Bluesen växte fram i USA ur slaveriets arbetssånger under 1800-talet. De afrikanska slavarna använde musiken för att uttrycka känslor, skapa gemenskap, hålla rytmen i arbetet och orka med arbetet. Efter slaveriets avskaffande blev musiken mer personlig och utvecklades till blues.
Bluesen handlade ofta om svårigheter i livet, men också om hopp. Med tiden uppstod olika stilar, som Delta blues som är en av de vanligaste, men också till exempel klassisk blues slm ofta kvinnliga söngarw sjöng och det var lite mer "uppstyrt", "tjusigt" och "klassiskt. Kända artister som Robert Johnson och Bessie Smith bidrog till att sörida genren.
Blues bygger ofta på en speciell tonkänsla som kallas blå toner. Det ger musiken ett sorgset och "gnällande" uttryck. Rytmen är oftast lugn eller svängig med en sp kallad shuffle-rytm där takten känns gungande. Vanliga instrument i blues är gitarr, munspel, piano, bas och trummor. Gittaren används ibland med en teknik som kallas slide, där man glider mellan tonerna. Texterna i blues handlar ofta om vardagliga problem som kärlek, fattigdom, ensamhet och motgångar. De är personliga och känslosamma men kan också inehålla humor. Blues följer ofta en bestämd form som kallas 12-takters blues, alltså att låten har ett mönster av 12 takter som upprepas.
Delta blues
Spirituals
Worksong
1865
Robert Johnson
Känna sig ledsen
Bluestolva
