Legitimitetstriangeln handlar om att balansera demokratins värden. Den består av tre jämviktspunkter/ mål som ofta är svåra att förena. Alla tre värden måste tillgodoses men jämviktspunkten förflyttar sig beroende på frågeområden och ideologiska avvägningar.
Demokrati - principen om den folkstyrda staten. Varje myndig person har en röst och principen om parlamentarism och folksuveränitet.
Effektivitetsprincipen: det politiska systemets funktion och genomförande. Staten ska leverera sin politik i enlighet med sina intentioner men också att staten bör effektivisera i sina leveranssystem. Ingen skatt ska “slösas” bort.
likhet inför lagen: Lagstiftningen ska tillämpas likvärdigt och med samma förutsättningar för alla. inga medborgare ska diskrimineras
Riksdagen beslutar och bestämmer. Olika partigrupper inom riksdagen
Regeringen föreslår och genomför. Föreslår lagstiftning tilm riksdagen, verkställer beslut från riksdagen, budgetprocess och styrning av myndigheter, internationell samverkan, utnämner generaldiriktörer, beslutar i förvaltningsärenden, utfärdar förordningar och föreskrifter och krishanterar
Förvaltning administrerar det som beslutats om till folket. Regeringskansliet, kommittéväsendet, kommittéer och grupper i EU, statliga förvaltningsmyndigheter, domstolar, kommuner och regioner. Förvaltningens uppdrag är att balansera fundamentala politiska värden
För att kunna reglera att denokratins grundprinciper efterföljs och stt enskilda statstjänstemän inte börjar bruka sin makt på odemokratiska sätt. Därför finns t.ex
KU (konstitutionsutskottet) har en speciell uppgift att granska att regeringen följer reglerna. Riksdagsledamöterna kan anmäla regeringens ministrar till KU om de tycker att någon minister gjort fel.
JO (justitieombudsmannen, JO ska bevaka varje människas rätt att bli behandlad enligt lagen av myndigheterna. JO är en myndighet under riksdagen
Lagstiftningsmakten: det tillsätts alltid en utredning vid ett nytt lagförslag. Det finns olika förslag som hamnar hos riksdagen. En PROPOSTION kommer från regeringen och en MOTION kommer från enskilda grupper, ledamöter eller som partimotion då ett helt parti föreslår med partiordföranden som undertecknar. Endast 5% motionerna går igenom.
Finansmakten: BUDGET OCH PENNINGPOLITIK. Hur statens pengar ska fördelas det kommande året på olika partiområden. Budget kommer på hösten, i september. Det kommer också en vår propostion med åtgärder och uppföljning. Riksbanken är självständig och har koll på penningpolitiken och den svenska kronan.
KONTROLLMAKTEN/GRANSKNINGSMAKTEN. En av riksdagens viktigaste uppgifter är att kontrollera hur regeringenoch myndigheter sköter sitt arbete.
PARLAMENTARISK GRANSKRING
RÄTTSLIG GRANSKRING
EFFEKTIVIETSGRANSKNING
I den offentliga förvaltningen ingår regeringskansliet, kommitéväsendet (utredning för lagförslag), kommitéer och grupperi EU, statliga förvaltningsmyndigheter, domstolar och kommuner och regioner.
Offentlig förvaltning finns på olika nivåer. Statlig nivå, som polismyndigheten och försökrningskassan, Regional nivå som sjukhus, kollektivtrafik och kommunal nivå som skola.
LAGAR och FÖRORDNINGAR. BUDGET, det vill säga hur mycket pengar varje myndighet får. REGLERINGSBREV - ett brev som regeringen skriver årligen till alla myndigheter om vad man ska ägna sig år och hur mycket pengar samt vad man ska berätta om i slutet av året. UPPDRAG av olika slag. CHEFSTILLSÄTTNINGAR. MÅL OCH RESULTATSTYRNING, detta är oftast mätbara mål.
KU - har i uppgift att granska statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning. Ordförande för KU kommer alltid från oppsitionen till sittande regering.
Om riksdagen inte längre har förtroende för en minister eller statsministern kan riksdagen besluta om en misstroendeförklarning
Varje ledamot har rätt att ställa frågor till regeringen. det är ett sätt för riksdagen att kontrollera vad ministrarna i regeringen gör. BUDGETKONTROLL
Regleringsbrev - ett brev som regeringen skriver årligen till alla myndigheter om vad man ska ägna sig åt och hur mycket pengar samt vad man ska berätta om i slutet av året
Det är reglerat i lag. Våldet ska vara genomtänkt och regelstyrt. Avdelning för särskilda utredningar utreder tjänstefel. När man använder sitt vapen (skjutvapen/OC-spray) hamnar man på utredning här. Det vilar på att välja det minsta ingripandet maktmedlet och ömsesidigskoden.
LEGALITET - allt vi gör är allt reglerat i lagen.
OBJEKTIVITETSPRINCIPEN - alltid vara objektiv, vad talar för och emot, inte vara subjektiv!!!
BEHOVSPRINCIPEN- vad behövs i en situation? socialtjänsten tex.
PROPORTIONALITETSPRINCIPEN- kunna avgöra vad den bästa instatsen till vad som hanteras.
HÄNSYN- hela tiden verkar för att ta hänsyn till den enskilde. Värna individens integritet.
ÄNDAMÅL- Uppfylls syftet.
SKYNDSAMHET- att man gör sitt arbete på ett effektivit sätt.
detta gör att maktutövningen känns legitim.
Hot om våld, Tvång eller Övervakning och kontroll
Makt utövas alltid i relation eftersom att det måste finnas minst två olika aktörer vid en maktutövning, en som utövar makt och en som blir utsatt för makt
Ett alternativ som inte är så uppmärksammat är att känna sig glad och trygg med en underkastad passiv position. Det kan vara bekvämt att andra fattar beslut, på samma sätt som att se polis är att en typ av kontroll men även utger trygghet. Att uttrycka att uppskatta att utöva makt hör inte till vår kultur vilket beror på att maktutövning ofta är kopplat med kontroll, tvång och bestraffning. När det däremot gäller rättvisa och demokrati vilket också är en typ av makt kan vi uppskatta det och känna att rättvisan har vunnit
Att vara utsatt för makt är oftast inte roligt. Det kan kommuniceras via uppgivenhet, aggression, motstånd osv. Känslan av att vara utsatt/förtryckt för makt och inte kunna hävda sig kusn också utgöra viljan av motstånd/revolt
Före: makten är oorganiserad och utspridd bland individer. Detta leder till kaos eftersom ingen kan lita på någon. Det finns ingen auktoritet vilket skapar konstant kamp
Efter: Makt överlåts en suvurän makt(stat, auktoritet) som upprätthåller ordning och lagar vilket leder till fred och säkerhet. Dock begränsas individens makt.
Genom att visa att makten inte bara utövades ovanifrån (chefer), utan att den är spridd över samhället och
involverar produktion av kunskap och diskurser. Makt är ständigt närvarande i våra liv och fungerar
genom disciplinering, övervakning och normer. Han menade att makt inte behöver betyda våld och
förtryck utan menade istället på att makt varar i samhället och vardagliga situationer.
Respekt, enligt 1 kap. 2 § första stycket regeringsformen som föreskriver att den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet
Att visa ämbetskurage. Dvs att samtliga värden i vårt offentliga etos ska upprätthållas alltid av alla offentligt verksamma. Man kan alltså inte bara välja att bortse från kostnadseffektiviteten eller den politiska demokratin.
Avgörande är att vårt offentliga etos verkligen implementeras, och då räcker det inte med regler. För att aktörerna, trots eventuellt motstånd, ska hävda vårt offentliga etos i den fortlöpande politiska processen måste man ställa speciella krav på dem. I dagsdebatten framhävs ofta vikten av att aktörer på alla samhällsområden visar civilkurage. Med detta avses att en aktör försvarar sina värden även om han därmed riskerar obehag.
Ett problem med begreppet civilkurage är att det kan användas för att försvara vilka värden som helst – även sådana som vi sannerligen inte beundrar. Nu kan det ju inte vara meningen att värden, som av flertalet medborgare uppfattas negativt, ska tillåtas prägla den offentliga verksamheten. Nej, ämbetsmännen ska självfallet handla efter vårt offentliga etos och inte efter sina personliga värderingar eller specifika yrkesvärderingar. Vi behöver ett särskilt begrepp för att beteckna just detta förhållningssätt, och jag väljer att kalla det ämbetskurage. En ämbetsman som förfäktar vårt offentliga etos i motsättning till överhet, arbetskamrater och andra aktörer, t.ex. mäktiga samhällsintressen, visar just ämbetskurage. Om vårt offentliga etos ska få genomslag i verksamheten måste vi kräva ämbetskurage av alla ämbetsmän.
När ämbetsmannen finner att styrningen är olaglig, eller i övrigt strider mot vårt offentliga etos.
Lagen som ligger till grund för ett beslut kan i sig vara moraliskt god och juridiskt rätt, men dess tillämpning av en överordnad som tar ett beslut i ett enskilt fall kan vara olagligt och moraliskt fel, och då bör man inte lyda om det går emot det medborgerliga intresset. Exempelvis en polis som bevakar en demonstration och ska upprätthålla allmän ordning har lagen på sin sida och de lagar som reglerar detta är något de flesta i samhället skulle ställa sig bakom. Om däremot dennes förman skulle ge order om att skjuta mot en motdemonstrant som beter sig illa när det är uppenbart obefogat bör denne inte lyda, även om den överordnade kan hänvisa till att de faktiskt fullföljer sin uppgift enligt lag.
Vidare kan det också visa sig att en lag inte är moraliskt hållbar, kanske för att den är förlegad eller inte tänkt att appliceras i specifika situationer, och då behöver statstjänstemannen seriöst överväga hur denne går vidare. Exemplet som ges i texten ´´Ämbetsmannen som demokratins väktare¨ gör hänvisningar till de nazister som menar på att de bara lydde order och jobbade utefter den lagstiftning som fanns i Nazityskland, och därför inte bör kunna hållas ansvariga för att själva avgöra om detta var moraliskt korrekt eller inte. Enligt Lennart Lundkvist.
“Riktigt” polisarbete enligt Granér ( en gammal polisforskare). En stereotyp och vad poliser klassar som riktigt arbete. Detta är lite föränderligt eftersom han har några år på nacken.
Tydliga roller - förövare och brottsoffer. T.ex. rånare och butiksbiträde. I exempelvis brott i nära relation kan det vara otydligare vem som gjort vad.
Högt straffvärde - ofta fängelse, inte bara en bot.
Dramatik (grova brott …) - mer fysiskt arbete, biljakter osv.
Tvångskod: kräver respekt från omgivningen. Konfronterar och kommenderar sin omgivning. Attitydstestar. Är oftare män som använder sig av detta, kan ses som mer “ridderligt. ‘
Ömsesidighetskod: Visar respekt, pratar och lyssnar, reflekterar över sin egen auktoritet, förklarar. Är ofta kvinnor och ses som mer "medborgerliga".
För att der ska finnas en transparens och vara möjligt att granska polisens arbete.
Öka tryggheten och minska brottsligheten
Missnöje mot polisens resultat. Man pratade mycket om vardagsbrott som inte klarades upp, inbrott, cykelstölder osv. Brott som påverkar människors vardag.
Missnöje kring hur polisen styrdes och leddes. Kritik mot flera rikspolischefer.
Fokus på statistik och redovisning.
Den dåliga samordningen. Svårt att begära förstärkning från andra instanser och från olika delar av landet. Inget sammarbete mellan regionerna.
Omgivningsfaktorer: början till gäng, terrorhotet ökade och globalisering med flyktingkris.
Andra myndigheter hade tidigare gått igenom samma typ av reform. Tex arbetsförmedlingen.
Polisen skulle få en tydligare ledning, en större enhetlighet, mer effektivt resursutnyttjande, större flexibilitet, bättre tillgänglighet och komma närmare medborgarna. Exempel är att man skulle kunna skicka poliser mellan regionerna för att underlätta och kunna se utredningar från olika distrikt.
Polisreformen var mer ett uttryck för OPA än NPM genom sin centralisering, betoning på hierarki,
byråkratisk styrning och fokus på struktur snarare än marknadsbaserade incitament och resultatmätning.
NPM - tekniker, metoder och modeller för styrning och ledning av organisationer. Myndigheter styrs
som privata företag och det passar inte för myndigheter. Mål- och resultatstyrning. Stor betoning på
chefsskap och ledarskap. Reformen innebär mindre NPM. Den nuvarande går mer mot OPA.
Exempel inom polismyndigheten ”pinnjakt” där polisen jagar resultat (ex: x antal brott ska uppklaras detta år), detta blev problematiskt då polisen jagade siffror och inte fokuserade på själva ”polisarbetet” ett exempel på detta är att polisen under denna styrning manipulerade utandningstester för att komma upp till ett visst antal nummer.
Negativa: Ingen förbättring i utredningsresultat, sämre bemaning i lokalapolisområden, Poliser har slutat (ca 1000/år), Stödavdelningar leverar inte
Positiva: Bättre ledning vid större händelser, It-samordning, nya it-vertyg
Engagerade - med ansvar och respekt. Vi tar ansvar för vår uppgift och värnar om allas lika värde.
Effektiva - för resultat och utveckling. Vi är fokuserade på resultat, sammarbete och ständig utveckling.
Tillgängliga - för allmänheten och för varandra. Vi är hjälpsamma, flexibla och stödjande.
Etnisk profilering innebär att en person eller grupp blir behandlad annorlunda baserat på t.ex dennes
etniska bakgrund, ursprung eller hudfärg. Etnisk profilering kan ibland användas av poliser
för att anta att en individ är involverad i brott eller annan oönskad aktivitet, utan att ha
någon konkret grund till misstanken.
Etnisk profilering kan vara ett problem för demokratin av en mängd olika anledningar, bland annat:
Förlust av förtroende för myndigheter: När polisen eller andra myndigheter använder etnisk
profilering riskerar det att underminera förtroendet för rättssystemet. Om grupper känner att de
behandlas orättvist på grund av sitt ursprung, kan det leda till ökad misstro mot myndigheter,
vilket är skadligt för samhällsordningen och rättssamhället.
Förebygger jämlikhet: En demokrati bygger på principen om jämlikhet inför lagen, där
alla medborgare ska ha lika rättigheter och behandlas lika oavsett bakgrund. Etnisk profilering
skapar en ojämlik behandling där vissa grupper systematiskt utsätts för misstankar och
kontroller utan grund, vilket underminerar det demokratiska idealet om rättvisa och jämlikhet.
Diskriminering och orättvisa: Etnisk profilering innebär att individer behandlas orättvist
baserat på deras etniska bakgrund eller fysiska utseende, utan att det finns konkreta misstankar
eller bevis för att de är inblandade i brott. Detta strider mot principen om likabehandling och
icke-diskriminering, som är grundläggande för en demokratisk samhällsordning.
Legalistiskt perspektiv: Lagarna är i centrum. Polisen agerar strikt utifrån vad lagen säger, och
har en begränsad frihet att agera utanför lagens ramar.
Autonomt perspektiv: Polisen har större frihet att använda sitt eget omdöme och ta beslut baserat
på den aktuella situationen. Polisen kan tillämpa flexibla bedömningar av när och hur åtgärder ska vidtas.
Mekaniskt intuitiva förhållningssätt innebär att man utgår från inlärda föreställningar hur man ska
tänka och agera, typ som muskelminnet. Praktiskt intellektuella tänker man mer.
Polisen behöver verka i en miljö där flera olika moraliska koder kan komma att krocka med varandra. De
fyra kanske främst aktuella exemplena är den enskilda polisens egna värderingar, lagstiftningen, Polis-
myndighetens regler samt poliskulturens normer och värderingar som man socialiseras in i.
Om då en kollega exempelvis begår ett övertramp mot någon ur allmänheten i sin tjänsteutövning och man
som
kollega bevittnar det. Då kan man exempelvis slitas mellan lagstiftningen och PMYs regler där man har
en skyldighet att anmäla detta, samtidigt kanske poliskulturen där man jobbar innefattar en tystnandskultur
där man inte ´´tjallar´´, och samtidigt då att man kanske har en egen subjektiv uppfattning om situationen
och vad som bör ske.
Det innebär att en polis kan se bortom det uppebara och använda sin intelligens för att lösa problem/förstå sammanhang på ett djupare sätt.
En tystnadskod inom polisen syftar till en informell och oskriven regel där poliser avstår från att
rapportera eller prata om felaktigheter eller olämpliga handlingar som andra poliser begår. Det
handlar om en "tystnadskultur" där kollegor inom polisen, för att skydda varandra,
inte bryter den interna solidariteten, även om de kanske vet om att något oetiskt eller olagligt har inträffat.
Polisen kan ibland vara mer benägen att rikta sin uppmärksamhet mot personer i socioekonomiskt
utsatta områden, ofta där personer med en viss etnisk bakgrund bor. Detta kan skapa en bild av att
brott i dessa områden är mer frekventa eller allvarliga, vilket leder till att vissa grupper får större
mängd polisens uppmärksamhet.
Den första principen handlar om att verka för och skydda demokratin. Statsanställda ska agera i enlighet med de demokratiska värderingar som styr landet och säkerställa att medborgarnas rättigheter, friheter och deltagande i samhällslivet respekteras.
Legalitetsprincipen innebär att statsanställda alltid ska följa lagen. Alla beslut och åtgärder som tas måste vara förenliga med de regler och lagar som gäller. Inget offentligt beslut får tas utan rättslig grund och det ska alltid finnas ett lagligt stöd för myndigheternas agerande.
Statsanställda ska handla opartiskt och objektivt i sitt arbete. De ska inte låta personliga åsikter eller externa påtryckningar påverka deras arbete.
Principen om mänskliga rättigheter/respekt innebär att statsanställda alltid ska verka för att skydda och främja de mänskliga rättigheterna.
Den sista principen handlar om att statsanställda ska arbeta effektivt och serviceinriktat. Det innebär att de ska arbeta för att leverera offentliga tjänster på ett professionellt sätt, i rätt tid och med hög kvalitet. Effektivitet handlar också om att använda offentliga resurser på ett ansvarsfullt sätt.
Det innebär att kunna avgöra vad den bästa insatsen för det som hanteras är. Åtgärder ska inte gå utöver der som är nödvändigt med tanke på ändamålet. För polisen kan det vara att använda så lite våld som möjligt för att nå resultatet man är ute efter. Det kan handla om att gripa en person som utfört ett brott och försöka prata med personen till att följa med polisen iställer dör ath använda våld.
Att statjänstemän har yttrandefrihet och meddelarfrihet innebär att de likt andra medborgare, har rätt att uttrycka sina åsikter och informera om viktiga frågor utan att riskera repressalier från staten eller arbetsgivaren. Det är en grundläggande rättighet i ett demokratiskt samhälle som syftar till att säkerställa att myndigheter och offentliga institutioner är öppna transparanta och ansvariga
Mikromakten kan säga att alla i en relation har någon typ av makt. Det innebär inte att makten är särsklit
viktig eller betydelsefull, men det existerar och kan utnyttjas. Mikromakt kan utnyttjas som ett typ av
motstånd. Det kan vara små gester motmakt eller större aktioner som revolt. Det kan vara att vara på en
föreläsning där det kan tyckas att föreläsaren har all makt. Åhörarna skulle kunna se mycket uttråkade ut,
och det blir som en typ av motmakt. Föreläsaren vill då väcka intresset hos åhörarna och förändrar sitt
beteende, han har blivit utsatt för mikromakt.
Politiker och talare använder retorik för att påverka sina åhörare. Genom att välja rätt ord, skapa känslomässiga kopplingar eller presentera en berättelse på ett visst sätt kan de manipulera opinionen och styra människor mot en viss åsikt eller handling. Retorik handlar inte bara om att övertyga, utan om att skapa en starkare känsla av rättfärdighet eller oro beroende på situationen.
Exempel: Under valkampanjer kan en politiker använda ord som "säkerhet", "nationens framtid" och "hot" för att framställa sina motståndare som en fara för landets välstånd. Samtidigt kan de framställa sig själva som den enda lösningen på dessa "hot", vilket stärker deras makt.
Beslutsfattande makt: Här utövas makt genom att göra beslut som direkt påverkar andra individer eller grupper. I denna syn på makt är det tydligt vem som har makt, eftersom de har möjlighet att fatta beslut som påverkar andra. Denna maktform kan observeras i politiska sammanhang, lagstiftning och andra beslutsprocesser.
Icke-beslutsfattande makt: Denna dimension av makt är mer subtil och handlar om makten att forma eller kontrollera agendan – att avgöra vilka frågor som får uppmärksamhet och vilka som hålls utanför den offentliga diskursen. Det innebär att man inte nödvändigtvis behöver fatta beslut om något för att utöva makt; snarare handlar det om att påverka vad som diskuteras och vad som inte diskuteras. Exempel kan vara politiker som medvetet ser till att vissa frågor inte får någon plats i debatten, och därmed kontrollerar debattens agenda.
Ideologisk makt: Den tredje dimensionen är den mest subtila och handlar om makt i form av att forma individers eller gruppers preferenser och åsikter, så att de inte ens inser att deras åsikter och önskningar har formats av andra. Detta kan ske genom ideologi, kultur, sociala normer eller andra mekanismer som påverkar hur människor tänker och vad de ser som sina egna intressen. Här handlar det om att påverka vad folk vill eller tror att de vill, så att de accepterar eller inte ifrågasätter vissa beslut eller system.
Polisen har laglig rätt (Legitim makt?) att använda fysisk makt vid behov, till exempel vid arresteringar eller vid situationer där någon utgör ett hot mot andra. Denna makt är reglerad av lag och riktlinjer för användning av tvång, som kan innebära allt från att använda handfängsel till att vid extrema fall använda våld. Den fysiska makten är starkt kopplad till polisens rätt att upprätthålla ordning och säkerhet, men det innebär också ett stort ansvar för att använda den på ett proportionerligt sätt.
Polisen har även en symbolisk makt i och med sina uniformer, fordon, tjänstevapen osv.
Det finns några olika sätt som en polis kan utöva makt mot sina kollegor. Ett av dessa sätt är hierarkisk makt, som innebär att de poliser som är högre uppsatt (inspektörer, chefer) eller rent av äldre, beslutar till exempel vem som gör vilken arbetsuppgift och vilka uppdrag som prioriteras.
Det finns också tydliga exempel på expertmakt där en polis med mer erfarenhet eller någon typ av specialkunskap leder en grupp. Det kan också handla om att andra poliser söker sig till ”experten” för handledning och hjälp inom dennes expertis.
Social makt: I en arbetsgrupp kan informella hierarkier uppstå, där vissa poliser har mer inflytande på grund av personliga relationer, status eller gruppdynamik. Dessa sociala relationer kan skapa en form av makt där individer påverkar andra kollegors beteende och beslut utan att det nödvändigtvis är kopplat till en formell position.