En specifik färg om det är inom synliga spectrat
Hur stor våghöjden är avgör ljusstyrkan
400-700 nm
Starkt ljus har föer fotoner
Den påverkas av mängden styrka/kraft som produceras av elektromagnetisk strålning, obereoende av hur det upplevs synmässigt
Hur den elktromagnetiska strålningen uppfattas och upplevs visuellt
Grön våglängd, ca 550 nm
Ett mått på hur bra/effektivt omvandlar elektrisk energi till synligt ljus
Våglängden för ett ljus avgör hur starkt ljuset upplevs. Detta utifrån ovanstående graf
Nej, även vanligt ljus som du inte upplever obekvämt kan vara skadligt för ögonen.
Candelas per kvm
Lux
Illuminans
Mängden ljus som faller in på en yta. Mäts i lux (lx).
Luminans
Mängden ljus som reflekteras eller sänds ut från en yta i en viss riktning – det är detta vi faktiskt uppfattar med ögat. Mäts i candela per kvadratmeter (cd/m²).
Ljuset fångas upp av fotoreceptorerna som omvandlar strålningen till en elektrisk signal. Den elektriska signalen skickas sedan vidare till bipolära celler som sedan skickar signalen vidare till gangliecellerna. Gangliecellerna skickar nervinpulser genom synnerven till laterala knäkroppen (lgn) i talamus
cones
Rods
Trasduerar ljus till en elektrisk signal
natten
används för dagsseende, hög detaljseende
Kopplar ihop fotoreceptorerna, jämför och tolkar signalen och skickar denna vidare. Bidrar till kontrastseende
Tar emot signalen från fotoreceptorerna och skickar signalen till retinala gangliecellerna
Tar emot information från bipolära celler och pratar med andra amakrina cellern. Viktigt för rörelsebearbetning
Tar emot signaler från bipolära celler och skickar signalen till hjärnan via synnerven, här uppstår auktionspotentialen
EN molekyl som abosrberar ljus och genom att göra det skapar en auktionspotential genom att späninngen i cellen ändras
Under nattetid eller svag belysning, mycket ljuskänsligt, svårt att se färger och dålig synskärpa. Förmedlas av stavar.
Uppträder under dagtid, ej ljuskänslig. Bra synskärpa och starkt färgseende. Tapparna är ansvariga för detta
Cellen hyperpolariseras, går från -50 till - 70.
Den Duplexa näthinnan innebär att vi har två paralella system med olika fotoreceptorer som arbetar vid olika tillfällen. Tapparna vid starkt ljus och stavarna vid svagt ljus. I skymningsljus samverkar dessa för att vi ska kunna se.
Mörkeradaptation är den gradvisa ökningen av ögats ljuskänslighet när man går från stark belysning till mörker. Den beror på att fotopigment som har blivit blekta av ljus (t.ex. rhodopsin i stavar) måste regenereras innan fotoreceptorerna kan svara på nya ljusstimuli.
Tapparna återhämtar sig snabbt (inom ca 7–10 minuter) men deras känslighet räcker inte för mörkerseende.
Stavarna återhämtar sig långsammare (rhodopsin regenereras med en halveringstid på ca 5 min) och det tar ca 30–35 minuter innan maximal känslighet nås (rod plateau).
Efter ca 10–12 minuter sker en rod–cone break, då stavarna blir känsligare än tapparna och tar över seendet i mörker.
Resultatet är att man i början kan se lite detaljer med tapparna, men i mörker är det stavarna som dominerar → mycket hög ljuskänslighet men låg upplösning och inget färgseende.
processen där synsystemets känslighet minskas så att det kan fungera vid högre ljusnivåer (sker snabbare än mörkeradaptation).
1. Våglängd
En kort våglängd innebär hög frekvens och en lång våglängd innebär låg frekvens. Våglängden bestämmer också vilken typ av strålning eller färg (för ljus) vi uppfattar.
2. Amplitud
Amplituden (våghöjd) beskriver hur stark vågen är. För ljud motsvarar den volym (ljudstyrka) och för ljus motsvarar den intensitet (hur ljust/starkt det upplevs).
3. Frekvens
Frekvens är antalet svängningar/vågor per sekund (mäts i Hertz, Hz). För ljud motsvarar det tonhöjd (hög eller låg ton), och för ljus motsvarar det färg.
se föreläsning 1
Transduktion av ljus → elektrisk signal
Fotoner träffar fotopigment i stavar/tappar → isomerisering av retinal (ljuskänsliga delen av fotopigmentet).
Detta aktiverar transducin (ett G-protein) → aktiverar enzymet fosfodiesteras (PDE).
PDE bryter ner cGMP → natriumkanaler stängs.
Fotoreceptorn hyperpolariseras (till skillnad från de flesta andra sinnesceller som depolariseras av stimuli).
Minskad frisättning av neurotransmittorn glutamat → påverkar bipolära celler.
Signalvägen genom retina
Fotoreceptor → bipolär cell (kan vara ON- eller OFF-beroende på hur de reagerar på glutamat).
Bipolär cell → gangliecell (vars axoner samlas och bildar synnerven).
Dessutom finns horisontella och amakrina celler som modifierar signalen och ökar kontrastkänsligheten.
Vidare till hjärnan
Gangliecellernas axoner lämnar ögat via synnerven (n. opticus).
De flesta signaler går till laterala knäkroppen (LGN) i thalamus.
Därifrån vidare till primära synbarken (V1) i occipitalloben för bearbetning.
Riktning
Ljuset: passerar in genom retina till fotoreceptorerna.
Signalsvaret: går i motsatt riktning, från fotoreceptorerna ut mot ganglieceller och vidare via synnerven.
Optisk funktion
Trots den inverterade strukturen fungerar retinans celler som optiska vågledare → de leder ljuset effektivt ner till fotoreceptorerna.
Pigmentepitelet hjälper till att absorbera överflödigt ljus → minskar spridning och ökar bildskärpa.
Tapparna finns i S, M och L varianter.
S varianten är mest känslig för blått ljus 420 nm. Utgör ca 10% av tapparna och finns inte i centrala fovea.
M tapparna är mest känslig för grönt ljus och motsvarar ca 530 nm. Motsvarar ca 30 % av tapparna
L konorna är känslig för rött ljus, 560 nm, motsvarar ca 60 % av tapparna.
Att vi har dessa typer av tappar gör att vi kan uppfatta ljus inom spectrat 400-700 nm.
Se powerpoint, viktigt att kunna
Det innebär att fotopigmentet bleks i samband med att en foton träffar det, tapparna kräver upp till 100x fler fotoner som träffar innan det bleks. I samband med att det bleks kan de inte ta emot signalen från en ny foton. Tapparnas opsin återhämtar sig dock snabbt medan stavarnas rhodopsin kan ta lång tid på sig innan det återhämtat sig.
Tappar (cones)
Små receptiva fält → kan skilja på detaljer (hög upplösning).
Kräver starkt ljus för att aktiveras → används i dagsseende.
Viktiga i visusmätning (Snellen-tavla med hög kontrast och små bokstäver).
Dåliga på att uppfatta mycket svaga ljusnivåer.
Stavar (rods)
Stora receptiva fält → flera ljuspunkter summeras i samma stav.
Kan inte skilja på detaljer → låg upplösning.
Mycket ljuskänsliga → kan upptäcka även enstaka fotoner.
Används i mörkerseende, gör att vi ser i mycket svagt ljus (t.ex. bio, nattlampa).
Används i mörker eller mycket svagt ljus.
Stavar är aktiva → extremt ljuskänsliga, kan reagera på enstaka fotoner.
Ger ingen färgupplevelse (endast svart-vitt seende).
Har låg upplösning och dålig detaljskärpa eftersom många stavar konvergerar till samma gangliecell.
Är långsamt → anpassning till mörker kan ta upp till 20–30 minuter (”dark adaptation”).
Används i dagsljus eller stark belysning.
Tappar är aktiva → kräver starkt ljus för att aktiveras.
Ger hög upplösning och detaljskärpa, särskilt i fovea där tapparna är som tätast.
Möjliggör färgseende tack vare S-, M- och L-konor.
Snabb respons och snabb anpassning till ljusförhållanden.
Mesopiskt seende
Förekommer i skymning eller gryning samt vid månsken – alltså mellannivåer av ljus.
Både stavar och tappar är aktiva samtidigt.
Ger delvis färgseende (från tapparna) men med sämre färgåtergivning än vid fotopiskt seende.
Upplösningen är bättre än vid skotopiskt seende, men inte lika bra som vid fotopiskt seende.
Viktigt övergångsläge mellan mörkerseende och dagsljusseende.
De första minutrarna så anpassar sig tapparna till att det det blir mindre ljus, detta sker första 7 minutrarna. Efter 7 minuter tar stavarna över och känsligheten börjar öka eftersom stavarna är mycket mer ljuskänsliga. Innan stavarna har nått full anpassning till mörkret tar det ca 20-30 minuter.
Lumen
Totala mängden synligt ljus en ljuskälla avser per sekund
Mängden ljusflöde i en viss riktning, mäts i candela
