Utilisateur
15 mikrogram per ml
Eftersom krämen är en v/o-emulsion ska Sorbitani oleas med lägst HLB-värde användas
Mikrokristallin cellulosa ökar viskositeten och hjälper till att hålla partiklar svävande, vilket minskar sedimentering. Karmellosnatrium är ett svällmedel som också stabiliserar suspensionen genom att bilda en gel-liknande struktur. Tillsammans förbättrar de den fysikaliska stabiliteten och ger en jämn dos vid administrering.
Natriumstärkelseglykolat är ett kraftigt disintegreringsmedel som gör att tabletten snabbt faller sönder i mag-tarmkanalen. Majsstärkelse fungerar både som fyllnadsmedel och disintegreringshjälp. De bidrar till snabb upplösning och frisättning av läkemedlet.
En suspension är lättare att svälja för barn eller personer med sväljsvårigheter. Möjliggör dessutom dosanpassning efter kroppsvikt.
Sublinguala resoribletter administreras under tungan för att ge ett systemiskt upptag via munslemhinnan.
-
Man ska ta ett stickprov som är lika stort som en dos, t.ex. 100 mg om det är vad patienten får. Tar man för litet prov kanske man bara får med hjälpämnen eller bara aktivt ämne → resultatet blir fel. Tar man för stort prov kan det se ut som blandningen är jämn fast den inte är det. En lagom storlek ger en rättvis bild av hur dosen verkligen ser ut.
Variationskoefficienten (VK) visar bäst hur bra blandningen är. VK visar hur stor variationen är i förhållande till medelvärdet. Det gör att man kan jämföra olika blandningar, även om de har olika mängder av aktivt ämne. Standardavvikelse ensam säger inte lika mycket när halten är låg.
Blandningsindex visar hur jämn blandningen är. Det hjälper oss att mäta och jämföra hur väl olika pulver är blandade. Det är viktigt för att veta om blandningen är bra nog för att användas i läkemedel.
Nej, det är inte godkänt.En filmdragerad tablett som ska ha omedelbar frisättning måste enligt läkemedelsverket sönderfalla inom 15 minuter i sönderfallsprov. 25 minuter överskrider gränsen för godkänd sönderfallstid → tabletten klassas då inte som en omedelbar frisättningstablett.
En filmdrageringsvätska innehåller:
1. Polymer (till exempel HPMC) – bildar filmen som skyddar tabletten.
2. Plastmedel (till exempel PEG) – gör filmen mjuk och flexibel.
3. Färgämne – ger färg och förbättrar utseende eller identifiering.
4. Lösningsmedel (till exempel vatten eller etanol) – löser övriga ämnen och avdunstar efter applicering.
Direktkompaktering är en tablettillverkning där man pressar pulvret direkt till tabletter utan att först granulera.
Det föredras eftersom:
1. Det är enklare och snabbare – färre steg i tillverkningen.
2. Det är billigare – kräver mindre utrustning och energi.
3. Mindre risk för att läkemedlet påverkas av värme / fukt.
Brustabletter. löses upp i vatten innan intag. Den färdiga lösningen ska sväljas, till skillnad från t.ex. sugtabletter som verkar i munhålan.
Underlätta utskjutandet av tabletten ur matrisen. Smörjmedel (som magnesiumstearat) minskar friktionen mellan tabletten och maskinens väggar → tabletten kan tryckas ut lätt utan att fastna eller gå sönder.
Granulering ökar pulvrets tendens till segregation av ingående komponenter. Granulering minskar segregation (d.v.s. att ingredienser separeras) genom att blanda ihop dem till större enhetliga partiklar. Att säga att den ökar segregation är alltså felaktigt.
Byte från en stabil till en meta-stabil polymorf av den aktiva substansen. En meta-stabil polymorf har högre energinivå → löser sig snabbare än den stabila formen.
Tabletter som består av dragerade granulatkorn går att dela. Varje granulatkorn är separerat och styr frisättningen. Om man delar tabletten förstörs inte frisättningsmekanismen, så länge granulatkornen inte krossas.
Cykliska peptider är mer lipofila och har därmed högre permeabilitet. Pegylering ökar stabilitet och halveringstid, men gör molekylen större och mer hydrofil → minskar oftast permeabilitet. Cykliska peptider är mer stabila mot enzymnedbrytning och har ofta bättre upptag genom tarmen.
A. Minska skillnader i partikelstorlek
Om partiklarna är ungefär lika stora blandas de jämnare och separeras inte lika lätt.
B. Öka blandningstiden
En lagom lång blandning gör blandningen mer homogen, men för lång tid kan i vissa fall orsaka omblandning. I detta fall är det ändå en åtgärd som kan minska risken för ojämn blandning.
C. Använd granulering
Genom att göra större granulat av blandningen hålls ämnena bättre ihop, vilket minskar risken för att de separeras.
- Att ha liknande partikelstorlek, tillräcklig blandningstid och använda granulering hjälper till att skapa en jämn blandning, vilket ger bättre och säkrare tabletter.
Konventionell tablett
Motivering:
Sammansättningen innehåller typiska hjälpämnen för en vanlig tablett:
- Stärkelse och mikrokristallin cellulosa används som fyllnadsmedel och bindemedel.
- Magnesiumstearat fungerar som smörjmedel.
- Titandioxid och talk används ofta som färgämne och ytbehandlingsmedel.
Tunntarm. I magsäcken är pH lågt (sur miljö) och polymeren löses inte upp. I tunntarmen stiger pH till över 6, vilket gör att polymeren löses upp och läkemedlet frisätts. Tjocktarmen har också neutralt pH, men dit når mindre mängd läkemedel i tid för effektiv frisättning. Frisättningen sker främst i tunntarmen eftersom pH är tillräckligt högt där.
Sprängmedel.
Kroskarmellosnatrium sväller snabbt i kontakt med vätska. Det gör att tabletten spricker upp och faller sönder snabbt → läkemedlet frigörs snabbare. Kroskarmellosnatrium hjälper tabletten att brytas ner i kroppen, så att läkemedlet kan tas upp snabbt.
Partikelstorlek på aktiv substans och hjälpämnen
Motivering: När dosen är låg är det extra viktigt att den aktiva substansen är jämnt fördelad i blandningen. Om partikelstorleken varierar för mycket, riskerar substansen att separeras från hjälpämnena → ger ojämn dos i varje tablett. Lika partikelstorlek minskar risken för segregation och ger bättre dosnoggrannhet. Det är avgörande för kvaliteten på lågdostabletter.
svar: Tablettteringstryck
Om trycket är för högt blir tabletten för hård och sönderfaller för långsamt.Om trycket är för lågt blir den för skör och kan gå sönder för lätt. Rätt tryck behövs för att tabletten ska vara stabil men ändå lösas upp snabbt i kroppen.Tablettens egenskaper styrs direkt av vilket tryck som används vid pressningen, vilket gör detta till en kritisk processparameter.
svar: Konventionell tablett.
Den innehåller vanliga hjälpämnen som används för att binda och hålla ihop en tablett (till exempel stärkelse, povidon, talk och stearinsyra). Det finns inga ämnen som tyder på att den är enterobelagd, löser sig i vatten (brustablett) eller smälter i munnen (munsönderfallande).
Svar: Munsönderfallande tablett
Läkemedlet är en munsönderfallande tablett. Det innehåller hjälpämnen som kroskarmellos/krospovidon (sönderdelar snabbt i munnen), mannitol (ger en bra smak och struktur) och smakämnen (för att det ska vara behagligt i munnen). Dessa används typiskt i munsönderfallande beredningar.
svar: Sprängmedel
Kroskarmellosnatrium är ett sprängmedel. Det sväller i kontakt med vätska och får tabletten att snabbt falla sönder så att läkemedlet kan lösas upp och tas upp i kroppen. Det ger snabb frisättning.
Tabletteringstrycket. Eftersom för hårt tryck gör att tabletten blir för kompakt och inte faller sönder snabbt i munnen. Då förlorar tabletten sin funktion. Rätt tryck behövs för att få bra balans mellan hållfasthet och sönderfall.
1. Drageringstid: Dragering styr hur snabbt läkemedlet frisätts. För lång eller kort tid kan påverka frisättningsprofilen negativt. Därför är kontroll av drageringstid viktig för att få rätt frisättning.
2. Tablettkompression (tryck): Trycket påverkar tablettens hårdhet och hur snabbt den löses upp. För högt tryck kan fördröja frisättningen och för lågt kan ge smuliga tabletter. Rätt tryck ger jämn frisättning och stabil produkt.
Partikelstorlek: Mindre partiklar löser sig snabbare.
pH: Påverkar laddning och löslighet hos läkemedlet.
Löslighet: Endast lösta molekyler kan tas upp.
Sublinguala resolibletter administreras under tungan för att ge ett systemiskt upptag via munslemhinnan. Det ger snabb effekt utan att passera tarmen eller levern först.
Laktos: är ett fyllnadsmedel som ökar tablettens volym.
Kolloidal kiseldioxid: är ett flytförbättrare som gör att pulvret rinner bättre vid tablettering.
Magnesiumstearat: är ett smörjmedel som minskar friktion i tablettmaskinen.
1. Använd liknande partikelstorlek Om alla pulverpartiklar är ungefär lika stora blandas de bättre och håller sig blandade.
2. Granulera pulvret. Genom att göra granulat i stället för löst pulver binder man ihop partiklar, vilket minskar risken att de separeras.
3. Undvik onödig transport. Varje gång pulvret rör sig (t.ex. faller ner i en behållare) kan tunga och lätta partiklar skiljas åt. Korta och kontrollerade flöden minskar risken.
4. Använd lämpliga blandningsmetoder. Mild och långsam blandning räcker ofta. För hård blandning kan göra att pulvret separeras efteråt.
Dessa åtgärder ger en jämn fördelning av innehåll i varje tablett och bättre kvalitet.
Mikrokristallin cellulosa – Fyllnadsmedel. Används för att ge tabletten rätt storlek och hållfasthet.
Magnesiumstearat – Smörjmedel. Minskar friktion mellan tablett och maskin så tabletter inte fastnar.
Kolloidal kiseldioxid – Flytförbättrare. Förbättrar pulverflödet vid tillverkning.
svar: Enterotablett
Formuleringen innehåller metakrylsyra-etylakrylat-kopolymer, som är ett magsaftresistent polymer. Den löser sig bara vid högre pH, alltså i tarmen, inte i magsäcken. Det visar att tabletten är avsedd att frisätta läkemedlet först i tunntarmen – alltså en enterotablett.
A: Omrörningshastighet och tid påverkar hur väl pulverdelen blandas.
B: Partiklar med olika storlek och form blandas sämre.
C: Densitet påverkar om partiklar separerar efter blandning.
svar: Sticking
Ämnen med låg smältpunkt kan smälta eller bli klibbiga under kompression. Det gör att material fastnar på stansen, vilket kallas sticking. Det påverkar tabletternas kvalitet.
För att skydda magslemhinnan. Diklofenak är irriterande och enterodragering gör att frisättningen sker först i tarmen.
Nej. Delning förstör skyddet och gör att läkemedlet frisätts i magsäcken, vilket kan orsaka irritation.
Metakrylsyra-etylakrylat-kopolymer. Det löses upp först vid högre pH i tarmen.
svar: För att höja viskositeten och därmed förlänga frisättningen.
Mikrokristallin cellulosa används för att höja viskositeten i suppositoriet. Det gör att läkemedlet frisätts långsammare, vilket ger en mer kontrollerad och förlängd effekt. Det hjälper också till att stabilisera läkemedlet i basen.
svar: En sublingual tablett
Den löses upp under tungan och tas upp direkt i blodet utan att passera levern först. Det minskar nedbrytning av läkemedlet.
Kolloidal kiseldioxid: Används som flytförbättrare för att pulvret ska rinna bättre vid tillverkning.
Natriumstärkelseglykolat: Används som sprängmedel för att kapseln snabbt ska lösas upp och frisätta läkemedlet.
Öka mängden torrbindemedel. Torrbindemedel ökar hållfastheten i tabletten och minskar risken för att den delar sig efter komprimering.
Öka blandningstiden
Längre blandning gör att pulverdelarna fördelas jämnare och minskar risken att de separeras under tablettering. Det ger bättre dosnoggrannhet och kvalitet.
MUPS-tabletter (Multiple Unit Pellet System) består av små pellets med läkemedel som är inbakade i en tablett. Varje pellet kan ha egen frisättningsprofil.
Fördelar:
Mindre påverkan av födointag, eftersom många små pellets fördelas jämnt i magsäcken.
Lägre risk för lokala biverkningar, eftersom läkemedlet sprids jämnt i mag-tarmkanalen.
De passar t.ex. för patienter med känslig mage eller när man vill undvika stora skillnader i effekt beroende på om patienten har ätit eller inte.
