Svar: Insekter som bin och gräshoppor använder fasettögon som består av många delögon. Varje delöga registrerar ljus i en viss riktning och hjälper till att skapa en gemensam bild med många bildpunkter. Insekterna är bra på att upptäcka rörelser och kan även se ultraviolett ljus, vilket hjälper dem att navigera och hitta föda.
Svar: Gula fläcken är den del av näthinnan där synnerven övergår till hjärnan. Här är sinnescellerna tätast och ger den skarpaste synen. Detta område ansvarar för vårt direkta seende, där vi ser detaljer klart när vi fokuserar på något.
Svar: Tapparna är sinnesceller i näthinnan som är känsliga för färg och ljus. Människan har tre typer av tappar som reagerar på blått, grönt och rött ljus, vilket gör att vi kan se färger. Stavarna, däremot, reagerar bara på ljus och ger oss ett svart-vitt seende, men de är mer ljuskänsliga och fungerar bättre i svagt ljus.
Svar: När vi tittar på något nära håll, spänns en ringmuskel runt linsen som gör att linsen blir tjockare och kortare, vilket skärper synen på nära avstånd. Vid långt avstånd slappnar muskeln av, vilket gör linsen tunnare och fokuserar på objekt längre bort.
Svar: Närsynthet orsakas av att ljusstrålar bryts för kraftigt och fokuserar framför näthinnan, medan översynthet beror på att ögat är för kort för att ljuset ska brytas rätt och fokusera på näthinnan. Båda dessa synfel kan korrigeras med specifika linser: konkava linser för närsynthet och konvexa linser för översynthet.
Svar: Astigmatism uppstår när hornhinnan eller linsen inte är jämnt formad, vilket leder till att ljus bryts ojämnt och kan orsaka suddig syn, särskilt av raka linjer. Detta synfel korrigeras ofta med glasögon som kompenserar för de ojämna ytorna.
Svar: Grå starr innebär en grumling av linsen som gör att synen försämras, och det kan behandlas genom operation där den grumlade linsen ersätts med en konstgjord lins. Grön starr (glaukom) orsakas oftast av ett förhöjt tryck i ögat som kan skada synnerven och behandlas med ögondroppar för att sänka trycket.
Svar: Ljud från en högtalare skapas genom att ett membran svänger fram och tillbaka. När membranet svänger utåt, trycks luftmolekyler ihop (förtätning), och när det svänger tillbaka blir luften tunnare (förtunning). Denna rörelse i luften skapar ljudvågor, som kan representeras som en våg med toppar och dalar.
Svar: Toner är regelbundna svängningar av luftmolekyler som vi uppfattar som ljud med specifik frekvens. Buller, däremot, består av oregelbundna svängningar, som människans tal, och uppfattas som oorganiserade ljud.
Svar: 0 dB representerar det svagaste ljud en människa kan höra, medan 125 dB är smärtgränsen, där ljudet känns mer som smärta än som ljud. Långvarig exponering för ljud över 85 dB kan skada hörseln.
Svar: Ljudvågor fångas upp av ytterörat och leder till vibrationer i trumhinnan. Dessa vibrationer överförs via hörselbenen (hammaren, städet och stigbygeln) till innerörat, där de skapar rörelser i vätskan i hörselsnäckan. Dessa rörelser aktiverar hörselceller, som skickar impulser via hörselnerven till hjärnan.
Svar: Örontrumpeten jämnar ut tryckskillnader mellan mellanörat och omgivningen. Om trycket inte är lika på båda sidor om trumhinnan, kan det påverka hörseln, och örontrumpeten öppnar sig för att balansera trycket.
Svar: Hjärnan får information om tonhöjd från vilka hörselceller som aktiveras beroende på ljudets frekvens. Om ljudet är starkt sänder hörselcellerna fler impulser till hjärnan, vilket gör att hjärnan kan bedöma ljudets volym.
Svar: Enligt Socialstyrelsen bör ljudnivån under en konsert inte överstiga 100 dB i genomsnitt och 115 dB som högsta nivå för att skydda hörseln. Långvarig exponering för ljud på dessa nivåer utan hörselskydd kan skada hörseln.
Svar: Åksjuka kan uppstå när ögonen registrerar att man sitter still medan balansorganen känner av rörelser. Dessa motstridiga signaler skickas till hjärnan, vilket kan leda till yrsel och illamående.
Svar: Hjälp av känsel-, syn- och balanssinnet får hjärnan information om kroppens läge och rörelser. Balansorganen i innerörat spelar en viktig roll i att registrera dessa rörelser.
Svar: Båggångarna är tre vätskefyllda kanaler i innerörat. När du roterar, följer väggarna i båggångarna rörelsen, men vätskan är trög i starten och orsakar att en gelémassa på sinnescellerna rör sig. Detta gör att sinnescellerna kan registrera rörelsen och skicka signaler till hjärnan. De tre båggångarna registrerar rotation i alla riktningar.
Svar: Hinnsäckarna finns i en utbuktning av innerörat och innehåller sinnesceller inbäddade i gelé tillsammans med små kalkkorn (öronstenar). När du lutar på huvudet eller ändrar hastighet, förskjuts geléklumpen, vilket påverkar sinnescellerna och skickar signaler till hjärnan om huvudets läge och rörelser.
Svar: När du rör dig eller ändrar hastighet i en viss riktning, förskjuts geléklumpen i hinnsäckarna. Denna förskjutning påverkar sinnescellerna, vilket gör att hjärnan får information om acceleration eller inbromsning.