Utilisateur
Buprenorfin och naloxon används tillsammans för att behandla opioidberoende, dvs förhindra missbruk.
Buprenorfin är en partiell agonist vid my-opioidreceptorn. Det lindrar abstinens och minskar suget efter opioider, men ger en svagare effekt än starkare opioider som heroin. Dess långa halveringstid ger en stabil behandling.
Naloxon är en opioidantagonist som tillsätts för att motverka missbruk. Vid korrekt användning (sublingualt) har den ingen effekt, men om läkemedlet krossas och injiceras kan naloxon framkalla abstinens och blockera opioider.
Denna kombination gör behandlingen säkrare genom att minska abstinens, sug och risken för missbruk.
Mål protein 1:
Alfa-2-receptorn – Hämmas med en alfa-2-receptorantagonist. Alfa-2-receptorn minskar frisättningen av monoaminer, så genom att blockera den ökar nivåerna av serotonin och noradrenalin, vilket har en antidepressiv effekt.
Mål protein 2:
MAO-A – Hämmas med en MAO-A-hämmare. MAO-A bryter ner monoaminer som serotonin och noradrenalin. Genom att hämma enzymet förhindras nedbrytning, vilket ökar nivåerna av dessa signalsubstanser och förstärker deras effekt i synapsen.
Målprotein 3:
SERT (serotonintransportören) – Hämmas med SSRI. SERT transporterar bort serotonin från synapsen, men genom att hämma detta protein ökar serotoninhalten, vilket bidrar till en antidepressiv effekt.
Antipsykotiska läkemedel blockerar dopamin-D2-receptorn, vilket förhindrar dopamin från att binda in. Detta resulterar i en minskning av de positiva symtomen. En ökad dopaminerg aktivitet i den mesolimbiska banan är kopplad till uppkomsten av positiva symtom, såsom hallucinationer och vanföreställningar, vilket är typiska symtom vid schizofreni.
Genom att blockera dopamin-D2-receptorn minskar dopaminets affinitet till receptorn, vilket i sin tur sänker dopaminaktiviteten i den mesolimbiska banan. Detta leder till en dämpning av de positiva symtomen och lindrar därmed sjukdomens effekter.
Acetylkolinesteras är enzymet som bryter ner acetylkolin, en signalsubstans som är viktig för minne och inlärning. Vid Alzheimers sjukdom leder nedbrytningen av acetylkolin till minskade nivåer i synapsklyftan, vilket bidrar till symtom som minnessvårigheter.
Genom att hämma enzymet acetylkolinesteras med en acetylkolinesterashämmare minskar nedbrytningen av acetylkolin. Detta leder till högre nivåer av acetylkolin i synapsklyftan, vilket kan förbättra kognitiva funktioner och lindra symtomen vid Alzheimers sjukdom.
Ligandstyrda kalciumkanaler i hjärnan, särskilt NMDA-receptorer, aktiveras av glutamat, vilket leder till kalciuminflöde. Vid Alzheimers sjukdom kan överdriven glutamatfrisättning orsaka för högt kalciuminflöde, vilket leder till excitotoxicitet och nervcellsskada.
NMDA-antagonister blockerar dessa receptorer, vilket minskar kalciuminflödet och skyddar nervceller från celldöd. Detta kan bromsa den kognitiva försämringen vid Alzheimers sjukdom.
Levodopa används vid Parkinsons sjukdom för att öka dopaminnivåerna i hjärnan. Eftersom dopamin inte kan passera blod-hjärnbarriären ges levodopa, som omvandlas till dopamin med hjälp av enzymet dopadekarboxylas.
Utan en dopadekarboxylashämmare skulle en stor del av levodopa omvandlas till dopamin i perifer vävnad, där det inte har någon effekt på Parkinsons men orsakar biverkningar som illamående och hjärt-kärlpåverkan.
Genom att kombinera levodopa med en dopadekarboxylashämmare förhindras denna perifera omvandling, vilket leder till högre levodopakoncentration i hjärnan och färre perifera biverkningar.
MAO-B är ett enzym som bryter ner dopamin i hjärnan. Vid Parkinsons sjukdom är dopaminnivåerna i striatum låga, vilket orsakar motoriska symtom.
MAO-B-hämmare minskar nedbrytningen av dopamin, vilket ökar dess nivåer i hjärnan och lindrar symtomen vid Parkinsons sjukdom.
Vissa antipsykotiska läkemedel blockerar muskarina acetylkolinreceptorer, vilket leder till antikolinergiska biverkningar som muntorrhet, förstoppning och dimsyn.
* Minska aktiviteten av glutamat och öka aktiviteten av GABA
* Blockering av dopaminreceptorer
* Levodopa
a. Seratonin upptagshämmare
b. SSRI hämmar SERT, som återupptar serotonin i presynaptiska nervceller. Detta ökar serotoninnivåerna i synapsen och förstärker serotonerg signalering, vilket kan lindra depression.
c. Mirtazapin verkar som alfa-2-adrenoreceptorantagonist. Alfa-2-receptorer hämmar normalt frisättningen av serotonin och noradrenalin. Blockering av dessa receptorer ökar frisättningen av dessa signalsubstanser, vilket förstärker neurotransmissionen och har en antidepressiv effekt.
Antipsykotika blockerar dopamin-D2-receptorer, vilket minskar dopamins hämmande effekt på prolaktin. Detta leder till ökad prolaktinfrisättning och kan orsaka galaktorré (spontan mjölksekretion) och menstruationsrubbningar.
CGRP frisätts vid migrän och bidrar till kärlvidgning samt neurogen inflammation i hjärnan, vilket orsakar smärta. Genom att blockera CGRP eller dess receptor kan dessa processer dämpas, vilket hjälper till att förebygga eller lindra migränattacker.
Levodopa passerar blod-hjärnbarriären och omvandlas till dopamin med hjälp av enzymet dekarboxylas.
För att öka dopaminnivåerna i nervcellerna används MAO-B-hämmare, som hämmar enzymet monoaminoxidas-B (MAO-B), vilket normalt bryter ner dopamin. Genom att förhindra denna nedbrytning förlängs dopaminets verkan i hjärnan, vilket förstärker effekten av levodopa och bidrar till lindring av symtomen vid Parkinsons sjukdom.
Vid Alzheimers sjukdom bildar amyloid-beta plack i hjärnan, vilket orsakar inflammation, oxidativ stress och nervskada.
Monoklonala antikroppar riktade mot amyloid-beta kan binda till dessa plack och aktivera immunsystemet för att bryta ner och avlägsna dem. Detta kan bromsa sjukdomsförloppet och lindra symtomen, men det botar inte sjukdomen.
a. Vid schizofreni är dopaminaktiviteten i mesolimbiska banan förhöjd, vilket orsakar positiva symtom som hallucinationer och vanföreställningar. Genom att blockera D2-receptorer minskar dopaminsignaleringen, vilket lindrar dessa symtom.
b. Blockad av D2-receptorer minskar positiva symtom (hallucinationer, vanföreställningar, tankestörningar), men har ingen effekt på negativa symtom (apati, kognitiva svårigheter).
a. Aversionsterapi syftar till att skapa obehag vid konsumtion av beroendeframkallande ämnen. Disulfiram (Antabus)används vid alkoholberoende genom att hämma aldehyddehydrogenas, vilket leder till ansamling av acetaldehyd. Detta orsakar illamående och obehag vid alkoholkonsumtion och avskräcker fortsatt drickande.
b) Vad menas med substitutionsterapi? Ge exempel på en substitutionsterapi inom läkemedelsbehandling av beroende. (1,5p)
Z-läkemedel används vid sömnsvårigheter eftersom de är kortverkande och har en sederande effekt utan att orsaka långvarig dåsighet.
Bensodiazepiner är mer långverkande och kan leda till morgontrötthet och förvirring, särskilt hos äldre. De används främst vid akut ångest, medan z-läkemedel är bättre för att underlätta insomning.
Lergigan verkar som en H1-receptorantagonist och blockerar histaminets effekt. Detta minskar histaminmedierade reaktioner och ger en sederande och lugnande effekt, vilket lindrar ångest, sömnproblem och illamående vid åksjuka.
a. Bensodiazepiner binder allosteriskt till GABA-A-receptorn, vilket förstärker GABAs effekt. Detta leder till ökat inflöde av kloridjoner, hyperpolarisering och en hämmande effekt i CNS, vilket dämpar ångest.
b. Bensodiazepiner är beroendeframkallande och kan ge toleransutveckling, vilket gör dem olämpliga för långtidsbehandling av ångest.
a. SERT och NET
b. Vid depression är nivåerna av serotonin och noradrenalin i synapsklyftan låga. SNRI hämmar SERT och NET, vilket minskar återupptaget och ökar nivåerna av dessa signalsubstanser, vilket förbättrar humör och lindrar depressiva symtom.
* Migrän
Antiepileptiska medel
Andra generationens antipsykotika är D2-receptorantagonister som minskar dopaminaktiviteten i mesolimbiska banan, vilket lindrar positiva symtom som hallucinationer. De blockerar även serotonin-5HT2A-receptorer i prefrontala hjärnbarken, vilket kan förbättra negativa symtom som minskad initiativförmåga.
Vid Parkinsons sjukdom är dopaminnivåerna i hjärnan låga. Levodopa (L-dopa) omvandlas till dopamin av enzymet dopadekarboxylas, men denna omvandling kan ske perifert och orsaka oönskade biverkningar.
För att motverka detta ges dopadekarboxylashämmare, som blockerar enzymet utanför hjärnan men inte passerar blod-hjärnbarriären. Detta gör att mer levodopa når hjärnan, där det omvandlas till dopamin och lindrar symtomen.
a. Antipsykotika blockerar D2-receptorer i tuberoinfundibulära banan, vilket hämmar dopamins hämmande effekt på prolaktinfrisättning. Detta leder till ökade prolaktinnivåer och kan orsaka galaktorré (spontan mjölksekretion).
b. Vissa antipsykotika blockerar även muskarina acetylkolinreceptorer, vilket kan ge muntorrhet, förstoppning, urinretention och dimsyn.
c. Blockad av D2-receptorer i nigrostriatala banan minskar dopaminaktiviteten i basala ganglier, vilket kan leda till rörelserubbningar som akatisi, dystoni och parkinsonism.
a. NMDA-receptorantagonister blockerar NMDA-receptorn och minskar glutamatmedierat kalciuminflöde i nervceller, vilket sänker den intracellulära kalciumkoncentrationen.
b. Vid Alzheimers sjukdom bidrar överdriven NMDA-aktivering till nervcellsdöd genom kalciumtoxicitet. Genom att blockera NMDA-receptorn minskar kalciuminflödet, vilket kan skydda nervceller och bromsa sjukdomsförloppet.
a. Vareniklin är en partiell agonit vid nikotinacetylkolinreceptorer (nAChR)
b. Vareniklin binder till nikotinreceptorer och stimulerar dem svagare än nikotin. Detta lindrar röksug och abstinenssamtidigt som det blockerar nikotins effekt, vilket minskar belöningen av rökning och underlättar rökavvänjning.
* Noradrenalin och serotonin
* TCA (serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare), blockerar adrenerga alfareceptorer
a. NMDA-receptorer
b. Läkemedlet är en NMDA-receptorantagonist som blockerar glutamats bindning och minskar kalciuminflödet.
c. Vid Alzheimers sjukdom orsakar överaktiverade NMDA-receptorer kalciuminducerad nervcelldöd (excitatotoxicitet). Blockering av NMDA-receptorer minskar nervskador och kan bromsa sjukdomsförloppet.
Antiepileptika hämmar spänningsberoende natriumkanaler, vilket minskar natriumjoninflödet och förhindrar hyperexcitabilitet i nervceller, vilket dämpar epileptiska anfall.
a. Metadon stimulerar my-opioida receptorer och har en långverkande effekt. Det minskar abstinensbesvär och används för att förhindra opioidberoende utan att ge eufori.
b. Disulfiram hämmar aldehyddehydrogenas, vilket leder till ansamling av acetaldehyd vid alkoholintag. Detta orsakar illamående och obehag, vilket avskräcker från alkoholbruk.
a. Bensodiazepiner påverkar GABA.
b. Bensodiazepiner binder allosteriskt till GABA-A-receptorer och förstärker GABAs effekt. Detta leder till ökat kloridjoninflöde, hyperpolarisering av nervceller och en dämpande effekt i CNS.
c. Både bensodiazepiner och alkohol förstärker GABAs hämmande effekt, vilket kan orsaka kraftig sedering, andningsdepression och i värsta fall död.
* För att minska perifera bieffekter.
* För att öka önskvärd effekt.
a. Lvodopa omvandlas till dopamin. Dopamin ge effekter både på centrala nersystemet och perifera nervsystem.
De perifera effekter såsom illamående och kräkning ges pga för mycket dopamin i blodet vilken gör att kroppen reagera på genom att aktivera kräkscentrum i hjärnat för att bli av med dopamin för kroppen.
b. Dopamin påverkar mesolimbiska banan, som reglerar känslor och belöning. Förhöjd dopaminaktivitet där kan orsaka hallucinationer, mardrömmar och andra psykiska biverkningar.
* Blockerat effekten av dopamin
* Blockering av dopamin D2-receptorer i hypofysen
* Triptaner
* En behandlingsmetod där en person lär sig att associera en obehaglig eller smärtsam stimulus med en oönskad beteendemönster för att minska sannolikheten för detta beteende.
Vid Parkinsons sjukdom leder förlusten av dopaminproducerande neuron i substantia nigra till låg dopaminhalt i striatum. Behandlingen syftar till att öka dopaminerg transmission på olika sätt:
Levodopa (levodopa, L-dopa)
+ dekarboxylashämmare
Levodopa passerar blod-hjärnbarriären och omvandlas till dopamin i hjärnan.
Dekarboxylashämmare förhindrar perifer omvandling av Levodopa , vilket minskar biverkningar och säkerställer att dopamin bildas där det behövs.
MAO-B-hämmare
Hämmar monoaminoxidas-B (MAO-B), som bryter ner dopamin. Detta leder till ökad dopaminhalt i synapsklyftan, vilket förstärker dopaminsignaleringen i striatum och lindrar symtomen vid Parkinsons sjukdom.
Blockering av spänningsstyrda natriumkanaler → minskar depolarisering och färre aktionspotentialer bildas.
Hämning av spänningsstyrda kalciumkanaler → minskad frisättning av excitatoriska transmittorer.
Förstärkning av GABA (ökad syntes/minskad nedbrytning) → ökad hyperpolarisering och dämpad nervsignalering.
1. MAO-A-hämmare hämmar enzymet MAO-A, som bryter ner monoaminer ( noradrenalin och serotonin). Detta ökar monoaminkoncentrationen i synapsklyftan utan att påverka återupptaget.
2. Alfa-2-antagonister blockerar alfa-2-receptorer i presynapsen, vilket leder till ökad frisättning av serotonin och noradrenalin.
Bensodiazepiner är olämpliga vid långtidsbehandling eftersom de är beroendeframkallande. Istället används SSRI och SNRI, som hämmar återupptaget av serotonin (SERT) respektive både serotonin och noradrenalin (SERT och NET).
* En minskning av vita blodkroppar som kan leda till infektioner.
Vid schizofreni ses en hyperdopaminerg aktivitet i mesolimbiska banan, vilket orsakar positiva symtom som hallucinationer. Samtidigt finns en hypodopaminerg aktivitet i mesokortikala banan, vilket leder till negativa och kognitiva symtom som känsloavflackning och minnesproblem.
En partiell D2-agonist fungerar:
- Som agonist i mesokortikala banan, där det finns dopaminbrist, vilket lindrar negativa och kognitiva symtom.
- Som antagonist i mesolimbiska banan, där dopaminaktiviteten är för hög, vilket dämpar positiva symtom.
Detta gör att läkemedlet balanserar dopaminsignaleringen och kan behandla både positiva och negativa symtom vid schizofreni.
* Öka nivåerna acetylkolin i hjärnan
Migrän orsakas av frisättning av CGRP, ett ämne som vidgar blodkärl och aktiverar smärtnervceller, vilket leder till pulserande huvudvärk.
Triptaner är läkemedel som aktiverar 5-HT1B- och 5-HT1D-receptorer:
- 5-HT1B → Drar ihop blodkärlen (motverkar vidgning).
- 5-HT1D → Minskar frisättning av CGRP (dämpar smärtaktivering).
Tillsammans minskar detta både kärlvidgningen och smärtan, vilket lindrar migränen.
a. L-dopa ges med en dekarboxylashämmare för att förhindra perifer omvandling till dopamin, så att mer når hjärnan.
b. Höga dopaminnivåer i mesolimbiska banan kan överstimulera D2-receptorer, vilket ökar risken för psykosliknande biverkningar
a. Båda läkemedlen verkar på GABA-A-receptorn som positiva allosteriska modulatorer. Detta förstärker GABA:s effekt och ökar inflödet av kloridjoner, vilket ger en dämpande effekt på nervcellerna.
b. Bensodiazepiner begränsas av deras dagssedering (trötthet efter uppvaknande) och beroendeframkallande effekt.
a. spänningsberoende natriumkanaler (0,5p)
b. Förstärker GABA:s effekt genom att öka aktiviteten vid GABA-A-receptorn, vilket leder till ökad hämning av nervsignaler.
c. transmittorn glutamat (0,5p)
a. SERT och NET (återupptagsproteiner)
b. Om vi hämmar återupptagsproteiner SERT och NET så kommer vi ha ökade halter av Seretonin och Noradrenalin i synapsklyftan vilket kommer att resultera till att vi får ökad noradrenergisk och seretonerigisk signalering som ger en antidepressivt effekt. (SERT tar tillbaka Serotonin till de presynaptiska neuronet och NET tar tillbaka Noradrenalin till presynaptiska neuronet.
c. Alfa-2-receptorer hämmar frisättning av serotonin och noradrenalin. Alfa-2-agonister minskar därmed nivåerna av dessa signalsubstanser, vilket gör att SNRI:s effekt blir svagare.
NMDA-receptorantagonister hindrar glutamat från att binda till NMDA-receptorer → minskat Ca²⁺-inflöde → lägre nervcellsaktivitet → minskad nervcelldöd. Vid Alzheimers leder nervcellsdöd till minskade acetylkolinnivåer. Genom att skydda nervceller kan vi bevara acetylkolin och bromsa sjukdomens progression.
Triptaner är 5-HT₁B/₁D-receptoragonister. De aktiverar dessa serotoninreceptorer i hjärnan, vilket leder till vasokonstriktion och hämmad frisättning av CGRP, vilket lindrar migränsmärta och inflammation. målproteinet är 5HT receptorer
a. Dopamin
b. Antabus
c. En behandling där man skapar obehagliga reaktioner vid konsumtion av en beroendeframkallande substans
a. Minskade monoaminer orsakar depression, medan ökade monoaminer kan leda till mani.
b. Återupptagshämmare av noradrenalin höjer stämningsläget vid depression.
c. Amfetamin ökar monoaminer men förbättrar inte depression, vilket ifrågasätter hypotesen.
Alla antipsykotiska läkemedel binder postsynaptiskt till D2-receptorer och verkar som antagonister eller partiella agonister beroende på hjärnregion.
Disulfiram hämmar aldehyddehydrogenas, vilket leder till ansamling av acetaldehyd vid alkoholintag. Detta orsakar obehagliga symtom såsom hjärtklappning och illamående, vilket skapar en aversion mot fortsatt alkoholkonsumtion.
1. Blockering av spänningsstyrda natriumkanaler → minskad depolarisering och färre aktionspotentialer.
2. Hämning av spänningsstyrda kalciumkanaler → minskad frisättning av excitatoriska transmittorer.
3. Förstärkning av GABA-signalering → ökad inhiberande aktivitet via GABA-receptorer.
* Antidepressiva läkemedel
a. Acetylkolinesteras.
b.
Hämning av acetylkolinesteras minskar nedbrytningen av acetylkolin, vilket leder till en ökad nivå av acetylkolin i synapsen.
Denna ökning förbättrar den kolinerga signaleringen, vilket är avgörande för läkemedelseffekten vid Alzheimers sjukdom, där brist på acetylkolin bidrar till kognitiva symtom.
L-dopa ges med en dekarboxylashämmare för att förhindra perifer omvandling till dopamin, eftersom dopamin inte passerar blod-hjärnbarriären. L-dopa kan då transporteras in i hjärnan och omvandlas till dopamin där det behövs.
a. L-dopa ges med en dekarboxylashämmare för att förhindra omvandling till dopamin i periferin, eftersom dopamin inte passerar blod-hjärnbarriären. Detta säkerställer att L-dopa når hjärnan, där det omvandlas till dopamin.
b. L-dopa ökar dopamin i hjärnans motoriska centrum (striatum), men höjer också dopaminnivåerna i det limbiska systemet. Ökad dopaminerg aktivitet där kan leda till psykosliknande symtom, som hallucinationer och mardrömmar.
Alzheimers sjukdom orsakas av degeneration av kolinerga neuron, vilket leder till brist på acetylkolin och nervcelldöd. Glutamat, en excitatorisk signalsubstans, aktiverar NMDA-receptorer, vilket öppnar kalciumkanaler. Överskott av kalciumjoner leder till excitotoxicitet och celldöd.
Memantin är en NMDA-receptorantagonist som blockerar dessa kanaler vid överdriven glutamatfrisättning. Det minskar kalciuminflödet, skyddar nervceller och förbättrar kognitiv förmåga samt beteende symtom.
Hämma Calcitonin-Gene-Related-Peptide (CGRP)
MAO-hämmare höjer serotonin- och noradrenalinnivåer genom att hämma deras nedbrytning, vilket förbättrar stämningsläget.
SSRI och SNRI höjer serotonin/noradrenalin genom att blockera deras återupptag och har också antidepressiv effekt.
* Hämning av spänningsberoende Na⁺-kanaler
* Potentiering av GABA:s inhibitoriska effekt
* Hämning av spänningsberoende Ca²⁺-kanaler
* Minskning av glutamatsignaler
Bensodiazepiner binder allosteriskt till GABA-A-receptorn, vilket förstärker GABA:s hämmande effekt. Detta ökar kloridjoninflödet, leder till hyperpolarisering och minskar nervcellens retbarhet, vilket ger sömnförbättrande, ångestdämpande och muskelavslappnande effekter.
- Korttidsverkande används vid sömnproblem och akuta ångesttillstånd.
- Långtidsverkande används främst vid långvarig ångest.
På grund av beroenderisk bör behandlingstiden vara begränsad.
Alfa-2-antagonister hämmar inte återupptaget av monoaminer utan verkar genom att blockera alfa-2-receptorer.
Alfa-2 är en inhibitorisk receptor, vilket innebär att dess stimulering minskar aktiviteten av adenylatcyklas och därmed minskar bildningen av cykliskt AMP. Detta leder till minskad exocytos av transmittorer.
När alfa-2-receptorn blockeras ökar frisättningen av noradrenalin, vilket kan bidra till antidepressiv effekt.
a. Opioider minskar frisättningen av acetylkolin och prostaglandiner, vilket leder till ökad muskeltonus i tarmen, förlångsammad motilitet och ökad vattenabsorption. Detta orsakar förstoppning.
b. Loperamid
a. Bensodiazepiner delas in i kort- och långtidsverkande beroende på halveringstid. Korttidsverkande används vid sömnsvårigheter för att undvika dagseffekter, medan långtidsverkande används vid ångest för långvarig effekt. De metaboliseras via levern, och vissa prodrugs kräver aktivering.
b. Sömnsvårigheter, ångest och status epilepticus.
c. Beroenderisk, sedation och kognitiv påverkan.
SSRI hämmar SERT, vilket ökar serotoninnivåerna i synapsklyftan och förstärker serotonerg signalering.
TCA hämmar både SERT och NET, vilket ökar både serotonin och noradrenalin. TCA har också affinitet för kolinerga, histaminerga och natriumkanaler, vilket bidrar till biverkningar.
SSRI kan orsaka ångest och anorexi. TCA kan ge antikolinerga biverkningar (kognitiva störningar), samt hjärttoxicitet genom påverkan på natriumkanaler.
* 5-HT2C
* M3
* H1
* Båda grupperna hämmar dopamin D2-receptorer i hjärnan
a. L-dopa ges med en perifer dopadekarboxylashämmare för att förhindra att det omvandlas till dopamin innan det når hjärnan. Dopamin kan inte passera blod-hjärnbarriären, men L-dopa kan. Detta gör att en lägre dos kan användas och minskar perifera biverkningar som illamående och hjärtklappning.
b. L-dopa ökar dopaminnivåerna i hela hjärnan, inte bara i de motoriska områdena. Överaktivitet i mesolimbiska dopaminbanan kan leda till psykossymtom som hallucinationer och vanföreställningar.
Vid Alzheimers sjukdom bryts nervceller som använder acetylkolin ner. Därför används kolinesterashämmare i början av behandlingen för att öka acetylkolin i hjärnan.
Vid mer avancerad sjukdom används Memantin, som blockerar NMDA-receptorn. Detta minskar effekten av glutamat, en signalsubstans som i för höga nivåer kan skada nervceller.
Om NMDA-receptorn är överaktiv, släpps för mycket kalcium in i nervcellerna, vilket kan leda till celldöd. Memantin minskar detta kalciuminflöde och skyddar nervcellerna, vilket kan bromsa sjukdomens utveckling.
Ett exempel på en extrapyramidal biverkning av typiska antipsykotiska läkemedel är ofrivilliga rörelser i till exempel ansikte eller svängning av armar utan betydelse.
* Amfetamin som ökar nivåerna av noradrenalin och dopamin i hjärnan har ingen effekt på unipolär sjukdom