Polyetylenglykol. Polyetylenglykol drar åt sig vatten och kan torka ut slemhinnan → detta kan ge irritation.
Att suppositorierna förvaras i temperaturer över rekommenderad nivå.
Om det blir för varmt kan suppositorierna smälta eller de aktiva ämnena förstöras snabbare.
Administreringsväg:
Transdermal (via huden)
Läkemedelsform:
Depotplåster (transdermalt system)
Oljesyra:
Penetrationsfrämjare – hjälper läkemedlet att passera genom huden.
Etanol:
Lösningsmedel – löser både oljesyra och den aktiva substansen, kan också öka hudens permeabilitet.
Norfluran:
Drivgas – används för att skapa tryck i plåstrets formulering och möjliggöra jämn frisättning av läkemedlet.
svar: En kräm kan innehålla mer än 50 procent av inre fas.
En kräm är en emulsion, ofta vatten-i-olja eller olja-i-vatten. Om den inre fasen (till exempel vatten) är mer än 50 procent kallas det en inverterad emulsion. Detta påverkar konsistens, absorptionsförmåga och hur läkemedlet frisätts.
svar: Dos under 5 milligram, lipofil molekyl, molekylvikt under 500 gram per mol.
För att ett läkemedel ska tas upp genom huden måste det:
1. Ha låg dos eftersom hudens upptag är långsamt och begränsat.
2. Vara lipofilt för att passera hudens fettlager.
3. Ha låg molekylvikt (under cirka 500 g/mol) för att lätt kunna passera hudbarriären.
a) En suspension, eftersom den dispergerbara cellulosan innehåller olösliga partiklar som hålls svävande i vätskan.
b) Nässpray, eftersom kompositionen passar för nasal administrering och innehåller vattenbaserad vätska med hjälpämnen som fördelar partiklar jämnt.
c) Den ska ha god vattenlöslighet för att snabbt tas upp via slemhinnan. Den ska också ha tillräcklig permeabilitet för att passera slemhinnan.
d) Glukos används för att justera osmolaliteten så att lösningen blir skonsam för nässlemhinnan.
e) Cellulosan stabiliserar suspensionen och ökar viskositeten så att partiklar inte sjunker. Den har pseudoplastisk viskositet, vilket betyder att vätskan blir tunnare vid skakning eller sprayning men tjockare i vila.
svar: dilatant reologiskt beteende.
Vid dilatant beteende ökar viskositeten med ökad skjuvhastighet. Detta gör vätskan svårare att injicera, eftersom den blir trögflytande när den trycks snabbt genom en kanyl. Det är motsatsen till pseudoplastiskt beteende, där viskositeten minskar med ökad skjuvning.
-
Svar: Polyetylenglykol
Polyetylenglykol är vattenlösligt och kan torka ut slemhinnan i ändtarmen. Det kan ge irritation, särskilt vid upprepad användning. Fettbaser som kakaofett eller hårdfett är mer skonsamma.
Svar: Suspension
Seretide Evohaler innehåller två fasta ämnen som inte är lösta utan finfördelade i vätska. Därför är det en suspension och inte en lösning
Svar: För att öka pulvrets flytförmåga och minska risken för dosvariation
Laktos förbättrar fördelningen av läkemedelspartiklar i pulvret. Det gör att dosen blir jämnare och mer exakt vid varje inhalation.
a) Nedbrytningskinetik: Adrenalin bryts troligen ner enligt första ordningens kinetik, eftersom nedbrytningen beror på läkemedlets koncentration.
b) Sänka pH: Lägre pH (runt 3–4) minskar oxidationen och gör att adrenalin håller längre.
Tillsätta antioxidant: Exempelvis natriummetabisulfit skyddar adrenalin från oxidation.
svar: Etanol ska undvikas.
Etanol kan svida, torka ut huden och öka irritation. Skadad hud är redan känslig och behöver skydd, inte mer påverkan.
svar: En o/w-emulsion är lättare att tvätta bort från huden.
O/w-emulsioner har vatten som ytterfas, vilket gör dem lätta att skölja av med vatten. Det är praktiskt för patienter och minskar risken för hudirritation.
Säkerställa hållbarheten hos suspensionen
Kontrollera partikelstorleken hos det suspenderade läkemedlet
Säkerställa doslikformighet hos beredningen
1. Flytande paraffin → Fet salvbas. Flytande paraffin används som bas i salvor för att mjukgöra huden och ge en fet konsistens.
2. Vattenfritt natriumcitrat → Buffersubstans. Natriumcitrat håller pH stabilt så att läkemedlet inte bryts ner.
3. Butylparahydroxibensoat → Konserveringsmedel. Skyddar beredningen från tillväxt av mikroorganismer.
Mikrokristallin cellulosa används som fyllnadsmedel och hjälper till att hålla tabletten stabil och fast. Den ger en bra tablettstruktur och underlättar komprimering.
Polysorbat 80 är ett ytaktivt ämne som förbättrar lösligheten av den aktiva substansen. Det hjälper läkemedlet att spridas jämnt i kroppen efter intag.
svar: Suspension
Seretide Evohaler innehåller små fasta partiklar (läkemedel) som är fördelade i en vätska med drivgas. Det är en suspension, inte en lösning, eftersom läkemedlet inte är helt upplöst. Suspensioner används ofta i inhalationssprayer när läkemedlet är svårlösligt.
Svar: För att öka pulverets flytförmåga och minska risken för dosinhomogenitet (dosvariation).
Laktos fungerar som bärare och hjälper till att fördela läkemedlet jämnt i varje dos. Det gör pulvret lättare att dosera korrekt och minskar risken att olika mängder läkemedel tas vid varje inhalation. Det är extra viktigt i torra pulverinhalatorer där doserna är små.
svar: Tiden till steady state flux styrs inte enbart av transportsträckan och molekylstorlek, utan påverkas även av läkemedlets lipofilisitet och upplösning i stratum corneum samt hudens egenskaper.
svar: Krämer av typen o/v (olja i vatten) är vanliga, men i en o/v-emulsion är det den yttre vattenfasen som dominerar, alltså utgör över 50% av volymen, inte den inre fasen.
svar: De flesta läkemedel som passerar huden gör det genom passiv diffusion, vilket kan beskrivas med Ficks första lag (koncentrationsgradient styr flödet).
svar: Obekväm administration. Många tycker det känns obehagligt eller pinsamt, vilket kan minska viljan att använda läkemedlet som ordinerat.
Svar: Snabbare insättande av verkan. Läkemedlet tas snabbt upp genom nässlemhinnan direkt till blodet, vilket ger effekt snabbt utan att passera levern först.
Svar: Snävt terapeutiskt index. Transdermal tillförsel ger jämn läkemedelsnivå i blodet över tid, vilket är viktigt när det bara finns ett litet intervall mellan effektiv och skadlig dos.
a. Man vill ha en partikelstorlek på 1 till 5 mikrometer, eftersom dessa kan nå nedre luftvägarna och ge effekt i lungorna. Större partiklar fastnar i munnen, och mindre andas ut igen.
b. 1. Blanda med bärarsubstans som laktos – de stora bärarpartiklarna förbättrar flyt och hjälper till att sprida de små aktiva partiklarna.
2. Granulering eller spraytorkning – dessa tekniker ger jämnare form och storlek på partiklarna, vilket minskar friktion och förbättrar flyt.
Läkemedlets fettlöslighet – det måste kunna passera hudens fettlager.
Molekylstorlek – små molekyler tas upp lättare genom huden.
svar: Dermis
Det är i dermis som blodkärlen finns, vilket gör att läkemedlet kan tas upp till blodet och ge systemisk effekt. Målet är alltså att läkemedlet passerar huden och når dermis.
Svar: För att förhindra irritation i nässlemhinnan.
Nässlemhinnan är känslig. Ett pH som ligger nära kroppens naturliga pH minskar risken för sveda och obehag vid användning, vilket förbättrar följsamheten.
svar: Pulverinhalatorer har längre hållbarhetstid.
Pulver är stabilare än vätskor eftersom det inte innehåller vatten. Det minskar risken för kemisk nedbrytning och mikrobiell tillväxt, vilket gör att läkemedlet håller längre.
