Utilisateur
staten får pengar från moms, företagsskatt och export
Moms är en konsumtionsskatt som tas ut på varor och tjänster. Företagen betalar in momsen till staten, och det utgör en stor del av statens intäkter.
Företag betalar skatt på sin vinst. Detta kallas för företagsskatt och är en annan viktig inkomstkälla för staten. företag får vinst genom export av varor vilket de betalar ut till staten i form av företagsskatt. Företagsskatten används sedan för att finansiera samhällsverksamheter.
regioner får inkomster genom kommunalskatt, statsbidrag och avgifter
Invånarna betalar en viss procent av sin inkomst i skatt, som sedan fördelas mellan kommunen och regionen. Skattesatsen kan variera beroende på vilken kommun eller region man bor i, och används för att finansiera kommunala och regionala tjänster. Det är en viktig inkomstkälla för både kommun och region.
genom kommunalskatten, statsbidrag och avgifter
pengar som staten ger till kommuner och regioner för att hjälpa till att finansiera deras verksamhet som t ex skola, vård och omsorg.
kommuner och regioner tar ut avgifter från invånarna för vissa tjänster, som g ex. sophämtning, kollektivtrafik eller vård.
1: socialtjänst - kommunen hjälper äldre och personer med funktionshinder med vård och stöd. detta gäller all vård som inte är sjukvård, som hemtjänst eller boende. de ger ocksp stöd till familjer och individer som har det svårt.
2: barnomsorg - förskola och dagis
3: utbildning - grundskolor, gymnasieskolor och komvux.
4: bibliotek - kommunerna är skyldiga att hålla invånarna med minst ett bibliotek som invånare kan använda gratis.
5: fysisk infrastruktur - vatten, avlopp, vägar, parker och kollektivtrafik.
6: fysisk planering - planera för hur mark och vatten ska användas.
7: räddningstjänst och krigsberedskap
8: hälso- och miljöskydd
kommuner kan erbjuda kulturaktiviteter och fritidsgårdar eller idrottsanläggningar. kommuner har enligt lag inget krav på att driva det men kan välja att erbjuda det.
deras jobb ska inte påverkas av politiska förändringar i regeringen. genom att vara opolitiska kan tjänstemän kan de göra sitt jobb på ett proffessionellg sätt, utan att bytas ut varje gång en ny regering tillträder.
1: OPARTISKHET OCH RÄTTSSÄKERHET:
Tjänstemän ska fatta beslut baserat på lagar och fakta, inte på politiska övertygelser. Detta gör att förvaltningen mer är mer objektiv och rättvis, vilket medborgarnas förtroende.
2: STABILITET: Eftersom tjänstemän inte byts ut efter varje val, kan den offentliga förvaltningen fortsätta sitt arbete utan störningar. Detta ger en långsiktig kontinuitet i hur politiken genomförs.
3: EXPERTIS: Tjänstemän är ofta specialister inom sina respektive områden, (till exempel ekonomi, sjukvård eller juridik), vilket gör att deras beslut grundas på kunskap och erfarenhet snarare än politiska agendor. Detta höjer kvaliteten på förvaltningen.
1: Brist på politisk ansvarstagande: eftersom tjänstemän inte är valda kan det vara svårt att hålla dem direkt ansvariga för sina beslut. Om förvaltningen inte fungerar bra kan det bli svårt att spåra och åtgärda problemen.
2: politisk isolering: tjänstemän som inte är bundna till ett politiskt parti kan ibland vara mindre känsliga för förändringar i den politiska viljan eller samhällets behov. Detta kan göra att förvaltningen inte alltid anpassar sig snabbt till nya politiska beslut.
3: koppling mellan politik och förvaltning: Ibland kan avståndet mellan politiska beslut och deras genomförande vara ineffektivt. Om tjänstemännen inte fullt ut förstår de politiska målen eller prioriteringarna kan det leda till att beslut inte genomförs som politikerna har avsett.
NÄRHET TILL MEDBORGARNA: genom att ha kommuner och regioner som ansvarar för till exempel skola, sjukvård och socialt stöd kan beslut fattas närmare invånarna och deras specifika behov. Politiker har bättre koll på vad som fungerar på deras område.
EFFEKTIVITET OCH ANPASSNING: Kommuner och regioner kan anpassa sina tjänster efter lokala förutsättningar och behov. Det gör det möjligt att fatta mer relevanta och effektiv beslut för varje område, till exempel att skräddarsy sjukvård eller utbildning beroende på befolkningens sammansättning.
MAKTBALANS OCH KONTROLL: Uppdelningen mellan stat, region och kommun säkerställer en balans mellan central och lokal makt stat styr övergripande frågor som försvar och utrikespolitik mer regioner och kommuner kan ta ansvar för mer lokala frågor. Detta förhindrar att en nivå får för mycket makt.
SPECIALISERING: Varje nivå har sina egna ansvarsområden, vilket gör att expertis kan utvecklas inom dessa områden. Staten ansvarar för nationell politik, regionerna för sjukvård och kollektivtrafik, och kommunerna för så skola och socialtjänst.
regionernas viktigaste uppgifter är att sköta sjukvården. Utöver detta har regionen också ansvar för tandvården och garanterar gratis tandvård upp till 23 års ålder. Regionerna har också ansvar för den regionala utvecklingen som bland annat handlar om kollektivtrafik, utveckling av näringsliv, kultur, infrastruktur, samhällsplanering Och miljö- och klimatfrågor.
opartiskhet och rätttssäkerhet, stabilitet, expertis
brist på politiskt ansvarstagande, politisk isolering, koppling mellan politik och förvaltning