Svar: Endokrina körtlar är körtlar utan utförsgångar som avger hormoner direkt till blodet. Dessa hormoner sprids via blodet och påverkar celler på avstånd, till exempel hypofysen och bukspottkörteln.
Svar: Nervsystemet skickar information till hypotalamus, som i sin tur påverkar hypofysens frisättning av hormoner. Hypofysen reglerar sedan andra endokrina körtlar, vilket skapar ett samspel mellan de två systemen.
Svar: Negativ återkoppling innebär att ett hormon kan hämma produktionen av ett annat hormon för att bibehålla balansen. Exempelvis avger hypofysen TSH som stimulerar sköldkörteln att producera tyroxin. När tyroxinet når hypofysen, minskar frisättningen av TSH.
Svar: Tyroxin är ett hormon från sköldkörteln som påskyndar cellandningen i kroppens celler och höjer kroppstemperaturen. Det är viktigt för ämnesomsättningen och energiproduktionen i kroppen.
Svar: Struma kan orsakas av infektioner, tumörer eller jodbrist. Vid överproduktion av sköldkörtelhormoner kallas det giftstruma, som behandlas med medicin, bestrålning eller operation.
Svar: Vid stress frisätts noradrenalin och adrenalin från binjurarna, vilket leder till ökad vakenhet, hjärtverksamhet, blodtryck och blodsockerhalt.
Svar: Bukspottkörteln producerar insulin och glukagon. Insulin sänker blodsockret genom att öka cellernas upptag av glukos, medan glukagon höjer blodsockret genom att stimulera nedbrytning av glykogen i levern.
Svar: Vid typ 1-diabetes producerar kroppen inget insulin på grund av ett immunsystemangrepp på insulinproducerande celler. Vid typ 2-diabetes fungerar inte insulinet effektivt, ofta på grund av livsstilsfaktorer som övervikt.
Svar: Östrogen är viktigt för utvecklingen av kvinnliga könskaraktärsdrag under puberteten och påverkar menstruationscykeln. Det skyddar även benstommen och har en positiv effekt på hjärtat.
Svar: Testosteron är avgörande för utvecklingen av manliga könskaraktärsdrag som skäggväxt och större muskelmassa under puberteten. Det påverkar också den sexuella lusten och hälsan hos både män och kvinnor.
Svar: Det första steget är att förstå orsaken till en sjukdom. Forskare undersöker sjukdomens mekanismer för att kunna hitta metoder som kan lindra eller bota den.
Svar: Läkemedel testas först på cellkulturer och försöksdjur för att se om de verkar verksamma och säkra innan de prövas på människor.
Svar: I Fas I testas läkemedlet för första gången på människor, vanligen en liten grupp friska frivilliga. Läkemedlet ges i låga doser, och forskarna följer noggrant effekterna och hur det bryts ner i kroppen.
Svar: I Fas II testas läkemedlet på patienter som har den sjukdom som läkemedlet är avsett att behandla. Forskarna kan jämföra effekten av olika doser för att hitta den bästa dosen.
Svar: I Fas III ges läkemedlet till en stor grupp patienter som representerar den typ av personer läkemedlet är avsett för. Man använder ibland slumpmässiga dubbelblinda tester där vissa patienter får det nya läkemedlet, medan andra får ett placebo eller ett äldre läkemedel att jämföra med.
Svar: Fas IV innebär övervakning och uppföljning efter att läkemedlet har släppts på marknaden. Här kan ovanliga biverkningar upptäckas, och läkemedlet fortsätter att utvärderas.
Svar: Patent skyddar läkemedelsföretagens recept och tillverkningsmetoder under en tidsbegränsad period. Detta gör att andra företag inte kan tillverka samma läkemedel direkt efter att utvecklingen är klar.
Svar: I dubbelblinda tester vet varken patienterna eller forskarna vem som får det verkliga läkemedlet och vem som får placebo. Detta förhindrar att förväntningar påverkar resultaten.
Svar: Placeboeffekten innebär att patienter kan känna sig bättre bara genom att tro att de får ett verksamt läkemedel, även om det i själva verket inte har någon aktiv substans.
Svar: Ett läkemedel som är godkänt för försäljning har genomgått alla faser av kliniska prövningar och visat sig vara effektivt och säkert för användning av människor.