En filosofisk hållning som menar att det är omöjligt att veta om Gud eller det gudomliga existerar.
Reformrörelse under 1500-talet som betonade vuxendop (återfödelse), icke-våld och en separat kristen gemenskap. Ses som en del av den radikala reformationen.
En tidig kristologisk lära (från Arius) som förnekade att Sonen (Jesus) är evig och av samma väsen som Fadern. Han fördömdes vid konciliet i Nicaea år 325.
En livsstil som innebär avhållsamhet från kroppsliga njutningar för andlig rening. Vanligt inom klosterlivet.
En förlåtelse för sin tidsliga straff, ofta genom böner eller handlingar. Missbruket av avlatshandel var en utlösande faktor för reformationen.
Dop. Inträde i den kristna gemenskapen. Inom vissa samfund (t.ex. baptister) ses dopet som giltigt endast som vuxen och efter trosbekännelse.
En av de äldsta klosterordnarna i västkyrkan. Grundad av Benedikt av Nursia (ca 500-talet), känd för mottot "ora et labora" (bed och arbeta).
Reformrörelse inom benediktintraditionen, grundad 1098. Förespråkar enkelhet, självförsörjning och strikt klosterliv.
Trosbekännelse (latin för "jag tror"). Sammanfattar centrala delar av kristen tro, till exempel den apostoliska eller nicenska trosbekännelsen.
Upplysningstidens gudsbild: Gud skapade världen men ingriper inte längre i dess gång. Motsatsen till teism.
Kyrkans sociala tjänst – hjälp till behövande. Bygger på kristen kärlekstanke.
En tidig kristen heresi som hävdade att Jesus bara "verkade" vara mänsklig – han led och dog inte på riktigt. Avvisades som kätteri.
Grundad av Dominikus på 1200-talet. Fokuserar på predikan, undervisning och försvar av tron – ofta kallad "predikarorden".
En lära från munken Pelagius (400-talet) som förnekade arvsynden och menade att människan kan välja det goda utan Guds nåd. Fördömd som heresi.
Karismatisk rörelse inom protestantismen med betoning på Andens gåvor, särskilt tungotal, helande och profetia. Växte kraftigt på 1900-talet.
Frihetsrörelse från 1600-talet som betonade personlig omvändelse, bibelläsning och vardagskristendom – ofta i reaktion mot kall kyrklig ortodoxi. Transnationell och trans konfessionell
En person som reser till en helig plats som uttryck för tro, botgöring eller andlig sökning.
Tron att Kristus är verkligt närvarande i nattvarden – inte bara symboliskt. Centralt inom katolsk, ortodox och luthersk tradition.
Den gren av reformationen som utvecklades av Zwingli och Calvin, i motsats till luthersk tro. Betonar Guds suveränitet och predestinationslära.
Helig handling instiftad av Kristus, som förmedlar nåd. Katoliker har sju, protestanter oftast två (dop och nattvard).
En process där religion tappar inflytande över samhället, kultur och individens liv. Öka
åtskillnad mellan kyrka och stat.
Medeltida teologisk metod som kombinerade kristen tro med logik och filosofi – särskilt Aristoteles. Anselm och Thomas av Aquino var framträdande.
Enligt katolsk tro: plats eller tillstånd där själar renas innan de når himlen.
“Genom tron allena” – Lutherska läran att människan blir rättfärdig inför Gud endast genom tro, inte gärningar.
“Genom nåden allena” – Frälsningen är en fri gåva från Gud, inte något man kan förtjäna.
“Skriften allena” – Bibeln är den enda yttersta auktoriteten i frågor om tro och liv. Grundläggande för protestantismen.
Ett geografiskt område under ledning av en biskop. Används både i katolska och lutherska kyrkor.
Kyrkans dagliga bönetider (t.ex. laudes, vesper), särskilt i kloster. Struktur för bön under dygnet.
En andlig gåva där personen talar ett språk (mänskligt eller himmelskt) inspirerat av Anden. Vanligt i karismatiska rörelser.
Katolsk riktning som starkt betonar påvens överhöghet, särskilt efter Första Vatikankonciliet (1869–70).
Andlig förnyelserörelse där tro och engagemang återuppväcks, ofta genom förkunnelse, bön och omvändelse
Det är två personer i Jesus
En asketisk liturgisk levnadssätt, de hjälpte de som levde i deras närområde. De gjorde även annat arbete som att kopiera ner böcker.
En grupp diakoner som förespråkar en slapp livsstil när det kommer till sexuell omoral och avgudadyrkan.
Den systematiska teologin som undervisades på universiteten. Man ville förena kristen tro med förnuft.
Även kallat modalism, det påstår att Gud är en enda person som uppenbarar sig i olika roller snarare än olika personer.
Kristna borde ta makten över politiska institutioner, alltså att kristna ska ha herravälde.
Gud har bestämt vem han ska frälsa, förspråkar religiösa dygder, heterodoxa.