Utilisateur
Demokrati innebär per definition “folkstyre”, vilket betyder att medborgare ska ha en möjlighet att vara med och bestämma vem som ska styr och på vilket sätt, och ta beslut som rör landet man bor i.
Effektivitet, folkstyre och konstitutionalism (konstitutionen = begränsning av statlig makt) har en konkurrerande faktor i demokratin. Det visas i legitimitetstriangeln. Om det inte finns en balans i triangeln, till exempel om effektiviteten eller folkstyret tar för mycket plats kan detta medföra att konstitutionalism blir lidande genom att politiker får för mycket makt eller ingen makt alls. Det sker på bekostnad av de andra.
Maktdelningsprincipen innebär att om folkviljan är obegränsad kan det bidra till oönskade effekter som att majoriteten kränker individens rättigheter och minoriteter riskerar förtryck. Därför finns det begränsningar som grundlagar, maktdelning och mänskliga rättigheter. Det handlar om rättssäkerhet, kan skada demokratin, minoriteter kan skadas. En liten grupp ska inte styra helheten. Blir ineffektivt.
Representativ demokrati betyder att det finns representanter i form av statsministern och ledamöter som representerar Sveriges befolkning och land. Man väljer representanter till riksdag, region, kommuner och Europaparlamentet. Tar besluten åt oss.
Riksdagen är det främsta organet i det politiska systemet som finns i Sverige. Den högsta beslutande församlingen.
De politiskt direktvalda församlingarna i Sverige är det demokratiskt valda riksdagen, även regionfullmäktige och kommunfullmäktige. Det är kommunens högst beslutande organ.
Representerar olika delar av folkets vilja. Partierna gör demokratin möjlig genom att länka samman folket med den politiska makten. (Organiserar arbetet i riksdagen, ställer upp med kandidater i val, presenterar förslag/ideer/lagar, samlar och uttrycker politiska åsikter osv)
Medborgare kan ställa krav på politiker genom att göra sin röst hörd i olika sammanhang, organisera sig och använda de demokratiska forum som finns.
Ex. delta i demonstrationer och opinioner, rösta i val, gå med i organisationer eller partier, skriva debattartiklar, delta i medborgarförslag eller namninsamlingar, granskning, media (rapportera och informera befolkningen).
Det svenska politiska systemet kännetecknas av parlamentarism, negativ parlamentarism, representativ demokrati, ett proportionellt valsystem. Enhetsstat med delegering till kommun och region. Stor förvaltning. Riksdagen har stark makt och regeringen måste ha dess stöd för att kunna verkställa styrandet. Detta kompletteras av grundläggande fri- och rättigheter genom grundlagen, kommunalt självstyre och och en konstitutionell monarki (utan politisk makt).
Saltsjöbadsavtalet innebär att arbetsmarknadens parter bestämmer över lönerna- dvs. Sluter avtal utan politiskt deltagande. - ex. Facket och liknande. Politiken lägger sig inte i.
Sveriges grundlagar är:
Regeringsformen (RF)
Tryckfrihetsförordningen (TF)
Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL)
Successionslagen (SO)
Riksdagsordningen (RO) -> ingen teknisk grundlag, men brukar räknas med.
Den gemensamma funktionen är att skydda demokratin i Sverige genom garanterade fri- och rättigheter. De utgör även grunden för Sveriges statsskick.
En grundlag är de viktigaste lagarna i Sverige, de får aldrig brytas av andra lagar. En “lag” får aldrig överstiga en grundlag, vilket gör att grundlagen är den mäktigaste lagen.
Regelhierarkin innebär att en regel/lag på lägre nivå inte får överstiga en regel/lag på den
högre nivån. Ex. förordningar får inte stå över lagar, och lagar får inte stå över grundlagar.
Nivåerna är: 1. Grundlag -> förutbestämda av folket
2. Lagar -> riksdagen
3. Förordningar -> regeringen
4. Föreskrifter -> myndigheter och kommuner
Offentlighetsprincipen i Tryckfrihetsförordningen ger en rätt att ta del av offentliga handlingar.
Offentlighetsprincipen
Att få ut handlingen snabbt = Serviceinriktad hjälp måste förekomma vid uttag av offentlig handling (om ej sekretessbelagd)
(Om man ej får ut offentliga handlingar kan man kräva omprövning/överklagan hos domstolen och kräva domstolsbeslut. Om ej sekretessbelagt)
Att få ta del av handlingen på plats utan att ange syfte eller identitet = anonymitet
Parlamentarism innebär att verkställande regeringen måste ha riksdagens stöd/tolerans för att kunna styra.
Eftersom att riksdagen är den beslutande makten och regeringen har den verkställande makten, kan inte regeringen påbörja ett arbete om inte riksdagen har gjort förarbetet och kommit fram till att - med hjälp av olika utskott, departement och myndigheter - man ska genomföra ett visst moment/lag/handling.
Riksdagen kontrollerar regeringen genom frågor, interpellationer, konstitutionsutskott (som granskar regeringen åt riksdagen) och misstroendeförklaringar direkt till regeringen. Även genom förvaltningsnämnden som JO och riksrevisionen kontrolleras regeringen. Detta kan leda till debatter, misstroendeförklaring, att regeringen avsätts, press kan sättas för att få ett svar och ett agerande. Utan en fungerande granskning fungerar inte parlamentarismen.
Regeringen har en verkställande kraft, vilket är deras främsta uppgift. Regeringen ska styra riket, initiera lagförslag och lägga ett budgetförslag. Verkställa lagar.
Riksdagens uppgift är att ta beslut i de ärenden som regeringen lägger fram genom att besluta om statens budget och vilka lagar som ska genomföras/bifalla. Besluta lagar och kontrollera regeringen.
Regeringen hjälper riksdagen med att styra riket genom att göra utredningar och lämna förslag som sedan beslutas i riksdagen. Regeringen är den yttersta verkställande faktorn medan riksdagen är den egentligt styrande organet.
Den viktigaste skillnaden är att kammaren alla 349 ledamöter samlas för att debattera och fatta beslut.
Utskotten är mindre arbetsgrupper om 15-17 personer som förbereder alla beslut. Ledamöterna i utskotten gör det mesta av det förberedande arbetet innan de går till kammaren.
Förarbeten innebär det dokument som tas fram innan en lag beslutas, ex. propositioner,
utredningar, remisser och remissvar och utskottsbetänkande. De förklarar varför en lag
behöver införas och hur den ska tolkas.
Detta kan vara viktigt för kommuner eftersom det hjälper till att förstå lagens syfte, och ger
vägledning när lagen är otydlig. Kort sagt fungerar förarbeten som en manual som hjälper
kommuner att fatta rätt beslut enligt lagens intention.
För miljöförvaltningen i Lunds kommun innebär detta att miljöförvaltningen kan förstå lagens
syfte och hur lagen ska tolkas i praktiken. Detta underlättar för att fatta korrekta beslut i
tillsyn och myndighetsutövning enligt lagstiftarens intentioner.
Allt som görs före propositionen. Klarhet till hur man ska tillämpa dem. Förstå processen
för att förstå och ta till sig beslutet.
Det är regeringen som beslutar om förordningarna, dessa ska komplettera lagen. Regeringen använder förordningarna för att fylla i detaljerna i lagen.
Det är regeringen som skriver en proposition och andra partier/ledamöter skriver en motion.
Regeringens proposition har stor möjlighet att gå igenom i riksdagen eftersom regeringen oftast har ett majoritetsstöd eller ett organiserat samarbete i riksdagen. Motionernas möjlighet för att gå igenom i riksdagen är låg pga de är oftast oppositionsskrivna och då inte har stöd i regeringen, de måste ha majoritetsstöd för att gå igenom (eftersom majoriteten oftast håller med regeringens proposition).
När departementen är försmå för att utreda/förbereda större lagförslag vänder sig regeringen
till offentliga utredningar (kommittéer eller särskilda utredningar), som via SOU (externt) eller
departementsserier (internt inom departementen) tar fram underlag till lagförslaget. När
utredningen är klar skickas den på remiss som skickas till kommuner mf. som får lämna
synpunkter innan utredningen skickas tillbaka och en proposition utformas (remissförfarandet).
Offentliga utredningar (internt, externt, särskilt) och remissförfarande.
Offentlig utredning (extern utredning, internutredning) , remissförfarandet
(expertyttrande/extern), lagrådet (expertyttrande extern).
Lagrådet tar emot remisser från utredande departement/SOU/liknande. Lagrådet ska granska regeringens förslag (utifrån grundlagen, EU-rätten, EU-konventionen, kontrollera så att remissen är rättssäker, praktiskt genomförbar och se till ett juridiskt perspektiv) och är rådgivande. Lagrådet består av domare från HD och Högsta förvaltningsdomstolen.
26. Vad är ett departement? XXXXX
Ett departement är en del av regeringskansliet som ansvarar för ett visst politikområde och förbereder regeringens beslut.
Regeringen styr förvaltningen genom att besluta om förordningar, genom regleringsbrev
(årliga brev som innebär mål, uppdrag och hur mycket pengar myndigheten får) som
anger mål och resurser, samt genom att utse myndighetschefer.
Skatter och avgifter, statsanslag och subventioner. Inom finansmakten kan riksdag och regering
påverka genom att använda avgifter och skatter, ex. koldioxidskatt, samt genom anslag och
subventioner till miljövänliga satsningar som kollektivtrafik och förnybar energi.
Prisbaserade verktyg - skatter och avgifter. Rättighetsbaserad verktyg - subventioneringar
och bidrag.
29. Hur kontrolleras förvaltningen av (a) regeringen och (b) riksdagen? XXXXXXX
Regeringen kontrollerar förvaltningen genom årsredovisningar från myndigheter, återrapportering och uppföljning av uppdrag, genom granskningsmyndigheter och genom utnämning och entledigandet av myndighetschefer. Regeringen får inte ingripa vid enskilda myndighetsbeslut, det vill säga att de inte får detaljstyra förvaltningen.
Riksdagen kontrollerar förvaltningen genom olika utskott, som Konstitutionsutskottet (KU) som kontrollerar att regeringen följer grundlagarna och att förvaltningen sköts korrekt. Justitieombudsmannen (JO) granskar myndigheter, tjänstemän, kontrollerar laglighet och att medborgarna behandlas rättssäkert, och Riksrevisionen som kontrollerar effektiviteten och lagligheten i förvaltningen samt granskar hur statens pengar används.
Riksdagen kan även kontrollera förvaltningen genom interpellationer och frågor till regeringen och misstroendeförklaringar.
Att den statliga förvaltningen är självständig innebär att regeringen inte får lägga sig i myndigheternas/förvaltningens beslut i ett enskilt ärende. Det gäller särskilt vid myndighetsutövning och tillämpning av lagen. Myndigheter fattar beslut självständigt enligt lagen. Detta regleras i regeringsformen = RF 1:1.
31. Vad är myndighetsutövning? En myndighetsutövning innebär att en myndighet tar beslut i ett enskilt ärende och bestämmer om effekt ex. förmåner, rättigheter och skyldigheter. Det kan innebära betungande beslut för den enskilde eller gynnande beslut. Myndighetsutövningen är ett bindande beslut mot en enskild person (ex. betyg).
Myndighetsutövning kan vara ett CSN-beslut, ett betyg eller LVU. Även skolor, alkohollagen, tjänster åt allmänheten och välfärdssektorn kan genomföra myndighetsutövningar.
Förvaltningen gör många samhällsnyttiga åtgärder, exempelvis kontroll och tillsyn genom bland annat Skolinspektionen och Livsmedelsverket (som också ger råd).
Även kunskapsproduktion genom SMHI; SCB m.f som producerar kunskap/statistik osv till allmänheten.
Tjänster och varuproduktion genom Folktandvården och regionen (ex. Region Skåne) som har hand om sjukvård, skolor, äldrevårt osv).
Information och rådgivning via Råd och Rön, 1177.se, arbetsförmedlingen, kommunens webbplats/telefon för information osv.
Även Planering, styrning och samordning via beredskapen (militären), Mark- och vattenmyndigheten och Arbetsförmedlingen.
Allmänna handlingar är offentliga och det medför en öppenhet som behövs för att demokratin inte ska misstroendeförklaras.
Det är viktigt för att medborgare ska behandlas likvärdigt och rättssäkert, tjänstemän ska inte fatta godtyckliga beslut eller vara opartiska (jäva) i sina beslut till allmänheten och den enskilde.
Till förvaltningen tillhör: SMHI, Polisen, Havs- och vattenmyndigheten,
länsstyrelsen, Skånes universitetssjukhus (på regional nivå), Lunds universitet, forskningsrådet Formas.
1. Regeringen tillsätter en utredning, ett s k kommittedirektiv (endast extern utredning).
2. Utredningen lämnar ett slutbetänkande eller utredningsbetänkande - genom att SOU och departementsserien har genomgått en utredning och kommit fram till ett förslag. Slutbetänkandet skickas tillbaka på remiss till regeringen.
3. Regeringen lägger fram sin proposition till riksdagens kammare -
4. Riksdagsledamöterna lämnar in sina följdmotioner - följdmotionerna innebär att ledamöterna/partierna reagerar och lämnar ytterligare förslag till regeringens proposition. Oppositionen brukar lämna motioner, men de har oftast ingen majoritetsstöd i regeringen vilket gör att de inte går igenom. Propositionen, som är regeringsskriven, har oftast redan en majoritet i regeringen vilket gör att oppositionens förslag avslås och prop. bifaller.
5. Utskotten lämnar ett betänkande med förslag till riksdagen - propositionerna och motionerna tilldelas ett utskott som bereder dem och sedan lämnas betänkandet med förslag till beslut till riksdagen.
6. Riksdagen utfärdar en riksdagsskrivelse som meddelar regeringen vilka beslut som har fattats - Riksdagen debatterar betänkandet och propositionerna, riksdagen fattar ett beslut med hjälp av debatteringen, votering och acklamationer. Därefter bifaller beslutet och riksdagen utfärdar en riksdagsskrivelse som meddelar regeringen vilka beslut som fattats och vad som ska (eller ej ska) verkställas
