6H2O + 6CO2 + energi --> C6H12O6+ glukos + 6O2
C6H12O6 + 6 O2 --> 6 CO2 + 6 H2O + energi
Mekanisk: Den mekaniska börjar i munnen när vi tuggar maten och fortsätter i magen där musklerna knådar maten.
Kemisk: Den sköts av enzymer, de delar på stora molekyler till mindre. De sönderdelar långa kolhydratmolekyler i stärkelse till bland annat glukos som ger celler energi.
Exempel på organ som utsöndrar enzym: spottkötlarna, levern, magsäcken, tunntarmen och bukspottkötlern.
Hur:
Celldelning är processen där en cell delar sig för att producera två nya celler. Det är som att en cell gör en kopia av sig själv och sedan delar upp sig i två identiska celler. Varje ny cell får exakt samma mönster och form som den ursprungliga.
Varför:
Tillväxt: Celldelning är nödvändig för att kroppen ska kunna växa under barndomen och ungdomsåren. Nya celler bildas för att öka kroppens storlek och för att ersätta gamla eller skadade celler.
Reparation: Efter skador, såsom skärsår eller benbrott, behöver kroppen reparera det skadade vävnadet. Celldelning möjliggör för nya celler att bildas och ersätta de skadade eller förlorade cellerna.
Underhåll: Kroppen genomgår kontinuerligt celldelning för att underhålla vävnader och organ. Detta inkluderar att byta ut gamla eller utslitna celler och upprätthålla organfunktionen.
Cellplasman består av vatten, salter, proteiner, olika näringsämnen och avfallsprodukter från ämnesomsättningen som lagras i de så kallade vakuolerna. I mitten av djurcellens cellkärna är DNA:et samlat. En cell består även av mitokondrier, ribosomer och en cellkärna som styr cellens funktioner.
Celler sammarbetar med varandra och celler är behöver energi. Vi består utav celler.
Cellerna kan kommunicera med varandra genom att ett protein binder till en en mottagar molekyl på cell membranet. Signalerna är medelanden som skickas från cell till cell för att berätta vad de ska göra.
Cellmembran, som en hud, skyddar cellens inre. Släpper in ämnen som cellen behöver o tvärtom.
Lysosomer, som ett reningsverk som tar hand om avfall som sedan töms ut ur cellen.
Mitokondrier, där sker förbränningen. Som energiverk.
Ribosomer, arvsanlagen i kärnan ger order till de att tillverka olika proteiner. Proteiner är viktiga för cellen.
Cellkärnan: chef, styr det mesta. Där finns DNA, arvsanlag, gener. De bestämmer vilka ämnen som ska tillverkas och hur cellen ska funka.
Andningsorganen: Luftrör, lunga, luftstrupe, näshåla.
Andningen: Vi andas in luften som passerar näshålan genom svalget och ner i luftstrupen. Den delas i två, en till varje lunga. Längst ut på rören finns lungblåsor, där sker utbytet mellan syre och koldioxid. Genom lungblåsornas tunna väggar förs in syre till blodkärlen och vidare till cellerna. Koldioxiden strömmar från blodet till lungblåsorna.
Kolhydrater--enklare socker proteiner--peptider fetter---glycerol
fettdroppar-- fetter enklare socker--glukos peptider--aminosyror
Exempel på enzymer: spottkötlarna, tunntarmen, magsäcken
Stamceller är celler som har förmågan att utvecklas till olika typer av celler i kroppen. De är vanligtvis ospecialiserade och har förmågan att dela sig och producera fler stamceller samt andra typer av specialiserade celler.De kan ändra sig till olika typer av celler beroende på de signaler de får från sin omgivning. Exempel på stamceller är blodceller och celler som kan utvecklas till ben och brosk.
Specialiserade celler är celler som har ändrats från stamceller till en specifik typ av cell med en särskild funktion. Dessa celler har vanligtvis en specialiserad struktur och utför specifika uppgifter i kroppen. Exempel på specialiserade celler inkluderar nervceller, hudceller, leverceller. Specialiserade celler kan inte förändras till andra typer av celler på samma sätt som stamceller kan, och deras huvudsakliga funktion är att utföra de specifika uppgifter som är kopplade till deras typ av cell.
Muskelvävnad: Muskler består av specialiserade celler som kallas muskelfibrer. Dessa celler kan kontrahera och generera rörelse.
Nervvävnad: Nervceller, eller neuroner, är specialiserade celler som överför elektriska signaler i kroppen. Dessa celler är huvudkomponenten i nervvävnad, som finns i hjärnan, ryggmärgen och nerver runt om i kroppen.
Epitelvävnad: Dessa celler täcker kroppens ytor, organ och hålrum. Exempel inkluderar hudens epitel, som skyddar kroppen mot yttre miljöer, och epitelet i matsmältningskanalen, som hjälper till med absorption av näringsämnen.