ofta en som sjunger och resten svarar, beatet är ofta format för att arbeta till.
som worksongs fast mer religöst eftrt att jrustendommen nått slaveriet.
föddes ur de svartas svåra livsvillkår i början av 1900-talet
den måste inte handla ol stora ämnen utan det räcker med något i stunden(kännslor, kärlek m.m)
sjöngs ofta av en person med gitarr
storbandsjazz, bebop och cool jazz
större band som spelar tillsammans i många låtar användes trummis, pianist, basist, och gitarrist som spelade med ett band med 4
saxofonister, 4 trombonister och 4 trumpetare. melodin är viktigast och inprovisation är vanlig. vanligt med sångare
lite tvärt om från storbandsjazz, den bygger på improvisation och krångliga ackord , och melodin är mindre viktig.
Bebopen är oftast också väldigt snabb. Det är
väldigt sällan någon som sjunger i bebop. I
bebopen har man mindre grupper, på bara 3-5
personer oftast. Grupperna består oftast av
trummor, kontrabas, gitarr, piano och
blåsinstrument som trumpet och saxofon.
Bebopen spelades på rökiga klubbar genom
vad som kallas för jam sessions. Det betyder
att musiker samlas på en klubb och turas om
att stå på scen och spela med varandra. De
utmanade varandra i vem som kunde
improvisera bäst och i snabbast tempo över de
krångligaste ackorden
ool jazz är i sin tur som en motsats till
bebopen. Inom cool jazz ville man spela i lägre
tempo med färre och mindre krångliga ackord.
Fokus var på att välja "rätt" toner när man
improviserade, snarare än att spela så snabbt
det gick. Det gjorde så att det ofta finns mer
tystnad mellan tonerna när någon spelar ett
solo. Man tänkte att det skulle göra musiken
mer uttrycksfull. Det mest sålda jazzalbumet
genom tiderna, "Kind of blue" av Miles Davis,
platsar inom stilen cool jazz.
början av 50-talet präglades USA av mycket
rasism mot de svarta. Bluesmusiken blev
alltmer populär men på de stora radio- och tv-
kanalerna ville man inte spela musik gjord av
svarta personer. Alltmer vita personer började
gilla musiken och vita musiker som t.ex. Elvis
Presley blev världskända av att ha lånat från
de svartas musik (blues) och spelat den på
radio och TV. Elvis skrev också egna stora låtar
som Hound Dog och Heartbreak Hotel. Rock n
roll-musiken blev jättepopulär bland ungdomar
och den var frispråkig, snabb i tempot och vild
på sin tid. Många vuxna var skeptiska till
musiken deras barn lyssnade på, och vuxna
gick så långt som att hävda att rock n roll-
musiken var farlig för deras barn. Man påstod
att det var “djävulens musik”. Här finns en del
likheter till diskussionen kring dagens hiphop-
artister som t.ex. Einar och Greekazo.
Rock'n'rollen använder ofta samma ackord och
form som bluesen, men den låter gladare, har
ofta snabbare tempo och lägger till
instrumenten trummor, elgitarr istället för
akustisk gitarr och kontrabas.
Under 60-talet föds “pop”-begreppet. “Pop” är
en förkortning för “popular/populär”. Pop- och
rock slog igenom i England under 60-talet med
distade gitarrer och stämsång, med band som
THE BEATLES och THE ROLLING STONES.
Pop- och rockmusiken blev superpopulär bland
ungdomar. Medlemmarna i The Beatles och
The Rolling Stones hade speciella frisyrer och
kläder, och man ansåg att de var “så fula så att
de blev snygga”.
Efter 50-talets starka genomslag av rock n
rollen ville nu väldigt många ungdomar starta
egna band och det gjorde att mängder av små
band med 4-5 medlemmar poppade upp i USA
och i England. Här sätts standarden för vilka
de vanligaste instrumenten är än idag -
trummor, elbas, elgitarr, piano och sång. Att vi
idag har just de instrumenten vi har i
musikundervisningen i skolan är ett direkt spår
från den här tiden. Innan 60-talet spelade man
fortfarande mest klassisk musik i
musikundervisningen i skolan, men på 60-talet
tänkte man om - nu ville man börja spela
musik som eleverna själva gillade i skolan!
The Rolling Stones började med att bara spela
bluescovers och blev snabbt populära. Deras
sound beskrivs som ett skitigt rock-sound. De
började snabbt skriva egna låtar och är
fortfarande idag världskända och runt och
spelar i världen. The Beatles kommer från
Liverpool i England och slog igenom stort i
både USA och så småningom Europa. De var
det första bandet som spelade på stora
idrottsarenor med upptill 70 000 personer i
publiken. Beatles anses var det första bandet
som blev stora “idoler”. De fick tillslut sluta
med livespelningar eftersom publikens skrik
ofta överröstade musiken (man hade inte
samma ljudteknik som idag på den tiden) och
vart de än gick blev de förföljda av både
människor som älskade och hatade dem.
detta fal är begreppen pop och rock
utbytbara, och har vissa gemensamma drag.
Ofta spelade man med distade gitarrer.
Distortion är när man förvränger ljudet så att
det blir skitigt. Man använde nu elbas istället
för akustisk kontrabas. Uppbyggnaden av låtar
i form av vers och refräng blev också vanlig
under 60-talet och i popen. Förr hade låtarna
oftast samma melodi om och om igen, men
med olika text från vers till vers. Nu bygger
man låtarna på ungefär samma sätt som idag,
med olika delar som vers och refräng. Man
använde sig också mycket av stämsång.
Rock'n'rollen höll sig oftast till bluesformen,
som vi har spelat i klassrummet, medan popen
började använda ackord som man gör i
musiken idag.
Soulen skapades när afroamerikansk
kyrkomusik, kallad Gospel, började spelas
utanför kyrkorna. Kända artister är t ex Ray
Charles och Aretha Franklin. Texterna var ofta
politiska och handlade om rasismen i USA.
Soulens utveckling skedde i princip samtidigt
som medborgarrättsrörelsen för svarta
amerikaner ägde rum. Ett exempel på sådan
rasism är Nina Simone. Hon var en duktig
konsertpianist som inte fick spela i orkestrarna
på grund av sin hudfärg. Då bestämde hon sig
för att kämpa emot rasism och blev en
soulsångerska som skrev låtar med anti-
rasistiskt tema.
Soulen har ofta ett "beat" ungefär som hip hop
har. Många tidiga hip hop-artister använde
beats från soulen i sina låtar.
Under 70-talet kom hårdrocken till. Den är en
hårdare och tyngre variant av rocken som
fanns innan. Hårdrocken är riff-baserad. Ett riff
är en rytmisk och melodisk figur som spelas
om och om igen under låtens gång. Några
kända hårdrocksband är Led Zeppelin, Black
Sabbath och Deep Purple. I hårdrocken är det
mycket fokus på gitarr och gitarrsolon, som
kan vara över 10 minuter långa. Sången är mer
aggressiv än i popen innan och låter också ofta
klagande lite likt bluesen, och sångaren
använder ofta vibrato, som är när rösten
"skakar".
Punken uppkom när vissa blev trötta på
hårdrocken och tyckte att den hade blivit för
kommersiell och svårspelad. Man ville ha
tillbaka "det gamla goda" i musiken, så att
säga. Därför är punklåtar ofta skrivna med 3-4
ackord som de flesta kan spela. Den är snabb,
våldsam och rå, och låtarna korta. I punken
ville man gärna chockera med både sound, text
och hur man såg ut. Vanligt var att ha
tuppkam, nitar i kläderna och säkerhetsnålar
genom kinderna. Texterna var ofta kritiska till
samhället och punkband försökte provocera
med sina texter. Många radiokanaler vägrade
spela punk.
Hip hop föddes under 70-talet men tog fart
under 80-talet. Den utvecklades av DJ's på
dansklubbar och fester i USA. När DJ'n skulle
spela musik fick det bara plats 5-6 låtar på en
skiva. När de skulle byta skiva blev det tyst,
vilket man ville undvika. Då hade man en
separat skiva med trumbeats på jämte som
man satte igång. Sedan rappade man medan
man bytte till nästa skiva och kunde sätta
igång musiken igen. Så skapades rapen.
Hip hopen är tätt förknippad med streetkultur
och gängkriminalitet. Många kriminella gäng i
USA och i andra länder skapar hip hop-musik,
ibland som en del av deras egen gängkultur.
Texterna är kritiska till samhället, men kan
också vara roasts på andra hip hop-artister.
Hip hop-låtar har nästan alltid ett beat i
bakgrunden som mer eller mindre går likadant
genom hela låten, och sedan rappar man
ovanpå det beatet.
NU-metalen uppstod när hårdrock blandades
med elektronisk musik och hip hop. Många
metalfans tycket att det var fel och att det
förstörde metal. NU-metal är ofta catchig som
popen, men med tunga gitarrer som metalen.
Man kan helt enkelt säga att det är hårdrock i
bakgrunden, och ofta rap ovanpå.
Pojk/tjejband kännetecknas av att det är
många sångare som bildar en grupp. Ofta
sjunger de stämmor med varandra, eller så tar
de en textrad var, eller en vers var osv. Oftast
är det smöriga ballader eller upptempo så
kallad "tuggummi"-pop. Tuggummipop är en
term som användes för sån musik som är
väldigt lättlyssnad och catchig och inte har för
tunga texter.