Produktionsfaktorer är de resurser som behövs för att producera varor och tjänster i en ekonomi. De delas vanligtvis upp i fyra huvudkategorier: arbete, naturresurser, kapital och entrepenörskap.
Marknadsekonomi är ett ekonomiskt system där produktion och distribution styrs av utbud och efterfrågan, istället för statlig kontroll. Företag och resurser ägs privat, och priser bestäms fritt genom konkurrens. I en marknadsekonomi är staten vanligtvis inte inblandad, men kan sätta vissa regler för att skydda konsumenter och främja rättvisa. Fördelarna inkluderar effektiv resursanvändning och innovation, medan nackdelarna kan vara stora inkomstskillnader och miljöproblem om marknaden inte regleras.
Planekonomi är ett ekonomiskt system där staten har kontroll över produktion, distribution och priser. Alla viktiga beslut om vad som ska produceras, hur mycket och till vilket pris tas centralt av regeringen istället för genom marknadens utbud och efterfrågan. Målet är att uppnå ekonomisk jämlikhet och stabilitet. Ett exempel på planekonomi är tidigare Sovjetunionen. Fördelar kan vara att det minskar ekonomiska ojämlikheter, men nackdelar är ineffektivitet och brist på innovation.
Blandekonomi är ett ekonomiskt system som kombinerar inslag av både marknadsekonomi och planekonomi. I en blandekonomi styrs stora delar av produktionen och priser av marknaden, men staten har också en roll i att reglera vissa delar av ekonomin, som genom skatter, subventioner och sociala välfärdsprogram. Målet är att balansera marknadens effektivitet med att skydda samhällets behov och säkerställa rättvisa. De flesta länder, som Sverige och USA, har en blandekonomi.
Ekonomiska aktörer är de olika parterna som deltar i ekonomiska aktiviteter. De viktigaste aktörerna är:
1. Hushåll – Konsumenter som köper varor och tjänster samt erbjuder arbetskraft.
2. Företag – Producenter som skapar varor och tjänster samt anställer arbetskraft.
3. Staten – Reglerar ekonomin genom lagar och regler, samlar in skatter och tillhandahåller offentliga tjänster.
4. Finansiella institutioner – Banker och andra institutioner som hanterar pengar, sparande och lån.
Perfekt konkurrens är en marknadsstruktur där många köpare och säljare konkurrerar med identiska produkter, fri etablering och avhopp, samt fullständig information. Ingen aktör kan påverka priserna, som styrs av utbud och efterfrågan. Det leder till effektiv resursanvändning, men är sällsynt i verkligheten.
En utbudskurva visar hur mycket av en vara eller tjänst producenter är villiga att sälja vid olika prisnivåer. Den är oftast uppåt lutande, vilket betyder att högre priser leder till att fler varor produceras och säljs.
Utbudsöverskott uppstår när mängden varor eller tjänster som producenter erbjuder är större än den mängd som konsumenterna är villiga att köpa vid ett givet pris. Detta händer ofta när priset är för högt, vilket leder till att utbudet överstiger efterfrågan.
Efterfrågeöverskott uppstår när mängden varor eller tjänster som konsumenterna vill köpa är större än den mängd som producenterna är villiga att sälja vid ett givet pris. Detta händer ofta när priset är för lågt, vilket leder till att efterfrågan överstiger utbudet.
Jämviktspris är det pris där efterfrågan och utbud är lika stora. Vid detta pris vill köpare köpa lika mycket som säljare är villiga att sälja, vilket innebär att det varken finns ett efterfrågeöverskott eller utbudsöverskott.
Monopol är en marknadsstruktur där en enda producent eller företag har fullständig kontroll över utbudet av en vara eller tjänst, vilket innebär att det inte finns någon konkurrens. Företaget kan sätta priser och styra produktionen utan att behöva ta hänsyn till andra aktörers påverkan på marknaden.
Oligopol är en marknadsstruktur där några få företag dominerar och kontrollerar utbudet av en vara eller tjänst. Företagen i ett oligopol påverkar varandras beslut, som pris och produktion, och det finns ofta en viss grad av konkurrens samt samarbete mellan dem. Exempel på oligopol är bilindustrin eller mobiltelefonoperatörer.
Bruttonationalprodukt (BNP) är det totala värdet av alla varor och tjänster som produceras inom ett lands gränser under en viss tidsperiod, vanligtvis ett år. BNP används för att mäta ett lands ekonomiska aktivitet och välstånd.
HDI (Human Development Index) är ett mått som används för att bedöma ett lands välstånd och utveckling. Det baseras på tre faktorer: livslängd (hälsa), utbildningsnivå och inkomstnivå. HDI ger en bredare bild av välfärd än enbart BNP och används för att jämföra levnadsstandard mellan olika länder.
GDI (Gender Development Index) är ett mått som jämför könsskillnader i ett lands human development. Det baseras på samma tre faktorer som HDI – livslängd, utbildning och inkomst – men justeras för att ta hänsyn till skillnader mellan kvinnor och män. Ett högre GDI-värde innebär mindre könsrelaterade skillnader i utveckling.