokala hormoner som kroppen skapar från fettsyror, främst arakidonsyra. De spelar en viktig roll i att reglera saker som inflammation, smärta, blodtryck och blodkoagulering.
De finns i tre huvudtyper:
1. Prostaglandiner – hjälper till att reglera inflammation och smärta.
2. Leukotriener – är viktiga för immunsystemet och inflammation.
3. Tromboxaner – påverkar blodets förmåga att koagulera.
Eikosanoider är väldigt kraftfulla, men de verkar i mycket små mängder i kroppen.
Hormoner som höjer glukosnivåerna:
1. Glukagon - Alfaceller i bukspottkörteln.
• Effekt: Stimulerar levern att bryta ner glykogen till glukos (glykogenolys) och att producera glukos från andra källor som aminosyror (glukoneogenes). Detta ökar blodsockernivåerna, särskilt vid fasta.
2. Adrenalin (epinefrin) - Binjuremärgen.
• Effekt: Stimulerar nedbrytning av glykogen i lever och muskler och hämmar insulinfrisättning. Det ger snabbt en höjning av blodsockret vid stress eller fysisk aktivitet.
3. Kortisol - Binjurebarken.
• Effekt: Stimulerar glukoneogenes och minskar glukosupptag i celler, vilket ökar tillgången på glukos i blodet. Viktigt under långvarig stress.
4. Tillväxthormon (GH)- Hypofysen.
• Effekt: Hämmar glukosupptag i celler och stimulerar fettförbränning, vilket indirekt ökar blodsockernivåerna.
5. Sköldkörtelhormoner (T3 och T4) - Sköldkörteln.
• Effekt: Ökar metabolismen och glukosproduktionen genom glukoneogenes och glykogenolys.
- Barken styrs av yttre hormoner
- Märgen styrs av sympatiska nervsystemet, vilket frigör adrenalin och noradrenalin.
Tre steroider - fettlösliga ämnen
1. Ytterst: Aldosteron - reglerar mineralerna i blodet)
2. Mellanskiktet: Kortisol - katabolt hormon som bl a påverkar glukos-halten
3. Innerst: Androgener, ämnen som liknar testosteron - påverkar kvinnorna främst
- Betydelse för vatten- och saltbalansen i njurarna.
- Ökar reabsorptionen i distala tubeli och gör att kroppen behåller salt och vatten och styrs av RAAS-systemet
- Styrs av sympatiska nervsystemet - Fight or fly mode
- Släpper, vid akut stress, ifrån sig adrenalin (80%) och noradrenalin (20%)
1. Ökar glykogennedbrytningen i levern, glykogenolys --> ökad glukoshalt i blodet
2. Ökar fettnedbrytning --> ökad fettsyra koncentration i blodet
3. Ökar hjärtats kontraktionskraft --> ökar HMV
4. Reglerar regionalt blodtillflöde --> mer blod i skelettmuskler och mindre till inre organ
5. Ökar perifert motstånd --> höjer blodtrycket
1. Är ett anabolt hormon, uppbyggande, som stimulerar celler att lägga ut fler glukos-transportörer (Glut4) i cellmembranet (som en nyckel) som gör det möjligt för glykos att ta sig in i cellerna = sänker blodsockerhalten i kroppen.
2.Effekter:
- Upptag av glukos i celler = lagring av glukos i form av glykogen (ca. 200-400g)
- Ökat upptag av aminosyror, och ökad proteinsyntes (muskeltillväxt)
- Energilagring - Stimulerar levern till att bilda glykogen av glukos = (ca. 100g)
- Fettceller - fett --> Ökat upptag av fett – men även glukos vid stort överskott (ombildas till fettsyror som lagras i form av triglycerider)
Resultatet blir att blodsockret sjunker och energiförråden (och kroppen) byggs upp
Frisättning av insulin stimuleras av
- hög glukoshalt i blodet
- hormoner från tarmen
- parasympatisk aktivitet, N vagus
1. Motsatt effekt mot insulin. Gör om glykogen till glukos, katabolt hormon.
Glukagon frisätts av: låg glukoshalt i blodplasman
2. Effekter
Levern frisätter glukos i blodet genom att:
- bryta ner sina lager av glykogen till glukos
- bilda nytt glukos från aminosyror = glukoneogenes (neo= ny och genes = tillverka)
- Fettceller bryter ner triglycerider till fria fettsyror och glycerol (glycerol kan omvandlas till glukos av levern).
Resultatet blir att blodsockret stabiliseras (höjs) och mängden cirkulerande fett ökar (cellerna ställer om sig och nyttjar mer fett som energikälla)
- Andra hormoner som också höjer blodsockerhalten är adrenalin, kortisol och GH (growth Hormon)
För låg halt - nerverna får ingen energi (kan inte leva på fett och aminosyror) och man blir medvetslös och kan dö.
För hög halt - reaktiv molekyl som ger skador på små blodkärl i t ex njurar, fötter och ögonen.
1. Kroppen börjar förbränna fett
2. Fettet ska helst brinna i sockrets låga och om ENDAST förbränner fett bildas Keton.
3. Man kan mäta ketonsyra i blodet för att avgöra om man är diabetiker och har för mycket blodsocker i kroppen (man har slutat producera insulin och glukos kommer därmed inte in i cellerna - cellerna förbränner keto-syror)
Via allmänna eller specifika transportproteiner
Två specifika transporthormoner:
- Sexhormonbindande globulin (SHBG) – testosteron och östrogen
- Thyroxinbindande globulin (TBG) – sköldkörtelhormoner (T3 och T4)
Ett allmänt transporthormon:
- Albumin – transportar t ex kortisol
Dessa transportproteiner frigör hormonerna när de når sina målorgan, så att hormonerna kan tränga in i cellerna och utföra sina funktioner.
Reglera blodtryck, vätske- och saltbalans i kroppen.
1. Renin frisätts i njurarna i juxtaglomerulära celler Blodtrycket sjunker eller när natriumnivåerna är låga,
2. Angiotensin I - Renin omvandlar angiotensinogen, som produceras i levern, till Angiotensin I.
3. Angiotensin II - Angiotensin I kommer upp till lungorna och via ACE (AngiotensinConvertingEnzym) bidar Angiotensin II
4. Angiotensin II:
- kontraherar blodkärl (vilket höjer blodtrycket)
- stimulerar frisättningen av aldosteron från binjurarna (vilket ökar natrium- och vattenretentionen i njurarna)