Vid ämnesomsättning tas näringsämnena in i kroppen, bryts ned och omvandlas till nya ämnen i cellerna. Förbränningen som ger oss energi är en viktig del av ämnesomsättningen. Under nedbrytningen av ämnen uppstår avfallsämnen som lämnar kroppen
Från aorta avgår en stor artär till vardera njuren. Ungefär en fjärdedel av blodflödet från hjärtat passerar genom njurarna. Inne i njuren övergår de minsta artärerna i små nystan av kapillärer. En njure kan innehåller en miljon sådana kapillärnystan. I nystanet filtreras blodet så att det mesta av vätskan passerar ut genom kärlväggarna. Kvar i blodet blir i stort sett bara blodkroppar, fett och proteiner. Varje kapillärnystan omges av en kapsel. Vätskan fångas upp i kapseln och leds vidare
Matspjälkningskanalen består av ett långt rör som bildar olika organ. I anslutning till kanalen ligger körtlar som bildar enzymer och annat som behövs för nedbrytningen av födan. Röret består innerst av en slemhinna av epitelceller. Under slemhinnan finns två muskellager där muskeltrådarna går i olika riktning. Med hjälp av muskellagren kan födan både knådas och föras vidare framåt
I munnen sönderdelas födan och blandas med saliv som bildas av spottkörtlarna. Våra tänder är inte specialiserade utan fungerar bra för många slags föda. Med framtänderna biter vi av lagom stora bitar. Kindtänderna mal sönder maten så att den kan sväljas. Det yttersta lagret på tänderna består av emalj som är kroppens hårdaste ämne. Saliven innehåller enzymet amylas som bryter ned stärkelse till socker, amylas är en enzym som spjälkar stärkelse till mindre delar. På det viset påbörjas födans nedbrytning redan i munnen. Saliven gör också att maten blir lättare att svälja. Vår saliv har förändrats under evolutionen. Vi människor har mer amylas i saliven jämfört med andra primater. Vid någon tidpunkt måste stärkelse ha blivit ett extra viktigt näringsämne för våra förfäder. Tänderna sitter fästade i tandbenet med sina rötter. Längst in finns pulpan, den inre håligheten i en tand där nerver och blodkärl finns. Ytterst finns ett hårt lager av emalj
Vi kan uppfatta fem grundsmaker: sött, surt, salt, beskt och umami. Umamismaken är den smak som upptäckts senast. Den finns i födoämnen med aminosyran glutamat. Umamismak är viktig för att vi ska tycka om mat med proteiner och aminosyror. Surt, salt och beskt kan vi tycka om i små mängder. Blir det för mycket upplever vi maten som oätlig
När maten är tuggad och blandad förs den med hjälp av tungan bakåt i munnen och sväljs. När vi sväljer stängs struplocket för att hindra att mat eller vätska kommer ner i lungorna. Samtidigt lyfts den bakre delen av gommen upp för att hindra tuggan från att tryckas upp i näshålan. Matstrupen för tuggan ner till magsäcken genom en serie muskelsammandragningar. Transporten tar ungefär tio sekunder
Maten kommer in i magsäcken genom den övre magmunnen. Magsäcken kan tänjas ut så att den rymmer mellan en och två liter. De mesta av måltiden stannar i matsäcken under några timmar. Maginnehållet knådas av magsäckens kraftiga muskellager och blandas med magsaft som tillverkas av magsäckens slemhinna. Magsaften innehåller saltsyra och enzymet pepsin som spjälkar proteiner till korta kedjor av aminosyror. När bearbetningen är klar har maginnehållet blivit till en tjock, grötliknande vätska. Genom den nedre magmunnen släpps vätskan ut i små portioner till tunntarmen. Det tar ungefär fyra timmar efter en måltid tills magsäcken åter är tom
Den första delen av tunntarmen kallas tolvfingertarmen för att den är ungefär så lång som bredden av tolv fingrar. I tolvfingertarmen tillförs bukspott från bukspottkörteln och galla från levern. Den galla som bildas i levern samlas upp i gallblåsan på leverns undersida. När vi äter fettrik mat släpps lite galla ut i tolvfingertarmen. Gallan delar upp fett i små droppar. Genom att fettet finfördelas får enzymerna en mycket större yta att verka på och detta gör att spjälkningen går fortare. Efter magsäcken följer tolvfingertarmen. Där blandas maten med galla från levern och bukspott som bidrar till spjälkningen
Magsaft = Vätska som bildas i magsäcken, innehåller saltsyra och enzymet pepsin.
Magmun = Magsäckens öppning som kan avslutas med en ringformad muskel.
Bukspott = Vätska som bildas i bukspottkörteln innehåller flera enzymer.
Galla = Vätska som bildas i levern, innehåller ämnen som finfördelar fett.
Blodsocker = Mängden av glukos i blodet.
Glykogen = Polysackarid som lagras i levern.
I bukspottet finns flera enzymer som är viktiga för spjälkningen i tolvfingertarmen. Enzymerna spjälkar fett, stärkelse och proteiner till sina mindre beståndsdelar. Bukspottkörteln har även en viktig funktion för att reglera halten av socker i blodet. Bukspottkörteln tillverkar hormoner som kan öka eller minska blodsockret. Bukspottkörteln består av två delar. I den ena delen bildas bukspott. I den andra delen bildas hormoner som reglerar blodsockret. Bukspottkörteln tillverkar inte bara bukspott. Den innehåller också celler som bildar hormoner. De två hormonerna insulin och glukagon verkar tillsammans för att reglera nivån av blodsocker. När vi har ätit ökar blodets innehåll av glukos. Bukspottkörteln avger insulin till blodet. När insulin binds till receptorn pp cellytan tar cellerna in glukos så att blodsockerhalten sjunker och cellerna får energi. När vi inte har ätot på ett tag börjar blodsockret bli lågt. Bukspottkörteln svarar med att skicka ut hormonet glukagon.
Levern har många andra uppgifter än att tillverka galla. De ämnen som tas upp från tarmkanalen förs med blodet till levern. Levern tar hand om ämnena på olika sätt beroende på om de är nyttiga eller skadliga. I levern finns reservförråd av många viktiga näringsämnen. Socker lagras i form av glykogen. När blodsockret sjunker kan levern bryta ned glykogen och skicka ut glukos i blodet. Levern har också förråd av järn och vitaminer. Födan innehåller inte bara nyttiga saker. Vi får även i oss en del gifter. Ibland utsätter vi oss frivilligt för skadliga ämnen, såsom alkohol och droger. I levern finns enzymer som kan bryta ned alkohol och många andra gifter
Proteiner → Kortare kedjor → Enskilda aminosyror
Kolhydrater → Disackarider → Enkla sockerarter
Fett → Fettsyror och glycerol.
Tunntarmens slemhinna bildar tarmsaft med ytterligare några enzymer som sköter de sista stegen i spjälkningen. Slemhinnan i tarmen har en veckad yta som ger en stor kontaktyta mot tarminnehållet. Ytan förstoras ännu mer genom att slemhinnan har en mängd fingerliknande utskott som kallas tarmludd. Inne i varje utskott finns blodkärl som tar hand om de näringsämnen tarmslemhinnan suger upp. Passagen genom den flera meter långa tunntarmen tar några timmar. Under tiden tas nästan all näring upp av kroppen. Det som återstår är vatten och salter samt fibrer av cellulosa och annat som vi inte kan bryta ned. När tarminnehållet har passerat tunntarmen förs det vidare till tjocktarmen
Tarmsaft = Vätska som bildas av tarmens slemhinna och innehåller flera enzymer.
Tarmludd = Utskott på tarmslemhinnans celler.
Fibrer= Kolhydrater som våra enzymer inte kan bryta ned.
Blindtarm = Ficka som finns där tunntarmen mynnar i tjocktarmen.
Tjocktarmen börjar nere till höger i bukhålan. Tunntarmens mynning sitter några centimeter ovanför den understa delen av tjocktarmen. Detta gör att det bildas en “ficka” på tjocktarmen som kallas blindtarmen. På blindtarmen finns ett litet maskliknande utskott som kallas blindtarmsbihang. Tjocktarmens slemhinna suger upp nästa all vätska ur tarminnehållet. Det som är kvar består till hälften av bakterier och till hälften av fibrer. I tjocktarmen lever mängder med bakterier på det vi inte har kunnat använda i födan. Dessa bakterier lever i symbios med oss och är inte skadliga. Tvärtom gör de nytta genom att bilda ämnen vi behöver och hålla undan andra bakterier. Tjocktarmen har till uppgift att suga upp den mesta vätskan ur tarminnehållet. I tjocktarmen finns en stor mängd bakterier som lever av det som vi inte har lyckats bryta ned och ta upp
Blindtarmsinflammation drabbas många av. Det är inte blindtarmen som blir inflammerad, utan det lilla bihanget som sitter på blindtarmen. Det gör först ont i området runt naveln, och smärtan brukar sedan flytta sig nedåt höger.
Den sista delen av tjocktarmen kallas ändtarmen och utgör en lagringsplats för det nu ganska fasta tarminnehållet. Det tar oftast mellan 10 och 18 timmar för resterna av en måltid att nå ändtarmen. När det börjar bli fullt i ändtarmen känner vi ett behov av att gå på toaletterna och tömma tarmen. Det gör vi genom att öppna analöppningen
Gaser i tarmarna uppstår på två olika sätt. När vi äter sväljer vi inte bara föda utan även luft. Luften passerar tarmkanalen ganska fort och kommer ut efter ungefär 30 minuter