Förmåga att försvara kroppen mot sjukdomsframkallande ämnen. Kroppen känner igen det farliga reagera på det och eliminera det
En organism som kan orsaka sjukdom, tex bakterier, virus, parasiter och svamp
Specifik del på en patogen som immunförsvaret kan känna igen. Med andra ord en mollekyl som immunförsvaret känner igen som främmande.
Imunförsvaret måste kunna skilja på sina enga celler och ovälkomna celler. Självtollerans innebär att kroppen vet det. Kan den inte göra det får du en autoimmun sjukdom.
Vid en sårskada måste immunförsvaret skilja på kroppens egna celler och bakterier. Självtolerans gör att immunsystemet ignorerar skadade hudceller och istället reagerar på bakteriernas PAMPs, som visar att de är främmande och farliga. Utan självtolerans skulle immunförsvaret attackera egen vävnad och orsaka autoimmun reaktion.
1Upptäcka faror (bakterier, virus, toxiner, skadade celler).
2 Starta en respons genom inflammation, rekrytering av celler och aktivering av både medfött och adaptivt immunförsvar.
3 Eliminera hotet genom fagocytos, antikroppar, cellmedierad avdödning eller komplement.
Immunförsvaret måste samtidgt upprätthålla självtolerans för att undvika angrepp på kroppens egna celler
Vid första exponeringen är svaret långsamt och svagt eftersom antigenet måste presenteras för T-celler som aktiverar B-celler, vilka sedan utvecklas till plasmaceller och producerar antikroppar, främst IgM. Vid andra exponeringen aktiveras minnesceller direkt, vilket ger en snabb, kraftig och långvarig respons med höga nivåer av IgG
De primära lymfoida organen (där lymfocyter bildas och mognar) är:
Benmärgen: Här bildas alla blodceller och B celler mognar färdigt här.
I Thymus mognar T-celler och lär sig känna igen sig själva och andra.
De sekundär lymfoida organen är platsen där immunarbete sker, här möts, presenteras och aktiveras lymfocyter:
Lymfnoder: Filterar lymfan och aktiverar imunceller
Mjälten: Filttrerar blodet och hittar antigen som finns i blodbanan
Malt: Imunvävnad i slemhinnor, ex tarmar och halsamandlar)
Lymfkärl: Transporterar lymfocyter och antigen mellan vävnad och lymfnoder
Aktiv immunitet är när kroppen utsätts för en bakterie (antingen smitta eller vaccin) och lär sig att bilda antikroppar och minnesceller.
Passiv immunitet innebär att du "lånar skydd". Ex när du sprutar in motgift vid ett ormbett eller en bebis som får antikroppar via bröstmjölk. Du får ett kortvarigt skydd, men inget som skyddar på sikt.
Det medfödda immunförsvaret är snabbt, ospecifikt och saknar minne. Det känner igen främmande strukturer via PAMPs och skada via DAMPs och består av barriärer (hud, slemhinnor), fagocyter, NK-celler, mastceller, antimikrobiella peptider och komplement.
Det adaptiva immunförsvaret är långsamt, specifikt och har minne. Det består av T-celler (cellmedierad avdödning och hjälp) och B-celler (antikroppsproduktion) och ger ett mer potent och långvarigt skydd.
Fysiska barriärer: hud, slemhinnor och epitel i tarm, luftvägar och öga bildar en tät fysisk barriär.
Kemiska barriärer: lågt pH i magen, lysozym i tårar och saliv, antimikrobiella peptider och enzymer i svett och saliv.
Biologiska barriärer: normalflora och mikrobiota på hud och i tarm konkurrerar ut patogener genom att ta plats och näring.
Det medfödda immunförsvaret reagerar inte på vem patogenen är, utan enbart på att den är främmande. Det använder receptorer som känner igen PAMPs – alltså delar som är gemensamma för många olika mikrober. Därför blir svaret ospecifikt.
Det förvärvade immunförsvaret har unika antigenreceptorer på varje B- och T-cell. Det betyder att en viss lymfocyt (B och T cell) bara kan binda till ett specifikt antigen, och därför blir svaret anpassat för att bekämpa just den patogenen som bar antigenet.
Vi håller oss fria från infektion genom tre nivåer av försvar:
Barriärförsvaret – hud, slemhinnor, lågt pH, lysozym och normalflora.
Medfödda immunförsvaret – snabbt och ospecifikt, känner igen PAMPs/DAMPs och använder fagocyter, NK-celler och komplement.
Förvärvade immunförsvaret – specifikt och långsamt, aktiverar T- och B-celler som producerar antikroppar och minnesceller för långvarigt skydd.
Akut inflammation är kroppens snabba, medfödda försvarsreaktion på skada eller fara. Syftet är att snabbt begränsa skadan, eliminera ett eventuellt hot och påbörja läkning. Reaktionen utlöses när immunsystemet känner igen antingen patogener eller skadade celler.
1. Septisk inflammation
Septisk inflammation uppstår när en patogen (t.ex. bakterie eller virus) tränger in i kroppen och aktiverar immunförsvaret. Patogenernas struktur känns igen som främmande, vilket leder till en kraftig inflammatorisk reaktion. Detta är en ”infektiös” typ av inflammation.
2. Steril inflammation
Steril inflammation uppstår vid vävnadsskada utan infektion, till exempel vid brännskada, trauma eller kirurgi. Här aktiveras inflammationen av ämnen som frigörs från kroppens egna skadade celler, inte av mikroorganismer. Trots att ingen patogen finns är reaktionen ofta lika intensiv
PAMP är molekyler som finns på patogena svampar, bakterier och andra mikroorganismer. De känns igen av vårt medfödda immunförsvar och fungerar som en signal om att något är främmande och potentiellt farligt, och därför ska hållas utanför kroppen.
DAMP är molekyler som släpps ut från våra egna celler när de skadas eller dör. De signalerar att vävnaden är skadad, även om ingen infektion finns. Ett exempel är vid en brännskada där skadade celler släpper ut DAMPs.
Igenkänningsmolekyler är viktiga för det medfödda immunförsvaret eftersom de gör att kroppen snabbt kan upptäcka fara, som PAMPs från patogener och DAMPs från skadade celler.
Toll-like receptorer (TLR) är en viktig grupp av sådana receptorer. De finns på ytan och inuti immunceller som makrofager och dendritiska celler. När TLR känner igen en PAMP eller DAMP aktiveras cellen och startar produktion av cytokiner (signalmolekyler som immunceller använder för att kommunicera med varandra) samt initierar inflammation.
De antigenpresenterande celler vi har är dendritiska celler, makrofager och B-celler.
Dendritiska celler finns i hud och slemhinnor och är de viktigaste APC. Makrofager finns i vävnader i hela kroppen och tar upp patogener som de kan presentera för T-celler. B-celler finns i blod och lymfoida organ och presenterar antigen för T-hjälparceller som en del av det adaptiva immunförsvaret.
Makrofager är leukocyter som aktiveras vid en inflammation. De frisätter cytokiner och chemokiner, som är signalmolekyler som talar om att det finns fara i vävnaden.
Cytokinerna gör att blodkärlens endotelceller börjar utsöndra adhesionsmolekyler på sin yta.
När en vit blodkropp passerar detta område börjar den först rulla längs kärlväggen eftersom den binder svagt till adhesionsmolekylerna.
Chemokinerna gör sedan att bindningen blir starkare, vilket leder till stabil adhesion, där den vita blodkroppen slutar rulla och sitter fast ordentligt på endotelet.
Till sist pressar den vita blodkroppen sig mellan endotelcellerna och ut i vävnaden, vilket kallas migrering.
Då kan den börja sitt uppdrag att bekämpa patogener.
Komplementsystemet är ett system av plasmaproteiner i det medfödda immunförsvaret som aktiveras vid infektion. Det kan opsonisera patogener, starta inflammation och lysera mikroorganismer
1. Opsonisera
Göra patogener ”klibbiga” så att fagocyter (t.ex. makrofager och neutrofiler) lättare kan äta upp dem.
2. Rekrytera immunceller
Genom att frisätta signalämnen som lockar fler leukocyter till infektionsområdet (inflammation).
3. Lysera patogener
Komplementproteiner kan bilda ett ”porhål” i bakteriers cellmembran – kallat MAC (membrane attack complex) – vilket gör att bakterien spricker och dör.
Antikroppar är Y-formade proteiner som bildas av plasmaceller. De binder till ett specifikt antigen på ett virus eller toxin. När antikroppen binder fast fungerar den som en signal till immunförsvaret om att detta ska förstöras.
Man kan säga att antikroppen märker ut viruset så att andra immunceller vet vad de ska angripa.
Antikroppar består av två tunga och två lätta kedjor i en Y-formad struktur. De har variabla regioner som binder antigen och konstanta regioner som bestämmer klass och funktion. De fem immunoglobulinerna är
lgM – bildas först vid en infektion
IgG – vanligaste antikroppen i blodet, starkt och långvarigt skydd
IgA – finns i slemhinnor, tårar, saliv, tarm
IgE – vid allergier och parasiter
IgD – sitter mest på B-cellens yta som receptor
Antikroppar produceras av plasmaceller, vilket är aktiverade B-celler. När en B-cell känner igen sitt specifika antigen och får hjälp av en T-hjälparcell omvandlas den till en plasmacell som börjar producera antikroppar.
Antikroppar är specifika eftersom varje antikropp bara kan binda till ett bestämt antigen. Det innebär att antikroppen är utformad för att känna igen och bekämpa just det virus eller den bakterie som bar det antigenet.
Ett antigen är en molekyl eller struktur (ofta från virus, bakterier eller andra mikroorganismer) som kan kännas igen av immunförsvaret.
Antigenet binder till antikroppar eller till receptorer på B-celler och T-celler.
En epitop är en specifik del av ett antigen som en antikropp, B-cellsreceptor eller T-cellsreceptor kan binda till. Det är den lilla biten av antigenet som immunförsvaret känner igen, vilket gör att antikroppen kan fästa och starta ett immunsvar.
Antikroppar kan eliminera antigen genom att neutralisera dem, märka dem för fagocytos (opsonisering), aktivera komplement och klumpa ihop antigen så att de lättare kan tas bort.
Det förvärvade immunförsvaret är långsamt eftersom T- och B-celler först måste aktiveras av antigenpresenterande celler och genomgå delning och mognad innan de kan bekämpa patogenen. Det medfödda immunförsvaret aktiveras direkt eftersom det känner igen PAMPs och DAMPs utan denna process.
HLA är människans MHC-system. Det består av gener som kodar för molekyler som presenterar antigen för T-celler och hjälper immunförsvaret att skilja på egna och främmande celler.
MHC är samma system, men benämningen används för andra djur än människan.
Humoral immunitet
Humoral immunitet är den del av det adaptiva immunförsvaret som verkar ute i kroppsvätskorna.
Den bygger på antikroppar som cirkulerar och känner igen patogener utanför cellerna.
Cell-medierad immunitet
Cell-medierad immunitet är den del av det adaptiva immunförsvaret som verkar inne i eller mot våra egna celler.
Den bygger på T-celler som känner igen och angriper celler som är infekterade eller onormala.
En naiv lymfocyt är en B-cell eller T-cell som ännu inte har träffat sitt specifika antigen.
Det betyder att den är fullt utvecklad och redo att aktiveras, men den har inte aktiverats än och har alltså inte startat någon immunrespons.
En minneslymfocyt är en B-cell eller T-cell som har aktiverats av sitt antigen tidigare och sedan omvandlats till en cell som finns kvar länge i kroppen.
Den ”kommer ihåg” patogenen och kan därför reagera snabbt och starkt om vi möter samma antigen igen.
Effektorceller eliminerar mikrober genom fagocytos (makrofager, neutrofiler), cytotoxisk avdödning av infekterade celler (T-celler, NK-celler), antikroppar som neutraliserar/opsoniserar, och komplement som kan lysera bakterier.
