Smärta kan visa sig genom fysiska tecken som ökad hjärtfrekvens, högt blodtryck, svettning, och blekhet. Vårdtagaren kan också visa smärtsignaler som att hålla eller klämma på det smärtande området, vrida sig, visa oro eller uttrycka klagomål.
* Smärta kan behandlas genom farmakologiska metoder (t.ex. analgetika som NSAID, opioider, lokalanestetika) eller icke-farmakologiska metoder (t.ex. fysioterapi, TENS, avslappning, akupunktur).
Undersköterskan ska identifiera smärtnivå och ge stöd genom att hjälpa till med smärtlindring, observera smärtsymtom, dokumentera och rapportera förändringar till sjuksköterska eller läkare.
Smärtreflexen är en automatisk, skyddande reaktion som får kroppen att reagera på smärta genom att dra undan från smärtan utan att hjärnan är direkt involverad.
Genom att använda smärtskala (t.ex. VAS, numerisk skala, ansiktsdiagram) och lyssna på vårdtagarens beskrivning av smärtan
Akut smärta (kortvarig och intensiv):
nociceptiv smärta (vävnadsskada), djup somatisk skada (lederna), muskelsmärta, viscetal smärta (från inre organ) och idiopatisk smärta (orsak är okänd)
Kronisk smärta (långvarig smärta som kan pågå i månader eller år): 1. Kronisk somatisk smärta.
* 2. Kronisk psykisk smärta.
* 3. Kronisk neurogen smärta: neuralgi (nervsmärta) och fantomsmärta.
Smärtimpulsen är nervsignalen som skickas från smärtreceptorer till hjärnan, där den tolkas som smärta.
Smärta upplevs individuellt och kan variera från person till person. Det som en person upplever som mycket smärtsamt kan en annan uppleva som mildare.
Smärttröskeln är den nivå av smärta som en person upplever som det första tecknet på obehag. Det är individuellt och kan påverkas av faktorer som genetiska egenskaper och tidigare erfarenheter.
Akut smärta är kortvarig och uppstår plötsligt, ofta på grund av skada eller sjukdom. Kronisk smärta pågår i lång tid (över 3-6 månader) och kan vara resultat av långvarig sjukdom eller nervskador.
Smärttrappan är en metod för smärtlindring som innebär att man börjar med mindre starka smärtstillande läkemedel och ökar doseringen vid behov (t.ex. paracetamol, NSAID, opioider).
Poliklinisk operation innebär en operation där patienten inte behöver stanna över natten på sjukhuset, utan kan åka hem samma dag.
Titthålskirurgi (laparoskopi) är en minimalinvasiv operationsmetod där små snitt görs och en kamera används för att se in i kroppen, vilket minskar återhämtningstiden.
Preoperativ bedömning innebär att läkare eller sjukvårdspersonal bedömer patientens hälsotillstånd innan en operation, för att identifiera risker och förbereda för bästa möjliga resultat.
* Vanliga prover kan vara blodprover (blodvärde, koagulation, elektrolyter, njur- och leverfunktion), EKG och röntgenundersökningar (om nödvändigt).
Fysiska förberedelser kan inkludera fasta inför operationen, medicinering eller eventuella fysioterapiövningar. Psykiska förberedelser kan innefatta information och stöd för att minska oro och rädsla inför operationen.
Premedicinering ges för att minska ångest, smärta och för att underlätta anestesi. Det kan också förhindra komplikationer som illamående eller infektioner.
Sjuksköterskan ansvarar för att ge preoperativ medicinering, bedöma hälsotillståndet, ge information och vägledning till patienten, medan undersköterskan stödjer i förberedelser, hygien och informerar patienten om praktiska detaljer.
Postoperativa komplikationer kan inkludera infektion, blödning, blodproppar, smärta, sårkomplikationer, andningsproblem och försämrad rörlighet.
Förberedelser kan innefatta att patienten fasta, ta premedicinering, kontrollera blodvärden, informera om operationen och säkerställa att patienten är mentalt förberedd.
Anestesi kan vara lokalbedövning (endast ett litet område bedövas), regional anestesi (t.ex. ryggbedövning) eller generell anestesi (hela kroppen bedövas, patienten sover).
Syftet är att övervaka patienten för att identifiera komplikationer, lindra smärta, ge omvårdnad och stödja återhämtning.
Viktigt att hålla såret rent och torrt, övervaka tecken på infektion (rodnad, svullnad, varbildning), samt följa vårdplanen för sårhantering.
Kontroller kan omfatta övervakning av vitala tecken (blodtryck, puls, andning, temperatur), smärtnivåer, sårstatus, och eventuella tecken på komplikationer som blödning eller infektion.
Nyopererade patienter tas ofta hand om på en operationsavdelning, en uppvakningsavdelning (recovery) eller en intensivvårdsavdelning (beroende på operationens omfattning).