En vibration i luften eller ett annat medium som sprider sig som vågor och uppfattas som ljud.
Antal svängningar per sekund, mäts i Hertz (Hz). Hög frekvens = ljus ton, låg frekvens = mörk ton.
Avståndet mellan två toppar eller dalar i en ljudvåg.
Ljud med en frekvens över 20 000 Hz, används bl.a. i medicinska undersökningar.
Ljud under 20 Hz, ohörbart men kan kännas som vibrationer.
Hur starkt eller svagt ett ljud är, mäts i decibel (dB).
Enheten för att mäta ljudstyrka. Över 85 dB kan vara skadligt för hörseln.
En konstant ton eller brus i öronen, ofta orsakad av höga ljud.
Förändring i tonhöjd när en ljudkälla rör sig i förhållande till lyssnaren (t.ex. sirener på en ambulans).
Hur snabbt ljud färdas genom olika material, snabbast i fasta ämnen och långsammast i gaser.
Ett objekt som skapar ljud genom vibrationer.
En vågrörelse där vissa punkter (noder) är stilla och andra (buk) vibrerar maximalt.
När ett föremål börjar svänga i takt med en ljudvåg och förstärker ljudet.
Ljud som reflekteras och kommer tillbaka efter en fördröjning.
Teknik som används för att mäta djup i vatten genom att skicka ut ljudvågor och mäta hur snabbt de studsar tillbaka.
En standardton på 440 Hz, ofta använd för att stämma instrument.
Den hastighet vid vilken ett föremål rör sig snabbare än ljudet (ca 1225 km/h i luft).
Ett verktyg som ger en ren ton och används för att stämma instrument.
Föremål som skapar ljud genom strängar, luftpelare eller slagverk.
Bestäms av frekvensen, hög frekvens ger ljusare ton och låg frekvens mörkare ton.
Skillnaden i styrka mellan höger och vänster öra som hjärnan använder för att lokalisera ljud.
Tiden det tar för en svängning att genomföras. Frekvensen är 1/svängningstiden.
Används för att skydda hörseln från starka ljud, t.ex. hörselkåpor och öronproppar.
Oregelbundna ljudvågor som upplevs som störande