Iris har till funktion att reglera pupillstorleken genom att fungera som bländare i en kamera. Den reglerar alltså mängden ljus som når retina.
Iris ger ögat dess färg med hjälp av pigment och avgränsar främre från bakre kammaren.
Skyddar näthinnan från överexponering av ljus.
Iris har två muskler: sfinktermuskeln, som ligger cirkulärt nära pupillen och styrs av parasympatiska nervsystemet (orsakar mios),
Dilatormuskeln, som ligger i främre irisepitelet, har radiellt orienterade fibrer och styrs av sympatiska nervsystemet (orsakar mydriasis, pupillens vidgning). Sitter vid irisroten och återfinns till halva sfinktermuskeln.
Sfinktermusklen är placerad i pupill-zonen i stromat och dilatormuskeln bakom stromat. Sfinkermuslen finns i stromat och dialatormusklen intill stromat.
Collaretten delar upp iris i två zoner, nämligen i ciliar-zonen (yttersta) och pupill-zonen (innersta). Den hittas ofta ca 1,5 mm från pupillkanten.
Sphinktermusklen (dilatormuskeln styrs av sympatiska nervsystemet)
Parasympatiska nervsystemet får sfinktermuskeln att dra ihop sig och pupillen blir mindre.
Kryptor är fördjupningar eller öppningar i irisytan, där det främre lagret av iris(anterior border layer) saknas. De förekommer oftast nära collaretten och irisroten och gör stromat synligt. De varierar i form och storlek mellan individer och är mer framträdande i ljusa irisar
När pupillen är stor kallas det mydriasis. Det orsakas av sympatiskt styrd aktivering av dilatormuskeln, t.ex. vid mörker, rädsla eller avståndsseende.
Något karaktäristiskt för bakre irisepitelet är att det är kraftigt pigmenterat, viker sig över pupillkanten där det kallas för pupillary ruff och vid irisroten/ciliarkroppen övergår det bakre epitellagret till opigmenterat epitel.
Heterokromi
Ljuskänsliga och har ofta nystagmus (ofrivilliga, rytmiska ögonrörelser) som innebär att ögonen darrar. Ofrivilliga rörelser av ögat som kan översättas till ögondarrningar. Nystagmus utvecklas för att få ljuset att hitta rätt till näthinnan och fovea, med andra ord föds man inte med det, utan pga att massa ströljus kommer in börjar pupillen dallra för att försöka få till en bättre avbildning. Dessutom har de ofta nedsatt synförmåga.
Uvea, kallas ibland det “vaskulära lagret”. Förser ögat med näring.
Ciliarkroppen delas i pars plicata som är den tjockare delen av ciliarkroppen och som utgår från sclera spur fram i ögat (mest involverad i produktion av kammarvätska, cillilära utskotten producerar). Den har 70-80 utskott och står för kammarvätska. Pars plana är en plattare struktur som avgränsar till ora serrata som är den främre gränsen till näthinnan.
Pars plicatas utskott är central i produktionen av kammarvätskan.
Gränsen mellan ciliarkroppen och retina kallas för ora serrata. Det är den struktur som markerar övergången från den synliga delen av näthinnan (retina) till den icke-synliga delen av näthinnan som finns närmast ciliarkroppen. Ora serrata är en tandliknande, oregelbunden gräns där retina övergår i ett område utan fotoreceptorceller.
Den del av ciliarkroppen som fungerar som en blod-vätskebarriär är ciliarkroppens epitel (specifikt det tvåskiktade epitelet). Epitel består av ett yttre lager av ett icke-pigmenterat epitel och ett inre lager av ett pigmenterat epitel. Tillsammans utgör de en barriär som reglerar flödet av ämnen mellan blodet och vätskan som produceras i ciliarkroppen, vilket resulterar i produktionen av kammarvätska (aqueous humor). (framförallt det opigmenterade epitelet, där finns gott om mitokondrier).
Blod-vätskebarriären i ciliarkroppen är en barriär som främst utgörs av det opigmenterade epitelet, där täta kopplingar (tight junctions) mellan cellerna förhindrar att stora molekyler, som proteiner, läcker från blodet in i kammarvätskan. Detta skyddar ögat från oönskade ämnen och håller kammarvätskans kemiska sammansättning stabil
Ciliarkroppen producerar kammarvätska, deltar i ackommodation via ciliarmuskeln, fungerar som fästpunkt för zonulatrådar, och absorberar ströljus i ögat.
Produktionen av kammarvätska minskar med åldern. Vid ca 80 års ålder har man ca 25% kvar av kammarvätskeproduktionen.
Irisroten (bakre delen) tillsammans med ciliarkroppen och främre delen av glaskroppen
Kammarvinkeln ligger i den främre ögonkammaren.
Det är vinkeln mellan regnbågshinnan (iris) och hornhinnan där de möts i utkanten av ögat, nära limbus.
Här finns små kanaler som gör att kammarvätskan kan rinna ut ur ögat, så att trycket hålls normalt.
Upprätthåller ögontrycket så att ögat håller sin form.
Förser lins och kornea med syre och näring, eftersom de saknar blodkärl.
Transporterar bort avfallsprodukter, som t.ex. laktat, så att hornhinnan hålls klar.
Produktionen är större på dagen än på natten, eftersom vi behöver mer syre till ögat under dagtid.
Protein i kammarvätskan skulle göra vätskan grumlig.
Askorbat fungerar som en antioxidant och bildar fria radikaler när de utsätts för UV-strålning. På så sätt skyddar Askorbat ögat från solljus.
Kammarvätskan produceras i de ciliära utskotten, främst av det opigmenterade epitelet. Vätskan rinner från bakre kammaren, genom pupillen, till främre kammaren. Den dräneras via trabekelverket och Schlemms kanal, där den förs vidare genom vakuoler till episclerala vener. En liten del tas även upp via irisstromat och uveala delen.
Ett cirkulärt kärl/ven som har som enda uppgift att transportera kammarvätska. Detta sker genom vakuoler och transporteras sedan vidare till episclerans och conjuktivans vener.
Intra ocular pressure. Hur stort kammarvätsketrycket är.
Ett normalt tryck i ögat ska vara 10-21 mmHg. (Över 20 är inte farligt och behöver inte betyda glaukom. Normalt tryck kan även vara 24-25 mmHg.) Normal dagsvariation ca 5 mmHg.
millimeter / kvicksilver (mmHg), eller pascal, eller bar, atmosfär, fot vatten och dyne/cm2
millimeter / kvicksilver (mmHg), eller pascal, eller bar, atmosfär, fot vatten och dyne/cm2
Trångvinkelglaukom uppstår när den anatomiskt trånga kammarvinkeln blockeras, ofta plötsligt. Detta hindrar kammarvätskans avflöde och leder till snabbt stigande intraokulärt tryck. Den akuta formen ger kraftiga symtom som smärta, dimsyn och illamående.
Ca 20 D, vid avståndsseende, avslappnat (ej ackommoderat) tillstånd..
⅓ av totala brytkraften.
Bakre linsytan är kupigast.
Den har en mindre radie (ca 6 mm) jämfört med den främre (ca 10 mm), vilket gör den mer konvex.
Bakre linsytan saknar också linsepitel, till skillnad från den främre.
Främre linsepitelet har störst metabolisk aktivitet. Det får sin näring från kammarvätskan. Linskärnan saknar metabolism.
Linskärnan består av tätt packade linsfibrer med hexagonal struktur. Fibrerna innehåller mycket kristallinproteiner som ger linsen dess transparens och brytkraft.
Linsen måste vara avaskulär för att förbli transparent. Blodkärl skulle sprida och absorbera ljus, vilket skulle försämra synen. I stället får linsen sin näring via kammarvätskan.
Zonulatrådarna fäster i linskapseln pre-, post- och delvis på ekvatorn. De utgår från pars plana och från dalarna mellan utskotten i pars plicata
Ackommodation kan sänka det intraokulära trycket eftersom ciliarmuskelns kontraktion öppnar trabekelverket och förbättrar avflödet.
Presbyopi är en åldersrelaterad förlust av ackommodationsförmåga. Linsen blir stelare, tappar elasticitet, och kan inte ändra form trots att ciliarmuskeln kontraherar.
Gråstarr (katarakt) behandlas kirurgiskt genom att linsens innehåll sugs ut och en artificiell intraokulär lins sätts in i linskapseln. För att misstänka katarakt kan man testa synen med ett stenopeiskt hål. Katarakter kan sitta nukleärt (centralt), kortikalt (perifert) eller subkapsulärt (bakre del av linsen).