Utilisateur
* Systole: Kamrarna kontraherar och pumpar blod ut från hjärtat.
* Diastole: Hjärtat fylls med blod, när kamrarna slappnar av.
* Normal slagfrekvens: Hjärtat slår normalt cirka 70 gånger per minut.
* Hjärtats retledningssystem:
Det består av buntar av specialiserade muskelfibrer som leder elektriska impulser.
* Sinusknutan:
Startar den elektriska impulsen som styr hjärtats rytm (hjärtats pacemaker).
* AV-knutan (atrioventrikulärknutan):
Tar emot impulsen från sinusknutan och fördröjer den något innan signalen skickas vidare till kamrarna för kontraktion.
Hjärtats retledningssystem:
* Huvuduppgifter:
1. Starta aktionspotentialer som initierar hjärtats elektriska signal.
2. Sprida aktionspotentialerna snabbt genom hjärtat för effektiv kontraktion.
3. Skapa en fördröjning av impulser från förmaken till kamrarna via AV-knutan, så att förmaken hinner tömmas innan kamrarna kontraherar.
Kontroll av hjärtfrekvens:
* Sinusknutan styr normalt hjärtrytmen (sinusrytm).
* Hjärtfrekvensen regleras av:
* Sympatisk innervation: Ökar hjärtfrekvensen genom att stimulera sinusknutan.
* Parasympatisk innervation: Sänker hjärtfrekvensen via vagusnerven.
Rytmrubbningar (Arytmier):
* Avvikelse från normal sinusrytm som orsakas av:
1. Rubbbningar i impulsbildningen:
* Onormal impulsbildning i sinusknutan:
* Bradykardi: Långsam hjärtfrekvens.
* Takykardi: Snabb hjärtfrekvens.
* Impulsbildning utanför sinusknutan: Elektriska signaler genereras på felaktiga ställen i hjärtat.
2. Rubbningar i impulsledningen:
* AV-block: Fördröjning eller blockering av signalen mellan förmaken och kamrarna.
* Återkopplingsfenomen: Elektriska signaler återcirkulerar i hjärtat och stör normal rytm.
* Hjärtfimmer: Okoordinerade och oregelbundna elektriska signaler, vilket leder till ineffektiv pumpning av hjärtat.
Antiarytmika:
* Läkemedel som används för att behandla rytmrubbningar (arytmier).
* Syftet är att dämpa hjärtats frekvens och ledningsförmåga för att återställa en normal rytm.
* Antiarytmika delas in i olika klasser beroende på hur de påverkar hjärtats aktionspotential (de elektriska signalerna som styr hjärtats arbete
1. Fas 0 - Snabb depolarisering:
* Natriumkanaler öppnas, och Na⁺ strömmar snabbt in i cellen, vilket ökar spänningen.
2. Fas 1 - Partiell repolarisering:
* Snabba natriumkanaler stängs, och en kort efflux av K⁺ påbörjar repolariseringen.
3. Fas 2 - Platåfasen:
* Kalciumkanaler öppnas, och Ca²⁺ strömmar in, vilket balanserar K⁺-utflödet och skapar en stabil platå.
4. Fas 3 - Repolariseringsfasen:
* Kalciumkanaler stängs, och K⁺ strömmar ut, vilket återställer den negativa vilospänningen.
5. Fas 4 - Vilofas (långsam depolarisering):
* Cellen återgår till vilopotential, och jonpumpar återställer jonbalansen för nästa aktionspotential.
Effekter av antiarytmika
• Klass I: Natriumkanalblockerare
• Klass II: Betaantagonister
• Klass III: Kaliumkanalblockerare
• Klass IV: Kalciumantagonister
Klass I (hämma Na⁺-inflöde):
* Blockerar natriumkanaler och försvårar depolarisation i arytmiska områden.
* Påverkar fas 0 (snabb depolarisation) och saktar ner impulsspridningen.
Klass II (hämma β-receptorer):
* Blockerar adrenerga betareceptorer och minskar sympatisk stimulering.
* Förlänger perioden mellan hjärtslag genom att sänka hjärtfrekvensen (påverkar fas 4).
Klass III (hämma K⁺-utflöde):
* Blockerar kaliumkanaler och förlänger repolarisationen (fas
* Ökar aktionspotentialens varaktighet och refraktärtid, vilket förhindrar återkommande arytmier.
Klass IV (hämma Ca²⁺-inflöde):
* Blockerar kalciumkanaler och försvårar depolarisation i sinusknutan och AV-knutan.
* Påverkar fas 2 (platåfasen) och minskar kontraktiliteten.
Verkningsmekanism:
* Klass I-antiarytmika (delas in i klass Ia, Ib och Ic) blockerar natriumkanaler i hjärtmuskelcellerna.
* Detta hämmar inflödet av natriumjoner, vilket bromsar depolarisationen (fas 0) i aktionspotentialen.
* Resultatet är en långsammare impulsspridning, vilket kan stabilisera hjärtrytmen vid arytmier.
Biverkningar:
* Förvärrad arytmi: På grund av effekterna på den elektriska signaleringen kan vissa patienter få ökade rytmstörningar.
* Nedsatt kontraktionsförmåga: Blockeringen av natriumkanaler kan påverka hjärtats förmåga att dra ihop sig, vilket leder till minskad pumpfunktion.
Antiarytmika klass I:
* Klass Ia:
* Effekt: Förlänger aktionspotentialen och repolarisationen.
* Exempel: Disopyramid.
Klass Ib:
* Effekt: Förkortar aktionspotentialen och repolarisationen.
* Exempel: Lidokain.
Klass Ic:
* Effekt: Påverkar inte aktionspotentialens längd, men hämmar impulsledning betydligt.
* Exempel: Flekainid, propafenon.
Verkningsmekanism:
* Klass II-antiarytmika är betaantagonister som hämmar stimulering av beta-1-receptorer i sinusknutan.
* Genom att blockera dessa receptorer sänker de hjärtfrekvensen genom att minska sympatisk påverkan på hjärtat.
Exempel på läkemedel:
* Pindolol
* Sotalol
* Propranolol
Verkningsmekanism:
* Klass III-antiarytmika är kaliumkanalblockerare som:
* Blockerar utflödet av kaliumjoner ur hjärtmuskelcellen.
* Detta leder till långsammare repolarisation, vilket förlänger refraktärperioden och stabiliserar hjärtrytmen.
Exempel på läkemedel:
* Amiodaron
* Dronedaron
* Ibutilid
* Vernakalant
Biverkningar:
* Lungsjukdomar
* Leverskador.
* Påverkan på sköldkörteln
Verkningsmekanism:
* Klass IV-antiarytmika är kalciumantagonister som:
* Blockerar inflödet av kalciumjoner i hjärtmuskelcellen.
* Detta leder till minskad impulsgenerering i sinusknutan och reducerad impulsöverledning i AV-knutan, vilket sänker hjärtfrekvensen.
Exempel på läkemedel:
* Diltiazem
* Verapamil