Utilisateur
1. Munhåla med spottkörtlar
2. Svalg (pharynx) med epiglottis (struplocket)
3. Matstrupen
4. Magsäcken med bukspottkörteln, pankreas, levern, hepar och gallblåsan
5. Tolvfingertarmen - duodenum
6. Tunntarmen - ilium och jejunum
7. Tjocktarmen - column
1. Tugga knåda - Mekanisk bearbetning
2. Tillverka matspjälkningsvätskor - Produktion, sekretion (utsöndring) av enzymhaltiga (proteiner som kan klippa sönder större molekyler till mindre) matspjälkningsvätskor
3. Klipp sönder makromolekyler - Enzymatisk spjälkning av näringsämnen - sker mest i tunntarmen
4. Ta upp den spjälkade maten till blodet - Absorption från mag-tarmkanalen till blodet - sker mest i tunntarmen
- Vatten - vi måste få i oss 2 l per dygn
- Protein - lång kedja av aminosyror. klipps/spjälkas på olika ställen i kroppen
- Kolhydrater - olika former av stärkelse, sockerarter och minsta delen är glukosmolekylen.
- Fett- en glycerol och tre fettsyror, löser sig inte vatten och kräver speciell transport i kroppen.
- Vitaminer, B12 eget system i kroppen och behövs för att tillverka blod.
- Mineraler, Fe, Ca och I (De enda ämnena i kroppen som kan regleras är Fe och Ca - all annan näring lagras även om det inte behövs.)
Enteriska nervsysteme
- nätverk av nervceller som sitter på väggen i tarmarna/magsäcken
- två lager som heteg submukosa och muskularis
Reflexbåge:
Korta signaler/reflexer
1. Sinnesceller/receptorer som mekaniskt känner av om det är mat i kanlen och kemiskt vad den innehåller
2. Nervsignalerna kopplas om och skapar motoriska signaler, som stimulerar musklerna runt tarmen att röra sig eller till körtlar som ska tömma ut sekret.
Långa reflexer/signaler
- sinnesceller/receptorer skickar även signaler till CNS som återkopplar till det endotermiska nervsystemet via autonoma nervsystemet parasympatiska/sympatiska.
- CNS påverkas av sinnes-intryck; syn, känslor, lukt, mm (Nervositet skapar t ex diarre.)
1. Mucosa - enskiktat epitelceller, slemhinnelagret. Innehåller blodkärl och lymfkärl.
2. Submucosa - mest bindväv och blodkärl - tarmens egna nervsystem ligger här
3. Muscularis - muskler; ringmuskler och längsmuskler - jobbar antagonistiskt (mot varandra). Det enteriska nervsystemet ligger även här - finns alltså i två lager.
4. Serosa - bindväv med ett tunt laget epitelceller ytterst
Tunica = T kan sättas framför alla orden
Peritoneum = bukhinnan
- Finns organ som ligger utanför bukhinnan så som njurarna = retro peritonealt
Mesenterie = tarmkäx, en del av bukhinnan som omsluter de flesta tarmarna.
- tarmens upphängnad i bukhinnan - intraperitonealt
- blodkärl och lymfkärl ligger i tarmkäxen
Den uppåtstigande och nedåtgående delen av tjocktarmen ligger retroperitonealt, men majoriteten av tarmarna ligger intraperitonealt inklusive den tvärgående delen av tjocktarmen.,
Dorsal = baksida
Ventral = framsida
En ficka/del av bukhinnan som innehåller fett och ligger framför tarmarna.
- Mekanisk bearbetning med tänder och tunga
- Tillförsel av saliv 1-2 l per dygn, via tre par spottkörtlar, ett par bakom öronen (glandurus pareatos) och två vid tungan och kinderna.
- Salivet innehåller bl a mucin - slemämne, som matbitarna bakas in i och amylas - enzym som spjälkar stärkelse till maltsocker
- Smaklökar på tungan som kan känna fem smaker; salt/surt/sött/beskt och umami (japansk soja = aminosyror som visar att det finns protein i maten)
- Luktsinnesceller i näsan
Ventriceln eller Gaster
Mekanisk bearbetning:
- Omblandning
- Peristaltisk våg var 20 s från matstrupen
Magsaft spjälkar maten
- Enzymet amulas från munnen kan bara jobba i ett visst pH intervall och slutar fungera när de kommer i kontakt med magsäckens saltsyra (bindningarna bryts upp). Så länge enzymet är inne i tuggan bryter det dock ner stärkelse. ca 60 % bryts det ner.
- sekretion
-Epitelcellerna i magsäcken består av proteiner och för att skydda magsäcken från att brytas ner av saltsyran skapas ett slem runt säcken som skyddar mot de protein som vill spjälka protein.
- Pepsinogen - passivt - omvandlas till enzymet pepsin när det kommer i kontakt med magsaften. Spjälkar proteinet till mindre delar.
- HCl - hjälper till att luckra upp maten, bakterier dör, pH ligger mellan 1-2.
- Inre faktor (Intrinsic factor) - funktion som gör att kroppen plockar upp vitamin B12 som behövs för att skapa röda blodkropper
Portionerar ut små bitar till tolvfinger-tarmen
1. Övre magmunnen - cardia
2. Magsäcken
3. Ringmuskel - nedre magmunnen - pylorus
- Slem - produceras i magsäckens yttersta epitelceller
- HCl (bakterier dör, luckrar upp bindväv på t ex kött, så det kan spjälkas, pepsin jobbar "bara" i sura miljöer)
- Pepsinogen - aktiveras av HCl eller redan aktivt pepsin - spjälkar protein
- Inre faktorn (binder till vitamin B12, går ner till tunntarmen och hjälper till att binda B12 från födan.
1. Ytterst på magsäckshinban finns slemproducerande epitelceller. De förhindrar pepsin och HCl att gå ner i fickorna, är en barriär för väte-joner att gå ner i fickan via tight junctions
2. I epitelet finns även körtlar som bildar hål som i en ficka och under dessa sitter
- Parietalceller i magsäcks skiktet producerar saltsyran och inre faktorn
- Huvudceller under parietalcellerna producerar pepsinogen, som bryter ner proteiner.
- I fickan finns även Hormonproducerande celler
De parasympatiska systemet aktiverar signalsubstansen acetylkolin, som i sin tur bildar de två hormonerna gastrin och histamin, som i sin tur sätter fart på magsafts produktionen.
På saltsyra cellen, parietal, sitter tre receptorer:
- acetylkolin - aktiveras av parasympatiska systemet
- gastrin - celler i magslemhinnan
- histamin - skapas av gastrin som sätter sig på en cell, som blir en receptor på magsyra cellen.
--> maximal saltsyra produktion
Den stänger av H+/K+ pumpen på parietalcellen, vilket nästan helt hämmar saltsyra produktionen.
(Patentet höll i 10 år.)
- Kontraktionsvågor som börjar i fundus. Glatta muskelceller som fungerar som pacemakerceller = det uppstår spontan aktionspotential
- Aktionspotentialen sprids var 20 s och en lite portion från magsäcken trycks ner i duodenum, tolvfingertarmen
- Ringmuskeln i nedre magmunnen sluts, men trycket gör att en liten bit mat åker vidare.
- Styrs av sinnesreceptorer i magsäckshinnans vägg som känner av om det finns peptider = den ökar kraften i aktionspotentialen.
- Styrs av sträckreceptorer i magsäckshinnan som också ökar hastigheten
- Den största påverkan har dock duodenum. Skickar signaler via både nervsystemet och hormonsystemet.
Magens kraft minskar om:
- pH värdet är lågt- är det surt ska det öka produktionen av vätekarbonatjoner från bukspottkörteln och magens kraft måste minska så innehållet hinner neutraliseras.
- tarmen utvidgas - sinnesceller registrerar vidgningen och skickar signaler till CNS som aktiverar det sympatiska nervsystemet.
- hög koncentration av peptider
- hög osmolaritet
- hög fetthalt - kräver både galla och lipas - avger hormoner som skickar signaler till magsäcken att minska kraften.
1. Bukspottet töms ut i övre änden av tolvfingertarmen.
2. Emulgeringsmedel som finfödelar fettet från gallan. Levern tillverkar galla, gallsalter och rinner i många små gångar ner till samma kanal som bukspottet använder in till tolvfingertarmen. Gallblåsan är en depå till levern där gallsalter kan samlas när det inte finns något behov i tarmen.
Halten av olika enzymer och gallsalter styrs av hormoner.
Bukspottkörteln = pankreas
Bukspott kommer ut i toppen på tolvfingertarmen. Bukspottet innehåller:
1. Vätekarbonad/bikarbonatjoner (HCO3 - binds till H+) som neutraliserar magsyran
2. En rad enzymer som hjälper till att spjälka proteiner (klipper proteinet på olika ställen)
- trypsin
- chymotrypsin
- karboxypeptidas
- aminopeptidas
3. Amalys som bryter ner kolhydrater till maltos (två och två glukosmolekyler).
4. Avger enzymet Lipas som klipper sönder fettmolekyler.
Ett sätt att veta att bukspottkörteln är OK eller inte är att mäta halten amylas i blodet. Är den hög är något fel med bukspottkörteln.
En glycerol i basen och tre fettsyramolekyler som hänger ner.
När en fettmolekyl ska spjälkas klipper man antingen mellan glycerolen och de tre fettsyrorna eller så klipper man loss de två yttre fettsyrorna och den glycerol med en fettsyramolekyl som blir kvar heter mono-glycerid.
Enzymet som klipper sönder heter Lipas och avges av bukspottkörteln.
Körtlar i bukspottkörteln består av
1. kubisk epitelceller i toppen - producerar alla enzymer som spjälkar proteiner, kolhydrater och fetter. Celler i tolvfingertarmenn känner av fettsyror , peptider och avger då ett hormon som heter CCK, som trannsporteras via blodet till gallblåsan och till körtlarna i bukspottkörtlen.
2. Celler i utförsgången som tillverkar HCO3 - . Sinnesceller känner av vätejonkoncentrationen i tolvfingertarmen och kommuncerar med cellerna i utförsgången via hormonet sekretin
1,5 kg på höger sida under difragman.
Blodförsörjs av
- en artär från aorta
- en ven, portvenen, som är syrefattigt, kommer också in till levern från tarmarna = alla näringsämen som tarmen tar upp går via levern.
1. Tillverka galla och lagrar galla i gallblåsan
2. Avgiftning, kroppsfrämmande ämnen (läkemedel, tillsatser i mat, alkhol, mm) - renar blodet innan det går ut i blodet. Gör fettlösliga ämnen vattenlösliga (hinna runt om) och på så sätt kan molekylen plockas upp av njurarna och avlägsnas via urinet. Gör även giftiga ämnen mindre giftigt.
3. Slaggprodukt när proteiner bryts ner är ammonika NH3 (eller ammoniumjoner). I levern bryts det giftiga ammoniaket ner till urinämnen = urea (karbamid) som utsöndras via njurarna.
4. Tillverkar blodproteinet albumin (som håller kvar vätska i tarmarna). Levern är en plasma fabrik.
5. Tillverkar koaguleringsproteinerna till blodet
6. Tillverkar kolesterol som behövs i cellmembran och
7. Lagringsplats (kort-tidslager) för kolhyrater - glykogen
8. Kan tillverka glykol från aminosyror (protein), laktat (muskelarbete) och glycerol (från fett). Kallas för glykoneogenes
9. Det finns totalt 20 aminosyror varav 8 eller 9 stycken inte kan tillverkas av kroppen själv. Levern tillverkar dock de övriga elva stycken. Bygger om en aminosyra till en annan.
1. Det går en artär in till levern från aortan
2. Det går en ven med blod från tarmarna, vilket gör att alla ämnena som blodet tagit upp passerar levern.
3. Flera vener går ut från levern och går in i stora hålvenen.
Leverns kapillär nät består av s k sinusoider = lite tjockare blodkärl än kapillärer där både artärt blod och venöst blod blands och går ut i venen som lämnar levern.
Runt sinusoiderna sitter levercellerna, hepatocyterna som plockar upp de ämnen som ska tillverkas eller renas,.
Makrofager, kuppferceller, i sinusoiderna äter upp främmande molekyler.
2,9 m
1. Flytta fram maten
- peristaltisk våg var 20 s = man trycker ihop som en tub och maten trycks framåt.
2. Blanda om maten, så enzymerna kan göra sitt jobb
- tarmen trycks ihop på olika ställe = segmenteringsrörelse
3. Absorbera näringsämnen
- Viktigt med så stor yta som möjligt i tunntarmen = tunntarmens sida är först väckad och dessa väck innehåller i sig tarmludd eller villi, väck som är ca 1 mm långa.
1. Kymus:
• När maten blandas med magsaft och bukspott i tunntarmen.
• Har en halvflytande konsistens.
2. Tarminnehåll:
• När det når tjocktarmen, där vatten absorberas och innehållet blir fastare.
3. Feces:
• Det slutliga avfallet som lämnar kroppen via ändtarmen.
1. Ytan består av epitelceller och en epitelcell består av mikro-villi, små fingerlika utskott på ena sidan
2. Innan för ytan finns arterioler som grenar upp sig i kapillärer.
3. Innanför ytan finns även lymfkärl som fångar upp fettmolekyler
= ytan blir stor som en tennisplan
1.Ductus thoracicus (bröstgången):
- Samlar lymfa från nästan hela kroppen (båda benen, bålen, vänster arm, vänster sida av huvudet och halsen).
- Tömmer lymfan i vänster vena subclavia (nyckelbensvenen), nära där den möter vänster vena jugularis interna.
2. Ductus lymphaticus dexter (högra lymfgången):
- Samlar lymfa från höger arm, höger sida av huvudet och halsen, samt höger sida av bröstkorgen.
- Tömmer lymfan i höger vena subclavia, nära mötet med höger vena jugularis interna.
1. Börjar i munnen med amylas
2. I magen förstörs amylas av magsyran och spjälkningen pausas.
3. Bukspottkörteln tillför ny amylas till tolvfingertarmen och spjälningen fortsätter - bildar maltsocker, di-sackarider
4. I tunntarmens mikro-villi finns enzymer som bryter ner maltsockret till glukos molekyler som kan transporteras genom enodtel-cellen och tas upp av blodet.
= fullbordad spjälkning av kolhydrater.u
- Rörsocker (vitt socker), Sackaros består av en glukosmolekyl (druvsocker) och en fruktosmolekyl (fruktsocker)
- spjälkas av ett eget speciellt enzym på mikro-villi, som gör att molekylen bryts isär i två delar som kan transporteras genom epitelcellen till blodet.
1. Mjölksocker bryts ner till di-sackariden som består av glukos och galaktos.
2. Ett speciellt enzym på mikro-villis, som alla barn får när man ammas, klipper upp glukos och galaktos molyekylen till mono-sackarid, så de kan transporteras genom epitelcellen och ut i blodet.
Vissa människor, som är uppvuxen med att dricka mjölk, har kvar enzymet ändå upp till vuxen ålder, vilket gör att vi kan fortsätta dricka mjölk och bryta ner di-sackariden. Detta är en mution för människor i norra Europa. Övriga människor på jorden kan inte bryta ner mjölksockret, som hamnar i tjocktarmen och orsakar att vattnet blir kvar i tarmen = man får diarré samt att bakterierna får mycket mat och bildar jäst-gaser som kan både göra ont och skapa diarré.
1. Börjar spjälkas i magen m h a saltsyran som denaturerar proteiner, vilket gör dem lättare att spjälka samt enzymet pepsin som bryter ner proteinet till mindre poly-peptider.
2. Tillsättning av enzymer i tolvfingertarmen; trypsin och chymotrypsin - spjälkar polypeptider till kortare peptider och karboxypeptidas som börjar bryta ner peptider till enskilda aminosyror.
3. Enzymer på mikro-villi, så som peptidaser, bryter ner di- och trepeptider till aminosyror. Aminosyrorna kan sedan passera genom epitelcellen till blodet.
1. Munnen: mekaniskt och via enzymet lingualt lipas som utsöndras i salivet (dock inte så aktivt).
2. magen: mekanisk bearbetning och enzymet gastrisk lipas, vilket dock är begränsat i magen p g a den sura miljön.
3. Tolvfingertarmen: tillsättning av gallsalter gör fettet till fin-fördelade (emulgerade) droppar, vilket ökar kontaktytan för enzymet (hydrofob del innåt och hydrofil del ytterst på droppens yta). Bukspottkörteln utsöndrar enzymet pankreas-lipas, som bryter ner fettet triglycerider till monoglycerider och fria fettsyror, vilka i sin tur bildar små fettdroppar med gallsalter runt omkring s k miceller.
4. Tunntarmen:
- Monoglycerider och fria fettsyror = micellerna sätter sig i mikro-villis och tas på så sätt upp av tarmens epitelceller
- Där omvandlas miceller tillbaka till triglycerider
- Triglycerider packas ihop till små droppar och får en kappa av poproteinpartiklar som kallas kylomikroner, som är rörlig i vatten.
- Kylomikronerna är för stora för att tas upp av blodet, men kan transporteras via lymfsystemet och senare vidare till blodcirkulation.
Stor halt av kylomikroner gör lymfan grumlig.
- Polysackarider: stärkelse och cellulosa
- Disackarider: Sackaros, Maltos, Cellobios, Laktos
- Monosackarider: Glukos (6C), fruktos (5C) och Galaktos (6C)
- Sackarid = sockerart
- Glykos = kroppens grundenhet
Colon
0. Sfinkter och klaff mellan tjocktarm och slutet på tunntarmen Ileum
1. Caecum – Blindtarmen, där tunntarmen möter tjocktarmen. (i botten av blindtarmen sitter blindtarmsbihanget = appendix vermiformis, som kan bli inflammerat och om de spricker gör de så att tarminnehåll åker ut i buken och man riskerar att dö.)
2. Colon ascendens – Uppåtgående kolon, den del som går upp längs höger sida av buken.
3. Colon transversum – Tvärgående kolon, den del som går tvärs över buken.
4. Colon descendens – Nedåtgående kolon, den del som går ner längs vänster sida av buken.
5. Colon sigmoideum – Sigmoideum, den S-formade delen av tjocktarmen som leder till ändtarmen (rectum).
6. Rectum – Ändtarmen, den sista delen av tarmen innan anus
1. Absorberar vatten och Na - tar tillbaka vätska till kroppen
2. Förpacka innehållet och se till att det lämnar kroppen - via segmenteringsrörelser.
3. Unik tarmbakterie flora som har stor påverka på vårt mående. Bakterierna bildar vitamin K som behövs för att blodet ska koagulera samt vissa B-vitaminer. Hett forskningsämne och esseniell för vårt mående.
Antibiotika kan slå ut bakterierna och kroppen hamnar då i obalans - man behöver göra en poo-transplant.
1. Förbättrar tarmrörelser: Fibrer, särskilt de olösliga fibrerna, ökar volymen och mjukheten i avföringen. Detta hjälper till att förebygga förstoppning genom att underlätta passagen av avföring genom tarmen.
2. Främjar god tarmflora: Lösliga fibrer, som finns i exempelvis frukt och havre, fungerar som "mat" för de nyttiga bakterierna i tjocktarmen. Dessa bakterier fermenterar fibrerna och omvandlar dem till kortkedjiga fettsyror (som smörsyra), som är bra för tarmhälsan och kan minska risken för inflammation i tarmen.
3. Reglerar blodsockernivåer: Fibrer, särskilt lösliga fibrer, kan hjälpa till att stabilisera blodsockernivåerna genom att bromsa matsmältningen och absorptionen av socker i tarmen. Detta kan vara fördelaktigt för personer med diabetes eller de som vill hålla sina blodsockernivåer på en jämn nivå.
4. Bidrar till en hälsosam tarmflora: De kortkedjiga fettsyrorna som bildas när bakterier fermenterar fibrer hjälper till att skapa en mer sur miljö i tjocktarmen, vilket kan hämma tillväxten av skadliga bakterier och ge näring åt de goda bakterierna.
5. Förebygger tarmsjukdomar: Regelbundet intag av fiber har kopplats till en minskad risk för vissa tarmsjukdomar, inklusive divertikulit och tarmcancer. Fibrer hjälper till att hålla tarmen ren och fungerar som en skyddande barriär mot skadliga ämnen.
Sammanfattningsvis är fibrer avgörande för att upprätthålla en hälsosam tjocktarm, stödja en balanserad tarmflora, samt förebygga både förstoppning och mer allvarliga tarmproblem.
Bakterierna i tjocktarmen kan till viss del bryta ner cellulosa/fibrer i tjocktarmen till kort-kedjiga fettsyror. Dessa fettsyror blir sedan mat till tarm-epitelcellerna och går även ut i blodet = energi till kroppen! Viktigt för t ex veganer.
Tjocktarmens massrörelse (eller "mass movements" på engelska) är en fysiologisk process där stora mängder tarminnehåll, ofta kallat chyme eller avföring, snabbt flyttas genom tjocktarmen mot ändtarmen. Dessa rörelser är kraftiga och sker i samband med att tarmen kontraheras intensivt.
Massrörelser har som primär funktion att transportera tarminnehållet från den ena delen av tjocktarmen till den andra, särskilt från colon ascendens till colon descendens och mot ändtarmen, där det till slut blir till avföring. Detta sker främst under eller efter måltider och är en del av kroppens sätt att reglera matsmältningssystemet.
1. Kraftiga kontraktioner: De stora segmenten av tjocktarmen genomgår kraftiga kontraktioner som "skuffar" tarminnehållet framåt i tarmen. Dessa rörelser involverar hela tarmens väggar och är mycket mer kraftfulla än de vanliga peristaltiska rörelserna (de mer rytmiska rörelser som sker kontinuerligt i tarmarna).
2. Rörelse från caecum till rektum: Massrörelser börjar ofta i det område som kallas colon ascendens (uppåtgående kolon) och rör sig snabbt genom colon transversum och colon descendens, tills de når rectum, där de kan utlösa en defekation (tarmtömning) = gastrocoliska reflexen
3. Stimuli: Massrörelser kan påverkas av olika stimuli, såsom en måltid, särskilt när magen sträcks eller fylls. Hormoner som gastrin kan också spela en roll i att stimulera dessa rörelser.
1. Fyllning av ändtarmen (rectum)
När tarminnehållet (avföring) rör sig genom tjocktarmen och når ändtarmen (rectum), sträcks väggarna i ändtarmen. Detta sträckning registreras av de sensoriska nervändarna i rektalväggen, vilket signalerar till hjärnan att tarmen är fylld och att det är dags att tömma.
2. Stimulering av defekationsreflexen
När ändtarmen sträcks till en viss nivå, aktiveras en reflex som kallas rectoanal reflexen. Detta leder till att inre analspinktern (en ofrivillig muskel) relaxeras och den ytre analspinktern (en frivillig muskel) kan kontrolleras av hjärnan. Detta är när du får en känsla av att du behöver gå på toaletten. (Två ringmuskler.)
3. Signal till hjärnan och medveten kontroll
När reflexen utlöses och du känner behovet att tömma tarmen, skickas signaler till hjärnan. Här kan du, genom frivillig kontroll, välja att hålla emot eller att gå till en toalett. Om du väljer att inte tömma tarmen, kommer reflexen att hämmas, och avföringen kan tillfälligt tas tillbaka i tjocktarmen.
4. Slappna av i den yttre analspinktern
När du bestämmer dig för att tömma tarmen, skickar hjärnan signaler för att den yttre analspinktern (som du kan kontrollera med viljan) ska slappna av. Detta gör att avföringen kan passera ut genom anus.
5. Muskelkontraktioner för att driva ut avföringen
För att tömma ändtarmen och tarmen effektivt används bukmuskler och mellanrums (diaphragma) muskler. Peristaltiska rörelser (böljande kontraktioner) i tarmen, tillsammans med de inre och yttre analspinktrarna, hjälper till att driva avföringen ut genom anus.
6. Avslutning av defekationen
När avföringen har passerat ut genom anus, stängs den yttre analspinktern igen. Tarmen återgår till sitt normala tillstånd, och tarmkanalen är redo att bearbeta nästa portion mat som kommer.
Sammanfattning:
1. Fyllning av ändtarmen: Tarminnehållet når ändtarmen, och väggarna sträcks.
2. Reflexaktivitet: Sensoriska nervsignaler skickas till hjärnan för att utlösa defekationsreflexen.
3. Medveten kontroll: Hjälp av hjärnan ger dig möjlighet att kontrollera när du ska gå på toaletten.
4. Tömning av tarmen: Vid val av tarmtömning slappnar analspinktrarna av och bukmusklerna aktiveras för att driva ut avföringen.
Feces
1. Vi dricker ca 2 l vatten
2. Vi bildar ca 1,5 l munsaliv
3. Magen tillsätter 2 l magsaft
4. Tolvfingertarmen tar emot 0,5 l galla och 1,5 l bukspott
5. Tunntarmen bildar ca 1,5 l vätska av diverse körtlar
= 9 l vätska, varav 8,5 l absorberas tillbaka till blodet i tunntarmen.
0,4 l vätska absorberas i tjocktarmen.
0,1 l kommer ut vid avföringen
- Proteiner
- Kolhydrater
- Fett
Kroppen på en 25 åring består av
- 60% (54%) vatten = livets vätska
- 16,5 % (12%) proteiner
- 18 % (30 %) fett
- 5,5 % (4,0 %) mineraler, främst CaP i skelettet.
OBS! vi innehåller inte kolhydrater då de förbrukas som energi av nerver. Blir värme och ATP och blir ingen byggsten i kroppen.
1. Att bearbeta vår föda till mindre beståndsdelar, dvs spjälka (mekaniskt,
kemiskt och enzymatiskt ).
2. Att absorbera den spjälkade födans beståndsdelar.
3. Eliminera ”skräp” från kroppen som inte kan urineras bort.
4. Att genom sin uppbyggnad undvika upptag av sådant i födan som kroppen
inte vill ha.
1. Magsäcken:
- Submukosala plexat: I magsäcken finns ett nervnätverk i det submukosala lagret (under slemhinnan). Detta nervplex styr sekretionen av enzymer och syror från magsäckens körtlar (t.ex. parietalceller som utsöndrar saltsyra).
- Myenteriska plexat: Mellan de inre muskelskikten i magsäcken finns ett andra nervnätverk som kallas det myenteriska plexat (även kallat Auerbachs plexus). Detta styr den motoriska aktiviteten, som peristaltik och blandning av maten i magsäcken.
2. Tunntarmen och Tjocktarmen:
ENS är också närvarande i både tunntarmen och tjocktarmen och har ett liknande arrangemang:
- Submukosala plexat finns i det submukosala skiktet och styr utsöndringen av matsmältningsenzymer och vätskor.
- Myenteriska plexat ligger mellan de två muskelskikten (det cirkulära och longitudinella muskellagret) och kontrollerar peristaltiska rörelser och tarmens tonus, vilket är avgörande för att flytta maten genom tarmkanalen.
Det enteriska nervsystemet tar emot signaler från det centrala nervsystemet via vagusnerven (som är en del av det parasympatiska nervsystemet), vilket gör att ENS kan anpassa sin aktivitet efter kroppens behov, t.ex. vid stress eller vila.
Intrinsisk faktor är ett protein som utsöndras av parietalceller i magsäcken och är nödvändigt för att vitamin B12 ska kunna tas upp i tunntarmen. Utan detta protein kan kroppen inte effektivt absorbera B12, vilket kan leda till allvarliga hälsoproblem som vitamin B12-brist.
1. Stimulerande faktorer:
- Acetylkolin (från vagusnerven): Utsöndras vid matsmältning och stimulerar parietalcellerna att producera saltsyra.
- Gastrin: Ett hormon som frisätts av G-celler i magen när mat kommer in i magen. Gastrin stimulerar parietalceller att utsöndra mer HCl.
- Histamin: Frisätts från enterokromaffina celler i magsäcken och förstärker effekten av gastrin och acetylkolin på parietalcellerna.
2. Hämmande faktorer:
- Somatostatin: Ett hormon som hämmas av vagusnerven vid stress eller när magsyranivåerna blir för höga, vilket sänker HCl-produktionen.
- Protonpumpshämmare (PPI): Läkemedel som minskar produktionen av saltsyra genom att blockera protonpumpen i parietalcellerna. Detta används för att behandla tillstånd som magsår eller gastroesofageal refluxsjukdom (GERD).
1. Produktion: Gastrin produceras av G-celler som finns i magsäckens slemhinna, särskilt i antrumdelen (den nedersta delen av magsäcken).
2. Funktion: Gastrin stimulerar parietalcellerna i magsäcken att utsöndra saltsyra (HCl). Detta är avgörande för att skapa en sur miljö i magsäcken, som aktiverar pepsinogen till pepsin, ett enzym som bryter ner proteiner.
3. Stimulerande faktorer: Gastrin frisätts när maten kommer in i magen, särskilt i närvaro av proteiner, eller när pH i magsäcken är för högt (mindre surt).
4. Effekt: Ökad produktion av magsyra och förbättrad matsmältning