Utilisateur
Ord som betecknar konkreta och abstrakta ting.
Via den deklination som varje substantiv följer.
N-ord (utrum) en
T-ord (neutrum) ett
Obestämd eller bestämd form.
Grundformen nominativ och genitiv -s.
Ord som fungerar som ersättningsord för substantiv.
Pronomen som syftar tillbaka till satsens subjekt: Lisa slog sig.
Som, vars, vilken, vilket. Jag tog tillbaka cykeln som blivit stulen.
Den/det och de.
En/ett.
Adjektiv, particip och räkneord. Står före nominalet.
Att det kongruensböjs.
Ett adjektiv som böjs tillsammans med ett substantiv i obestämd form. Har flera former.
Adjektiv som böjs tillsammans med ett substantiv i bestämd form. Har få böjningsformer.
Man ändrar formen på ett adjektiv enligt graderna positiv - komparativ - superlativ.
När man komparerar med hjälp av böjningsändelser, -are och -arast.
När man använder orden mer och mest för att uttrycka jämförelse.
Har samma funktion som ett adjektiv men har tydliga drag av verb. Känns igen på ändelsen: den vanligaste participen, presens particip, slutar på -ande och -ende. Springande, hoppande.
Grundtal (ett två tre) och ordningstal (första andra tredje).
Står efter nominalet. Inleda ofta av preposition eller infinitivmärke.
Oböjliga småord som anger relationer, ofta rumsliga mellan andra led: mattan under bordet, himlen över Österlen, killen på gatan.
Man kan testa med ett pronomen i grundform eftersom formen alltid ändras tilll objektsform efter prepositionen.
"Att" som inleder en efterställd bestämning till ett nominal. Utmärks av att det står tillsammans med infinitivformen av ett verb.
Infinitivmärket "att" uttalas "å".
Pronomeninledda bisatser. Ger info om nominalet som är efterställd och alltså kommer efter huvudordet.
Singular/plural.