1. Sensoriskt input
2. Integration
3. Motoriskt output
1. Stimulering av en sensorisk receptor
- Mekanoreceptorer - innerörat, huden, muskler, senor, stora blodkärl och hjärtat
- Termoreceptorer - Huden, inre organ och hjärnan
- Kemoreceptorer - Munnen, näsan, stora blodkärl och hjärnan
- Fotoreceptorer - elektromagnetiska, omvandlar ljus till elektriska impulser (ögat)
- Smärtreceptorer - De flesta delar av kroppen
2. Transduktion av stimuli
3. Generering av impulser
4. Integration av sensorisk ”input”
- Värme
- Kyla
- Tryck/vibration och beröring
- Smärta
- Kemikalier
1. Få nervfibrer som fördelar sig till många receptorer
eller
2. Många nervfibrer som fördelar sig till få receptorer
Genom proprioception:
- Muskelspolar - kvinnor har fler receptorer i axlarna än män
- Golgis senorgan
- Tryckreceptorer kopplade till leder
Nociceptorer: fria nervändslut som registrerar smärtsammastimuli
– Syra (kemoreceptor)
– Slag (mekanoreceptor)
–Värme och kyla (termoreceptorer)
På näthinnan runt ögat sitter två fotoreceptorer, som tar upp ljuset och omvandlar signalen från elektromagnetisk strålning som sedan omvandlas till elektriska signaler:
- Stavar (många)
- Tappar (få)
Nerverna går ut via blinda fläcken
Varje stav och tapp går ut till en nervcell (som är väldigt kort) och som gör en snabb koppling till nervflätan
Kemoreceptorer - Registrerar ämnen lösta i vätska
Smaksinnet fungerar genom att:
1. Smakämnen från mat och dryck löses upp i saliv och binder till smaklökar på tungan, som sitter i små knoppar på papillerna (små strukturer på tungans yta).
2. Smaklökarna innehåller receptorer som känner igen de fem grundsmakerna: sött, surt, salt, beskt och umami.
3. När ett smakämne aktiverar receptorerna skickas nervsignaler till hjärnan, där signalerna bearbetas och kombineras med information från luktsinnet, konsistens och temperatur för att skapa en helhetsupplevelse av smak.
4. Den totala smakupplevelsen är en kombination av smak, lukt –och känselsinnena
1. Luktsinnet fungerar genom att doftmolekyler i luften fångas upp av luktceller i näsans slemhinna, som finns i ett område kallat luktloben (olfaktoriskt epitel).
2. Dessa celler har receptorer som känner igen specifika molekyler. När en molekyl binder till en receptor skickas en nervsignal till hjärnans luktbulb, där signalen tolkas och bearbetas.
3. Informationen skickas sedan vidare till hjärnområden som ansvarar för att identifiera lukten och koppla den till minnen och känslor.
Mekanoreceptorer:
Hörseln fungerar genom att ljudvågor fångas upp av ytterörat och leds in i hörselgången till trumhinnan, som börjar vibrera i takt med ljudvågorna. Vibrationerna överförs till de tre hörselbenen i mellanörat (hammaren, städet och stigbygeln), som förstärker ljudet och skickar det vidare till innerörat.
I innerörat finns snäckan (cochlean), en vätskefylld spiralformad struktur. Här omvandlas vibrationerna till vätskerörelser som påverkar små hårceller i basilarmembranet. Dessa hårceller är specialiserade för att uppfatta olika frekvenser och omvandlar rörelserna till elektriska signaler. Signalerna skickas via hörselnerven till hjärnan, där de tolkas som ljud.
1. Båggångarna registrerar acceleration i alla riktningar i förhållande till gravitationen
2. Vätska i båggångarna påverkas av rörelse i olika riktningar och sätter mekanoreceptorerna(hårcellerna i båggångarna) i rörelse
3. En nervsignal sänds vidare via vestibularisnerventill delar av hjärnan och lillhjärnan
Vestibularisnerven: Sänder signaler till hjärnstammen
Hjärnstammen: Informationen samordnas och sänds till…
- Storhjärnans bark: medveten upplevelse
- Ryggmärgen: skelettmuskulaturens reflexrörelser
- Andra kärnor i hjärnstammen: kontrollerar ögonrörelser och kroppsställning
- Lillhjärnan: finjustering
Nystagmus är en ofrivillig, rytmisk rörelse av ögonen, där ögonen rör sig fram och tillbaka eller i en roterande rörelse. Det kan vara ett tecken på att balanssystemet eller synsystemet inte fungerar som det ska.
- Fysiologisk nystagmus: Detta är en normal reaktion, exempelvis när ögonen följer en snabb rörelse (som att följa ett objekt som rör sig snabbt) eller vid förändringar i rörelse, som när man snurrar på en stol och sedan stannar. Det försvinner när ögonen stabiliseras.
- Patologisk nystagmus: Detta sker när det finns en störning i det neurologiska systemet, som kan bero på problem i innerörat (balanssystemet), hjärnstammen eller synbanorna. Det kan vara ett symptom på en sjukdom eller skada, som till exempel vestibulär sjukdom, neurologiska problem eller alkoholpåverkan.
Nystagmus kan vara horisontell (sidled), vertikal (upp och ner) eller rotatorisk (runt en axel).
Vi ser saker genom att ljus reflekteras från objekt och träffar ögat. Ljuset passerar först genom hornhinnan och pupillen, bryts av linsen och fokuseras på näthinnan längst bak i ögat. Näthinnan innehåller ljuskänsliga celler, stavar och tappar, som omvandlar ljuset till elektriska signaler (elektromagnetisk vågrörelse). Dessa signaler skickas via synnerven till hjärnan, som tolkar dem och skapar en bild av det vi ser.
Vi ser elektromagnetiska vågor i spannet 400 nm (violett ljus) till 700 nm (rött ljus).
För att kunna se skarpt både på långt och nära håll ändrars linsens form, vilket bryter strålarna olika.
1. Vita senhinnan - sclera
2. Hornhinnan, cornea - den del av ögat som kan släppa genom ljus
3. Regnbågshinnan - iris. Är en muskel som kan vidga eller dra ihop hålet i mitten, pupillen (kontrahera eller dilatera)
4. Linsen, ligger bakom iris och vars form styrs av ciliarmuskeln
5. Glaskroppen - geleartad vätska
6. Åderhinnan, där blodkärlen går
7. Näthinnan, retina med sinnescellerna stavar och tappar, som sedan är kopplade till nervceller
8. Gula fläcken - lodrät linje in från linsen där vi har som tätast med sinnesceller och där vi ser som skarpast
9. Blinda fläcken= ett område där synnerverna, axonerna, kommer in och där vi inte har några sinnesceller alls.
10. Främre och bakre ögonkammaren, vätska filtreras ut från kapillärer. Vätskan sugs sedan tillbaka till blodet vid gränsen mellan iris och hornhinnan. Om vätskan inte sugs tillbaka till blodet ökar trycket på linsen = grön starr
(grå starr = linsen är grumlig och behöver bytas ut)
Består av (utifrån och in):
- Åderhinnan
- Pigmentepitel - näthinnan
- Tappar och stavar
- Bipolära celler (nervceller)
- Ganglionceller (nervceller)
- Axoner till synnerven
När molekyler i stavarna och tapparna träffas av ljus ändrar de form, vilket i sin tur leder till att membranpotentialen för stavar och tappar ändras och nervimpulser skickas iväg.
- Stavar är känsliga för ljus, men inte våglängden = färgen på ljuset. Ser bsra svart eller ljust och jobbar mest i mörker
- Tappar - kräver ljus, men ser färger. Finns tre olika slags tappar, som fångar upp rött, grönt och blått ljus (molekylerna som ändrar form, är olika byggda och skickar olika nervimpulser beroende på färgens våglängd).
160 000/mm2 mot normala 16 000/mm2
Inga, men 160 000/mm2 runt omkring
1. Ytteröra - öronmussla och hörselgången som slutar vid trumhinnan
2. Mellanörat - tre små hörselben; hammaren som sitter fast på trumhinnan, städet och stigbygeln som är kopplat till snäckan via det ovala fönstret. Finns även ett runt fönster där vätskettrycket i snäckan kan jämnas ut. Mellanörat innehåller också örontrumpeten som går ner med sin kanal till svalget.
3. Innerörat - snäckan med de tre båggångarna som är vårt balans-sinne. I snäckan omvandlas vibrationerna i luften till rörelse i vätskan som sinnesceller = hårceller, fångar upp och skickar via hörselnerver upp till hjärnan. Låga toner uppfattas av hårceller i snäckans spets och ljusa i dess början.
Hörselcentrat ligger i övre tinningloben.
Den består av tre rum:
- Övre vätskerummet
- Mellan rummet där hårsinnescellerna sitter som är kopplade till nervcellerna
- Undre vätskerummet
När undre vätskerummets basalmembran rör sig, så rör sig toppen på hårsinnescellerna och vid viss rörelse kommer toppen i kontakt med tektorialmembranet och böjs. När hårcellerna böjs rusas kalium-jonerna in i cellen och en aktionspotential startas.
Vi har yttre och inre hårceller. De yttre hårcellerna uppfattar svaga ljud och förstärker dem. De inte hårcellerna hör vanligt ljud och kopplar till fler
Vätskan i övre och undre snäckrummet heter perilymfa (med hög halt av Na-joner) medan vätskan i mellanrummet heter endolymfa (med hög halt av K-joner)