Svar: proteiner, kolhydrater, lipider och nukleinsyror
Svar:
• Cytoplasman är allt mellan cellmembranet och kärnmembranet, inklusive cytosolen, organeller och cytoskelett.
• Cytosolen består medtadels av vatten och är vätskan som flyter runt i cytoplasman, som omger alla organeller och andra strukturer.
Svar:
• Cellkärna
• Mitrokondrier
• Endoplastiskt retikulum
• Golgiapparat
• Lysosom
• Peroxisom
Svar:
egentligen inte en organell men ses ofta som det. Ett komplex av rRNA och protein som sköter translation av mRNA till proteiner.
Svar:
Proteinkomplex i kärna och cytoplasma som svarar för nedbrytning av proteiner. Dessa proteiner har ”taggats” med ett speciellt litet protein ubiquitin” och blir efter nedbrytning fria aminosyror.
Svar:
• Mikrotubili: transport, rörelse
• Intermediärfirmanent: ”skelett”, stablitet
• Aktinfilament: Tunnaste delarna. Medverkar i cellens rörelser. Celldelning.
Svar:
Flytande tvådimentionell struktur av kolhydrater, fettmolekyler och proteiner. Reglerar passage av ämnen. Skydd. Membranproteiner fungerar som receptorer.
svar:
ska innhålla:
rita själv och kontrollera.
Svar: Kolhydrat som binder till protein. Ligger som ett skikt utanpå cellen, som en kappa, och skyddar cellen mot både mekaniskt och kemiskt slitage.
Svar:
• Tight junctions: håller ihop cellerna, hindrar passage av molekyler och joner mellan cellerna, hindar rörelse av proteiner mellan cellens inre och yttre miljö.
• Gap junctions: möjliggör för små joner att transporteras mellan närliggande celler. Finns i tex retina.
• Desmosomer: skapar utrymme mellan cellerna, håller samman rörliga celler som utsätts för mekanisk stress, tex hjärtmuskelceller, hud eller livmoder.
Svar:
prokaryoter är bakterier och arkéer, utan cellmembran och andra organeller.
Eukayota celler har cellkärna och organeller. Djurceller, växtceller, svampceller och protister (encelliga, tex amöbor)
rita och kontrollera
Svar:
• Intracellulära: innanför cellmembranet, där alla organeller och den intracellulära vätskan (cytoplasman) finns. 60-70% utgörs av vatten.
• Extracellulära miljön: består av extracellulärvätska som spelar en central roll i transporteringen av näringsämnen som behöver transporteras genom kroppen.
Svar:
elektrisk spänningsskillnad mellan insidan och itsidan av membranet. Uppstår genom spänningen som skapas i "Natrium-kalium-pumpen" eller "Läckande kaliumkanalen".
Svar:
Uppbyggt av fett, protein och kolhydrater.
Skydd för cellen, dörrvakt, reglerar vilka ämnen som kan passera mellan den intracellulära och extracellulära miljön.
Svar:
• Transport: släpper in och ut ämnen (jonkanaler, pumpar)
• Signalering: tar emot och skickar signaler (receptorer)
• Katalys: påskyndar kemiska reaktioner (enzymer)
• Stabilitet: ger stöd och binder till andra celler (strukturproteiner)
• Identifiering: gör så att cellen kan identifiera sig själv och andra (identifieringsproteiner)
Svar:
Diffusion, vilket innebär att molekyler rör sig från ett område med hög koncentration till ett område med låg koncentration.
• Syrgasnivån är ofta högre utanför cellen, tex blodet
• Koldioxid produceras inne i cellen och har därför en högre koncentration där
Svar: tryckskillnad
• Filtration
• Osmos
• Diffusion
• Aquaporider
Svar: med hjälp av transportproteiner, två sätt:
• Faciliterad diffusion
• Aktiv transport
Svar:
Laddade partiklar, som joner, kan inte passera direkt genom cellmembranets hydrofoba mitt eftersom de är polära och laddade. Istället använder de olika specialiserade mekanismer och proteiner för att ta sig över membranet. Här är de huvudsakliga sätten:
• Symport
• Antiport
• Jonpumpar
• Exocytos
• Endocytos
• Reglerad diffusion
• Aktiv/sekundär jontransport
Svar:
ett ämne rör sig genom membranet från den sidan som har högre koncentration av ämnet till den sida med lägre.
Det som kan påverka nettoflödet är:
• Medie (luft eller vatten)
• Massa
• Temperatur
• Yta
Svar:
Filtration: passiv transportprocess. Vätska och små lösta ämnen pressas genom ett membran från ett område med högre tryck till ett område med lägre tryck. Filtration sker utan att cellen behöver använda energi, och processen är styrd av tryckskillnader.
Osmos är ett exempel på en filtrationsprocess.
Svar:
• Ligandstyrda - öppnas när en specifik molekyl (ligand) binder till kanalen, som en nyckel som passar i ett lås.
• Allways open - läckande kaliumkanalen, låter alltid specifika joner passera utan öppning eller stängning.
• Mekaniskt styrda – öppnas vid tryck eller spänning
• Spänningsstyrda - öppnas när den elektriska laddningen (membranpotentialen) ändras.
Svar:
Osmos är en passiv transportprocess där vattenmolekyler rör sig från ett område med lägre koncentration av lösta ämnen (högre vattenkoncentration) till ett område med högre koncentration av lösta ämnen (lägre vattenkoncentration). Målet är att utjämna skillnaderna i koncentration av lösta ämnen på båda sidor av membranet.
Svar: vätska med..
• …högre osmotiskt tryck: hyperton
• …lägre osmotiskt tryck: hypoton
• …jämt tryck: isoton
Svar:
aktiv transport, använder betydande del av cellens förbrukning av ATP.
Natrium pumpas ut (3 joner) och kalium pumpas in (2 joner) och därmed upprätthålls en optimal koncentrationsskillnad av dessa joner mellan cellens in och utsida.
Svar:
cellen kapslar in ämnen i ”påsar” som kallas vesiklar och transporterar sedan ut och in i cellen.
• Exocytos – cellen avger ämnen
• Endocytos – cellen tar upp ämnen
Svar: Sekundär aktiv transport är en typ av transportprocess som används av celler för att flytta ämnen in eller ut ur cellen. Den kräver inte direkt energi från ATP, men använder istället den energi som finns i form av en koncentrationsgradient av joner (som natrium eller väte) som skapats av en annan aktiv transportmekanism.
Svar:
allting finns i cellen och har med varandra att göra i celkopieringsprocessen:
• Cell: byggsten i kroppen.
• Cellkärnan: cellens ”styrcentral” där all viktig information om cellen finns lagrad.
• DNA: ”instruktionsbok” med instruktioner som berättar för cellen hur den ska växa, dela sig och göra sitt jobb.
• Gener: varje ”instruktionsbok” (DNA) består av flera kapitel. Dessa kapitel kallas gener och varje gen har en specifik kod för ett visst jobb, tex att bygga en viss typ av protein.
• Kromosomer: ”instruktionsböcker” (DNA) upprullade i paket. Varje människa har ett paket med 46 kromosomer.
• Histoner: det material som DNA rullas upp på i form av små proteinbitar.
• Nukleosomer: När DNA är rullat upp på histoner bildar det små "kulor" som kallas nukleosomer. Tänk på det som små pärlor på ett halsband. Nukleosomer gör att DNA:t blir ordentligt hoprullat och organiserat, så att det kan vara kompakt men ändå lätt att "läsa" när cellen behöver använda informationen.
Svar:
I cellkärnan. Den dubbla DNA-strängen öppnas ungefär som ett blixtlås med hjälp av enzymet helikas. En “primer” på de nu enkla DNA-strängarna markerar starten för DNA-kopieringen. DNA-polymeras tillverkar en ny DNA-sekvens.
Svar:
1. enzymet RNA-polymeras öppnar DNA-sträng och skapar en kopia. Börjar vid primer.
2. DNA strängen stängs igen.
3. mRNA skickas till cytosolen genom kärnporer.
4. När mRNA nått ribosomerna anv de för syntetisering av protein.
Svar:
1. Initiering:
tRNA binder till mRNA vid startkodonet,den har med sig en aminosyra i andra änden som matchar kodonet.
2. Elongering:
Ribosomet länkar samman aminosyrorna för att bilda en lång kedja= protein.
3. Terminering:
Proteinet slutar byggas vid stoppkodon. tRNA kan hämta ny aminosyra när första har ”släppt”. translationen är avslutad.
Svar:
- mRNA-molekylen innehåller en sekvens av tre nukleotider, ett kodon, som kodar för en specifik aminosyra.
- tRNA har en antikodonslinga bestående av tre nukleotider.
- antikodonet binder till kodonet (A - adenin- binder till U - uracil, G - guanin bilder till C - cytosin)
- när antikodonet på tRNA passar med kodonet på mRNA tillförs rätt aminosyra till den växande polypeptidkedjan.
kortfattat:
• tRNA: pärlplockare
• mRNA: mönstret
• ribosomen: maskinen
• proteinet: den färdiga produkten
Svar:
proteinet märks med ”ubiquitin” och skickas till en proteasom för nedbrytning.
Svar:
• Katabolism: nedbrytning av födans komplexa molekyler till enklare komponenter för att frigöra energi, tex nedbrytning av proteiner.
• Anabolism: uppbyggnad av komplexa molekyler av enklare komponenter. Kräver energi som bildas i katabolismen. Tex proteiner och polysackarider.
• Metabolism: (ämnesomsättning). De kemiska reaktioner och processer som sker inne i en cell för att generera energi och bygga upp eller bryta ner molekyler. Katabolism och anabolism är en del av metabolismen.
Svar:
• Glykolys sker i cytosolen i cytoplasman.
• Beta- oxidation, citroncyracykeln och oxidativ fosforylering sker i mitrokondrien.
Svar:
glykos --> pyrovat --> Acetyl-CoA.
Glykolysen är första steget i cellandningen.
Svar:
det bildas 4 ATP men två används i processen. Slutsumman blir 2 ATP, 2 NADH.
Svar:
aerobt: Acetyl- CoA, NADH, koldioxid
anaerobt: laktat, NADH
Svar:
citroncyracykeln är andra steget i cellandningen.
• Startmolekyl: Acetyl- CoA
• Slutprodukt: elektronbärande molekyler NADH och FADH2, ATP och koldioxid
Svar:
Omvänd glykolys. Vid tex fasta eller intensiv fysisk aktivitet. Syftet är att producera glykos från icke- kolhydratkällor som aminosyror och glycerol för att höja blodsockret. Sker huvudsakligen i levern.
Svar:
• Var: I mitrokondrien. Elektroner färdas genom en serie proteinkomplex som fungerar som en ”transportbana”.
• Vad används: Elektroner från NADH och FADH₂ (som skapats under glykolys och citronsyracykeln).
• Vad produceras: ATP, vatten.
Svar:
elektrontransporten stannar upp – inget ATP
Svar:
• Vad: metabol process där fettsyror bryts ner i cellerna för att generera energi.
• Var: huvudsakligen i mitrokondrierna.
• Leder till produktion av Acetyl- CoA som kan användas i citroncyracykeln, samt energirika molekyler som NADH och FADH2 till elektrontransportkedjan.
Svar: cellsignaleringsprocessen är en komplex serie händelser där en cell kommunicerar med omgivande celler eller mottar signaler från sin egna inre miljö.
Svar:
• Integral membranreceptor: vattenlöslig ligand, binder till receptorer på cellytan. Verkar utanför cellen i den extracellulära miljön. Exempel på ligander: hormoner som insulin och adrenalin.
• Intracellulär receptor: fettlöslig ligand, binder till receptorer som finns inne i cellen, i cytoplasman eller cellkärnan. Tex steroidhormoner som kortisol, östrogen och testosteron.
Svar:
aktivering av en receptor, i flera steg i följande ordning:
• Ligandbindning- en molekyl eller jon binder till en receptor.
• Receptoraktivering – när liganden bilder till receptorn.
• Signaltransduktion – skickas en signal av bindningen som förstärks till den grad att den kan utlösa en aktivitet
• Respons – bildas ett ämne av signalen
• Terminering – signaleringen avslutas och cellen återgår till sitt ursprungliga tillstånd. Det protein som inte behövs märks med ubitiquin och bryts ner.
Svar:
• Agonist: en ligand som kan binda till receptor och aktivera den.
• Antagonist: en ligand som kan bilda till receptor men inte utlösa respons.
• Kompetetiv: ligand som kan binda till receptor och konkurrera om platsen.
• Affinitet: bindningsstyrka, ligand- receptor.
• Specificitet: reaktioner på rätt signal, varje receptor är unik, specifik för varje ligand. Felaktig bindning skapar sjukdomar.
• Mättad receptor: alla bindningsställen är upptagna av sina specifika ligander.
• Nedreglering/ uppreglering/ ökad känslighet: tänk nikotin. - Nedreglering minskar pga långvarig exponering,
- Uppreglering ökar antalet receptorer som svar på minskad stimulering.
- Ökad känslighet gör att cellen svarar starkare på en given mängd ligander, tex pga av uppreglering av receptorer.
Svar:
En typ av receptor på cellmembranet som överför signaler från utsidan till insida av cellen genom att aktivera ett visst g-protein. Används tex i forskning för läkemedel.
Svar:
typ av cellmembranreceptor som aktiverar intracellulära enzymer när en ligand binder till dess extracellulära del. Viktig för tillväxt, metabolism och immunitet.
Svar:
receptor som öppnar och stänger portar genom membranet beroende på vilka ligander som vill binda till receptorn. Detta gör att joner som natrium, kalium, kalcium och klorid kan flöda genom membranet.
Svar:
• Förändringar i genuttryck – cellens funktionalitet
• Celltillväxt och differentiering – stimulera tillväxt
• Metaboliska förändringar – ändra ämnesomsättning
• Omstrukturering av cytoskelett – cellrörelse, cellform
• Programmerad celldöd – eliminera skadade celler
• Inflammatorisk respons – cellernas försvar
• Cellulär respons – reglera cellens känslighet
Svar:
Embryonalplattan är först bilaminär och blir sedan trilaminär, tre lager:
• Ektoderm – nervsystem, hår, naglar, sensoriska organ
• Mesoderm – muskler, skelett, blodkärl, hjärta, njurar, inre organ
• Endoderm – mag-tarm kanal, lever, bukspottskörtel, lungor
Svar:
• Tillväxtfaktorer: tex hormoner
• Cel-cell-kontakt: fysisk signalering
Svar:
Ektoderm – yttre cellskikt som ger upphov till bl.a. hud och nervsystemet (ögat)
• Cornea – hornhinna
• Linsens epitel – inre yta
• Retina – näthinna
• Optiska nerven
• Ögonmuskler
Svar:
• Ögonmuskler
• Åderhinna
• Sklera (vita)
• Blodkärl
• Bindväv
Svar:
strukturer som spelar en viktig roll i bildandet av ögat.
• Optisk vesikel: utvecklas under fjärde veckan i form av utbuktningar av den laterala delen av framhjärnan.
• Optisk kopp: vidareuveckling av vesikeln i två lager:
-yttre lager: utvecklas till pigmenteåitelet i näthinnan
-inre lager: utvecklas till de neuronala lagren i näthinnan
Svar:
1. Två optiska vesiklar bildas.
2. De växer sedan mot ytektodermet och när dom når detta signalerar det till det överliggande ektodermet och får det att tjockna och bilda linsplakoden.
3. Linsen blir sedan tjockare, linsblåsan bildas.
4. Via apotos (programnmerad celldöd) separeras den från ektodermet.
5. Linsen växer till sig, fylls med linsfibrer och bildar den embryonala linsen.
Svar:
• Pupill
• Främre ögonkammare
• Hornhinna
• Lins
• Glaskroppen
• Regnbågshinnan
• Strålkroppen
• Åderhinnan
• Näthinnan
• Senhinnan
• Bindehinna
• Gula fläcken
• Synnerven
• Synnervsutträdet (blinda fläcken)
Svar:
Sker i 3:e veckan i graviditeten.
Från blastula till gastrula.
Embryonalutvecklingen från 2 till 3 cellskikt.
Bildas 3 groddlager: ektoderm, mesoderm och endoderm.
Svar:
Ett G-protein är som en liten "budbärare" inuti cellen som hjälper till att föra vidare signaler från utsidan till insidan. Det samarbetar med G-proteinkopplade receptorer som sitter på cellens yta.
G-proteiner styr många viktiga saker i kroppen, som:
Hur snabbt ditt hjärta slår.
Hur celler reagerar på stress eller hormoner.
Hur du känner smak, lukt och syn.
Atomer är byggstenarna för molekyler.
Molekyler bildar större strukturer som proteiner, kolhydrater och fett.
Proteiner, kolhydrater och fett är livsnödvändiga makromolekyler i kroppen.
Joner (som Na⁺ eller Cl⁻) är små laddade partiklar som behövs för att reglera kemiska reaktioner och signalering mellan celler.
Alla dessa ämnen samverkar för att hålla kroppen igång – från att ge energi (kolhydrater och fett) till att bygga upp strukturer (proteiner) och sköta signalering (joner).
Svar:
nedbrytning av skadliga ämnen, metabolism av fettsyror (till B-oxidationen) och syntes av viktiga molekyler.