Utilisateur
I texterna framställs kognitivismen som en syn där människan liknas vid ett informationsbehandlande system: vi kodar in, lagrar och återkallar information via olika minnessystem (korttids-/arbetsminne/långtidsminne) och har begränsad processkapacitet.
Lärande blir då ofta förstått som att bygga/ändra representationer, och prestation förklaras med processer som uppmärksamhet, minne och strategier (t.ex. chunking).
Kritiken i texten är att detta lätt leder till reifiering (minnessystem behandlas som “ting”), att laboratorieuppgifter kan vara långt från vardagligt meningsskapande, och att man riskerar att blanda ihop information med kunskap/förståelse
= synsätt där individen själv konstruerar kunskap genom aktivitet och interaktion med omvärlden, snarare än att “ta emot” färdig kunskap.
Sociala faktorer kan finnas, men förklaringen ligger främst i individens interna omorganisation.
= att tolka nya erfarenheter med hjälp av befintliga scheman (man “passar in” det nya i det man redan tror/vet).
Ny kunskap blir en utbyggnad av det gamla utan stor omstrukturering
= betyder balans i tänkandet.
Det är när:
Det du tror och tänker
Stämmer ganska bra med det du upplever i verkligheten
Exempel: Ett barn tror: ”Alla fåglar kan flyga.” (Det fungerar bra så länge barnet bara ser fåglar som flyger → balans (jämvikt)
Sedan händer något: Barnet ser en pingvin som inte kan flyga
Nu stämmer inte tanken längre → obalans (man blir förvirrad eller måste tänka om)
För att förstå: Barnet ändrar sin tanke till: ”De flesta fåglar kan flyga, men inte alla.”
Nu; Tankarna stämmer igen med verkligheten = ny jämvikt
= det du tror och tänker stämmer inte överens med verkligheten
= innebär att gruppera information i meningsfulla helheter för att lättare komma ihåg dem. Det kan även innebära att vi bildar mindre enheter
= att förändra sina scheman när det nya inte passar.
Innebär omorganisation: man måste tänka på ett nytt sätt för att få “balans” i förståelsen
= en situation där individen upplever att det den tror inte stämmer med det den observerar/erfar.
Fungerar som “motor” för ackommodation
= en mentalt organiserad struktur (en modell/ram) för hur man förstår och hanterar en kategori av situationer.
Exempel: “fågel-schema” (fjädrar, näbb, lägger ägg) som kan behöva ändras när man möter pingvin.
= ett mer övergripande begrepp för hur tänkandet är organiserat (samspel mellan scheman, begrepp och logiska relationer).
Används ofta för att beskriva stabila mönster i hur någon resonerar
= är ett system som både lagrar och bearbetar information samtidigt.
Används vid: problemlösning, läsförståelse, resonemang, planering
Ca 7 informationsenheter kommer ihågs - prestation förbättras via övning.
Arbetsminnet = en metaforisk ”kognitiv apparat”
- handlar inte bara om att lagra information tillfälligt, utan om att aktivt bearbeta den
- Enligt Baddeleys modell består arbetsminnet av tre huvuddelar:
Exekutiv funktion = ansvarar alltså för att organisera och reglera arbetet i arbetsminnet, den styr uppmärksamheten & fördelar resurser mellan olika uppgifter
Visuellt skissblock = hanterar visuell och rumslig information, gör det möjligt att ”se framför sig” hur något ser ut eller är placerat i rummet
Fonologisk loop = bearbetar auditiv och språklig information, viktig när vi exempelvis försöker komma ihåg ett telefonnummer, upprepar en instruktion för oss själva eller lär oss nya ord.
Fyra kategorier:
Procedurell minne – motorik, träning, repetition
Semantiskt minne – kategorier och exempel (tydliga)
Episodiskt minne – enskilda situationer och händelser; sammanhängande och begripliga
Rumsligt minne – visualisering – upplevelse: känslor & tankar som väcks
relativt varaktig lagring av kunskap/erfarenheter
= utveckling är olika i olika områden (t.ex. matematik, språk, historia). Man kan vara avancerad i en domän men nybörjare i en annan
= antagandet att det finns generella förmågor som påverkar lärande i många områden (t.ex. arbetsminne, generell problemlösning, “logiskt tänkande”)
= vardagliga, intuitiva och ofta tidigt utvecklade förklaringsmodeller som bygger på erfarenhet i “lay culture” och fungerar praktiskt, men som ofta krockar med vetenskapliga begrepp
I Vosniadous ramverk beskrivs de ofta som del av en framework theory (ett relativt sammanhängande system av antaganden om ontologi/kausalitet)
Exempel (fysik/astronomi): Jorden uppfattas som “platt och stabil” och som ett fysiskt objekt som behöver stöd
Dag/natt förklaras av att solen “går bakom” något
Konsekvens: de är snabba att aktivtera och kan fortsätta störa även när man "kan" den vetenskapliga förklaringen
= explicita, teoretiskt organiserade och undervisningsförmedlade begreppssystem som ofta är kontraintuitiva och kräver omkategorisering/omstrukturering
I Vosniadous exempel innebär det ofta:
ontologisk omkategorisering (t.ex. Jorden från “fysiskt objekt” → “astronomiskt objekt/planet”)
nya representationer (sfärisk jord i rymden, heliocentriskt system)
epistemologisk mognad (skillnad mellan appearance vs reality, modeller, falsifierbarhet)
= en process där lärande innebär omorganisation av kunskapens innehåll och struktur, inte bara att lägga till mer information
Vosniadou: enligt framework theory approach =
elever assimilerar ofta vetenskaplig info in i sina naiva ramteorier → ger fragmenterade eller syntetiska(felaktiga men “logiskt” sammanhängande) uppfattningar.
CC är gradvis och tar lång tid; naiva idéer försvinner inte nödvändigtvis utan kan samexistera och ge interferens
Lärande beskrivs ofta som att ta in och lagra information, men människor tolkar och skapar mening, inte bara lagrar fakta.
Liknelsen mellan människa och dator är begränsad; tänkande påverkas av erfarenheter, kultur, motivation och situation.
Naiva föreställningar försvinner inte när man lär sig något nytt utan kan finnas kvar och störa förståelsen.
För stort fokus på generella förmågor (t.ex. arbetsminne eller logiskt tänkande) kan göra att man underskattar att lärande ofta är domänspecifikt, alltså beroende av ämnets innehåll.
Forskningen bygger ofta på enkla laboratorieuppgifter som inte alltid speglar hur lärande fungerar i klassrum och vardagliga situationer.
Begrepp som minnessystem och informationsprocesser kan få tänkande att framstå som fasta strukturer, trots att tänkande i praktiken är en aktivitet som formas av sammanhang.
Varje stadium innebär ett nytt sätt att tänka och förstå världen.
Utvecklingen sker genom:
• assimilation (ta in ny kunskap i det man redan vet),
• ackommodation (ändra sitt tänkande när ny kunskap inte passar).
Kärnidé:
• Barns tänkande förändras stegvis och blir mer logiskt och abstrakt med åldern.
