Det handlar om frågan om vad som finns. Vad finns oberoende av människan och vad tillför det mänskliga medvetandet världen
Kunskapsteori och kunskapslära. Det handlar om hur vi kan nå kunskap om verkligheten och vad för slags kunskap vi kan få. Man diskuterar även frågan om vad kunskap är för något?
Ontologi avgör vilka fenomen som studeras och hur dessa förstås. En realistisk ontologi ser verkligheten som oberoende av oss, medan en konstruktivistisk ontologi betonar socialt skapade fenomen.
Epistemologi påverkar valet av metod och synen på forskningsresultat. Positivism betonar empirisk och objektiv kunskap, medan hermeneutik fokuserar på tolkning och subjektiva perspektiv
Korrespondens teorin säger att ett påstående är sant om det korresponderar mot ett faktum
Paul syftar på att vi behöver ställa oss källkritiska till författaren av en text då dessa undermedvetna värderingar och motiv genomsyrar texten. Han menar att författaren inte är medveten om att dessa underliggande värden och motiv som genomsyrar texten. Författaren kan inte heller se dessa undermedvetna drag i texten då hen är partisk, författaren är således inte den person som förstår sin egen text bäst.
Äkthet: Avgöra om källan är äkta eller ej.Identifikation och karaktärisering av källan (tillkomst, syfte, funktion, av vem, privat/offentlig). Tendens: Avgöra om upphovspersonens intressen eller syfte påverkat källans trovärdighet.
Tid/Närhet: Hur pass nära i tid och rum var källan den information som den hänvisat?
Beroende: Om två eller flera källor säger samma sak. Är de oberoende eller beroende av varandra? Har de hämtat sin information från varandra eller från annan gemensam källa?.Två källor berättar samma sak oberoende av varandra.
Det faktum att all vår kunskap alltid är situerad i en viss kontext gör att det inte kan finnas någon förutsättningslös kunskap om tex historiska texter. Dessa läses och förstås alltid utifrån vår förståelsehorisont (Våra för-domar).
Med förståelsehorisont menar gadamer summan av de olika begrepp genom vilka vi förstår verkligheten. Man kan utvidga sin förståelsehorisont genom forskning och erfarenhet, men man kan aldrig lämna den.
Komponenterna är:
Personliga erfarenheter
Språk och begrepp
Trosuppfattning
Vi har alla med oss fördomar och förutfattade meningar. De observationer vi gör är inte absolut objektiva utan påverkas av vår subjektivitet (teorier, fördomar, förutfattade meningar m.m.) och vi gör medvetet och omedvetet tolkningar, det vill säga att observationerna är teoriberoende.
De logiska positivisterna(säkeristerna) hävdade att observationer och fakta måste vara oberoende av teori för att det skall vara objektivt sanna. Om vi inte kan vara helt objektiva utan påverkas av våra teorier med mer så kan vi därigenom inte vara säkra på att vi dragit korrekta slutsater om verkligheten utefter våra (subjektiva) observationer.
Rationalism är en filosofisk riktning som hävdar att det är möjligt att uppnå kunskap om verkligheten genom att använda tänkandet/förnuftet.
Rationalister hävdar ofta att det finns ett för alla gemensamt förnuft som är utrustat med vissa ideer från födseln.
Sinnesupplevelser betraktas som opålitliga och vilseledande.
Inom rationalismen knyts kunskaper främst till medvetandet- till människans förnuft och kunskapsförmåga.(Deduktion) Här är medvetandet aktivt. Filosof: Rene Descartes
Är en filosofisk riktning som i motsats till rationalism betonar erfarenheten snarare än förnuftet som bas för vår kunskap.
Empiristerna hävdar att människan inte har medfödda ideer. Enligt John Locke är själen ett oskrivet blad (en tabula rasa), och allt sitt senare innehåll får den genom yttre påverkan. Allt vi har i vårat medvetande kommer från sinnesintryck.
Inom empirismen kopplas kunskap främst till sinneserfarenheter.
Den traditionella hermeneutiken fokuserar på förhållandet mellan verket/texten och författarens liv och intentioner. (Kan förstås som en slags vägledning i det rätta sättet att tolka texter/verk/källor) En riktig förståelse är en korrekt rekonstruktion av den intuition som författaren hade när hen skrev texten, då förstår man textens mening.
En filosof: Freidrich Schleiermacher
Fokuserar framförallt på förhållandet på texten och läsaren. En kärnfråga som följer av den filosofiska hermeneutiken är i vilken grad meningen läses ut ur texten, och i vilken grad meningen läggs in i texten.
En filosof: Martin Heidegger och Hans-Georg Gadamer
Vetenskapssamhället kännetecknas av fyra normer. Ett efterföljande av CUDOS-normerna leder till en ögning av den vetenskapliga kunskapen.
Med CUDOS-normerna vill Merton ange de normer som han menar reglerar forskares beteende. Mertons syfte är både deskriptivt och normativt: Forskare följer de facto dessa normer och de bör också göra det.
Commun(al)ism
Universalism
Disinterestedness
Organized skepticism
Verifierbarhetsprincipen: Vetenskaplig påståenden måste vara möjliga att verifiera. Detta skiljer vetenskapliga påståenden från till exempel religiösa eller moraliska påståenden, känslouttryck som inte är möjliga att verifiera.
De positiva positivisterna utvecklade en skarp åtskillnad mellan teori och observation.
Observationer och fakta är oberoende av teorin.
Teorin är beroende av observationer och fakta.
Teoretiska utsagor måste vara möjliga att reduceras till observationsutsagor för att vara meningsfulla och få en vetenskaplig status.
Genrellt sett betecknar den hermeneutiska cirkeln det förhållandet att all forskning/tolkning består av ständiga rörelser mellan helhet och del.
Man kan inte förstå en enskildhet utan att förstå den helhet som den ingår i och i vilken roll den spelar i denna helhet. Samtidigt som helheten är uppbygd på enskildheter och bara kan förstås genom dessa.
Vad menar Gadamer med "horisontsammansmältning"?
"Vi måste möta texter och uttryck såsom de möter oss. Det är fåfängt att tro att vi kan läsa en text och förstå den ursprungliga meningen. Vi måste göra en horisont förflyttning för att förstå texten fullt ut, det betyder att vi måste vidga vår ursprungliga förståelse på ett sådant sätt att den införlivas i den andres till en bredare horisont. Detta fenomen kallas horisontsammansmältning."
Vår horisont bestämmer vad vi kan tala om, vilka frågor vi kan ställa, hur vi tolkar ny information och liknande. Vi kan aldrig lyfta oss ur vår egen horisont och dyka ner i en annan. Alla tolkningar vi gör är centrerade i vår egen horisont. De är därför inte generaliserbara utanför vår egen horisont.
Det bästa vi kan göra är att studera den historiska händelsen detaljerat till den på något sätt införlivas med vår egen horisont. Detta är en dubbel process som förändrar både händelsens mening och horisonten. Gadamer kallar detta för horisontsammansmältning.
Induktiv slutledning: I sin mest vidsträckta betydelse innebär en induktiv slutledning varje form av slutledning där premisserna underbygger slutsatsen utan att medföra denna logiskt. Vid induktiva slutledningar är det alltid möjligt att utan självmotsägelse hävda premisserna men förneka slutsatsen. Man går från specifika premisser till en generell slutsats.
Induktion
Premiss 1: observation av en vit svan
Premiss 2: observation av en vit svan
Premiss 3: observation av en vit svan
Slutsats: alla svanar är vita
Man kan tänka sig att alla svanar är vita. Man går från specifika premisser till en generell slutsats och en slutsatsen är inte logiskt giltig.
Vid denna typ av slutledning följer slutsatsen logiskt ur premisserna. Det innebär en självmotsägelse att hävda premisserna men förneka slutsatsen. Man går från en eller flera generella premisser till en specifik slutsats
båda premisserna är sanna, därför är slutsatsen sann. Man kan också säga att om man går från en eller flera generella premisser till en generell slutsats