På trappans första trappsteg finner vi pragmatiska förmågor, som också brukar kallas språkets funktion. Med funktion menas användning, alltså hur vi använder och vad vi gör med språk och kommunikation för att nå fram till andra.Här utvecklar barnet grundläggande kommunikationsförmågor. Många av dessa förmågor, såsom ögonkontakt, härmningsförmåga, förmåga att samspela och kommunicera samt uttagningsförmåga, är nedärvda och biologiskt viktiga för att barn och föräldrar ska kunna knytas an till varandra efter födseln. De pragmatiska förmågorna är delvis medfödda, men fortsätter att utveckls upp i vuxen ålder.
- De pragmatiska förmågorna är nödvöndiga för att barnet ska kunna samspela med andra människor ska fungera bra och ska ske på ett smidigt samt följsamt sätt.
De naturliga drivkrafterna ligger bakom språkutvecklingsprocessen. Dessa drivkrafter är samma både för små och stora barn, och ofta även för vuxna. Därför ska man utgå från de naturliga drivkrafterna när man utvecklar förskolans arbete med språkliga miljöer och språkutvecklande förhållningssätt. Varje gång man funderar på barns avvikande eller sena språkutveckling, bör man börja fundera kring de naturliga drivkrafterna bakom processen språkutveckling.
Känslomässig anknytning – Den känslomässiga anknytningen är viktig då barn härmar och vill efterlikna dem de ser upp till och känner sig trygga med, vilket skapar för barnen motivation att samtala med dessa personer. Ett barn vill gärna inte tala med en person där hen upplever otrygghet och bristande tillit. De känslomässiga komponenterna i språkutvecklingen har därför stor påverkan hos barnen (s.21).
2. Samspel och gemensamma upplevelser – Gemenskap och samspel är A och O då nyfikenhet, glädje och intressen styr. Språkutveckling gynnas av ett gemensamt lärande där alla förväntas bidra (s.22).
3. Att få använda sitt språk – en viktig nyckel till barnens språkutveckling är att barnen får förutsättningar att använda sitt språk och det är därför viktigt att skapa miljöer och relationer med goda språkutrymmen.
Det är viktigt att förstå och känna till dessa typiska milstolpar i barnsspråkutveckling och hur språkutvecklingen vanligtvis kan förstås och vad som är typiskt vid olika åldrar samtidigt som förskolläraren är medveten om att varje barn utvecklas i sin egen takt. Det vill säga det är viktigt att förhålla sig öppet men kritisk till dessa milstolpar, eftersom varje barns individuella utveckling och lärande varierar.
Barns språkliga kompetens kan förstås genom att jämföra med typiska utvecklings milstolpar för att se vart de befinner sig i sin språkutveckling, samtidigt är det av stor vikt att att ta hänsyn till varje enskilt barn och individuella sätt att använda språk, för att därigenom få en fullständig bild av deras språkliga kompetens. Det vill säga att trappan representerar en nivå av språklig kompetens.
Upp till 1 år: Vid den här åldern börjar barnet reagera på ljud, titta på personer när de pratar och lyssna efter sitt namn. Barnet tar initiativ till kontakt genom att söka ögonkontakt och kan jollra som svar, vilket visar en tidig form av kommunikation. Författaren nämner att man till exempel kan leka ”tittut” med barnet, vilket stimulerar denna interaktion. Under det första året utvecklar barnet också förmågan att uttala några konsonanter och vokaler, med ljud som börjar framifrån och rör sig bakåt i munnen.
Upp till 2 år: Under detta år ökar barnets språkförståelse snabbt, och det kan nu följa enkla instruktioner. Vid cirka 18 månader sker en "ordförrådsexplosion," där barnet börjar lära sig ord i snabb takt. Vid denna tid kan barnet göra sig förstått av familjemedlemmar och andra vuxna som känner det väl, även om många ord fortfarande kan låta lika.
Upp till 3 år: Nu börjar barnet använda korta meningar och blir mer aktiv i leken genom att kommunicera sina tankar och idéer. Det kan förstå och följa mer komplexa instruktioner, och språket blir mer tydligt även för personer som inte står barnet nära. Barnet klarar av att säga nästan alla vokaler och många konsonanter, och dialekten kan börja höras i talet.
Upp till 4 år: Vid denna ålder kan barnet återberätta enkla händelser och kommunicera om det förflutna och framtiden. Barnet börjar använda längre meningar och mer avancerat språk i leken. Barnet förstår nu uttryck som inte alltid är bokstavliga, som "det är lika som bär," och kan också börja rimma och jämföra ord. De flesta ljud uttalas korrekt, även om "r", "sj" och "tj" kan vara undantag.
Upp till 5 år: Barnet har nu utvecklat ett rikt ordförråd och flytande tal. Det kan förklara sina tankar och känslor, och signalera när något är svårt att förstå. Vid denna tid blir barnet också mer nyfiket på språket i sig och börjar utveckla strategier för att klara av svårare kommunikativa situationer.
Trappan gestaltar barns språkutveckling, där stegen representerar olika språkliga förmågor och åskådliggör också att dem hä olika domänerna pragmatik, semantik, grammatik och fonologi, språklig medvetenhet och slutligen på femte trappsteget läsning och skrivning. Trappan antyder att processen sker kronologiskt, det vill säga i en förutbestämd tidsordning. Förmågor i det första trappsteget utvecklas i späd ålder, och förmågor i senare trappsteg utvecklas allt eftersom barnet blir äldre. Utvecklingen på de högre trappstegen förutsätter att vissa delar i tidigare trappstegen har utvecklats hos barnet. Det är också viktigt att förstå att processen också är kontinuerligt pågående under hela livet. Det vill säga olika språkliga förmågor i de olika trappstegen utvecklas alltså parallellt med varandra och processen stannar inte av vid en särskild ålder. (Viktigt att tänka på är att det är en process där barnen utvecklar sina språkliga färdigheter i olika takt och på olika sätt).
På trappans första trappsteg finner vi pragmatik, som också brukar kallas språkets funktion. Med funktion menas användning, alltså hur vi använder och vad vi gör med språk och kommunikation för att nå fram till andra.Här utvecklar barnet grundläggande kommunikationsförmågor. Många av dessa förmågor, såsom ögonkontakt, härmningsförmåga, förmåga att samspela och kommunicera samt uttagningsförmåga, är nedärvda och biologiskt viktiga för att barn och föräldrar ska kunna knytas an till varandra efter födseln.
För att barnen ska kunna uttrycka sig vad hen tycker/tänker/känner behöver och kunna förmedla samt be om hjälp och förstå sin omgivning, turtagning, samspelsregler.
Vidare för att stödja barnen att kommunicera effektivt, bygga relationer, lösa konflikter.
Det är även viktigt för att främja barnens förmåga till att kunna läsa av andra människors signaler och förstå att andra människor tänker annat, känner annat och har andra perspektiv.
Genom att arbeta med TAKK-tecken som stödjer talet och tydliggör samspelet. och genom Bildstöd som ger stöttning i att barnet till exempel kan se vad som händer och skall hända här näst såsom ett bildschema där dagens kommande aktiviteter gestaltas genom bilder. För att därigenom skapa tydlighet, hjälpa barnet genom rutiner, att ge förförståelse och ledtrådar som barnet kan klara av att tolka med hjälp av bilderna.
Ett annat sätt är att som pedagog vara berättarrösten - det vill säga sätta ord på samspelet, att referera barnens lek och agereande, det vill säga att stötta verbalt och organisera samt ge tid för samtal och mycket dialog i lek och samspel.
Barnet kan ha svårigheter med de funktionella delarna av kommunikationen som ger dem stora konsekvenser i det sociala samspelet. Många barn med pragmatiska svårigheter har bland annat svårt att läsa av sina kompisar, deras icke-verbala kommunikation och koderna som styr och reglerar leken.
Pragmatiska svårigheter kan även märkas i samtal, ibland har barnet svårt att hålla en röd tråd, man kan märka att samtalsämnen byts ut utan förvarning, att barnet avbryter sin samtalspartner och att barnet tar få eller inga initiativ till samtal.
Trappans andra trappsteg kallas semantik, eller vardagligare uttryckt innehållsdelen av språket, det vill säga det viktiga ord och begrepp och viktiga språkförståelsen. Det är viktigt att komma ihåg att ord både kan förstås och uttryckas. Det är dels en impressiv och dels en expressiv del. Det kan även vara svårt att upptäcka semantiska svårigheter.
det är bland annat viktigt Att jobba med barnens ordförråd för att det är byggstenarna i den verbala kommunikationen och en viktig del för att barnet ska kunna delta i leken
Ett rikt Ordförråd är grundläggande för att barn ska kunna uttrycka sig, förstå andra och utveckla sitt tänkande.Genom att barnet lär sig förstå och använda olika ord och begrepp gynnar barnets förmåga att kommunicera effektivt med både vuxna och barn, vilket är viktigt för det sociala samspelet och för att kunna bygga relationer.
- det är även vikitgt för att den semantiska delen är så nära kopplad till inläningen och kunskapsutvecklingen. Det blir lättare för barnet att erövra nya kunskaper när barnen kan sätta ord på dem själva och tillsammans med andra
- Det är också viktigt med ett starkt ordförråd och god förståelse för ords betydelser är avgörande för stt kunna utveckla en god läsförståelse
- en god språkförståelse främjar även barnens hörförståelse och läsförståelse
- För att underrätta barns inlärning av nya ord så behöver hjärnan både repetition och kontrast för att lära sig känna igen det mönster som återkommer i språket. Och den enklaste strategin för att få till både repetition och kontrast när man jobbar med barns semantiska utveckling är Regeln om tre. Regeln om tre går ut på att upprepa viktiga ordet i budskapet minst tre gånger och i tre olika meningar. Om man är på promenad och ser en buss kan man säga Titta, där kör en buss! Vilken stor buss! Nu åker bussen, hej då! På en kort stund har barnet då fått höra ordet buss i tre olika meningar. Repetitionen hjälper alltså barn att skilja ut ord och begrepp från varandra och gör inlärningen av ordet underlättas.
- Att träna språkförståelsen är ytterligare ett sätt, vilket görs bäst i vardagen. Och vardagen bjuder på ändligt många möjligheter till detta. När man är tillsammans och umgås och pratar kan man ge barnen små klurigheter, frågor, uppmaningar, gåtor eller instruktioner som stimulerar och utmanar deras språkförståelse och tänkande. Och ett sätt är att berätta gåtor. För de små barnen får det vara enkla gåtor som konkret beskriver vad man syftar på. Till exempel, vem är det som har skägg, röd luva och kommer med paket på julafton? Och för de äldre barnen kan man ge svårtolkade eller vaga beskrivningar. Man kan till exempel beskriva kategorier eller ordets form. Det vill säga, det är ett djur som jagar möss och ordet rimmar på hatt. Och det finns många böcker med färdiga gåtor som man kan ta tillvara på och använda. För arbete med den semantiska utvecklingen.
Om barnet har problem med språkets semantiska del kan det visa sig genom i form av olika svårigheter med att uttrycka sig. Språket kan låta kortfattat, ordfattigt med mera. Ett exempel är att barnet säger gaffel istället för sked. Det kan också vara så att barnet inte hittar orden och är tysta långa stunder. Som sagt kan det vara svårt att upptäcka semantiska svårigheter men de är mycket viktigt som pedagog att anstränga sig för att göra det, eftersom semantiken är så nära kopplad till inlärningen och kunskapsutvecklingen.
Brister i språkförståelse kan vara svåra att upptäcka. Och många gånger blir ett barn med språkförståelsesvårigheter skicklig på att tolka andra ledtrådar i omgivningen såsom rutiner, återkommande situationer som liknar varandra med mera. Och för att kunna få en rättvis bild av barnets språkförståelse krävs det då att minimera den icke-verbala kommunikationen som kroppsspråk och mimik och låta barnet enbart tolka orden om man vill bedöma barnets språkförståelse. Till exempel om du ber barnet hämta en penna på byrån så får du inte titta på pennan eller byrån samtidigt.
Barns ordförråd är avgörande för deras språkutveckling och förmåga att förstå och kommunicera. Att kontinuerligt benämna saker, repetera ord i olika sammanhang och använda ett rikt språk är centrala strategier för att stödja detta. Genom att ge barnen många ord och uppmuntra deras nyfikenhet på ord, bygger man en stark grund för läsförståelse och annan kunskapsinlärning. Böcker, särskilt ordförrådsböcker, är ett effektivt verktyg för att utveckla ett barns ordförråd, då de kombinerar visuellt stöd med språklig repetition.
Språkförståelse handlar om att förstå hur ord böjs, hur de sätts ihop i meningar, och vad de betyder, inklusive när språket används på ett bildligt sätt. Om ett barn har svårt med språkförståelse, kan det istället använda situationsförståelse. Det betyder att barnet tolkar situationen genom att se på vad som händer runtomkring, som kroppsspråk, ansiktsuttryck eller rutiner. Barnet förstår då vad som sker genom att se på omgivningen istället för att förlita sig på orden.
På trappans tredje steg finner vi språkets form, vilket innebär grammatik (hur ord sätts samman, kombineras och böjs) och fonologi (språkljud och uttal, hur orden låter när vi talar). Detta trappsteg handlar om HUR det låter och hur vi formar språket när vi kommunicerar. När det gäller att upptäcka om barnet har grammatiska eller fonologiska svårigheter så är det lättare att höra samt upptäcka när barnet har svårigheter.
(vikitgt: grammatik och fonologisk utveckling är inte samma sak, och det är viktigt att kunna särskilja dessa om du får en fråga om den grammatiska utvecklingen kan du inte blanda eller nämna t.ex. varför det är bra att arbeta med barns fonologiska utveckling).
Grammatisk förståelse är bland annat viktig för att barnen ska kunna uttrycka sig, förstå andra och sätta ihop orden till begripliga meningar samt för att kunna föra ett samtal.
Det är även avgörande för till exempel barnets senare språkliga utveckling och deras framgång i skolan, särskilt när det kommer till läs- och skrivinlärningen.
"Ett bra sätt att stötta barns grammatiska utveckling är att spegla det barnet säger, det vill säga upprepa barnets mening men med korrekt språk. Om barnet till exempel säger 'Jag har fått en present', kan vi spegla och säga 'Ja, titta, du fick en present.' På så sätt bekräftar du att du har lyssnat och förstått vad barnet sa, samtidigt som du ger barnet ett korrekt exempel utan att påpeka något fel. Detta hjälper barnet att utveckla sin grammatiska förmåga på ett positivt sätt."
Ett annat bra sätt är att lägga vikt vid att ge barnen rikligt med tillfällen till återberättande med t.ex. (sekvensbilder) eller bildstöd för att t.ex. visa på en tidföljd och att man då kan prata om att det här har hänt och då tränar man på att böja orden i dåtid, vilket är bra både för att stimulera berättande förmågan men också för att komma åt det här med vad är grammatik för något. Det här med att vi kan prata om här och nu, där och då, framtid, vi kan prata om hur vi böjer singular och plural.
Barn som har svårigheter med den grammatiska utvecklingen kan ha svårt att uttrycka sig och att sätta ihop ord till begripliga meningar. Detta kan visa sig genom att barnet använder ettordsfraser eller mycket korta meningar och inte tar många initiativ till samtal.
Orden kan också böjas felaktigt eller ibland inte alls
Det är viktigt att barnen lär sig producera de olika språkljuden bland annat för att minska risken för missförstånd och minimera risken för konflikter.
Det är även viktigt för för att barnet inte senare ska få problem med både sociala relationer och sin läs- och skrivinlärning
det är också viktigt för att när barnet blivit äldre har fonologin befäst och är den felaktig så blir det svårare för ett barn att lära ”nya” korrekta språkljud om
Bokstavslek är ett gyllene tillfälle för att leka, härma, diskutera och jämföra språkljuden. Det är viktigt att vi pedagoger i vårt arbete med att främja barns fonologiska utveckling därmed använder bokstävernas ljud och inte deras namn för att barnen ska förstå principen kring att varje bokstav motsvarar ett ljud och att du sätter samman dessa ljud till ett ord.
Ett annat bra sätt kan vara att integrera Praxisalfabetet i barnens dagliga rutiner genom att göra språkträning till en lek. T.ex. att sätta upp praxisbilder vid ytterdörren som tillsammans bildar ett “magiskt lösenord”, vilka man kan byta vid jämna mellanrum. Svårighetsgraden kan anpassas efter varje barns behov och bilderna kan bytas ut för att fokusera på specifika språkljud som man upptäckt att barnen skulle behöva träna mer på. Detta ger barnen många tillfällen att härma och träna på språkljud under dagen och därmed utveckla sin fonologiska utveckling.
Att använda TAKK - tecken är även ett bra sätt vid fonologiska svårigheter
Att barnet har bekymmer med enstaka ljud eller att många ljud är drabbade. Kan variera. Ljud som ska uttalas på en plats i munnen, uttalas på en annan. Det vill säga barnet klusilerar och har inte hittat rätt position i munnen. Man säger att barnet använder sig av olika former av förenklingsprocesser
Barnet kan använda fel språkljud i ord eller byta ut ett ljud mot ett annat. Som att säga ”katt” som ”tat”. Det vill säga att här görs de velera ljuden dentala - de dentaliseras. K blir därmed till T och jag exempel på detta kan även vara att kock uttalas istället som ”tott”.
barn med större fonologiska svårigheter kan vara mycket svårförståliga och dess uttal är ofta mycket begränsat.
På fjärde trappsteget i modellen hittar vi den språkliga medvetenheten. Att bli språkligt medveten handlar om att kunna skifta fokus från språkets innehåll till dess form. Det gäller alltså att fokusera på HUR orden låter, istället för vad orden betyder. Denna språkliga medvetenhet kan ofta fungera som en bro mellan talat och skrivet språk, vilket är anledningen till att förskolan ofta ägnar mycket tid åt att stimulera och väcka barns språkliga medvetenhet. Att bli språkligt medveten är bl.a. att kunna höra ljud i ord, t.ex. om det finns något s i sol. Det innebär också att kunna höra om ett ord är långt eller kort, rimmar eller börjar med samma ljud. T.ex. Barnet kan höra att “hus” och “mus” rimmar, eller att ordet “orm” börjar med samma ljud som “ost”.
På femte trappsteget hittar vi läsning och skrivning. För att läsa och skriva måste barnet lära sig koppla samman språkljud och bokstav, och kunna sätta samman bokstäverna till ord. Men läsning är så mycket mer än den rent tekniska avkodningen. Det är en process där barnet använder språk och andra kunskaper för att förstå och tolka texten, och det krävs både lust, motivation och tid för att lyckas med sin läs- och skrivinlärning. Det är också av stor vikt att barnet har med sig en positiv relation till, samt många tidigare möten med, böcker och skriftspråk in i läs- och skrivinlärningen.
1. När det är svårt för barnet att uttrycka sig, sätta ihop ord till begripliga meningar eller att språket låter kortfattat eller ordfattigt.
2. Att barnet har svårt att hålla en röd tråd i ett samtal, om man märker att samtalsämnena ofta byts ut utan förvarning. Eller att barnet tar få eller inga intiativ till samatl.
3. Barnet har svårt med uttalet av visa språkljud som t.ex. att barnet använder fel språkljud i ord eller byter ut ett ljud mot ett annat, som att exemeplvis svårt att säga S/ljudet och att det kanske då byts ut mot /T/. så orden sol och saft blir istället tol och taft.
Det är bland annat viktigt för att påvisa för barnet att hen har ett självklart talutrymme och en kommunikation samt bidrag som är lika mycket värd som en vuxens oavsett om det gäller icke-verbala eller verbala kommunikationsförsök. Det är också viktigt för att visa på att andra vuxna inte har företräde i samtal och inte har rätt att avbryta barnet hur som helst. Det är även viktigt för att visa på att barnet är intressant att lyssna samt tala med, vare sig det sker genom blickkontakt, gester, joller hos de yngre barnen eller ord och meningar hos de barn som redan börjat prata.