i) Dispersion, dipol-inducerad dipol
- NH₃ är en polär molekyl med en permanent dipol.
- CH₄ är opolär men kan få en tillfällig (inducerad) dipol.
→ Dipol–inducerad dipol uppstår, samt dispersionskrafter finns alltid.
ii) Dispersion, dipol-inducerad dipol, vätebindningar
ii) Dispersion
- Båda är opolära molekyler, alltså endast dispersionskrafter kan förekomma. → Ingen dipol eller vätebindning möjlig.
i) svar:
Lägst polaritet F2 < IBr < HF högst polaritet
Motivering:
– F₂: opolär, ingen elektronegativitetsskillnad
– IBr: liten skillnad → svag dipol
– HF: stor skillnad → stark dipol → högst polaritet
ii) Lägst polariserbarhet HF < F2 < IBr Högst polariserbarhet
Motivering:
– Mindre molekyler har färre elektroner → lägre polariserbarhet
– HF är minst → lägst polariserbarhet
– IBr är störst → mest elektroner → högst polariserbarhet
En lösning är ideal om A–B-växelverkan är lika stark som A–A och B–B.
Om A–B är svagare eller starkare → icke-ideal lösning. Intermolekylära krafter måste vara jämnt fördelade för att blandningen inte ska avvika från idealitet.
i) Svar: Dispersion, dipol-ind. dipol och vätebindningar
motiv: NH₃ är polär och kan bilda vätebindningar. O₂ är opolär men kan induceras.
ii) Svar: Dispersion
→ Båda är opolära → inga dipolinteraktioner eller vätebindningar.
iii) Svar: Dispersion och dipol-ind. dipol.
→ H₂O är polär → kan inducera dipol i opolära H₂. Ingen vätebindning, eftersom H₂ saknar elektronegativ atom med fritt elektronpar.
svar: Rangordna efter ökande ytspänning:
Pentan < 2-butanon < 1-butanol
Motivering:
– Pentan: opolär → endast svaga dispersionskrafter → lägst ytspänning
– 2-butanon: polär → dipol-dipol och dipol–inducerad dipol → medelhög ytspänning
– 1-butanol: polär och kan bilda vätebindningar → starkast intermolekylär kraft → högst ytspänning
i) Svar: dipol-dipol, dipol-ind. dipol, dispersion
→ Molekylen är polär men saknar vätebindande H.
ii) Svar: dipol-dipol, dipol-ind. dipol, dispersion, vätebindningar
→ NH₃ är polär och innehåller väte bundet till kväve → vätebindning möjlig.
iii) Svar: dipol-dipol, dipol-ind. dipol, dispersion, vätebindningar
→ NH₃ kan vätebinda till O i OCS; båda är polära.
i. Svar: Dispersion, dipol-inducerad dipol
- NH₃ är en polär molekyl med en permanent dipol.
- CH₄ är opolär men kan få en tillfällig (inducerad) dipol.
→ Dipol–inducerad dipol uppstår, samt dispersionskrafter finns alltid.
ii. Svar: Dispersion, dipol-inducerad dipol, vätebindningar
iii. Svar: Dispersion
Båda är opolära molekyler, alltså endast dispersionskrafter kan förekomma. → Ingen dipol eller vätebindning möjlig.
i) Lägst polaritet F2 < IBr < HF högst polaritet
Motivering:
– F₂: opolär, ingen elektronegativitetsskillnad
– IBr: liten skillnad → svag dipol
– HF: stor skillnad → stark dipol → högst polaritet
ii) Lägst polariserbarhet HF < F2 < IBr Högst polariserbarhet
Motivering:
– Mindre molekyler har färre elektroner → lägre polariserbarhet
– HF är minst → lägst polariserbarhet
– IBr är störst → mest elektroner → högst polariserbarhet
En lösning är ideal om A–B-växelverkan är lika stark som A–A och B–B.
Om A–B är svagare eller starkare → icke-ideal lösning. Intermolekylära krafter måste vara jämnt fördelade för att blandningen inte ska avvika från idealitet.
i) Svar: Dispersion, dipol-ind. dipol och vätebindningar
motiv: NH₃ är polär och kan bilda vätebindningar. O₂ är opolär men kan induceras.
ii) Svar: Dispersion
→ Båda är opolära → inga dipolinteraktioner eller vätebindningar.
iiI) Svar: Dispersion och dipol-ind. dipol.
→ H₂O är polär → kan inducera dipol i opolära H₂. Ingen vätebindning, eftersom H₂ saknar elektronegativ atom med fritt elektronpar.
Svar:
Rangordna efter ökande ytspänning:
Pentan < 2-butanon < 1-butanol
Motivering: Ytspänning är beroende av styrkan av intermolekylära växelverkan. Stark växelverkan ger
hög ytspänning. Man ska därför rangordna efter styrkan av intermolekylära växelverkan.
Alla molekyler på listan är ungefär lika stora och har därför ungefär samma styrkan för dispersions
växelverkan. 2-butanon är dock polär, och har därför dipol-dipol och dipol-ind. dipol växelverkan.
Totala växelverkan är därför starkare och ytspänningen är högre. 1-butanol är också polär och kan
dessutom bilda vätebindningar. Har därför starkast intermolekylär växelverkan --> högst ytspänning.
Motivering:
– Pentan: opolär → endast svaga dispersionskrafter → lägst ytspänning
– 2-butanon: polär → dipol-dipol och dipol–inducerad dipol → medelhög ytspänning
– 1-butanol: polär och kan bilda vätebindningar → starkast intermolekylär kraft → högst ytspänning
i) Svar: dipol-dipol, dipol-ind. dipol, dispersion
→ Molekylen är polär men saknar vätebindande H.
ii) Svar: dipol-dipol, dipol-ind. dipol, dispersion, vätebindningar
→ NH₃ är polär och innehåller väte bundet till kväve → vätebindning möjlig.
iii) Svar: dipol-dipol, dipol-ind. dipol, dispersion, vätebindningar
→ NH₃ kan vätebinda till O i OCS; båda är polära.
Lösningen är ideal om A–A, B–B och A–B växelverkningar är lika starka.
Om A–B är starkare eller svagare → icke-ideal.
i) svar: Minst polär O=C=O < O=C=S
CO₂: Symmetrisk → ingen nettodipol → opolär.
O=C=S: Svag nettodipol, dipolerna tar delvis ut varandra.
O=C=Se: Stark nettodipol (Se mindre elektronegativ än O) → mest polär.
ii) Svar: Minst polariserbar: O=C=O < O=C=S < O=C=Se Mests polariserbar
Polariserbarhet ökar med storlek och antal elektroner.
O < S < Se i storlek → Se störst → mest polariserbar.
O=C=O minst polariserbar, O=C=Se mest.
a) Arsin < Fosfin < Ammoniak
Motivering: NH₃ har störst elektronegativitetsskillnad → mest polär.
b) Ammoniak < Fosfin < Arsin
Motivering: Polarisering ökar med atomstorlek. As är störst, N minst.
c) Fosfin < Arsin < Ammoniak
Motivering: NH₃ bildar vätebindningar → starkast växelverkan → högst ΔHvap.
Arsin har starkare dispersionskrafter än fosfin → högre ΔHvap än PH₃.
