En koncentrerad (mycket kort) sammanfattning av hela handlingen där karaktärernas namn eller specifika miljöer inte nämns.
En karaktär som bidrar till att handlingen förs framåt och som dessutom utvecklas på olika sätt.
En karaktär som sällan förändras och som stöttar alternativt försöker hindra huvudkaraktären.
En enkelspårig karaktär som ofta har endast en dominerande egenskap.
En karaktär som har olika egenskaper och påminner om verkliga människor
Hur det är att leva i berättelsen, vilka normer och attityder som finns och hur maktförhållandena ser ut.
Var berättelsen utspelar sig och hur det ser ut där.
Vilket perspektiv händelserna i texten skildras.
En av karaktärerna är berättare och händelserna skildras ur dennes perspektiv.
Här är det ingen av karaktärerna som har ordet utan en mer eller mindre ”synlig” berättare.
En berättare som vet allt om alla karaktärer och kan ”hoppa” i tid.
En berättare som oftast har tillgång till endast en av karaktärernas tankar och känsloliv och handlingen skildras ur dennes perspektiv. Kan dock även växla mellan olika karaktärer i olika kapitel.
ett ovanligt berättar perspektiv
Den del ur berättelsen där läsaren får information om karaktärer, tid och miljö
läsaren kastas rakt in i handlingen
det som driver handlingen framåt
När konflikten når sin höjdpunkt och någon form av lösning (för det mesta) sker.
Den del ur berättelsen där läsaren antingen får svar eller där läsaren lämnas med obesvarade frågor.
Berättelsens centrala ämne eller grundtanke som genomsyrar hela berättelsen.
Något som bygger upp / belyser / gestaltar ett tema
En slutsats eller lärdom av moraliskt slag som sammanfattar budskapet i en berättelse och ofta avslutar berättelsen.
Oförenliga motsatser, till exempel kärlek och hat, kort och evig, snäll och elak.
När döda ting (till exempel en stol) förmänskligas.
det läsaren uppfattar som textens grundtanke
Medvetna upprepningar- Tx. I Edith Södergrans dikt ”Vièrge Moderne” inleds varje rad med orden ”Jag är”
Någonting blir belyst eller åskådliggörs genom att liknas vid något annat. Ordet”som” eller ”liksom” används.
När något liknas vid en annan sak utan att använda ordet ”som”. Till exempel ”Du är min värld.”
direkta eller indirekta hänvisningar eller anspelningar från ett litterärt verk till ett annat.