Cellkärnans innehåller huvuddelen av cellensarvsmassa (DNA). Nuckleorer och Ribosomer som medverkar i proteinsyntesen. Sedan finns ett membran som är poröst samt histoner som binder DNA Molekylerna. I membranet finns kärnporer, som en transport in och ut från kärnan
Transkription är processen där DNA kopieras till mRNA (messenger RNA). Den sker i cellkärnan och innebär att en specifik del av DNA-molekylen, en gen, används som mall för att skapa en komplementär RNA-sträng.
Här är de viktigaste stegen:
Initiering: Enzymet RNA-polymeras binder till en specifik sekvens på DNA:t, kallad promotorn, och öppnar upp DNA-strängarna.
Elongering: RNA-polymeras rör sig längs DNA-strängen och bygger ett mRNA-molekyl genom att lägga till RNA-nukleotider (A, U, C, G) som är komplementära till DNA-strängens baser.
Terminering: När RNA-polymeraset når en terminatorsekvens på DNA:t, avslutas transkriptionen och det nybildade mRNA:t släpps från DNA:t.
Det färdiga mRNA:t transporteras sedan ut ur cellkärnan till ribosomerna, där translationen kommer att ske, men det ska vi utelämna här.
Translation är processen där mRNA översätts till ett protein. Den sker i ribosomerna och går till på följande sätt:
Initiering: mRNA:t binder till en ribosom. Ribosomen läser mRNA:t i grupper om tre baser (kallade kodon). Ett startkodon (AUG) signalerar var proteinsyntesen ska börja.
Elongering: tRNA (transfer RNA) transporterar aminosyror till ribosomen. Varje tRNA har ett antikodon som matchar ett kodon på mRNA:t. Ribosomen sätter samman aminosyrorna i rätt ordning för att skapa ett protein.
Terminering: När ribosomen når ett stoppkodon på mRNA:t, avslutas proteinsyntesen och det färdiga proteinet frigörs.
Det nybildade proteinet kan sedan utföra sina funktioner i cellen.
Elektrotransportkedjan tar vara på energin från NADH och FADH₂ som bildats i bland annat citronsyracykeln och glykolysen. I mitokondrien används syre för att elektrotransportkedjan ska kunna röra sig (oxidativ fosforylering). NADH och FADH₂ rör sig mellan proteinkomplexen och överför energi (i form av elektroner), vilket pumpar protoner (H⁺) från mitokondriens inre del till det intermembrana utrymmet. Detta skapar en protongradient. När protonerna flödar tillbaka genom ATP-syntas, används denna rörelse för att skapa ATP. En annan slutprodukt är vatten, som bildas när syre accepterar elektroner och reagerar med protonerna. Detta är en av de viktigaste energiskapande processerna i kroppen.
Det första som sker är likt beskrivet i förra frågan att två optiska vesiklar bildas. De optiska vesiklarna växer sedan mot ytektodermet och när de når detta signalerar det till det överliggande ektodermet och får det att tjocka och bilda linsplakoden. Linsen blir sedan tjockare och linsblåsan bildas, den går sedan av från ektodermet vilket sker via apotos av kringliggande celler. Linsen växer sedan till sig och den ihålliga bollen fylls med linsfibrerna och bildar den embryonala linsen.