Utilisateur
En progressiv sjukdom som skadar synnerven. Svår att upptäcka tidigt eftersom synskärpan (parvo) ofta bevaras tills sena stadier.
Magnoceller (stora celler). Kliniskt: patienten märker inte synförlust tidigt eftersom parvoceller (visus, detaljer) bevaras längre. Synförlusten sker istället mer perifiert och det centrala seendet bevaras in i det sista
hjärnan behandlar olika typer av visuell information samtidigt i olika banor.
Detta visar att redan i retinan sker en förbearbetning av synintryck, där olika celltyper fungerar som ”feature detectors” för specifika egenskaper i omgivningen. På så sätt kan djuret snabbt anpassa sitt beteende (jaga eller fly) utan att hela hjärnan behöver analysera all visuell information först
Mango cellerna har stora cellkroppar och uppfattar snabba rörelser och stora saker.
Parvocellerna har små cellkroppar och uppfattar små rörelser och detaljer. Används ex vid läsning
Man upptcäkte att den groda hade en celltyp som hjälpte den att se små prickar, dvs typ insekter. Ett annan celltyp hjälpte dem att se skuggor från rovdjur.
Detta ledde till idén om att det alltid finns två typer av celler i det visuella systemet → de bearbetar motsatta aspekte
Parvo: röd–grön färg, detaljer.
Magno: rörelse, luminans.
Konio: blå–gul färg.
LGN (laterala knäkroppen) är en del av thalamus och fungerar som en omkopplingsstation mellan retina och primära syncortex.
Parvoceller: sitter i de fyra dorsala (översta) lagren. Tar emot signaler från midgetceller i retina → ansvarar för hög upplösning, små detaljer och rött–grönt färgseende.
Magnoceller: sitter i de två ventrala (nedersta) lagren. Tar emot signaler från parasolceller → ansvarar för rörelse, kontrast och snabba rörelser (men inget färgseende).
Konioceller: finns i tunna interkalerade lager mellan parvo- och magnolagren. Tar emot signaler från bistratified cells → ansvarar för blå–gult färgseende
Color opponency innebär att en färg aktiverar en gangliecell medan den motsatta färgen hämmar den.
Exempel: Parvoceller aktiveras av rött ljus men hämmas av grönt. Detta förstärker kontrasten mellan färgerna och gör färgseendet mer precist.
På samma sätt aktiveras Koniocellen av blått ljus men inhiberas av gult.
Parevo som ansvarar för färgseendet kommer att fortsätta att skicka signaler så länge du ser en färg. Ex så kommer du att om du stirrar på ett papper och det kommer upp en röd prick. Då kommer parvocellerna att skicka signaler så länge pricken finns kvar.
Mangocellerna kommer att signalera när pricken plötsligt dyker upp då den signalerar rörelse. Om pricken sedan bara finns kvar där slutar den att signalera
Genom detta kan du testa parvocellernas funktion separat. Mangocellerna kommer inte att kunna märka skillnad på det randiga mönstret då luminansen är samma, däremot kommer parvocellerna märka av färgskillnaden om det fungerar som de ska.
Isoluminanta gratings är alltså ett mönster med olika färger men med samma luminans
Därför att mangocellerna med större cellkropp är de som skadas först, parvocellerna som står för detaljseendet är ofta det sista som skadas. Det gör att detaljseendet kommer finnas kvar in i det sista och göra att vi kan se skarpt och ha ett bra visus. Synbortfallet är ofta perifiert i början
Stimuli riktade mot magno, t.ex. FDP, blå–gul perimetri. Kan man hitta avikelser redan här kan man förhoppningsvis bromsa förloppet innan det påverkar detaljseendet och det centrala seendet.
Mangocellerna, dessa är viktigt för rörelsebearbetning och därmed timing.
Dorsal stream, går till parientalloben. Hjälper oss att tala om hur någonting rör sig. Ex en boll som kommer i luften, hjälper till att beräkna rörelsebanan.
Ventral stream, går till temporalloben. Talar om vad någonting är, ex att det är en boll som jag ser som kommer flygande där i luften.
I ap-experimentet tränade man apor i två olika uppgifter. I den första (object task) skulle apan känna igen en ny form – t.ex. när en av två pyramider byttes ut mot en kub. Maten låg alltid under den nya formen, så för att lyckas behövde apan förstå vad som var nytt. Denna uppgift krävde ventral stream (”vad-banan”) som går från primära syncortex till temporalloben.
I den andra uppgiften (location task) skulle apan förstå var maten fanns. En cylinder placerades bredvid en av två platser, och maten låg alltid på platsen nära cylindern. För att klara detta behövdes dorsal stream (”var-banan”) som går till parietalloben.
När apor hade skador på temporalloben kunde de inte klara object task, och när de hade skador på parietalloben kunde de inte klara location task. Det visar att synsystemet har två olika banor från primära syncortex: en ventral för att känna igen objekt och en dorsal för att lokalisera var de finns.
V1: känner av små lokala rörelser i synfältet (”det hände något här i det lilla området”).
MT/V5: tar emot dessa signaler och kombinerar dem → gör att du uppfattar global rörelse i hela scenen.
Exempel: På en fotbollsplan ser V1 hur varje spelare rör sig. MT/V5 sätter ihop detta till att du förstår hur spelet flyter, vilken riktning spelet går åt, och att hela laget rör sig framåt.
Plaid motion-illusionen visar hur hjärnan bearbetar rörelse på olika nivåer. När två rutmönster rör sig i olika riktningar kan vi ibland uppfatta det som att hela mönstret rör sig i en ny, diagonal riktning, trots att varje enskilt mönster rör sig för sig själv.
Detta beror på att V1-celler bara registrerar de lokala rörelserna i varje mönster, medan MT/V5 integrerar informationen och skapar en upplevelse av en gemensam, global rörelse.
ITC (inferotemporal cortex)= Känner igen objekt och former. Tex att apelsiner alltid är runda
V4. Känner igen färg, tex att apelsiner alltid är gula.
På komplexa objekt, kommer inte reagera på prickar och streck men däremot på händer, hästar osv.
Ett ex på det är när kabilan pratade att man hade en apa som man satte elktroder på. Man försökte få en respons genom att visa cirklar och linjer, men ingenting hände. När man däremot viftade med handen i frustration blev det auktionspotential efter auktionspotential. Därmed kunden man se att ITC cellerna svarade på komplexa former
Färgkonstans betyder att vi uppfattar ett objekts färg som stabil, även om ljuset runt omkring ändras. Ett exempel är att en grön vindruva ser grön ut både i starkt solljus och under en gulaktig kökslampa. Vår hjärna korrigerar alltså för ljusförhållandena och håller fast vid objektets ”riktiga” färg.
Den region i hjärnan som ansvarar för denna funktion är område V4 i den ventrala banan.
Top-down attention:
Styrd uppmärksamhet. Exempel: du öppnar kylen och är sugen på något gott – då riktar du automatiskt blicken mot chokladen och ignorerar grönsakerna. Denna typ av målstyrd uppmärksamhet hanteras i ventral stream, framför allt område V4.
Bottom-up attention:
Automatisk uppmärksamhet. Här dras din blick och ditt fokus av oväntade stimuli utifrån. Exempel: ett stjärnfall på en mörk himmel eller ett plötsligt starkt ljus. Det styrs inte av en specifik liten del som V4, utan av flera system som snabbt reagerar på plötsliga förändringar, ofta via dorsal stream som hanterar rörelse och lokalisering.
Visuell agnosi uppstår när ventral stream (”vad-banan”) i hjärnan skadas, ofta i temporalloben. Ögat och synnerven fungerar normalt, så ljus och former registreras – men hjärnan kan inte koppla ihop informationen till ett meningsfullt objekt.
Det var just detta Kabilan menade med exemplet från Oliver Sacks bok: mannen kunde se sin frus huvud men inte känna igen det som ett ansikte.
Fusiform face area (FFA) ligger i höger temporallob och aktiveras starkast när vi ser ansikten. Det gör att vi kan känna igen människor snabbt och säkert.
Studier har dock visat att FFA inte enbart är ”ansiktsområdet” – det kan också anpassas till expertområden. Hos bil-experter aktiveras FFA även när de tittar på bilar, och hos fågelexperter när de tittar på fåglar. Det verkar alltså som att FFA är specialiserat på det vi tränar oss att bli experter på att känna igen, men ansikten är det mest grundläggande exemplet eftersom vi ser dem hela tiden.
Sparse coding är en teori om att det finns en specifik cell för varje objekt eller person, t.ex. en ”Jennifer Aniston-cell” som bara aktiveras av just henne. Detta anses dock mindre troligt eftersom det skulle kräva orimligt många celler.
Population coding innebär istället att många celler tillsammans bildar ett mönster av aktivitet som gör att vi känner igen ansikten och objekt. Detta ses som den mer troliga förklaringen till hur hjärnan kodar information.
Om vänster temporallob skadas → man ser helheten (t.ex. bokstaven M) men tappar detaljerna (små Z inuti M).
Om höger temporallob skadas → man ser detaljerna (små Z) men inte helheten (bokstaven M).
Thatcher illusion visar att hjärnan använder configural processing – alltså hur detaljerna i ansiktet är organiserade i förhållande till varandra.
När ett ansikte är uppochned ser vi inte att ögon och mun sitter felvända, för hjärnan ”slutar bry sig” om detaljerna i det läget. Men när ansiktet vänds rätt ser vi direkt att något är fel.
Det betyder att hjärnan inte bara analyserar enskilda detaljer, utan också hur detaljerna sitter ihop.
AMD (åldersförändringar i gula fläcken):
När makula är skadad förlorar man det centrala seendet. Träningen går då ut på att öva in att använda perifer syn mer effektivt. Genom särskilda övningar kan patienten lära sig att ”flytta blicken” och utnyttja de delar av näthinnan som fortfarande fungerar, vilket minskar konsekvenserna av central synförlust.
Amblyopi (”lazy eye”):
Här är synen nedsatt i det amblyopa ögat på grund av onormal synutveckling. Träningen går ut på att stimulera och använda det amblyopa ögat mer – t.ex. genom spel eller visuella övningar som förbättrar kontrastseende och förmågan att gruppera objekt. På så sätt kan man delvis minska följderna av amblyopin.
Förbättrad uppmärksamhet, minne och läsförmåga.
Dessa övningar är ofta att du ska avgöra åt vilket håll prickar eller mönster rör sig åt, helt enkelt kunna se rörelser.
Förlorad färgkonstans och få svårt att styra uppmärksamheten dit man vill (top-down attention). Ett äpples färg hade ex kunnat se olika ut färmässigt vid olika förhållanden.
Hos de flesta högerhänta människor finns en ganska stabil ”arbetsfördelning” mellan hjärnhalvorna:
Höger temporallob = specialiserad på ansiktsigenkänning (t.ex. FFA).
Vänster temporallob = mer specialiserad på språk, ordigenkänning och detaljer.
Hos vänsterhänta kan denna specialisering vara förändrad eller spegelvänd:
En del vänsterhänta har ansiktsigenkänning i vänster hemisfär istället för höger.
Språk och ordigenkänning kan flytta över mer till höger hemisfär.
