Begrepp - ordklasser
(o)böjlig
Syftar till vilka ordklasser som går att böjas respektive inte
Deklination
Paraply begrepp för att en ordklass kan böjas i olika former
Konjugation
Ordklassen böjs i tempus (verb)
Komparation
Komparation innebär att man graderar betydelsen av ett adjektiv, exempelvis snygg, snyggare, snyggast eller typisk, mera typisk, mest typisk.
Ett adjektiv har tre böjningsformer: positiv (snygg, typisk), komparativ (snyggare, mera typisk) och superlativ (snyggast, mest typisk)
Kongruens
Ett ord anpassar sin form efter ett annat ord i en mening.
Det vanligaste exemplet är kongruensböjning av adjektiv, där adjektivet ändrar form beroende på substantivets genus, numerus och bestämdhet.
Kongruerar i genus, numerus och bestämdhet:
• En fin bil - genus, obestämd
• Ett fint hus - genus
• Fina bilar/hus - plural
Genus
Könsklassen som ett substantiv tillhör
- Utrum (en-ord) - klass, kvinna, motivation, dörr, timme
- Neutrum (ett-ord) - bord, hus, råd, år, barn
Obs! genus påverkar adjektivens böjning också enligt kongruensregeln
- En röd bil (n-genus)
- Ett rött hus (t-genus)
Numerus
Handlar om antal, om ett substantiv står i singular eller plural
Substantiviska böjningsklass för plural;
-or (en flicka → flera flickor)
-ar (en bil → flera bilar)
-er (en bok → flera böcker)
Bestämdhet
Böjning för om ordet är i bestämdform eller ej
”uttrycker bestämdhet med både en framförställd och en efterställd artikel, den röda bilen. - konstämdhet eller dubbel definithet”
Tempus
Handlar om tidsformer, nu, då, framtiden
- Presens (nutid) - något som händer nu eller sker regelbundet
- Preteritum (dåtid) - något som hände tidigare
- Perfekt (dåtid med ”har”) - något som har hänt och fortfarande är relevant
- Pluskvamperfekt (då tid med ”hade”) - något som hade hänt före något annat
- Futurum (framtid) - något som kommer att hända
Aktiv/passiv
Syftar på verbets diates, om satsen fokuserar på vem som utför handlingen (aktiv) eller vad som blir gjort (passiv)
(in)transitiva verb
Syftar på huruvida ett verb kan ta ett direkt objekt
Intransitiva verb har inget objekt
Transitiva verb har (kan ha) ett direkt objekt
- Hon läste en bok
- Jag bakar en kaka
Bitransitiva verb har (kan ha) både direkt och indirekta objekt
- Jag gav dem boken