Utilisateur
Syftet är att utnyttja kunskaper om genreglering och genexpression för att utveckla och använda läkemedel.
Molekylärbiologiska metoder används för forskning och tillverkning av läkemedel, till exempel för att analysera gener, producera proteiner och utveckla nya behandlingar.
Bioinformatik används för att analysera genetisk information, identifiera mål för läkemedel och förstå proteiners funktion.
Rekombinanta proteiner produceras genom att använda genmodifierade celler, som får bära gener för det protein som ska tillverkas.
E. coli och svampen Aspergillus Niger används ofta för att producera rekombinanta proteiner.
E. coli används på grund av att den är enkel att arbeta med och billig att odla.
Aspergillus Niger används för att producera enzymer som kan muteras för bättre egenskaper, exempelvis i tvättmedel och vid tillverkning av laktosfri mjölk.
Produktion av rekombinanta proteiner i bakterier innebär att man för in en gen som kodar för ett önskat protein i en bakterie, så att bakterien kan producera proteinet.
En expressionsvektor är ett DNA-verktyg som används för att klona in en gen och säkerställa att den uttrycks korrekt i värdcellen.
En expressionsvektor innehåller en origin of replication (ori), en polylinker (restriktionssite), en selektionsmarkör (till exempel AmpR), en promotor, ett ribosombindningsställe och en transkriptionstermineringssekvens.
Promotorn styr transkriptionen och är avgörande för att proteinproduktionen ska ske effektivt.
Laktospromotorn används ofta eftersom den kan induceras, vilket gör att uttrycket av genen kan kontrolleras.
Insulin kan produceras med rekombinant teknik i bakterier eftersom det inte kräver några post-translationella modifieringar och är ett relativt litet protein.
Tidigare renades insulin från bukspottkörtlar från ko och gris, vilket medförde risk för allergiska reaktioner och gjorde det svårt att få fram tillräckligt rena mängder.
Insulin består av en A-kedja med 21 aminosyror och en B-kedja med 30 aminosyror.
Det kan vara olämpligt om den humana genen innehåller introner eller bakteriella transkriptionsstoppssignaler, eller om proteinet kräver post-translationella modifieringar som glykosylering, fosforylering eller komplicerad veckning.
Man kan använda cDNA-syntes, där mRNA först renas och hybridiseras med en poly-T-primer, och sedan används enzymet omvänt transkriptas för att skapa en DNA-kopia.
Saccharomyces cerevisiae har bra förmåga att vika proteiner korrekt.
Jäst kan orsaka överglykosylering av proteiner.
Däggdjursceller kan utföra komplexa posttranslationella modifieringar, men de är dyrare och ger ofta en mindre mängd protein.
Faktor VIII produceras i CHO-celler eftersom det är ett komplext protein som kräver avancerade posttranslationella modifieringar.
Tidigare renades faktor VIII från blod, vilket medförde risk för blodsmitta som hepatit och HIV.
Exempel är tillväxthormon, cytokiner som interferon, monoklonala antikroppar, vacciner och faktor VIII.
RNAi fungerar genom att bryta ner specifika mRNA-molekyler, vilket leder till minskad produktion av det protein som mRNA:t kodar för.
RNAi används för att studera funktionen hos proteiner genom att tillfälligt minska eller tysta genuttrycket.
CRISPR/Cas9 använder ett guide-RNA (gRNA) för att styra Cas9-enzymet till en specifik plats i genomet, där DNA klyvs. Detta gör det möjligt att skapa “knock-out” eller “knock-in” av gener.
En “knock-out” innebär att en gen inaktiveras så att dess funktion förloras.
En “knock-in” innebär att en ny gen eller genetisk sekvens förs in i genomet på en specifik plats.
Genmodifierade djur används för att studera genfunktion, sjukdomsmekanismer och för att testa nya behandlingar.
ES-celler odlas och genmodifieras i laboratoriet. De injiceras sedan i ett tidigt embryo, som implanteras i en pseudogravid mus, vilket resulterar i en genmodifierad mus.
Transgena djur är djur som har fått en främmande gen införd i sitt genom för att producera ett specifikt protein.
De kan uttrycka rekombinanta proteiner i blodet, äggen eller mjölken beroende på vilken promotor som används.
En vävnadsspecifik promotor säkerställer att proteinet bara produceras i en viss vävnad, exempelvis i mjölkkörtlarna.
Antitrombin III produceras i mjölken hos getter med hjälp av en mjölkkörtelspecifik promotor.
