På 1800-talet skaffade Frankrike och Storbritannien många kolonier. Kolonierna gav dem status, makt, pengar och råvaror. Tyskland ville också ha kolonier för att få råvaror och visa att de var ett starkt land. Detta gjorde Storbritannien oroligt. År 1884 delade Europas länder upp Afrika, men de som redan hade kolonier ville inte dela med sig. Tysklands vilja att få kolonier skapade konflikter med andra länder.
Nationalism handlar om att folk med samma språk och kultur vill leva i samma land. På 1800-talet ville många länder bli starkare och skaffa kolonier, militär och mer makt. Nationalismen gjorde att länder tävlade mot varandra, vilket ledde till konflikter och krig.
Tyskland blev ett allt starkare land på 1800-talet. De hade många invånare, en stark industri och framgångar i krig mot Frankrike. Detta gjorde Storbritannien och Frankrike oroliga. De såg Tyskland som ett hot, och relationerna mellan länderna blev dåliga.
Det fanns två stora grupper av allianser:
• Trippelalliansen: Tyskland, Österrike-Ungern och Italien.
• Ententen: Storbritannien, Frankrike och Ryssland.
Om ett land blev anfallit skulle de andra i alliansen hjälpa till. När Österrikes kronprins Franz Ferdinand blev mördad av en serbisk nationalist, startade ett krig mellan Österrike och Serbien. På grund av allianserna drogs fler länder in, och det blev ett världskrig.
Vissa serber ville samla alla slaver i ett stort land som kallades Storserbien. Österrike styrde Bosnien, där många slaver bodde, och hindrade detta. När Österrikes kronprins Franz Ferdinand besökte Sarajevo 1914 blev han mördad av en serb. Mordet gjorde att spänningarna på Balkan ledde till krig.