• Påverkar inte bildningen av angiotensin II.
• Minskar perifer resistens i kärlsystemet.
• Ger vasodilatation.
• Påverkar renin-angiotensin-aldosteronssystemet (RAAS).
• Målproteinerna för selektiva beta-1-antagonister finns blandannat i hjärtat.
• Minskar hjärtminutvolymen
Läkemedelsgrupp målprotein
Digitalisglykosider - Na/K+ - ATPas
Organiska nitrater - guanylat cyklas
Warfarin (Waran) - vitamin K reduktas
Acetylsalicylsyra - cox (både 1 och 2)
Statiner - HMG-CoA-reduktas
Kaliumsparande diuretika med aldosteronhämmande effekt - mineralokortikoidreceptorn (MR).
a. Loop-diuretika
b. Loop-diuretika hämmar Na⁺/K⁺/2Cl⁻-kotransportören i den uppåtgående delen av Henles slynga. Detta leder till ökad utsöndring av natrium, klorid och vatten, vilket minskar blodvolymen och därmed sänker blodtrycket.
Kraftig bradykardi
Resiner
Tiaziddiuretika hämmar Na⁺/Cl⁻-kotransportören i distala tubuli, vilket leder till ökad natriumutsöndring och därmed ökad kaliumsekretion i samlingsrören. Detta kan orsaka hypokalemi. Kaliumsparande diuretika verkar genom att antingen blockera mineralokortikoidreceptorn (MR) eller hämma natriumkanaler i samlingsrören. Detta minskar kaliumutsöndringen och kan orsaka hyperkalemi. Genom att kombinera dessa läkemedel motverkas kaliumförlusten från tiazider, samtidigt som risken för hyperkalemi från de kaliumsparande diuretika minskas. Kombinationen ger därför en bättre elektrolytbalans."
Minskad koncentration av angiotensin II leder till mindre bindning till AT1-receptorn, vilket sänker blodtrycket genom tre mekanismer:
1. Hämning av det sympatiska nervsystemet – Normalt orsakar det sympatiska nervsystemet vasokonstriktion, men när det hämmas uppstår istället vasodilatation, vilket minskar blodtrycket.
2. Direkt vasodilatation – När angiotensin II inte kan binda till AT1-receptorn, vidgas blodkärlen. Detta minskar det perifera motståndet och därmed hjärtats arbetsbörda, vilket sänker blodtrycket.
3. Minskad aldosteronfrisättning – Mindre aldosteron leder till minskad återabsorption av natrium, vilket sänker blodvolymen och därmed blodtrycket.
a) Målprotein 1: ACE enzym
ACE-hämmare blockerar enzymet ACE, vilket gör att angiotensin I inte omvandlas till angiotensin II. När mängden angiotensin II minskar, vidgas blodkärlen (vasodilation), vilket sänker blodtrycket. Samtidigt minskar motståndet i venerna och deras spänning (ventonus). ACE-hämmare minskar också frisättningen av hormonet aldosteron, vilket minskar vatten och natrium absorptionen i njurarna. Det leder till en minskad blodvolym och ytterligare sänkning av blodtrycket.
b). Målprotein 2: AT1-receptor
AT1-receptorhömmare hindrar angiotensin II från att verka på blodkärlen, vilket gör att de vidgas (vasodilation). Detta minskar motståndet i kärlen, vilket leder till lägre blodtryck. Vasodilation ( blodkärl relaxerar, utvidgas), resistansen ( motståndet) minskar, och därmed blodtrycket.
c) Målprotein 3: kalciumkanaler
Kalciumkanalblockerare hindrar kalciumjoner från att flöda in i glatta muskelceller i blodkärlen (selektiva) eller både i hjärtat och blodkärlen (oselektiva). Eftersom kalcium behövs för att muskler ska dra ihop sig, leder detta till en minskad sammandragning (vasokonstriktion) Det resulterar till blodkärlen vidgas (vasodilation), vilket minskar motståndet i blodcirkulationen och sänker blodtrycket.
Läkemedel: Statiner (t.ex. atorvastatin, simvastatin)
Statiner sänker kolesterol genom att hämma enzymet HMG-CoA-reduktas, som är viktigt för kolesterolproduktionen i levern. När levern producerar mindre kolesterol, reagerar den genom att öka antalet LDL-receptorer på cellytan. Detta gör att mer LDL (”det dåliga kolesterolet”) tas upp från blodet, vilket sänker LDL-nivåerna. Statiner kan också ha en viss positiv effekt på HDL (”det goda kolesterolet”) genom att förbättra dess transport och omsättning i levern. Sammantaget leder detta till en minskad risk för åderförkalkning (ateroskleros) och hjärt-kärlsjukdomar.
a. Organiska nitrater frisätter kväveoxid (NO), vilket aktiverar guanylatcyklas och ökar cGMP-nivåerna i kärlväggens glatta muskulatur. Detta leder till vasodilatation.Vid angina pectoris beror smärtan på otillräcklig syretillförsel till hjärtmuskeln. Vasodilatation av vener minskar venöst återflöde (preload), vilket leder till minskad belastning på hjärtat och lägre syrebehov. Dessutom vidgar nitrater kranskärlen, vilket förbättrar blodflödet till hjärtmuskeln. Tillsammans minskar detta ischemisk smärta och häver anginaanfallet."
b. När sildenafil kombineras med organiska nitrater (som ökar cGMP-nivåerna) kan detta orsaka kraftig blodtryckssänkning (hypotoni), vilket kan leda till yrsel, medvetslöshet och i värsta fall cirkulationskollaps."
a. kalciumkanalblockerare
b. kalciumkanalblockerare hämmar spänningskänsliga kalciumkanaler i glatt muskulatur. Detta minskar kalciuminflödet, vilket leder till minskad kontraktion av blodkärlens glatta muskulatur och därmed vasodilatation. Vasodilatationen leder till sänkt perifera motståndet (TPR), vilket leder till sänkt blodtryck.
Selektiva kalciumkanalblockerare verkar främst på blodkärl, medan oselektiva (t.ex. verapamil) påverkar hjärtats kontraktionskraft och impulsledning.
a. Icke-selektiva betaantagonister blockerar både beta-1- och beta-2-receptorer. Beta-2-receptorer i bronkernas glatta muskulatur stimulerar normalt bronkdilatation. När dessa blockeras kan det orsaka bronkkonstriktion, vilket leder till ökad luftvägsresistens och andningssvårigheter, särskilt hos patienter med astma eller KOL.
b. Selektiva beta-1-blockerare verkar främst på beta-1-receptorer i hjärtat och har liten påverkan på beta-2-receptorer i luftvägarna. Eftersom beta-2-receptorer hjälper till att vidga bronkerna, påverkar inte en selektiv beta-1-blockad andningen nämnvärt.
a. selektiv kalciumantagonist
b. Den kommer att binda sig till kalciumkanalen och blockera kalciumkanalen i glatta muskulaturen --> minskat kalcium inflöde --> det sker en relaxation av glatta muskulaturen runt i blodkärl --> vasodilatation och vi får ett minskat blodtryck
a. ACE-hämmare
b. ACE-hämmare stoppar enzymet ACE från att omvandla angiotensin I till angiotensin II. Eftersom angiotensin II normalt drar ihop blodkärlen (vasokonstriktion), leder dess minskning till att kärlen vidgas (vasodilation), vilket sänker blodtrycket.
Samtidigt minskar frisättningen av hormonet aldosteron, vilket gör att njurarna tar upp mindre natrium och vatten. Detta leder till en lägre blodvolym och en ytterligare sänkning av blodtrycket.
• Minskar kontraktionskraften i hjärtat.
• Ger en direkt vasodilatation genom blockering av beta-1- receptorer på hjärtat.
Klass 1 – bromsar depolariseringen = Natriumkanalblockerare
Klass 2 – förlänger vilofasen (perioden mellan hjärtslagen) = Betaantagonister
Klass 3 – förlänger refraktärperioden = Kaliumkanalblockare
Klass 4 – påverkar platåfasen = Kalciumantagonister
a. organiska nitrater
b. Vid angina pectoris uppstår bröstsmärta eftersom hjärtmuskeln får för lite syre. Organiska nitrater hjälper genom att frigöra kväveoxid (NO), vilket aktiverar guanylatcyklas och ökar cGMP-nivåerna. Detta gör att blodkärlens glatta muskulatur slappnar av, vilket leder till vidgade kärl (vasodilation).
Den viktigaste effekten är att venerna vidgas, vilket minskar mängden blod som återvänder till hjärtat (preload). Detta minskar hjärtats arbetsbelastning och syrebehov.
Organiska nitrater kan också vidga kranskärlen, vilket förbättrar blodflödet till hjärtmuskeln och lindrar bröstsmärtan.
a.
ACE-hämmare
AT-1 receptorantagonist
b. Både ACE-hämmare och AT1-receptorantagonister sänker blodtrycket genom att blockera effekterna av angiotensin II.
Detta sker genom tre viktiga mekanismer:
1). Vasodilatation → minskat perifert motstånd → sänkt blodtryck
Angiotensin II drar normalt ihop blodkärlen (vasokonstriktion). När dess effekt blockeras, vidgas kärlen (vasodilation), vilket minskar det perifera motståndet och sänker blodtrycket.
2.)) Minskad aldosteronfrisättning → minskat natrium- och vattenupptag → minskad blodvolym → sänkt blodtryck
Angiotensin II stimulerar frisättningen av hormonet aldosteron, som gör att njurarna behåller natrium och vatten. När denna effekt blockeras, ökar utsöndringen av natrium och vätska via urinen, vilket minskar blodvolymen och sänker blodtrycket.
3). Minskad sympatikusaktivering → minskad hjärtfrekvens och kärltonus → ytterligare blodtryckssänkning
Angiotensin II aktiverar det sympatiska nervsystemet, vilket höjer hjärtfrekvensen och blodtrycket. När denna aktivering blockeras, minskar både hjärtfrekvensen och kärltonusen, vilket bidrar till ytterligare blodtryckssänkning.
• Ökad aktivitet hos guanylatcyklas.
• Vasodilatation.
• Minskat venöst återflöde.
• Förlänger inte överlevnad men verkar symtomlindrande vid kronisk hjärtsvikt.
• Ökad kontraktionskraft hos hjärtat.
• Digitalisglykosider hämmar Natrium-kalium- ATPas.
a. Genom att blockera spänningsstyrda kalciumkanaler då kalciumjonner kan inte strömma in i cellen vilken leder till dilatation av glatt muskulatur rund blodkärl.Vasadilatation leder till minskninga av perifert resisten
b. Blodtrycket kan sänka för mycket och då leder till bardykardi.
Natriumkanalblockerare binder till snabba natriumkanaler i hjärtat och saktar ner impulsledningen genom att förlänga fas 0-depolariseringen. Detta stabiliserar hjärtrytmen och förhindrar snabba, okontrollerade signaler som kan orsaka arytmier.
Vid hjärtsvikt är hjärtat överbelastat och pumpar ineffektivt. Betaantagonister minskar hjärtfrekvensen och kontraktionskraften, vilket sänker hjärtats syreförbrukning och minskar belastningen.
Den lägre hjärtfrekvensen förbättrar hjärtats fyllnad och blodcirkulation. Genom att dämpa sympatikus skyddas hjärtat på lång sikt och överlevnaden förbättras."
a. ACE-hämmare blockerar enzymet ACE, vilket hindrar omvandlingen av angiotensin I till angiotensin II – ett ämne som normalt drar ihop blodkärlen (vasokonstriktion). När angiotensin II minskar, vidgas blodkärlen, vilket sänker blodtrycket.
Dessutom minskar ACE-hämning nedbrytningen av bradykinin, vilket ökar vasodilatationen.
b. ACE-hämmare sänker blodtrycket genom tre huvudsakliga mekanismer:
1). Vasodilatation → minskat perifert motstånd → sänkt blodtryck
Angiotensin II är en kraftig vasokonstriktor som normalt drar ihop blodkärlen.
Genom att blockera dess bildning vidgas kärlen (vasodilation), vilket minskar det perifera motståndet (TPR) och därmed sänker blodtrycket.
ACE-hämmare bidrar också till ökad nivå av bradykinin, som ytterligare förstärker kärlvidgningen.
2). Minskad aldosteronfrisättning → ökad natrium- och vätskeutsöndring → minskad blodvolym → sänkt blodtryck.
Angiotensin II stimulerar normalt binjurarna att frisätta aldosteron, ett hormon som gör att njurarna behåller natrium och vatten.
När ACE-hämmare blockerar denna effekt, ökar utsöndringen av natrium och vatten via urinen (diures), vilket minskar blodvolymen.
Lägre blodvolym leder till ytterligare sänkning av blodtrycket.
3). Minskad sympatikusaktivering → minskad hjärtfrekvens och kärltonus → ytterligare blodtryckssänkning
Angiotensin II aktiverar normalt det sympatiska nervsystemet, vilket höjer hjärtfrekvensen och blodtrycket. Genom att minska denna aktivering sänker ACE-hämmare både hjärtfrekvensen och kärltonusen, vilket bidrar till ytterligare blodtryckssänkning.
Rethosta som beror på ansamling av bradykinin i lungorna.Bradykinin stimulerar sensoriska nerver i luftvägarna, vilket kan orsaka irritation och ökad slembildning, vilket leder till en ihållande, torr hosta. Normalt bryter ACE ner bradykinin, men när enzymet hämmas ökar nivåerna, vilket kan utlösa denna biverkning
• Minskad hjärtkontraktionskraft
Beta-1-receptorantagonister (betablockerare) minskar hjärtats kontraktionskraft och hjärtfrekvens, vilket sänker blodtrycket och minskar hjärtats syrebehov.
• Dilaterar vener och/eller arterioler
• Det huvudsakliga administreringssättet för läkemedelsgruppen ger en snabb effekt
• Läkemedelsgruppen som används är organiska nitrater
• Ökad urinproduktion
Tiaziddiuretika verkar genom att hämma Na⁺/Cl⁻-kotransportören i distala tubuli i njuren. Detta minskar natriumåterupptaget, vilket leder till ökad vätskeutsöndring och urinproduktion.
Används främst vid hypertoni och ödem, men kan orsaka hypokalemi eftersom ökad urinproduktion också leder till ökad kaliumförlust.
a. "Kärlselektiva kalciumantagonister verkar på spänningsstyrda kalciumkanaler i glatt muskulatur i blodkärl. Genom att blockera dessa kanaler minskar inflödet av kalciumjoner (Ca²⁺) i cellerna. Eftersom kalcium krävs för muskelkontraktion, leder detta till relaxation av den glatta muskulaturen och därmed vasodilatation.
Vasodilatationen minskar det totala perifera motståndet (TPR), vilket i sin tur leder till sänkt blodtryck."
b. Reflextakykardi innebär att hjärtat slår snabbare och kraftigare som en kompensationsmekanism när blodtrycket sjunker. Detta kan uppstå vid användning av Kärlselektiva kalciumantagonister som orsakar vasodilatation, vilket sänker blodtrycket. Kroppen svarar genom att aktivera PNS, vilket ökar hjärtfrekvens och kontraktionskraft för att stabilisera blodtrycket.
• Digitalisglykosider
Digitalisglykosider hämmar Na⁺/K⁺-ATPas, vilket leder till en ökad mängd intracellulärt kalcium i hjärtmuskelcellerna. Detta stärker hjärtats kontraktionskraft (positiv inotrop effekt). Används vid hjärtsvikt för att förbättra hjärtats pumpförmåga och vid vissa arytmier för att bromsa hjärtfrekvensen.
• Njuren: Tiazider och Loop diuretika.
• Blodkärl: Kärlselektiva kalciumantagonister och organiska nitrater
• Hjärta: beta-receptorantagonister ochOselektiva kalciumantagonister
• Ger vasodilatation.
• Minskar inströmning av kalciumjoner i glatta muskelceller.
• Ger vasodilatation.
• Minskar aldosteronfrisättning.
• Minskar blodvolymen.
Vid angina pectoris uppstår smärta p.g.a. otillräckligt blodflöde till hjärtmuskeln, vilket leder till syrebrist. Organiska nitrater omvandlas till kväveoxid (NO) i kroppen, vilket aktiverar guanylatcyklas och ökar nivåerna av cGMP. Detta minskar kalciuminflödet (Ca²⁺) i glatt muskulatur, vilket leder till vasodilatation.
Främst dilateras vener, vilket minskar det venösa återflödet (preload). Detta sänker hjärtats syrebehov eftersom mindre blod behöver pumpas ut. Dessutom minskar arteriell resistans (afterload), vilket underlättar hjärtats arbete. Belastningen på hjärtat minskar och syretillgången, vilket lindrar smärtan vid angina pectoris.
Statiner hämmar enzymet HMG-CoA-reduktas, som är det hastighetsbegränsande steget i leverns kolesterolsyntes. Detta minskar bildningen av mevalonsyra, en viktig föregångare i kolesterolproduktionen.
När levern producerar mindre kolesterol, kompenserar den genom att öka mängden LDL-receptorer på hepatocyternas yta. Detta gör att mer LDL-kolesterol tas upp från blodet, vilket sänker LDL-nivåerna i blodcirkulationen.
Denna effekt minskar risken för ateroskleros och hjärt-kärlsjukdomar genom att bromsa kolesterolansamling i blodkärlen.
a. Beta-blockerare (t.ex. metoprolol)
b. Beta-blockerare hämmar beta-1-receptorer i hjärtat, vilket minskar hjärtfrekvens och kontraktionskraft. Detta leder till minskat cardiac output (hjärtminutvolym) och därmed sänkt blodtryck.
Beta-blockerare hämmar också reninfrisättning från njuren, vilket minskar aktiveringen av renin-angiotensin-aldosteronsystemet (RAAS). Detta leder till mindre angiotensin II och aldosteron, vilket minskar både vasokonstriktion och natrium/vattenretention. Tillsammans leder dessa effekter till en stabil blodtryckssänkning och minskad belastning på hjärtat.
Kärlselektiva kalciumantagonister verkar genom att blockera spänningsstyrda kalciumkanaler i glattmuskelceller runt blodkärl. Detta minskar inflödet av kalciumjoner (Ca²⁺) i cellen, vilket leder till minskad kontraktionskraft och relaxation av blodkärl (vasodilatation). Den minskade perifera resistansen leder till sänkt blodtryck.
Vanliga biverkningar inkluderar reflextakykardi (kroppen reagerar på det snabbt sänkta blodtrycket genom att aktivera sympatikus, vilket ökar hjärtfrekvensen).
a. angina pectoris.
b. Organiska nitrater verkar genom att frisätta kväveoxid (NO), vilket aktiverar guanylatcyklas i glattmuskelceller. Detta leder till ökad produktion av cykliskt GMP (cGMP), som slappnar av glatt muskulatur och orsakar vasodilatation.
• Venös dilatation minskar preload, vilket sänker hjärtats syrebehov genom att reducera belastningen på hjärtat.
• Arteriell dilatation minskar afterload, vilket gör det lättare för hjärtat att pumpa blod.
Denna kombinerade effekt förbättrar syretillförseln till hjärtmuskeln och lindrar anginasymtom.
• Tiazider hämmar reabsorptionen av natrium och klorid i distala tubuli, vilket leder till ökad urinproduktion (diures), minskad blodvolym och därmed lägre blodtryck. Dock kan de orsaka hypokalemi (lågt kalium) som biverkning.
• Kaliumsparande diuretika hämmar utsöndringen av kalium och främjar istället utsöndring av natrium, vilket också sänker blodtrycket men kan leda till hyperkalemi (högt kalium).
• Genom att kombinera dessa två diuretika balanseras kaliumnivåerna, och risken för extrema elektrolytrubbningar minskar, samtidigt som blodtrycket sänks effektivt.
• Resiner
a. Hyperlipidemi (mot höga koncentrationer av olika lipider i blodet
b. Statiner hämmar enzymet HMG-CoA-reduktas, vilket är nödvändigt för kolesterolsyntesen i levern. Leder till minskad kolesterolproduktion och gör att levern ökar uttrycket av LDL-receptorer, vilket leder till ökat upptag av LDL från blodet och därmed minskade LDL-nivåer. Statiner kan även sänka triglycerider och ha en viss höjande effekt på HDL.
• Betaantagonister
• AT1-antagonister
• ACE-hämmare
-
• Betaantagonister – Minskar sympatikusaktivitet och sänker hjärtfrekvensen, vilket avlastar hjärtat.
• AT1-antagonister – Blockerar angiotensin-II:s effekter, vilket också dämpar RAAS och minskar belastningen på hjärtat.
• ACE-hämmare – Hämmar RAAS, vilket minskar blodtrycket och minskar hjärtats belastning.
• Kraftig bradykardi
Att kombinera beta-1-antagonister och oselektiva kalciumantagonister ger kraftig bradykardi eftersom båda läkemedlen sänker hjärtfrekvensen. Betablockerare bromsar hjärtat genom att blockera beta-1-receptorer, medan kalciumantagonister minskar hjärtats retledning och kontraktionskraft. Tillsammans förstärker de varandras effekt, vilket kan leda till en farligt låg puls och risk för AV-block.
Kärlselektiva kalciumantagonister verkar genom att blockera spänningsstyrda kalciumkanaler i de glatta muskelcellerna i blodkärlen. Detta minskar inflödet av kalciumjoner i cellerna, vilket leder till minskad intracellulär kalciumkoncentration. Eftersom kalcium krävs för muskelkontraktion, resulterar detta i relaxation av de glatta muskelcellerna, vilket leder till vasodilatation. Vasodilatationen minskar det perifera motståndet (perifer resistens), vilket i sin tur sänker blodtrycket.
a. Organiska nitrate används för att snabbt lindra angina pectoris. De verkar genom att frisätta kväveoxid (NO), vilket leder till vasodilatation, minskat venöst återflöde (preload) och minskat syrebehov i hjärtat.
b. Organiska nitrater administreras sublingualt (under tungan) eftersom läkemedlet då absorberas snabbt via munslemhinnan och når blodcirkulationen utan att passera levern. Detta ger en snabb effekt och undviker första passageeffekten, vilket gör att mer aktiv substans når blodet.
Natriumkanalhämmare används för att behandla hjärtarytmier genom att påverka fas 0 av aktionspotentialen. De blockerar snabba natriumkanaler i hjärtmuskelceller, vilket minskar inflödet av natrium och därmed fördröjer depolariseringen.
Detta leder till långsammare impulsledning, minskad retbarhet i hjärtat och stabilisering av hjärtrytmen
a.
1. Minskad aldosteronfrisättning → Mindre natrium- och vattenretention → Lägre blodvolym → Sänkt blodtryck.
2. Hämning av sympatikusaktivering → Minskad vasokonstriktion → Lägre perifer resistens.
3. Vasodilatation genom hämning av angiotensin II → Minskad kärlsammandragning i artärer och vener → Lägre blodtryck.
b. Hjärtsvikt
c. Vid hjärtsvikt försöker kroppen kompensera genom att aktivera RAAS och sympatikus, vilket ökar blodvolymen och kärlmotståndet. Detta ökar belastningen på hjärtat och kan försämra hjärtfunktionen på sikt.
a. Hypertoni, Hjärtsvik och Ischemisk hjärtsjukdom (angina pectoris)
b. Betaantagonister sänker blodtrycket genom 3 mekanismer:
1. Blockering av beta-1-receptorer i hjärtat → Minskad hjärtfrekvens och kontraktionskraft → Hjärtat pumpar mindre kraftfullt och effektivt.
2. Minskad reninfrisättning från njurarna → Mindre RAAS-aktivering, vilket leder till lägre blodvolym och minskat kärlmotstånd.
3. Dämpad sympatikusaktivitet → Motverkar stressinducerad blodtrycksstegring och sänker blodtrycket på lång sikt.
Dessa leder till lägre hjärtminutvolym och minskad total perifer resistens, vilket leder till sänkt blodtryck.
a. Na+/K+-ATPase
b.Alfa-1-receptorn
c. Vitamin K reduktas
d. COX-1 och -2
e. HMG-CoA-reduktas
f. Trombin
Selektiva kalciumantagonister blockerar spänningsstyrda kalciumkanaler (Cav1.2) i den glatta muskulaturen i blodkärlen. Detta hämmar inflödet av kalciumjoner, vilket leder till minskad kontraktilitet och relaxation av blodkärlens muskler. Detta orsakar vasodilatation, vilket sänker den perifera resistensen och därmed blodtrycket. Vanliga biverkningar inkluderar reflextakykardi och huvudvärk på grund av vasodilatationen.
a. ACE-hämmare (angiotensinkonvertashämmare) och AT1-antagonister
b. Gemensamma effekter av ACE-hämmare och AT1-antagonister:
1). Minskad vasokonstriktion → Angiotensin II kan inte stimulera AT1-receptorn, vilket leder till vasodilatation och minskad perifer resistens → blodtryckssänkning.
2). Minskad aldosteronfrisättning → Mindre natrium och vatten reabsorberas i njurarna → lägre blodvolym, vilket sänker blodtrycket.
3). Minskad sympatikusaktivering → Angiotensin II stimulerar normalt sympatikus, men när det blockeras minskar hjärtats arbetsbelastning och pulsen sänks.
➡ Sammanfattning: Minskad perifer resistens + minskad blodvolym leder till blodtryckssänkning.
a. Hyperlipidemi
b. "Statiner hämmar enzymet HMG-CoA-reduktas, som är nödvändigt för kolesterolsyntesen i levern. Detta leder till minskad intracellulär kolesterolhalt, vilket uppreglerar LDL-receptorer på leverceller. Som följd tas mer LDL-kolesterol upp från blodet, vilket sänker LDL-nivåerna och minskar risken för ateroskleros."