Induktansen ökar
Henry
Induktor
Transformatorer
Ett mått på en elektrisk krets för att lagra energi i ett magnetfält.
Antalet varv och kärnmaterial
Ferromagnetiska material
Elektrisk krets
Förändring i ström
Induktansen i en krets kommer att motverka varje ändring av strömmen genom kretsen. Det åtgår således energi på grund av induktansen för att bygga upp en viss strömstyrka. Varje praktiskt förekommande krets har en resistans > 0. Vi kan då för en induktiv elektrisk krets anta att den innehåller en resistans och en induktans i serie.
Induktion innebär att en elektrisk ström alstras (induceras) i en elektrisk ledare, om denna rör sig genom ett magnetfält eller om ett omgivande magnetfält ändras. Spänning uppstår då och elektronerna i ledaren rättar sig efter det nya magnetfältet[1]. Detta fenomen nyttjas i exempelvis, mikrofoner och i elektriska generatorer. En vanlig konstruktion av en generator är en spole som roterar i ett magnetfält. Spänningen som skapas, blir starkare om magneterna har starkare magnetfält, om spolen har fler varv eller om spolen roterar snabbare.
Induktionseffekten upptäcktes av britten Michael Faraday under 1830-talet, och beskrevs matematiskt i Maxwells elektromagnetiska ekvationer. Den började användas industriellt vid 1800-talets slut.
Enligt sägnen skall en politiker ha frågat Faraday till vilken nytta effekten var, och Faraday ska ha svarat att politikern en dag skulle kunna uppbära skatt på den.
Om e är den elektromotoriska spänningen och Φ är det magnetiska flödet så gäller för en transformator att: (se wiki med formel )per lindningsvarv.
För en rak ledare med längden
l
som rör sig i ett magnetfält
B
med hastigheten
v
e
=
B
⋅
v
⋅
l
Riktningen på en eventuell ström ges av Lenz lag vilken innebär att den inducerade strömmen motverkar sin orsak.
∮
C
E
→
⋅
d
l
→
=
−
∂
∂
t
∫
∫
S
B
→
⋅
d
S
→
Den magnetiska kraften
F
är lika med den magnetiska flödestätheten
B
multiplicerad med strömmen
i
och längden på ledaren
...,(se formel wiki)
där den komponent av flödestätheten som är vinkelrät mot strömmen används.
Ordet induktion kommer från latinets inducere = "att leda in".
Transformatorer med luftkärna
redigera
Dessa används för höga frekvenser. Avsaknaden av en kärna innebär mycket låg induktans. Sådana transformatorer kan vara några varv av tråd fastlött på ett kretskort.
Ett kretskort kan vara ytmonterat eller hålmonterat eller en blandning. Komponenter kan vara monterade på en sida eller båda. För att fästa vissa komponenter innan lödning används ibland lim.
Mönsterkort har tidigare tillverkats av bakelit men numera används oftast laminat av glasfiberepoxi. Fenolplast/papper används oftast till konsumentprodukter, medan glasfiberepoxi vanligast används till professionell elektronik.
Först används ett EDA datorprogram som till exempel KiCad (fritt) eller EagleCAD (fritt/kommersiellt) för att konstruera ett kopplingsschema. Därefter används ett PCB-program för att placera ut alla komponenter så som det de ska sitta på mönsterkortet. Sedan dras alla elektriska kopplingar, så kallade banor mellan komponenterna som ska sammankopplas. Desto högre ström som ska transporteras desto bredare banor krävs, precis som vid vanliga kablar. Ett jordplan tillåter en att nå jord genom en så kallad via var som helst i Detta minskar antalet och längden på banor vilket i sin tur minskar brus, interferens och annat som riskerar störa signaler. En gerberfil skapas sedan som används vid produktionen av mönsterkort.
IC-kretsar är bra exempel på aktiva komponenter (på ett kretskort)
Aktiva komponenter kan definieras som:
I princip alltid förstärkande (medan passiva komponenter aldrig förstärker)
Komponenter baserade på halvledarteknik eller elektronrör (radiorör)
Komponenter som för det mesta kräver en extern strömförsörjning
Till exempel kan en effektdelare vara antingen passiv eller aktiv beroende på hur den konstruerats (med spolar och kondensatorer eller med transistorer).
En kapacitansdiod är en aktiv komponent då den består av en PN-övergång vars kapacitans kan kontrolleras med hjälp av en backspänning.
Några vanliga aktiva komponenter:
Diod
Transistor
Operationsförstärkare
Integrerad krets
Dioden är en icke-linjär elektrisk komponent som idealt leder elektrisk ström i endast en riktning. Namnet kommer av att den har två elektroder, katod och anod. Ström kan bara gå från anod (pluspol) till katod (minuspol) - men inte tvärtom. Den första dioden var kristalldetektorn som användes i ljudradions barndom på 1920-talet.
Dioder kan vara ett elektronrör, men numera är det vanligaste att dioden består av halvledare. En vanlig tillämpning av dioder är likriktning av växelström. Detta görs med en så kallad likriktarbrygga. Bryggan kan antingen vara en helvågslikriktare (Graetz-brygga) eller en halvvågslikriktare.
Kapacitansdiod (kallas också variocaps) används som spänningskontrollerande kondensatorer. De är betydelsefulla i PLL (Phase Locked Loop)- och i FLL (Frequency Locked Loop)-kretsar där de tillåter, såsom i tv-apparater, att snabbt låsa vid önskad frekvens och därmed är en förbättring av gammal apparatur som tog god tid på sig att värmas upp. En PLL är snabbare än en FLL. De underlättar också möjligheten att ställa in frekvens i gamla radioapparater.
Medan kondensatorn laddas upp flyter en uppladdningsström genom kretsen. När kondensatorn kortsluts urladdas den med en hastighet som begränsas av kretsens resistivitet och kondensatorns kapacitans. I en RC-krets (kondensator och resistor seriekopplade) kännetecknas upp- och urladdningstiderna av τ = RC, där R är resistorns resistansvärde och C kapacitansen.[1]
Kondensatorn laddas upp under en viss tid och kan sedan verka som en spänningskälla med hög effekt.
Kondensatorn karaktäriseras av sin kapacitans C som mäts i enheten farad. Två plattor med arean A och det inbördes avståndet d, har kapacitansen
Materialet mellan plattorna kallas för dielektrikum. Materialet som används som dielektrikum definierar vanligen kondensatortypens namn som exempelvis: keramisk, plast, papper eller aluminiumoxid (denna typ kallas dock elektrolytkondensator). Det dielektriska materialet påverkar starkt en kondensators egenskaper och prestanda.[1]
Elektricitetsmängden, det vill säga den laddningsmängd Q som kan lagras i kondensatorn, är proportionell mot den pålagda spänningen U över kondensatorn enligt sambandet (se formel wiki)
Ingen ström flyter mellan plattorna. Mellanrummet fylls ofta med ett isolerande material med hög permitivitet för att öka kapacitansen.[1]
Det finns även kondensatorer med variabel kapacitans, vridkondensatorer och trimkondensatorer. En vridkondensator används för frekvensväljaren på en radioapparat och då man vrider på ratten för stationsinställning ändrar man vridkondensatorns kapacitans. En trimkondensator justeras däremot i samband med trimningen av en elektronisk apparat och inställningen av denna ändras i regel inte därefter (den är inte tillgänglig från apparatens utsida).[1]
Farad, F, är den härledda SI-enheten för kapacitans. Vanligt förekommande kondensatorer har typiskt en kapacitans av storleksordningarna pF, nF eller µF.
Energin G lagrad i en kondensator med konstant kapacitans C ges av (se formel wiki)
I en RC-krets är en kondensator och resistor seriekopplade.
En resistor, även kallad motstånd, är en passiv elektronisk komponent som utgör ett hinder för elektronernas rörelse i ett elektriskt fält. Dess resistans är ett mått på storleken av detta hinder och beräknas som kvoten mellan spänning och ström enligt Ohms lag.