Luktsinnesceller är specialiserade på att reagera på ett eller några få doftämnen.
Grundsmaker är de smaker som våra smaksinnesceller kan uppfatta. De är fem stycken:
sött, salt, surt, beskt och umami.
De tusentals smaklökarna som finns på tungan innehåller smaksinnescellerna. De kan uppfatta och reagera på de fem grundsmakerna. Samtliga fem smaker kan kännas på tungans alla delar.
På varje kvadratcentimeter av huden finns flera tusen känselkroppar som är specialiserade på att känna av förändringar i omgivningen.
De olika känselkroppar som finns i huden kan känna av värme, kyla, beröring, tryck och smärta.
Synsinnescellerna, tappar och stavar, är de celler i näthinnan som reagerar på och omvandlar ljus till nervimpulser.
Synnerven leder nervimpulserna från synsinnescellerna till syncentrum i bakre delen av hjärnan.
Syncentrum är den del av hjärnan som tolkar nervimpulserna så att vi blir medvetna om vad vi ser.
Hornhinnan är ögats yttersta hinna. Här bryts ljusstrålarna.
Pupillen är den öppning i ögat som ljuset passerar in igenom.
Linsen finns framtill i ögat, alldeles bakom pupillen. Linsen kan ändra form och därmed bryta ljusstrålarna olika mycket för att bilden ska bli skarp.
Ackommodation är när linsen blir tjockare och ställs om till närseende, det vill säga när vi ska se skarpt på nära håll.
Glaskroppen är en klar, geléaktig vätska som fyller ut ögonhålan. Ljusstrålarna passerar genom glaskroppen innan de når näthinnan.
Näthinnan innehåller cirka 130 miljoner synsinnesceller, som kan omvandla ljusstrålarna till nervimpulser.
Att lukt och smak kallas för kemiska sinnen beror på att lukt- och smaksinnescellerna reagerar på olika molekyler i luften, i vätskor och i maten.
Luktsinnescellerna finns i näshålans övre del.
Luktsinnet har stor betydelse för smaksinnet. När vi är förkylda är nässlemhinnan svullen, och då kan inte luktcellerna nås av lika många doftämnen. Det är därför maten smakar mindre när vi är förkylda.
Känselkropparna reagerar när förhållandena i omgivningen ändrar sig. Om man till exempel går ut i kyla reagerar känselkropparna för kyla så att man fryser, och om man går in i värme aktiveras känselkropparna för värme.
Vi har mest känselkroppar för beröring på fingertopparna, läpparna, händernas insidor, fotsulorna och på könsorganen.
Det beror på att fingertopparna och läpparna är viktiga när vi ska undersöka omvärlden, till exempel när småbarn testar vad de kan och vill äta.
God känsel i handflatorna och fotsulorna är bland annat viktigt när vi ska greppa olika föremål och när vi går barfota på olika underlag.
Orsaken till att könsorganen har många känselkroppar är att det ska vara skönt och lustfullt att föröka sig, vilket ökar både individens och artens chanser att överleva.
Pupillen släpper in ljus i ögat. Med hjälp av en muskel regleras pupillens storlek och därmed hur mycket ljus som släpps in.
När ljuset är starkt blir pupillen liten så att vi inte ska bländas, och när det är mörkt blir pupillen stor så att den kan släppa in så mycket ljus som möjligt.
På sin väg genom ögat bryts ljuset både i hornhinnan och i linsen.
Tappar och stavar är ögats sinnesceller. När ljuset är tillräckligt starkt ser vi med tapparna som kan registrera färger.
Stavarna är många fler än tapparna men mycket mer ljuskänsliga.
Stavarna kan dock bara skilja mellan ljus och mörker och med dem kan vi därför bara se svartvitt.
När det är mörkt är det bara stavarna som kan uppfatta det svaga ljuset, och därför ser vi det mesta som svartvitt på natten.
Gula fläcken är den del av näthinnan som innehåller allra flest tappar, och det är med den vi ser skarpast när vi fokuserar blicken.
Blinda fläcken är den del av näthinnan där synnerven går in till hjärnan. Där finns inga sinnesceller alls.
Närsynthet beror på att ögat är för långt så att ljusstrålarna bryts samman framför näthinnan. Då ser man bra på nära håll men suddigt på långt håll. Det kan avhjälpas med en spridningslins som flyttar bilden bakåt till näthinnan.
Översynthet beror på att ögat är kortare än normalt så att ljusstrålarna bryts samman bakom näthinnan och då ser man suddigt. Det kan korrigeras med en samlingslins som flyttar bilden till näthinnan.
Hornhinnan eller linsen är inte helt jämnt rundad. Då bryts ljuset oregelbundet och bilden blir oskarp.
Detta kan korrigeras med cylinderglas.
Linsen blir med åren stelare och har svårt att ändra form, ackommodera. Då blir det svårt att se skarpt på NÄRA håll. Det kan avhjälpas med läsglasögon.