Utilisateur
Första steget sker i cytosolen och kallas glykolys. En glukosmolekyl bryts ner till två pyruvat molekyler. Pyruvat är något energifattigare än glukos. Den kemiska energin som utvunnits fångas upp av två ATP (adenosintrifosfat). Processen i detta skede är anaerob.
Pyruvat är en mellanprodukt. Transporteras i cytosolen till mitokondrier där energin utvinns genom aerob process, citronsyracykeln. Slutbiprodukter är vatten och koldioxid. 34 ATP molekyler genereras i denna process.
(Vid brist på syre i muskelcellen bildas istället laktat.)
Pyruvat + syrgas = CO2 + H2O + omkring 34 ATP
Utan syre dör cellvävnaden
ATP: adenosintrifosfat
ADP: adenosindifosfat
Bildning: Det sker genom en kemisk reaktion när glukos bryts ner bildas ATP genom att en ADP fångar upp ytterligare en fosfatgrupp.
Adenosin - P - P + energi från glykolysen = Adenosin + P + P + P
Bindningen mellan andra och tredje fosfatgruppen är den energirikaste.
Funktion: energi till cellens arbete, tex bygga och transportera protein, transportera ämnen (tex genom Na-K-pumpen), till myosinhuvudens arbete i muskelceller.
Fosfat bildas ej i kroppen, tas upp i kosten
Glykogen består av flera sexkantiga glukosatomer (glukosringar) som sitter ihop. Innehåller kemisk energi. Polysackarid = stor kolhydrat. Sammanhängande kedjor med monosackarider, ser ut som ett träd.
Bildar en liten klump som simmar runt i cytosolen. Är till för att lagra glukos, cellens sätt att lagra glukos. Glukosreserv. Gäller huvudsakligen för skelettmuskelceller och leverceller.
Celler kan inte lagra monosackarider.
Vi behöver inte ha några större lager av glykogen i dagens samhälle, jämfört med på stenåldern.
En människas DNA/genom finns i cellernas cellkärna. DNA-molekylen är lång, spiralformad, inte rak utan vriden. Ingår i ämnesgruppen nukleinsyror. Den har två långa sidor som endast har funktion att hålla ihop molekylen, de kopplas samman med stegpinnar” är baser/kvävebaser.
Molekylen är uppbyggd av två kedjor nukleotider (kedjor av kvävebaser) som binder mot varandra. Adenin binder till Tymin. Cytosin binder till Guanin. Stegpinnarna/baserna innehåller information om en aminosyrasekvens. Tre baser – en triplett – bildar en aminosyra.
Bassekvens = kvävebasernas ordningsföljd.
DNA-molekyler är extremt långa molekyler. De rymmer ett flertal gener som ligger i råd längs en DNA-molekyl. I andra ord: en gen utgör en bit av DNA-molekyl. Generna längs DNA-molekylen separeras via icke-koderande avsnitt
Stegpinnarna/kvävebaserna innehåller information till en aminosyrasekvens. Använder sig av ett språk likt skriftspråket, där alla ord är lika långa: bildas av 3 baser = en triplett. En triplett = en aminosyra.
Flera aminosyror bildar tillsammans ett protein alternativt en peptid. Aminosyror = proteinets byggstenar
Det finns 20 olika aminosyror med mycket olika egenskaper. Beroende på hur de är sammankopplade/vilken ordningsföljd de har avgör proteinets identitet/funktion. Tas en aminosyra bort eller byts ut tappar proteinet/peptiden sin funktion.
Aminosyrasekvensen = “receptets” ordningsföljd
Peptid: max 50 aminosyror
Protein: mer än 50 aminosyror
Genetisk information? Den genetiska informationen finns i cellkärnans DNA-molekyler/genom, som är som ett recept för cellens produktion av proteiner/aminosyrasekvenser.
Transkriptionen sker i cellkärnan. Det börjar med att den specifika gensektionen/aminosyrasekvensen för det specifika proteinet skrivs av från DNA och en mRNA-molekyl bildas. (Den “äkta” aminosyrasekvensen är för stor för att transporteras genom cellkärnans membranporer.) mRNA transporteras genom nucleusporer i cellkärnans membran ut i cytosolen för att transporteras vidare till ribosomerna.
DNA-molekyl = kromosom. 23 + 23 st finns i varje cellkärna.
mRNA finns i cytosolen. Translation sker i ribosomerna.
Ribosomerna läser av mallen/mRNA och skapar peptidbildningar/aminosyrasekvenser. Ribosomerna är små och flyttar sig längs med mRNA/amonisyrasekvensen i takt med att den bildar det nya proteinet enligt receptet. Aminosyror i cytosolen transporteras till ribosomen av tRNA.
Cellkärna: Finns oftast centralt i cellen. Har ett dubbelt membran. Innehåller DNA/arvsmassan/genomet. Är cellens kommandocentral. Kontrollerar om processer i cellen ska stängas av eller sättas igång.
Lysosomer: Membranomgivna blåsor (vesiklar) som finns överallt i cellen. Innehåller enzymer som bryter ner utslitna eller skadade cellstrukturer eller farliga ämnen.
Sekretoriska vesikler: Små, runda membranblåsor. Inuti cellen packas ämnen i sekretoriska vesikler för att transporteras ut ur cellen. Vesiklar transporterar frakt till cellmembranet. Vesiklarnas membran smälter samman med cellmembranet och innehållet töms ut i ECV (Exocytos). Så gör cellen av sig med stora mängder mycket snabbt.
Cytosol: = ICV - Intracellulär vätska. Består av främst vatten. Innehåller elektrolyter (tex Na, K, Ca, Mg), molekyler (av näringsämnen, glukos, aminosyror), makromolekyler (proteiner).
Mitokondrier: cellens kraftverk. Aerob energiutvinning. Tillverkar ATP.
Ribosomer: finns överallt i cytosolen, tillverkar proteiner. Cellkärnan styr ribosomernas arbete
Kolestersol: Är ett fettämnen som agerar som cement mellan fosfolipiderna, håller ihop och ger stadga till membranet.
Fosfolipider: Består av ett huvud som är negativt laddat och hydrofilt. Två ben som är lipider och hydrofoba. Bildar en mur som avgränsar ECV mot cytoplasman.
Membranproteiner: Fungerar som kanaler för att släppa in och ut ämnen till och från cellen. Ytan är hydrofobt, håller fast i fosfolipidernas ben.
Glykokalyx: täcker till stor del cellmembranets yttre yta. Glykokalyx består av både glykoproteiner och glykolipider. Dessa innehåller information om cellens identitet som har funktion att kroppens immunförsvar inte misstar cellen som främmande och attackerar.
Sker genom enkel diffusion. Strävar efter att jämna ut koncentrationsskillnader, transporten följer strömmens riktning och är passiv. Syrgas och koldioxid är små och fettlösliga, hydrofoba, och sker därför genom cellens membran.
Syrgas – in i cellen (cellen behöver detta för sin energitillverkning).
Koldioxid – ut ur cellen (då detta bildas i glukosnedbrytningen, därför ett överskott av CO2 inne i cellen)
Glukosmolekyler är hydrofila – cellmembranet är en barriär och behöver ett hjälpmedel - transportprotein=gukostransportör. Ett protein i cellmembranet som har ett bindningsställe, i den passar en glukosmolekyl som en nyckel i ett lås.
Transporten är passiv då den strävar efter att minska koncentrationsskillnader.
Transporten är från ECV till ICV.
Efter en kolhydratrik kost: kolhydrater tas upp av blodet från mag-tarm-kanalen. Transporteras av blodet till hela kroppen - går över till vävnadsvätskan - leder till höga koncentrationer av glukosmolekyler i ECV. - ojämn koncentration mellan ECV och ICV. Glukostransportörerna aktiveras.
Hydrofila ämnen, cellmembranet är en barriär. Behöver proteinkanaler för transport. Natriumkanaler är specifika för Na och kaliumkanaler är specifika för K.
Transporthållet bestäms av ämnenas koncentrationer. Vi har alltid mycket Na i ECV och mycket K i ICV. Gäller alla celler.
Na – in i cellen.
K – ut ur cellen.
Transporten är passiv.
Natriumkaliumpumpen är ett transportprotein i cellmembranet. I den finns bindningsställen för Na och K.
Denna arbetar mot strömmen.
Pumpen öppnas mot cytosolen och plockar upp 3 st Na. Na passar i sina bindningsställen och fungerar som nycklar som öppnar upp pumpen mot ECV (samtidigt som den stängs mot cytosolen). Na släpps ut i ECV. Nu plockas också 2 st K upp och sätter sig på sina bindningsställen och fungerar som nycklar och stänger pumpen mot ECV samtidigt som den öppnas mot cytosolen. K släpps ut i ICV. Repeat.
Na ut ur cellen
K in i cellen.
Detta är emot ämnenas koncentrationer, därför ä transporten aktiv. Kräver ATP.
Varför värt det?
Detta skapar förutsättningar för nervimpulser.
Aquaporiner är vattens proteinkanal/membranprotein. De är vattenfyllda porer genom membranet. De är specifika för vatten, släpper bara igenom H2O.
Osmos = vattnets transport genom cellmembranet.
Transporthållet avgörs av koncentration av vatten i ICV och ECV. = passiv transport.
En liten mängd vatten kan tränga sig mellan fosfolipiderna (genom enkel diffusion) men för en effektiv transport av H2O krävs aquaporiner.
Består av 3 fettsyror och är ihopkopplade med en glycerolmolekyl. Glycerolhuvud med tre lipidben.
Mycket energirik. Bildas i fettceller och leverceller. Lagras mitt i fettcellen i en fettdroppe.
Energikälla